musik av Georges Delerue
Så var vi där igen………..
Känslan av att när min dotter lämnar mitt och hennes hem, för det andra hemmet, så drar hon även med sig luften jag andas. Hur ska man någonsin kunna stå ut med denna förbannelse, och finns det något sätt att slippa den. Lösningen nedan är kanske lite väl drastisk, destruktiv och direkt onödig men sorgen inte helt obekant: Låt mig bli kvitt denna hæmolytiska känsla, för det är bara en känsla, av vampyrer som dränerar mig på luft, syre, blod och det jag älskar mest.
Vad det är sant som du säger; att de tar med sig luften som andas när de går. På pricken!
Det ger ett nytt djup åt en annars mest romantisk sång
http://uk.youtube.com/watch?v=NZfKXOlA7L0
texten fungerar ganska bra här också, med vissa bortseenden…
Den texten fungerar bra över huvudtaget…
/L