Pussande fisk!
På senaste ”Måndagsdissen” dissade jag ju Svenska kyrkans kyrkostyrelse för deras feghet när det gäller användandet av det juridiska begreppet äktenskap i deras förslag på ny vigselordning. Men då hade ingen inom media ännu fått se förslaget i sak som nu är offentligt.
Dissen verkar ha varit avgörande, för plötsligt så är ordet aktuellt i deras ny-nya förslag. Se där!!
Men eftersom det inte är första gången en liknande sak händer efter Måndagsdissens kraftfulla protest, att man ändrar sig så har jag i min generositet beslutat mig för att instifta en ny artikel: onsdagspussen.Första onsdagspussen går alltså till Svenska Kyrkans kyrkostyrelse, för att det verkar som de har författat ett utmärkt förslag på vigselordning. Tack ska ni ha!
Och om det funkar som det ska, så blir det ett sjuhel****es gräl pga detta förslag, men det kommer våra kommande generationer tacka kyrkostyrelsen för. Tänk om vi, och våra barn sluppe samma debacle som i ämbetsfrågan. Det tror jag skulle vara skönt för alla inblandade, vilken sida man än företräder.
Tack, kyrkostyrelsen för rakryggade klara besked! Puss på er!
Oj!! två karlar som kyssas är en syn jag aldrig kommer vänja mig vid. Jag menar… okej, om någon av mina barn kommer hem och säger sig vara homosexuella skall jag bemöta dem med all min förståelse och vara öppensinnig i allt jag förmår.
Men undrar just varför man ryggar tillbaka vid sådana bilder. Är det för att jag inte kan ta till mig det? har jag homofobi? eller är det helt enkelt bara en reaktion på något som i mina ögon ser onaturligt ut?
//GG
Homofobi är ju aldrig något i ett 1 – 0-förhållande, det finns väl grader även där. Det kan säkert vara som du säger att du intellektuellt och känslomässigt på ett plan kan acceptera det och tycka att det är okej, men på ett annat reagera. Samtidigt är det svårt för mig att avgöra, eftersom jag också hellre kysser kvinnor. /L