Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Idrott/lek’ Category

Att hitta ett språk.

Detta kanske låter konstigt om jag som präst säger det, men den stora fördelen med religion är inte Gud.

Under de 14 år  jag jobbat som präst och även alla år fram till det, har jag upptäckt en sak både hos mig själv och andra: Språket. Religion handlar inte bara om Gud, utan om ett sätt att prata = ett språk. Ett av dessa språk heter kristendom, och är väl det religions-språk jag klarar bäst. 

Alla språk har ju flera sidor: skrift och tal, stavning och ljud, ord, grammatik och syntax och stil nivå. I princip kan du lära dig ett språk perfekt, men vara helt ”lost” när du kommer till landet fölr detta tungomål, eftersom du aldrig börjat göra kopplingen med kommunikation. För att klara ett språk helt och hållet måste du givetvis kommunicera – prata – snacka och umgås med folk med samma språk. Men även om du inte träffar folk som talar ett visst språk kan du lära dig mycket och få ut mycket av ett språk – kulturen.

Samma sak med religion: Religioner ger oss ord för exempelvis kärlek, moral, död, vänskap, ilska ömhet osv. Visst kan man därför lära sig en religion och samtidigt strunta i Gud och ändå få ut något. Det handlar helt enkelt om att skapa sitt eget språk med alla religiösa tankar som finns i en religion. Däremot så finns det vissa faror: Det finns människor som inte tål att man kritiserar språket/religionen, det finns folk som säger dumma saker oavsett språk/religion, det finns folk som utnyttjar språk/religion för suddiga och otrevliga syften. Detta gör att man bör akta sig, när man ex lär sig språket kristen tro. Om det är en person som tröttnat på tillvaron och tycker att det finns färre och färre anledningar att leva, så kan jag aldrig garantera ett den personen inte träffar på människor som missbrukar språket/religionen, och får den personen att faktiskt må sämre – tyvärr kan jag inte garantera det, men som anonym sökare kommer man förmodligen hitta andra som är öppna för sökandet av att förstå livet utifrån ett gemensamt språk. Att börja tackla verkligheten utifrån absurditeten i dåraktiga religioner, fåniga filmer, sentimentala sånger, barnsliga berättelser och arga dikter kanske inte ger ett svar på ”Varför skall jag leva vidare?”,Vad har samhället för vinst av att jag lever kvar?”, men väl ger det andra svar. Ett sån’t annat svar har jag hört genom det kristna språket/religionen och det handlar om saknaden: Att sakna den man älskar, en som var ens vän. Jag har aldrig varit på en begravning av mina ca 500 st där inte saknad och kärlek varit centrala: speciellt där avskedet kommit snabbt. I bland är vi människor dåliga på att säga hur mycket andra betyder för oss, t o m så att jag flera gånger hört just den där lite klichéemässiga frasen på riktigt: ”Om jag ändå bara hade hunnit tala om för Xxx Yyy hur mycket jag tyckte om ponom, hade detta varit annorlunda”

Alltså: Religion, konst, böcker och musik ger oss ett tillfälle och en metod att tänka. Den metoden bör vi ta vara på vid första bästa tillfälle. Gör det gärna utan Gud i början – Gud är inte avgörande – utan det viktigaste är att vi människor hittar sätt att kommunicera. Det spelar ingen roll om vi är lyckliga eller olyckliga, duktiga eller ej. tror på Gud eller ej, utan att vi kan lära oss ett sätt att kommunicera, åtminstone med oss själva – och plötsligt med någon annan

Livet är absurt – så det skadar knappast att göra det ännu mer absurt.

Vill du ha hjälp och prata med någon:

Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.

Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.

Nationella hjälplinjen,

Phir.se

Spes

Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.

