Söndagens geni (7 sept)

På svenska ostkusten finns mängder av minnen av ”ryssen”, så redan innan FRA kom till så fanns det en ryss-skräck pga diverse nedbrunna städer. I dag då söndagens geni är Dmitri Shostakovitj, börjar vi därför på den svenska norrlandskusten, med Dôv-Antes vals. Även om vi har oerhörda olikheter oss emellan såsom språk, religion, politik, storlek vanor och kultur så har vi genom alla 1000 år av samspel mer än bara brännvinet gemensamt. Vi har krigat med varandra både med musköter och hockeyklubbor, blandat våra kungahus, försökt göra Östersjön till ett egen ägandes insjö, men om den svenska kulturen har stursk glädje, har ryssarna en stursk storslagenhet, och därmellan har vi Finlands lugna passion Shostakovich verkar kunna bära hela det Baltiska: Det storslagna finstämda och dramatiska och vemodiga. För sin oerhörda fantasi, sin skicklighet i att skriva modernistisk sönderslagen musik som ändå är både dramatisk och vacker För den som bara upptäckt Shostakovich genom andra jazzsuitens andra vals – den klämmigt outslitliga ”häxdansen” från ”Eyes wide shut” (se nedan i det stora Youtubecitatet), har onekligen mer att upptäcka. Visst kan vissa saker ta en stund att komma in i och visst kan han i bland låta nervös, men det finns ständigt en viss humor mitt i skapandet: Bara det att göra en opera på Gogols novell ”näsan”. Personligt var han ofta hotad för sitt sätt att vilja modernisera mdet musikaliska hantverket, eller för att vilja gömma politiska budskap, till och med där han inga gömde…

Shostakovich kanske aldrig blir lika älskad, men han kommer alltid få både proffs, finsmakare, amatörer, strölyssnare att både lyfta på både ögonbryn och hatten. Bland det jag uppskattar mest är hans förmåga att skapa melodier där inga finns, och för hans tidigare nämnda humor. Men också för sitt mod att göra som det honom lysste, att när han blev stoppad hitta en ny väg mitt i det klassiska Men det finns också något bekant över hans musik, och det var därför jag valde att jämföra honom med Dôv-Ante. (Lyssna gärna och jämför med Dôv-Ante efter andra jazzsvitsvalsen.) Att Shostakovich blivit förhållandevis populär i Sverige är inget annat än en kärleksförklaring till vår gamla hat-kärlek Ryssland:

Kära Ryssar, Putin och ni andra: Lyssna inte på FRA, lyssna på oss andra: Vi tänker på er, vi behöver er, vi älskar er!