Att slitas itu…..revisited
Om två timmar måste jag och A. skiljas åt för några dagar……….Kommer jag någonsin vänja mig?
Lascia ch’io pianga Vem såg Farinellis smärta mitt i applåderna, vem ser min på spårvagnen på väg hem mot det tomma hemmet? i överförd bemärkelse: Jag!
Ofta tänker jag; tänk om allting i livet handlade mer om att mötas istället för skiljas…
Många funderingar blir det.
Ett tack skall du ha, för din läckra och intelligenta blogg. Alltid ett sant nöje att besöka
Kramar //GG
En retorisk fundering……….men visst..Att skiljas åt är ibland det vidrigaste som finns – även om man vet sig mötas igen!
Den där platon-sagan om att människor är klot som delats i två hemisfärer som spritts – och som ständigt är på jakt efter den andra halvan….är talande i sin enkla lek.
För övrigt: Välkommen hem från Noreg, och tack för omdömet