Read Full Post »

Hur skriver man om självmord under samma dag, som ett antal självmordspiloter sände sig och delar av New York och Washington DC upp i flammor, och kan man överhuvudtaget tala om självmord så att man lyckas avvärja någon från att genomföra. Jag tror att man kan; Jag tror att jag och många andra bloggare kan hindra någon från att genomföra ett suicid, men det är alltid lättare att nå en person man talat med via internet eller IRL, och som man fått en relation till.

Samtidigt……….Tänk om jag så hittade fram till bara en person av alla de många desperata människor som kanske funderar på sin egen död, så att mina tankar fick den personen att vilja fortsätta – då har jag lyckats. även om jag aldrig skulle få veta det. Min erfarenhet av död, begravning, sorg och ensamhet säger ändå: Självmord löser ingenting.

Alla människor tänker på sin död – man ska kunna tänka på sin död – precis som man ska kunna tänka på vilken gul färg den där tröjan hade, eller hur äckligt den där Falukorven var kryddad. På samma sätt det varken är farligt eller fel att tänka på korv eller färg, är det farligt eller fel att tänka på sin död. Allt handlar om hur och varför.

Igår skrev jag om att tillvaron är ganska absurd och att vi knappast gör den mindre absurd med våra idéer om livet och alla våra traditioner. Men det finns en smart sak med traditioner, religioner, politiska ideologier och konstnärliga uttrycksformer.

En svåger berättade att när han som lärare lät eleverna teckna till rockgruppen Laibach och deras grova tonspråk, så blev teckningarna svarta, grå och bruna (här är sången i original, en version jag får mer ångest av än Laibachs): Berodde det på att man (a) då vågade släppa ut visa färger eller berodde det på att (b) musiken gav dem vissa känslor. Precis som många kan gråta till vissa låtar, eller minnas saker genom dem eller genom vissa dofter så kan all konst eller påphitt, sagor eller religioner (sagor det också??) ge oss möjligheten att känna och visa känslor. För mig är musik en sån där ventil. Även om jag kan ha långa vetenskapliga resonemang om 1800-talsopera, så kan en eller annan arg sång vid rätt tillfälle kännas mycket bättre än allt prat. Ibland lyckas också musiker, författare filmskapare hitta bättre ord än vi själva för  olika känslor, kanske t o m bättre ord för våra känslor än vi själva. Ibland är det våra tankar, fast lite lagom skruvat

Så vad gör man när man mår så där fruktansvärt taskigt, skulle kunna tänka sig att vilja bort? Varför inte fråga någon polare eller okänd om tips på bra film med samma ämne som ens mardröm. Det löser inte alla problem, men det kanske ger ett litet delsvar till något som gnager. Funkar inte musik, kanske böcker eller film funkar eller dataspel. Det är alltid värt att kolla.

En fransk författare – Camus såg religionen som det bästa medlet – inte för att Gud finns utan mycket för att deras berättelser och ceremonier var så märkliga och fåniga, och människorna man mötte ibland  kan vara ganska skrattretande, så även religioner kan man kolla. Speciellt i storstäder där det är lätt att gömma sig och vara anonym, men även internet funkar. Det finns många absurda saker att upptäcka…

Jag kan nog hålla med: Vi religiösa är absurda och fåniga på många sätt, men om nu ex vi präster kan bete oss märkligt så kan det ändå hända bra saker, men det tar vi i helgen.

Vill du ha hjälp och prata med någon:

Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.

Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.

Nationella hjälplinjen,

Phir.se

Spes

Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.

Read Full Post »

Idag består Måndagsdissen av fyra delar:Tre är dissar och en är ett beröm för att en tidigare dissad grupp också kan göra goda ting..

Måndagsdissen (8 sept 08:1)

I går – söndag när folk kom till pingstkyrkan i Jönköping för att träffa vänner, sjunga psalmer, be och lyssna på pastorns predikan så möttes de utav en grupp som demonstrerade med sig hade de plakat föreställande aborterade embryon uppförstorade till 1 x 2 meter. Anledningen till denna oerhört smaklösa och övermakabra demonstration, sägs vara att några församlingsbor inte var tillräckligt tydliga i sitt abortmotstånd, och eventuellt varit delaktiga i abort.

