Jag nämnde tidigare detta med att kunna byta åsikt på ett nålsöga, vilket jag gjort vid några tillfällen.
Snövit och sanningens vansinne: Det mest dramatiska tillfället gäller den märkliga händelsen på historiska museet i Stockholm, när ambassadören Zvi Mazel rev ned en installation av konstnären Dror Feiler, mitt under en konferens om folkmord. Alla röster var entydiga – “Så gör man inte!!”, och visst Så gör man inte, men varför han gjorde som han gjorde, och vem denne Herr Mazel var, var det knappt någon som rotade i, utan många fäste sig enbart vid frågan vem Dror Feiler var och hur han arbetat för fred..
Jag blev mer nyfiken av det som skrevs, speciellt som Ariel Sharon plötsligt uttalade sig i frågan och mycket tydligt berömde Mazel, så varför inte undersöka vad israeliska tidningar skrev i frågan… och då, där hände det. I både Ha-Aretz och Jerusalem post, samt plötsligt i DN som citerade dessa israeliska tidningar framkom det ingen sade då, att alla herrarna faktiskt kände till varandra och även varit i luven på varandra tidigare när Dror Feiler deserterade från den israeliska armén under Ariel Sharon.
Moralisk rättighet att desertera: Självklart måste man få desertera, och kritisera sitt lands politik, och om nu Dror Feiler gjort detta är det väl bara för Sharon och Mazel att finna sig i det. och finns det ett straff för desertering får Feiler finna sig i det.
Problemet tycker jag ligger i huruvida man kan förstå varför allt detta hände. Om man som israelisk ambassadör, med insyn i diverse krig mot Israel, och självmordsbombningar mot israeliska civila plötsligt får reda på att man valt att låta en desertör visa ett konstnärligt arbete, som kan, inte måste tolkas som antisemitiskt och glorifierande av självmordsattentat, tacka **** för att den ambassadören blir provocerad. Är det dessutom en desertör som är känd för sin desertering och tidigare “anti-israelisk verksamhet” (dvs israelkritisk verksamhet) självklart är detta inte lämpligt.
Vetskap? – arrogans? Därför vet jag inte vad som är mest beklämmande och pinsamt: Är det om de svenska arrangörerna av utställningen kände till allt historiskt mellan Feiler-Mazel-Sharon, eller om de inte gjorde det.
Faktum är att de ställde Sverige i en smärre diplomatisk kris med Israel. Vid större diplomatiska kriser som direkt hotar rikets säkerhet, så är inte yttrandefriheten tillämplig enligt grundlagen: Rikets säkerhet går före yttrandefrihet, särskilt om rekvisiten om åtalbarhet enligt två lagar finns, men för svensk media går tyvärr alltid tryckfriheten före rikets säkerhet, och garanterat före eftertanke, smak och intelligens hos mången skribent.
Kovändning: Inte för att jag ändrat mig så dramatiskt i mina övergripande åsikter i mellanösternfrågan: Jag är fortfarande kritisk mot båda sidors sätt att bruka våld, och där har Israel ett större ansvar som den starkare makten, och muren är självklart i detta helt förkastlig – samtidigt som den faktiskt verkar fungera eftersom spontana självmordsattacker minskat drastiskt. Att dessa attacker också påhejas av andra makter utanför Palestina/Israel är dessutom fullständigt oacceptabelt. Frågan är extrem svart-vit-grå-spräcklig, och blir bara spräckligare för varje gång det händer något. Och det på så sätt omöjligt att hitta ett bra entydigt ställningstagande, och tur är väl kanske det.
Vad hade hänt med mina åsikter om jag inte upplevt detta ensamt utan i en grupp där alla tyckte likadant? Hade jag kunnat acceptera tanken på att det fanns en begriplighet i Mazels dåraktiga tilltag. Som de flesta svenska media tecknade händelsen och kommenterade brottet mot yttrandefrihet, fanns det bara plats för en åsikt.
Inte mitt krig! Hur skulle jag dessutom reagera om mina älskade dödats av en bomb, och jag på en utställning i ett annat land fick se mördaren framställas på ett positivt sätt, skulle jag kunna hålla tillbaka mina känslor på rätt diplomatiska sätt? Det är en verklighet som både Zvi Mazel och Handi Jaradat (självmordsbombaren som konstverket avbildade) delar, att se sina kära mördas och slaktas, något jag finner att såväl de krafter som uppmuntrar självmordsbombare för sina dunkla syften, delvis Dror Feiler och delvis även media slog mynt utav. Vår yttrandefrihet och tryckfrihet har vi för att kunna hjälpa de utsatta i vår värld inte för att slå mynt av deras olycka och försvara oss själva i vår trygghet
hej
Jag tycker att du bör kolla dina källor lite bättre.
1) jag har inte deserterat från den Israeliska armen. Jag gjorde mina 3 år som fallskärmsjägare men vägrade att tjänstgöra i de ockuperade områdena.
2) jag har aldrig träffat Z. Mazel och Ariel Sharon var i och för sig beffälet för fallskärmsbrigaderna med vi har aldrig haft något personlig kontakt
3) Självmordsbombaren har inte framställts på ett positivt sätt hon porträtterats i ett hav av blod. Installations texten påpekar att hon dödade 21 oskyldiga mäniskor, tycker du detta är att presentera någon på ett positivt sätt? Skulle du tycka att en och samma installation med Ariel Sharon på seglet flytande i ett hav av blod är ett positivt sätt att presenera Sharon?
Jag tycker inte att civil olydnad är fel och skulle till och med förstå att någon som inte kunde ta till sig installationen och dess budskap kan försöka föstöra installationen men när en ambassadör gör detta så är detta inte en privat person det är en stat som attackerar ett konstverk och vi vet från historien vad statliga attacker på konst leder till. Så, som sagt kolla dina källor lite bättre och tänk lite till
Dror Feiler
Hej Dror och tack för informationen!
Jag skall återigen kontrollera den information jag fått – vilket bla är dagstidningar.
Nåväl: Om du läst mitt inlägg, så torde det framgå att jag inte försvarar att någon Thrashar din installation, utan frågan är huruvida det som hände var begripligt eller ej. Vilket jag anser att det var.
Att Sverige tog Zvi Mazel i örat, och att det blev en debatt kring det som hände var bra, men det var trist att man inte återgav en bredare förståelse av det som hände. Att du givetvis har din rätt att vägra tjänstgöra i armén med ditt samvete som pant är självklart. Jag skulle förmodligen gjort samma sak.
Relationerna er emellan gjorde jag luddiga, vilket jag ber om ursäkt för, däremot inte min kritik mot Historiskas Curator, som borde vetat bättre.
När det gäller konstverket och dess tolkning, så måste jag nog be dig
1, kyla av dig!
2, Läsa om inlägget!
Jag har sett Snövit på tillräckligt många bilder och hört både fackfolk och lekmän beskriva det på tjogtal sätt för att kunna säga att det tyvärr nog är dubbeltydigt – vilket inte hindrar dig från att ha haft ett tydligt koncept bakom installationen.
Men det är fortfarande så att du som konstnär är ansvarig för vad folk ser inte vad du framställer.
I det ljuset var Zvi Mazels handlande begripligt, om än fullt oacceptabelt – just som du säger- för att det blir Israel och inte Zvi Mazel som thrashar snövit plus att man inte förstör konst
//Larvad