Persisk kärlek och längtan efter berusning

Några rader ur en kärleksdikt av Hafez

Hafez leker lite med tanken på den älskade i betydelsen av Gud eller människa, precis som i bibelns Höga Visan.

Förmodligen är nog spänningen av samma natur. För att kunna göra den romantiska lyriken klatschigare, så blandar man in religion. Så i grund och botten är det nog ren kärlekslyrik. Hos Hafez (och Omar Khayyam för all del) kommer dessutom berusningen genom vin in som en metafor – något som stärker att det nog mer handlar om kärlek.

Stroferna nedan tycker jag är skojiga just för att inte ens vin duger när han beskriver sin förälskelse – kvinnan han inte vet om han nånsin kan få, men som han längtar efter, hoppas på och drömmer om…..Och inte ens vin från paradiset duger – det är henne han vill ha – så fort hon kommer tillbaka och upptäcker honom.

14

Drömmen om dig befriar mig från tanken på vin,

säg till vinfatet att passa sig,

för hela vinhuset håller på att förlora sin lockelse.

Om det är vin från paradiset, häll ut det,

för vilken dryck det än må vara,

utan vännen är det mig en plåga

Den älskade gav sig iväg, så beklagligt!

Att med tårade ögon söka skapa sig en bild av henne

är som att teckna i vatten.

ur sång 14 i Östanvindens Ande.

Hafez i övers. av Fateme Behros

// Ellerströms Lund 2007