Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘kärlek’ Category

leende_manÄr du ensam, låt bli det! Var inte ensam! skaffa en älskare och massa barn istället, vackra ska de vara, och sen behöver du vita tänder och mycket pengar! Fixar du det inte, är du en lort, för vill man så kan man!!

jesus-herdarna-1646Julafton var i stort vidrig! förutom att jag besökte en kamrat som tomte, belönad med snaps, sill en flaska Amarone och vänlighet av henne med familj, så var hela dagen oerhört ensam och absurd. Mamma och pappa är gamla med allt vad det betyder av besvärliga krämpor och inåtvändhet, och saknaden efter dottern och längtan efter en vuxen kvinna att få hålla om, älska och titta in i ögonen, brände genom hela kroppen som flytande glas och smältjärn.

castingclose-2Även under julottan i morse kändes det smärtsamt eftersom det bara var par i kyrkan, samt några barn och förstås snack om familj, och glädjehögtid i predikan. Tillåt mig spy! även om alla de inblandade gör så gott de kan. 

Att jag borde vara tacksam för hur fint allt är med min dotter, att jag har jobb, bostad och bra vänner stämmer, men är inget jag känner.

glasmassaJag säger som träd-gubben i Amarcord: Voglio una Donna!men inte den han ”fick” (en nunna på 140 cm som lurar ner honom med hjälp av religionens ok)

PS Det går knappt ens att hitta en bra bild under google på ensamhet, utan att den betonar. Vad bra det är att  vara ensam – ett direkt dj**la hån till den som känner sig ensam. Ner med huvudet i sanden bara!!!

Annonser

Read Full Post »

im-a-cyborg”Stilla ris, Heliga ris. Allt är frid – allt är ris skiner på barnet i stallets strå, äter nudlar så mjuka som så…”

 

*

Den psalmsjungande flickan – med de oförskämt söta tårna – har krupit in i en moraklocka, vilket förstås är det enda rimliga man kan göra om man är en cyborg.

 

Vad göra under dödtiden när man bor i sina föräldrars gästrum? Varför inte se på DVD på sin laptop. I kväll har jag sett en film jag inte helt förstår varför jag greps av, men jag tyckte om den.

 

Chan-Wook Parks humoristiska och romantiska dystopi ”I’m a cyborg, but that’s OK”, blir bara märkligare ju mer man försöker beskriva den.

 

Det är en dystopi om en flicka, Young-Goon,  som tror hon är en cyborg, men genom en finurlig ”friare” lyckas hitta en framtid.

 

Som vanligt har Chan-Wook Park (mannen bakom brutal-rullarna Old boy och Lady Vengeance) blandat extremt brutalt fantasivåld med Kubrickst poetiska musikaliska scener och en väldigt märklig drift med såväl västerlandets romantiska arketyper som alla våra teknokratiska. Filmen blir en allegori över hela vår globala kultur och dess för och nackdelar.

 

cyborgokAtt det är en galen kvinna är nog underordnat, men en bra narrativ fördel eftersom det är lättare att hoppa mellan väldigt söta scener och den förbluffande brutaliteten. Det är däremot tydligt att filmens budskap handlar om att det enda sättet att nå varandra är genom egenskaperna inlevelse, fantasi, kärlek och lite uppfinningsrikedom samt att inga utav dess egenskaper kan fabriceras. Det var en smula lustigt att se denna filmade koreanska animé-wannabe da’n före doppare-da’n, men visst finns det ett inkarnationsunder i filmen. Inte som personer men just i tanken Vi människor når aldrig varandra utan att känna till varandra, och kommer aldrig kunna hjälpa varandra utan denna kunskap blandat med kärlek” men lyckas det så lyser i alla fall Young-Goons söta tår i regnbågens alla färger för att indikera att hennes cyborg-batterier är laddade.

 

 

im-a-cyborg-paret1Samtidigt kan det kännas hopplöst: Visst vill man kunna nå dem man älskar – om inte annat för att säga just att man älskar dem, men man vill ju också gärna nå en del man har svårt för. Kanske kan man ”strunta” i kärleken, men vi måste fortfarande acceptera vår likhet inför våra mänskliga betingelser – det är också en av slutpunkterna i filmen mot huvudfigurernas inkarnation i världen från kliché till individ. Det och en väldigt sympatisk kärlek…..

