Han kvävde henne, självklart! Hon hade ju varit otrogen……men jag gillar honom ändå. Hans barytonstämma är direkt sagolik, även om den inte helt kommer till sin rätt här. Jag talar naturligtvis om Dietrich Fischer-Dieskau. Världsberömd sångare sen 60 talet, dirigent, sånglärare, författare och musikhistoriker och senast vinnare av polarpriset.
Första gången jag hörde hans röst, när jag som 16-åring, trollbunden av Mahler, fick höra honom sjunga Gustav Mahler ”Kindertotenlieder” var jag fastDärefter följde Mahlers Lieder Einer fahrendes Gesellen etc.
Under Cd-eran har listan utökats ordentligt tyvärr är det ett svårt arbete eftersom karln verkar ha sjungit in varenda Lieder under musikhistorien. Han kan ju till och med få Brahms att låta spännande…..nästan..!
*
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag gillar, men dels hittar han alltid de fraseringar som behövs för att berätta ”sångens berättelser”, dels är det att han som en god baryton kan nå tenorhöjd med basens resonans och klang. Allt är tydligt i exemplet alldeles nedanom.
http://www.youtube.com/watch?v=tKtRombx5DM
Däremot blev jag ordentligt besviken på karln när jag för några år sen hittade en DVD med hans olika insatser genom åren, och personligen är han en bättre Liedersångare änm operasångare, eftersom han inte är lika tät i det sceniska som det musikaliska…..Flera filmer visade honom som en ganska medioker skådis helt enkelt. Trist! Sen hänger förstås mycket på regissören som ibland tänker för mycket på publiken och för lite på berättelsen. Men det låter vackert.
Däremot blev jag julas ganska glad när jag upptäckte att julens ”upptäckt” Christine Schäfer tydligen gått i utbildning hos honom under sin ungdom. Detta visste jag inte när jag föll för hennes röst, så något i sångstilen kände jag tydligen igen undermedvetet. Som tur är har hon däremot inte ”ärvt” hans skådespelartalang..