Jag är personligen för abort, inte för att jag tycker abort är enkelt, och inte innebär ett utsläckande av ett potentiellt liv – om det nu skulle klarat hela graviditeten, vilket inte är säkert, utan jag är för abort därför att (1) alternativet – illegal abort är så mycket värrepå alla sätt, för barnet, för kvinnan, för rättsmedvetandet, för de samvetslösa ”låtsasläkare” och änglamakerskor som tjänar storkovan på att förstöra människor, och för att ett abortförbud i grunden bygger på ett bottenlöst förakt för kvinnokroppen och (kvinnans)sexualitet.

(2) Att man dessutom bygger på en skruvad bibelsyn med en snett uppfattad Mose lag, och förmäten syn på något som skulle kunna kallas kristen äktenskapssyn, gör mig ännu mer ilsken – just för att abort inte kan kommenteras så entydigt av bibeln som dessa önskar sig vilja tro.

(3) Det mest makabra är dock att man med en fullständigt obegriplig logik fått för sig att man skall förändra folks åsikter genom att på diverse hemsidor, visa filmer och bilder som skildrar aborter. Jag har tagit upp ämnet förr, men jag undrar ärligt hur man resonerar när man arrangerar dessa bilder, och lägger ut dem. För mig är det ett större moraliskt problem än aborten i sig – eftersom bildvisningen inte har en definierad målgrupp eller tydligt syfte eller mekanik, utan bara finns där för den egna gruppen att veta om eller kanske själva titta på.

Att man har kritiska åsikter om mängden aborter, och samhällets syn på preventivmedel sexualitet och eventuella sexualisering, det kan jag acceptera, men att gå ut med skrämselpropaganda känns fel, speciellt när den är så makaber, smaklös och trubbig.

SKÄMS! ni antiabort-organisationer: Skäms!

Måndagsdissen (8 sept 08:2)

Skäms ni på Pirate bay! Inte för att ni är för press-, yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet, utan för att ni äör så enfaldigt korkade att ni inte förstår när ni skall stoppa tillbaka svärdet i skidan. Er (vår!) sak hade vunnit mer på att ni omedelbart tagit bort bilderna från Arbogafallet, även om man skulle kunnat anklaga er för inkonsekvens och feghet, eftersom folk hade fått respekt för er känsla för smak och humanitära ideal tillsammans med de andra liberala idealen. Nu har ni bara visat er vara en grupp fanatiker likt andra.

Sorgligt!

Måndagsdissen (8 sept 08:3)

Förr var det antiabortrörelsen somville satsa på dålig smak och dåligt samvete, sen blev det blodcentraler och transplantationscentra som önskar få organ och blod genom att istället för att betala avkräva dåligt samvete, skam och tilltvingad givmildhet (”Ack! Dödenär en faslig Björn!”) Nu har Läkare utan gränser (MSF) också valt den dåliga smakens metoder i sin nya kampanj där man sätter upp skyltar md inbyggda högtalare varifrån gråtande barn hörs snyfta teatraliskt. Jag har nyss beklagat mig över anti-abortgrupperna – något säkert flertal läkare i MSF skulle ha liknande åsikter om. Men vad är det för skillnad mellan antiabort gruppenas blodiga bilder och MSFs gråtande barn? Inga. Båda argumenteringarna bygger enbart på skräck ( = foibos enligt grekiskt drama) men ingen medkänsla ( = eleos det som skapade katharsisrening och ethos moraliskt ansvar enligt antiken)

Kanske skulle MSF – Läkare utan gränser helt enkelt byta namn till – ”Gränslösa läkare”

Varken MSF, Piratebay, abortmotståndarna eller blodcentralerna hjälper folk att bli moraliskt ansvariga medborgare, utan slår bara mynt av våra lägsta känslaor av skam och egoism. Lustigt nog är nog trots allt Pirate Bay mest moraliska trots allt – även om jag tror att både blodcentarlen och MSF bland sjuka på lokal nivå gör mycket gott.

