Om ni någonsin tyckte att tyskan ni läste i skolan var trasslig – byt inlägg, läs inte vidare, och slå absolut inte sönder tangentbordet!! Det är inte ert fel att ni inte hänger med…!
Jobbar du på kvällstidning, så kan du också lägga ned, eftersom texten innehåller bisatser, både samordnade och underordnade..
Denna enda, långa, trassliga mening i åtta bisatser är lyckligtvis bara på skämt, men den visar med all tydlighet en fascinerande sida av det tyska språket. Lite grand är det väl säkert också för att driva med författaren Udo Bernbach, och helt klart är det en känga på Wagner som gör långa hopplösa meningar.
”Der unermüdlich für Wagners politische Fortschrittlichkeit plädierende, in Diskussionen engagiert für Wagners Intentionen streitende Politikwissenschaftler Udo Bermbach, der 1994 in seinem vielbeachteten Buch ”Der Wahn des Gesamtkunstwerks” erstmals beredt und kenntnisreich darlegte, daß Wagner in seinem Gesamtkunstwerk das Modell einer demokratischen Gesellschaft ästhetisch vorstrukturierte, indem er das antike Ideal der Bürgergesellschaft in die Moderne holen und mit den Ideen von Anarchisten und Sozialisten zu einem Gesellschafts- und Kunstentwurf der Zukunft verbinden wollte, hat in der Neuausgabe dieses erfolgreichen Buches nicht nur den alten Text gründlich überarbeitet und auf den neuesten Stand der Forschung gebracht, er hat sich darüber hinaus auch mit Wagners Schopenhauer-Rezeption und deren Einfluß auf die politische und ästhetische Theorie Wagners befaßt, hat Werkanalysen des ”Rings” und des ”Parsifal” und ein sehr differenzierendes Kapitel über Wagners Antisemitismus hinzugefügt, jenseits plakativer Einseitigkeit der Wertung aus der Post-Holocaust-Perspektive.”
Jag tror jag läste meningen tre gånger, varav den sista gången grafiskt uppdelad i sina respektive bisatser innan jag greppade den. Samtidigt kan jag inte låta bli att det skulle vara skojigt om man kunde skriva mer på detta sätt.
Boken i sig handlar om att Wagner velat presentera en ny samhällsstruktur, och har då tagit sina operor till hjälps. I operorna presenteras dels att de religiösa hyckleriet förlorar alltid, att vänskap och jämställdhet bygger samhällen, och att (häpna inte nu!) främlingen måste få sin plats, med sina ideer. Wagners kända antisemtism är egentligen dels en samordnad del av hans stora religionsförakt, dels en del av hans naiva politiska analys. Han verkar faktiskt ha trott på dessa skrönor om judiska världsherravälden. Men samtidigt får man inte glömma att han hade judiska vänner, och arbetskamrater som han uppskattade. Han uppskattade även judisk folklore och judiska sagor, sagor vilka tom. hjälpt honom att bygga upp vissa operor. (Jag återkommer i Parsifalspalten tids nog med mer info.)
ps. (Nu har jag säkert skrämt iväg några presumtiva Wagner-diggare, men jag tror på öppenhet – detta språk med sin besynnerliga grammatik måste man tåla om man bestämt sig för att gilla Wagner)
Cosima Liszt-Wagner (ex von Bülow), R. Wagner, F. Liszt + Hans von Bülow
Auf Deutsch: Die Deutsche Grammatik ist sehr spaß, aber auch ganz merkwürdig (z.B wie oben) für uns, Leute aus Schweden. Aber es ist auch einer die schönster Sprachen. Und wenn man sich von Wagner gefällt, muß man auch etwas Deutsch verstehen..