Read Full Post »

liszt_franz1Vem vill födas?: Vi föds utan att be om det, vi äger känslor utan att be om det, vi blir kära utan att be om det och drabbas både av lyckan och olyckan utan att be om det, och när vi upptäcker hur vi kan påverka lyckan och olyckan, så vill vi ändå ofta släppa på ansvaret.

Liszt: Liebestraum

 

 

 

mazzarella20mereteMerete Mazzarella, (en samhällsdebattör jag oftast uppskattar), skrev luciadagen 2008 en spännande ”understreckare” i SvD, där hon recenserar en avhandling om kärlek av Camilla Kronkvist (What we talk about when we talk about love: Åbo Akademi/filosofen)

 

Som en av sina grunder hänvisar hon till tanken på att tankar och känslor inte utgör egna inre objekt utan bara hänvisar till yttre skeenden och objekt – vilket känns som en spännande tanke: Är det så? Eller som hon senare kommenterar: 

 

 Det går inte att en gång för alla gång säga vad en känsla – rädsla, vrede eller kärlek – är, för känslor – bland dem kärleken – utgör snarare uttryck för vilka vi själva är, hur vi i olika situationer uppfattar världen..(…..)….Att älska är att stiga ut ur sig själv, att sluta upp med att uppfatta sig själv som centrum för sitt liv.”

hc_andersenedvard-griegFlödesschema: Samma tanke finns implicit i en vers mer känd som text till en sång av Grieg. Kanske föregår här H. C. Andersens grukens eller haikuns klarsynthet i den lilla versen “Jeg elsker dig” (ur hjertets melodier) , som ger en kort tankeresa med samma innehåll: Låt oss göra en liten exeges.

 

”Min Tankes Tanke ene Du er hvorden, Du er mit Hjertes første Kærlighed !
Jeg elsker Dig, som ingen her på Jorden,
Jeg elsker Dig i Tid og Evighed. -”

 

 

cyranoroxaneDet första han stipulerar är att man som förälskad tänker oavbrutet på en och samma person (Min Tankes Tanke ene Du er hvorden),

dessutom ser man på denna förälskelse som den enda och viktigaste, inte bara för en själv utan till och med globalt för alla (Du er mit Hjertes første Kærlighed !Jeg elsker Dig, som ingen her på Jorden, ).

Denna min förälskelse är alltså unik både vad det gäller subjekt och objekt (Jeg elsker Dig, som ingen her på Jorden,) Dels har jag aldrig älskat någon så här mycket, men inte heller har mitt objekt någonsin blivit så kraftfullt älskat, som av just mig. På samma orimliga sätt lyckas förälskelsen också spränga tidslagar genom att den tycks vara för evigt.

*

 

Men i dikten ligger också ett flödesschema av förälskelsen skruvade verklighetsuppfattning: 

 

1, Man börjar tänka på en person, varpå tanken förvrider proportionerna.

2, Därpå förstår man att man tydligen är förälskad, vilket ju måste innebära att man älskar personen.

3, På detta följer den ultimata gränslösheten när man gör förälskelsen till ett fenomen som transcenderar hela ens person i sin gränslöshet vad gäller tid och rum, ty om objektet för min kärlek är den enda tanken för mig, så varde jag bliva den enda tanken för den andra genom att mina känslor blir globala för min person – Jag har helt enkelt blivit ett med mina tankar. L’amour – C’est moi!

 

Inkarnation: Det som från början var en tanke – ett ord, har alltså plötsligt inkarnerats i och genom min egen kroppsliga och själsliga person. ”..och ordet blev människa..” Det är jag som är ”räddningen – Kärlekens gudomlighet” för den andra.

 

Merete Mazzarella citerar ur avhandlingen ett citat ur en roman av Jeanette Winterson som lyder:

 

Hur kommer det sig att det mest ooriginella vi kan säga varandra fortfarande är det vi längtar mest efter att få höra? ’Jag älskar dig’ är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte heller jag.”

 

Kanske vill vi höra det därför att det bär med sig så mycket av att personen som säger det erkänner sig ha transcenderat ut ur sig själv till att leva i mitt liv, att se mig som ett centrum, och kunna säga ”Min Tankes Tanke ene Du er hvorden

 

*

huis_closhuisclos1

Eden eller Huis Clos: Det är väl just genom och i denna inkarnation med okänd livslängd som förälskelsen och kärleken utgör som skräcken med olycklig kärlek ligger.