Byt reklambyråer alla 4, och ge oss argument istället för ”bad taste”!

Måndagsdissen (8 sept 08:4) Den inverterade dissen

Tack Tv-sportens alla journalister, som gör det fina med att lyfta fram paralympiaden. Ni är förutom er gedigna kunskap i sport – ett exempel på att journalister kan arbeta både med hjärta och hjärna samtidigt.

Leve er!!

Read Full Post »

Sen i somras har jag cyklat till jobbet i möjligaste mån. Dels för att det nog är den motionsform jag gillar mest vid sidan av löpning, dels för att en av arbetsplatserna gått med i ”cykelutmaningen” (En så’n där kollektiv historia där man får poäng per dag genom cyklingpendling, och tillsammans förhoppningsvis drar arbetsplatsen till vinst). Under mina sammanlagda 19 km ToR hinner jag möta ett antal cyklister, att jämföra mig med, och följande har jag sett.

1, Det är mest kvinnor som cyklar; ca 70 %.

2, Ungefär lika många män som kvinnor är utan hjälm, vilket ger att männe oftare är utan än kvinnor.

3, Männen har antingen vrak eller väldigt avancerade historier att cykla på.

4, Fler män än kvinnor cyklar mot rött, med hörlurar, utan att hålla i sig eller allt.

5, Fler män än kvinnor slänger sig handlöst ut mot trafikriktningar, över trottoarer eller riskerar liv och lem på annat valfritt allmänfarligt sätt.

Den slutsats man kan dra är då att vi män är sämre cyklister med sämre och mer farligt omdöme än kvinnorna, men att vi förmodligen kommer fram snabbare. En annan sak är kul att se: Jag har medelkondition, men cyklar gärna så snabbt som möjligt på min lilla treväxlade damcykel med korg. Ibland cyklar jag därför om även slöcyklande yngre män på hyperavancerade vrålåk. Men se, det ska man aldrig göra. Bara någon halvminut senare (dvs den tid det tar att växla sig upp de 263 återstående växlarna till Mach 3) så viner dessa förbi i sina tighta cykelkläder i mögelviolett och blåmärksgult och matchande tighta
solbrillor. Medelålders göre sig icke besvär.

Visst blir jag likt andra smått sur på diverse bilister som inte sköter sig, men jag tycker nog vi cyklister ä väl så slarviga och farliga, så om jag sitter i bil och någon klagar på cyklisterna, så tänker jag INTE opponera mig. Vi beter oss ofta ganska illa. Tyvärr! Dessa stollar, vilka icke gitter vänta på gröntljus, utan bara kör på; sabbar för oss alla:

Skärpning!!

Värst var den där grabben som i går morse cyklade mitt på cykelbanan i morgonrusningen utan att hålla i styret, hjälmlös men med hörlurar av ”insticksmodell”.

Gissningsvis kommer det gå mycket fort om något händer, men det är ju synd om hans anhöriga.

Read Full Post »

I dag berättade man på nyheterna om att personer som har vissa namn – övervägande arabiska, stoppas från vissa finansiella tjänster, eftersom vissa av de efterlysta al-Qaida-terroristerna bär dessa namn. Detta är bestämt enligt EU-lag, vilket ingen vågar protestera mot. Ändå har vi mage att säga att vår demokrati är överlägsen på alla avseenden. Jag tycker det är övermaga. Dessutom lär denna lag inte nå något resultat, eftersom dessa efterlysa terrorister dyker upp med riktigt namn. Gissningsvis heter de numera George W Thatcher, Wolfgang Amadeus Sartre eller andra namn som ingen skulle våga svartlista. Vi är inga bra förebilder i väst, och då bör vi inte moralisera.

