Lady Macbeth:
Out, damn’d spot! out, I say! —One; two: why, then
’tis time to do’t. —Hell is murky.
—Fie, my lord, fie, a soldier, and
afeard? What need we fear who knows it, when none can call our pow’r to accompt?—Yet who would have thought the old man to have had so much blood in him?
William Shakespeare
Macbeth: akt 5, scen 1, rad 34 ff
Know then thyself, presume not God to scan;
The proper study of Mankind is Man.
Alexander Pope
An Essay on Man: Ep.2 (rad: 1 & 2)
* SJ har god ekonomi, men dåligt förtroende hos allmänheten för sina många förseningar och sina höga priser. När detta tagits upp blir man sura på det stora företaget och klagar som vanligt på banverket men också på massmedia för att massmedia förstör bilden av SJ
*Sanna Kallur river snöpligt ut sig från en semifinal, och försöker med stoiskt hålla tillbaka sina tårar, vilket förstås inte helt lyckas, utan till darrande underläpp och fjärran blick svarar hon så gott hon kan. Folk blir arga på journalisten som inte bryter utan fortsätter.
*Engla Juncosa-Höglund mamma klandrar viss press för deras minst sagt pinsamt smaklösa löpsedlar och rubriker, vilka i sin tur svarar med att hon själv gått till pressen under sökandets och brottsutredningens gång, och därför torde vara beredd.
Listan på tillfällen då pressen blir åthutad kan göras betydligt längre.
Min personliga relation till kvällspressen är inte särskilt god, vilket fått mig att sen 1997 bara ha köpt 3 kvällstidningar:
1 Första anledningen är att nyheterna är väldigt tunna vad de än handlar om, och många gånger hittar man redan gammalt material som utfyllnad; det är helt enkelt dålig journalistik.
2 Andra anledningen härrör sig från när jag för ett antal år sen var på en kurs på räddningsverket, och en journalist som senare blivit lärare i katastrofberedskap berättade hur man på redaktionerna resonerar runt etiska regler, folks privatliv, bildvisning, upplagor och löp samt grundlagen. 
Speciellt cyniska var man medvetet vid katastrofer och spektakulära olyckor, väl medcvetna om att folk inte skulle ha kraft att slå tillbaka. Det han beskrev, vilket knappast lär ha förändrats nämnvärt eftersom kriget mellan gratistidningarna kom igång först efter denna föreläsning. Att detta sätt att tänka har börjat sprida sig bekräftas också av en vän som är journalist på en av de större morgontidningarna. Där har man också börjat halka in i löpsedelsträsket, och sen web-tidningarnas intrång även börjat intressera sig för antal klickningar och interaktiva miljöer, som ökar klicken ännu mer.
Kvällspressen har tyvärr kommit att präglas av ett utstuderat cyniskt sätt att bemöta tillvaron på, bara för att kunna öka sina intäkter. Eftersom dessutom skadestånden är låga, grundlagar och sekretesslagar så snåriga, och enskilda individer som drabbas så små och svaga i förhållande till dessa tidningar som ofta ägs av större mediehus, att man i princip ger sig moraliskt fria händer, och med en förmodad egen storsinthet, 
tvår man sina händer likt Pontus Pilatus, när man egentligen borde stå ganska nära Lady Macbeth. Problemet är alltså att den fria pressen, som gärna vill sersig som en aktör som avslöjar maktmissbruk mot den enskilda medborgaren har själv blivit en som utövar maktmissbruk mot den enskilda medborgaren, och därför inte ser att det faktiskt är blod och inte trycksvärta i fläckarna, och att fläckarna kanske inte ens alltid är tänkta – utan riktiga.
fortsättning följer..
Lady Macbeth avslöjad