Så väl den obesvarade olyckliga förälskelsen, som det spruckna förhållandet. Man lever inkarnerad i den andras liv på ett sätt som inte fungerar. Och genom att man inte vet hur man skall tolka sig själv i denna relation så kommer hela verkligheten att hovra utan att falla på plats. Det klassiska exemplet är väl att sitta rakt upp och ned vid telefonen och vänta på att hon/han kanske skulle komma att vilja ringa…

 

Om kärlek är att ta ett steg ut ur sig själv, så blir den olyckliga kärleken när man inte kan ta steget tillbaka in i sig själv igen. Då kanske ändå Sartre har rätt: Helvetet är den andra människan som står i vägen – Huis Clos.

 

 

Read Full Post »

Ibland måste man förvåna sig själv. Jag har under senaste året upptäckt att delar av en viss musikgenre inte är så dålig som jag trott…Jag har helt enkelt haft fel. Det finns bra country-musik.

dolly-parton-gets-retro-with-cover-tunesMen oavsett detta, även om jag bara ansåg det fanns dålig c&w, så vill i alla fall jag  erkänna storheten hos countryns cæsarinna, och där finns det bara en: Dolly Parton. Hon har hållit på sen 1967, givit ut 49 skivor och medverkat i 10 skivor, älskas av miljontals människor på jordens yta, men hånas också för sitt utseende.

Nåväl, man kan knappast beskyllas för att vara talanglös, dålig i affärer och klantig i allmänhet om man hållit hennes kvalitet under så lång tid (hon, Elton John, Paul Simon och några till beundransvärda artister.)

dollyhyca4973996019861200Jag kommer nog bara att falla för några av hennes låtar, men vill ändå gratulera henne för sin insats. Texten på låten nedan är ju också rätt skojig.

Here you come again

Here you come again
Just when I’ve
begun to get myself
together
You waltz right in the door
Just like you done before
And wrap my heart
‘round your little
finger
Here you come again
Just when I’m about
to make it work
without you
You look into my eyes
And lie those pretty lies
And pretty soon I’m wonderin’
How I came to doubt you
All you gotta do
Is smile that smile
And there go all my defenses
Just leave it up to you
And in a little while
You’re messin’ up my mind
And fillin’ up my senses.

Here you come again
Lookin’ better than a body
Has a right to
And shakin’ me up so
That all I really know
Is here you come again
And here I go

All you gotta do
Is smile that smile
And there go all my defenses
Just leave it up to you
And in a little while
You’re messin’ up my mind
And fillin’ up my senses

Here you come again
Lookin’ better than a body
Has a right to
And shakin’ me up so
That all I really know
Is here you come again
And here I go

Fade:

Here I go
And here I go
And here I go
Here you come again
And here I go
Here I go
And here I go

Read Full Post »

(TT) ”….En ung arbetslös kvinna hittades i går natt död i sviterna av obehandlad TBC i takvåningen tbc-links-pa1av ett utdömt hus i Gamlestan strax utanför Göteborgs centrum. Maken, som sen en tid tillbaka levt separerad från den unga kvinna samt några av parets vänner fanns också i lägenheten när polisen och jourläkare anlände. En av parets vänner hade tidigare hittat kvinnan förvirrad, dåligt klädd och svårt nedkyld och hjälpte henne då till maken och vännernas takvåning, där det visade sig att hennes sjukdom inte längre var behandlingsbar. Kvinnan hade enligt uppgift somnat in stilla med maken bredvid sig och vännerna i närheten……” 

mimi-et-rodolfo1

Hela historien är mer eller mindre som ett såll när det gäller detaljer i parets psykologi och historia, men eftersom de flesta är så villiga att fylla i dessa hål med vår egen fantasi och erfarenhet – så funkar det.

juntunen_helena072Göteborgsoperans la Bohème är bra! Scenografiskt har man fastnat i ett tråkigt fack, men många detaljer i regi är utsökta, castingen är perfekt speciellt mellan den rödhårigt skönbleka Helena Juntunen som Mimi, och den nervöst introverte hunken bulent-bBülent Bezdüz som Rodolfo (Bara han är en anledning att släppa in Turkiet i EU) Kom ihåg hans namn!! Båda är en aningen svaga i röststyrka och tappar på så sätt i dynamik mellan starkt och svagt, men de agerar bra, har vackra röster och ser bra och rörande ut, både tillsammans och enskilt. Mimi och Rodolfo är på så sätt ytterst trovärdiga som ett ungt vackert strävsamt par från fattigdom (lövgärdet eller Brandbergen), som krossas av sjukdom i sin egen kärleks tragik.

Jag är nöjd! 