Read Full Post »

Nytt: Nytt: Nytt: Nytt:

OS har slutat i en stor triumf till Kina. Man har lyckats bygga upp infrastruktur till ett OS på nolltid och genomfört bra spel, utan alltför stora problem. IOK gjorde en bra bedömning av läget när de valde Kina och Peking som värdar. Det finns bara en sak som smolkat bägaren och gjort att det är skönt att OS slutat!

Vi slipper nu allt tjat om att Kina är en diktatur. Alla ni tjatiga journalister som berättat det så fortn i haft mer än 10 meningar fritext att förmedla; Vilka ville ni nå? Varför ska ni berätta något vi redan visste? Det är ingen nyhet att Kina har problem med sin känsla för demokrati – och det både vet de, och vet att vi vet, så detta tjat är bara en ren barnslig mobbing ett land som för oss är så obegripligt på alla sätt att ingen vågar säga emot. Dels är det dumt med detta tjat eftersom det inte är helt sanningsenligt: Kina har förvisso stöpts om flera gånger men ändå funnits längre tid än Sverige, och haft större betydelse på alla sätt – även när det gäller demokrati än Sverige någonsin kommer klara. Dessutom tar det fokus från våra problem med mobbing av våra inhemska folkgrupper (samer, tornedalsfinnar, resandefolk, invandrare, utslagn etc.) Ska man kritisera någon bör man var bättre själv. Jag tror knappast att varken jag elkler någon av de tjatiga små reportrarna skulle klara att styra Kina bättre, men jag håller åtminstone tyst.

Tack Kina! Jag gillar det ni gjorde – Jag skulle gärna komma som turist – vi får se när.

Read Full Post »

”It’s alive……It’s alive….It’s alive……”

En länkad blogg-granne (Nonicoclolasos) skrev 24 juli om att det faktum att idrottare – i detta fall fotbollsspelare – uppmanas vara avhållsamma i samband med matcher och turneringar. Anledningen skulle vara att deras ”amorösa eskapader” skulle ta för stor koncentration och energimängd i anspråk, för att matchen skulle kunna gå bra.

Det finns tre problem:

1) Myten om människan: Man odlar en myt om den frustande översexuelle atleten, som måste tjudras inför varje match, eller inför varje…”match”. Med tanke på fotbollsspelarnas löner tycker jag nästn att de gott kan stå ut med denna form av ogenomtänkta myter, till och med med tanke på att det inte finns belägg nog. Däremot tycker jag det är lite taskigt mot deras makar – som knappast har begärt att dras in i Olympens bråk om gudarnas sexualitet. Bara utav den anledningen kunde man låta idrottarnas familjeliv vara

2) Myten om sexualiteten: Men dessutom odlar man myten omatt sexualiteten är en farlig nedbrytande aggressiv del av våra liv. Varför då? Vad är vinsten med detta? Det blir en onödig vulgarisering av både spelarnas privatliv, sexualitetens helgd och fotbollens värde som teknik och kultur.

3) Myten om den mekaniska människan: Det värsta är alla vita rockar som syns i tankegången. Att en vilsen tränar har fått för sig med en scientistisk och mekanistisk människosyn att sexualiteten måste betvingas då har vi äntligen hittat de ”vises sten” som ger oss seger. Det är intellektuellt ohederligt, och djupt orättvist mot alla lagets seriösa spelare, seriösa fans och sponsorer, att man inte tar spelarnas yrkesidentitet på allvar och tar med dessa i besluten.

Den enda vinst detta ytterst säregna beslut kan ha i realiteten är att vara en del i en psykologisk krigföring, men, snälla det finns något som heter värdighet och smak. (Vilket väl kanske inte UEFA är kända för…..)

”It’s alive…..it’s alive……It’s alive……!”

Read Full Post »

Older Posts »