Dessutom har Ulla Dahlbäck som översatt texten till textremsa (jojo! – en så’n finns numera på alla större operahus) skapat flera schyssta oneliners. den bästa är nog ”Kärlek utan skratt blir hes” 

Däremot tycker jag att det finns ett problem med attidtyden hos svensk publik oavsett man går på bio eller opera..    Varför ska det vara så svårt att hållakäften under föreställningen, och varför ska det vara viktigt att applådera i tid och otid??  En operaföreställning är inte samma sak som en CDskiva, barnens luciatåg, eller polarnas spex på en kräftskiva. En operaföreställning är en teaterpjäs, oftast med allvarlig handling, och då ger man uppmärksamhet åt dem som kämpar för sitt liv i orkesterdike, ljusrigg och scen. 

Applådera kan man göra efteråt – även om de sjunger ordet amor på italienska – Jag blir störd!!

När jag efter föreställningen gick och funderade på hur det skulle kännas om jag hade förlorat min hustru på ett mer tragiskt sätt än genom skilsmässa, för lyckligtvis lever hon i alla fall. då blippade ett sms från min dotter till: ”Pappa jag älskar dig!!”

  

…Jag är ledsen att det bara fanns Pavarotti som föralldel har en hyfsad röst men en USEL skådis.

I denna roll är han dessutom fel-castad: Är han en utmärglad 25 årig poet? Ha!!

Read Full Post »

2100-1367puccini-la-boheme-posters1Barnledig kväll: Vad göra? Jo springa på operan och lyssna på la Bohème.la_boheme-lg

Jag bloggar i natt om vad jag tyckte….snyft! suck!

 …fast man blir aldrig barnledig som förälder, jag kommer tänka på henne, undra om hon har det bra etc. Men det skall bli skönt att börja erövra vardagen igen. Och oavsett huset är sålt till trettondagen, så gånge flyttlasset runt den helgen, då champagnen också korkas upp av juridiska skäl när jag drar iväg från det gamla.

 

 

 

 

 

met-boheme

Read Full Post »

actor_towneNu har jag sett de sista nakna kropparna i ”Tell me..” och spänningen blev trots det lugna  klipp-tempot genom hela tv-serien gräslig. Saker man inte väntat sig hände hela tiden, och plötsligt slutade allt under stor dramatik (men jag ska inte tala om huruvida det är professor Plommon som är mördare eller pastor Grön) som i alla fall lämnade mig lätt omtumlad.

 

ian_somerhalder_05Jag förstår nu också varför Calle Rehbinder kände så pass stor värme till serien, för tvivelsutan så känner man plötsligt för karaktärerna, och ler när de ler, blir illa berörd när de blir det, och ledsna när de blir det. Det är bara vid deras sex-scener som jag inte delat deras känslor eller upphetsning, utan mer känt att jag velat smyga ut och sätta mig framför tv:n tills de kommer ut generade och rosiga om kinden, (även om en av damerna i mitt tycke är mer intressant än de andra…gissa vem!!). I efterhand är det inte svårt att förstå varför det är lätt att fatta tycke för dem. De är mer mänskliga efter att man till och med fått följa med rollfiguren in på dass. Jag känner mig som en nyfiken, halv-voyeuristisk släkting.

 

Givetvis har serien gett mig spännande tankar om mig och hur jag ser på relationer och förmodligen fungerar, vilket givetvis var ett syfte när jag köpte boxen, men jag tycker nog att berättelserna har transcenderat över detta in i en god berättelse om fyra par och deras utveckling; hur de börjar finna sig själva och varandra, eller t o m kanske lyckas.

 

sherry_stringfield_001Kommer det en uppföljande säsong 2, tror jag att det kommer ställa väldigt stora krav på manusförfattaren eftersom man nog måste tillföra ett eller flera par, och dessutom låta det hända fler yttre händelser av episk karaktär mitt i denna långsamt rullande dagboks-dramaturgi sitt treriksrös mellan naturalism, symbolism och dekadenslitteratur.

 

Jag hoppas jag får träffa mina vänner igen. Det skulle vara kul om realismen innehöll någon minut av intellektuella samtal om verbformer eller amerikansk mångfaldsdebatt, gräl om det smakar margarin eller smör och några grova skämt samt att de blev lite mer övervikt, håravfall och skägg-vårtor. – Alla är på gränsen till för snygga, slanka och korrekta. Deras Tintin-mässiga genomsnitts-apparition, placerar dem med gränsen till det omänskliga inom synhåll.

tell_me_you_love_me_263749b1

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »