Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘barn’

Tillbaka efter semester på Gotland bland medeltida jippon och goda vänner. Skönt att få åka iväg bara jag och A. på ”teambuilding” och diskussioner om vår gemensamma framtid, och visa att man kan vara en familj på resa på bara en förälder. Trots stunder av vemod för oss av olika orsak, så blev resan bra. Vännernas öppna famn, medeltidsveckans fantasi och god mat har styrkt oss. Till slut efter en vecka kom vi hem via en vidrig färd med Destination Gotland med det ena fenomenet mer kräkframkallande än det andra. Var det inte stampande båtar i styv kuling, så var det ljudet av gurglandet ned i små vita påsar och rädda sjösjuka småbarn, eller värst av allt förljugna Disney-filmer om lycklig omedveten kärlek. Tur att man två turer försenad kan åka hem till pankaksgräddande föräldrar som ställer upp mitt i natten för barn och barnbarn. Men när sen väl illamåendet släppt, finns Disneys syn på kärlek fortfarande kvar och ter sig bara mer och mer orealistisk och omoralisk i sin förljugna idealism om kvinnans jungfrulighet och mannens emotionella omedvetenhet Ju närmre Göteborg vi kommer. Några timmar senare; K. skall upp tidigt och sover därför redan, och själv har jag just stoppat om min dotter, drar igen dörren en smula och viskar ”Tack för den här semesterveckan med dig!” varefter jag får en mjuk röst med världens finaste svar nånsin: ”Pappa! Tack inte bara för den här veckan, utan också för tio långa år!”.

Vad kan man säga om inte tack själv?

Vilken liten familj man fått sig, va’?

Annonser

Read Full Post »

Nonicoclolasos tog endera dagen (25 juli Barnen påverkar politiken) upp frågan om att döttrar drar familjens åsikter åt vänster. Det är en klart spännande fråga: Hur påverkas man av sin närmsta omgivning?

Så sent som i inlägget ”Hon tror jag är kär, fast jag bara bloggar” var jag faktiskt glad över att påverkas av min dotter A.s glada åsikter.

Ett annat exempel: A. har alltid velat bli vegetarian (dumt att döda), så förra året när hon var gammal nog att förstå lite näringslära, fick hon börja pröva det. Självklart påverkades även vi föräldrar av beslutet. är detta påverkan eller lånade vi hennes handlingsmönster? Både och gissar jag.

Om min ex ringde mig när jag var stressad för att hinna med morgonbussen och sade till mig: ”Lars, så där kan du väl ändå inte säga!” Hur skulle jag då reagera och handla? Eller om jag sitter med en ny kärlek, som tvärs över bordet med ostron, champagnen Quenardel et Fils Cuveé Millenium Millésime1996 Grand Cru, till kompet av Liszts Liebestraum 3 tar min hand och pärlar fram: ”Lars, så där kan du väl ändå inte säga!” Hur skulle jag då reagera? Eller om min chef kallar mig till sitt tjänsterum, där plötsligt även min biskop står och tittar på mig med sträng min, och uttalar: ”Lars, så där kan du väl ändå inte säga!” Om det gällde samma klandervärda uttalande; vad bleve då skillnaden i reaktion.

Det är förstås en truism att vi reagerar olika, och kommer försvara oss olika, beroende på vårt behov av personen men kan detta även ske improviserat i förväg? Självklart. Speciellt om man är i en beroendeställning kan man nog improvisera fram en förändring av sina handlingar och om inte åsikterna i sig, så åtminstone åsikternas framförande. Kan det vara här skon klämmer? Att man åser så olika framtid beroende på om barnet är en pojke eller flicka att man redan innan man möter reaktionen hos barnet ifråga, och vet om det faktiskt är någon skillnad ändå ändrar sig i förväg. I sådana fall är det inte vår inlevelseförmåga utan samhället som felar. Vi låter oss påverkas och improvisera för att vi har empati.

Vid alla exempel antar man oavsett det sker av lojalitet, flirt, fantasi, övertalning eller skräck, en ståndpunkt man inte nödvändigtvis hade förut. Och när åsikten väl hänger där framför ögonen och fladdrar, är den då olika mycket min, beroende på hur den hamnade där. Jag tror inte att det torde vara märkligt att man antar nya politiska åsikter med hjälp av sina barn, problemet är nog mest att man inte så ofta talat om det, eftersom man skulle anses fjompig om man lät sig övertalas av ”barn, kvinnor och andra jäntor”. Men oavsett hur och från vem man antar en åsikt så är den primärt ens åsikt – om och endast om den också leder till automatiserade följdhandlingar. Vi påverkas alltid, och vad gör det ena bättre än det andra?

I en artikel ur Journal of economic perspectives 19:2005 (ss. 109-130) kommenterar Jerry Evensky Theory of Moral Sentiments av Adam Smith, i och med följande vettiga bild, vilket nog kan gälla såväl ekonomiska, som känslomässiga åsiktstransaktioner

“The man whose public spirit is prompted altogether by humanity and benevolence…[w]hen he cannot establish the right, he will not disdain to ameliorate the wrong; but like Solon, when he cannot establish the best system of laws, he will endeavour to establish the best that the people can bear…(…)…If a society of free people and free markets is to avoid the Hobbesian abyss, justice must be enforced not by institutions and police, but by self-governement – that is by citizens who share and adhere to a common, nature standard of civic ethics. This is why Smith’s Theory of Moral Sentiments is the first piece he wrote in his moral philosophical enterprise. Its analysis of individual ethics and their social development is the foundation of his vision of a constructive liberal society”

Ps. Så sent som i kväll, mellan två textstycken i just detta inlägg lät jag mig övertalas av A. angående hennes veckopeng. Jag kände mig stolt över att hon drev sina teser på ett personligt sätt, och åtminstone lyckades övertala mig till hälften. Undrar om hon kommer att försöka något till valet. Hon är både lite äldre och klokare då. Vi får se! Jag tänker lyssna till min dotter!

Read Full Post »

Min dotter tror att jag är kär, hon vet inte att jag bara bloggar.

Eftersom det är ganska nytt så har jag helt enkelt inte berättat för henne eller min blivande ex att jag bloggar, så när hon igår såg mig hemlighetsfullt sitta med en dator i knät, och skriva något och skrocka för mig själv, så fanns det bara en möjlighet: Pappa är kär.

För en nioåring är det inte samma problem om mamma eller pappa blir kär i någon inte ens halvägs in i en skilsmässa; varken de känslomässiga att man först vill städa upp inombords innan man bjuder hem någon, eller de tekniska om att skilsmässan bör bli klar juridiskt, eller de moraliska idéerna gällande hur länge man ”utifrån sett bör vänta”. Hennes inställning känns väldigt uppmuntrande.

Sända ut signaler: Spännande är också frågan hur vi tolkar varandras beteende, och vilka signaler vi sänder ut. När jag att med en dator i famnen och inte ville att hon såg vad jag skrev, med ett leende på läpparna, och ett glatt glitter i blicken, så såg jag kanske kär ut – och betedde mig kanske som om jag var kär. Det skulle nästan vara kul att se själv.. eller kanske inte? Kanske är det också en sorts förälskelse att vara nybloggare? Man vet inte riktigt vad man skall skriva, man vet inte vilket gensvar man får, man har inte riktigt fått pejl på vad man kan och inte kan säga, vad som är lämpligt och olämpligt, och hur olika kläder (designramar, bilder, kompositioner) funkar, Vad som är tjatigt osv.

Men den största likheten är kanske den nya energin man får av den nya erfarenheten. Bloggen blir något att gå upp på tidigt på morgonen, och stanna uppe sent på kvällen för. Något man kan gå och fylla sina tankar med när man äter, duschar eller går till bussen. Så kanske är jag kär ändå, i bloggen, i alla bekanta och obekanta läsare, eller i henne: ”den okända läsaren” som jag vet finns någonstans därute.

Oavsett jag skulle vara kär i en blogg eller en människa, så känns det i alla fall skönt att min dotter gett mig klartecken att kunna börja om.

Om jag är kär? Det säger jag inte! Vem vet? Jag bloggar i alla fall.

Read Full Post »

Smått diffus gammaldags, svartvit skilding av hur folk kastas ut från sina naturliga sammanhang, på svårbegripliga religiösa grunder.

En psykolog, en pastor, en läkare och en kd-politiker har nu i en debattartikel på DN-dabatt velat ålägga, den egna regeringen att arbeta mot skilsmässor: Anledningen skulle vara att skilsmässobarn anses må så mycket sämre barn utanför skilsmässor.

Hela tankegången är suspekt och tendensiös eftersom den riskerar att jämföra äpplen och päron i sin förlängning. Vi kommer aldrig veta när ett av de lyckliga familjerna plötsligt skiljer sig, för sånt kan hända, eller vad anledningen till problemen i vuxen ålder också kan ha påverkats av. Men självklart kan alltid dessa skribenter med hjälp av anförd tankesmedja skapa nya teoretiska dimridåer.

Mer spännande är att fråga sig, vad är det som får ett av våra partier att ständigt, ständigt ta upp en och samma fråga vid alla möjliga tillfällen, och hur kommer det sig att man ständigt hänvisar till samma inspiration?

Det finns ett osunt snaskigt drag i deras politik att ständigt intressera sig för att öppet diskutera ganska intima, privata och personliga frågor som sexualitet, äktenskap, onani, uppfostran, skilsmässa, preventivmedel, barnlöshet. Speciellt som detta, vad jag anser, offentligt rotande i sovrums-frågor

Också är synonymt med en ganska smal, lågt företrädd religiöst motiverad etisk inriktning

Om man verkligen hade omsorg för befolkningen skulle man istället pumpa in motioner som gjorde det enklare för hela befolkningen, oavsett civilstånd, religion, sexualitet, ålder, social position eller politisk hemvist själva kunde ta tag i frågan

Har man arbetat som läkare, pastor, politiker och psykolog, torde man också ha träffat så pass många människor att man borde veta att anledningarna till att man inte kan hålla ihop ett äktenskap sällan ligger i regeringens och riksdagens arbete, utan i relationen mellan makarna, och att dessa relationsproblem är så mångahanda att inte ens Maria Larson kan lösa dem. Att DN-debatt igen tar in tendensiösa smygmoraliserande utfall säger mer om den bristen på insikt och finkänslighet hos de beschäftiga artikelförfattarna hos både DN och i Kds politik än om sakfrågan i sig.

Read Full Post »

A. har varit hemma ett dygn. Vi har ätit paj, choklad, kollat på Christina Aguilera på youtube, spelat Sims, tjafsat och skrattat åt Monty Python.

Imorgon, första riktiga dagen på semestern skall ägnas åt sovmorgon, mysfrukost, slöande. I morgon kväll drar sen A. med sig båda sina föräldrar och en kusin med sin mamma till Liseberg.

Tur att man vågar åka de många läbbigaste maskinerna. Tre veckor över hela Götaland eller hemma på en badklippa – skönt! och på Tisdag får vi huset för oss själva, när K. åker på fjällvandring i Norge.

I sommar när vi inte setts har hon: a) börjat med smink på prov, b) sovit i tält med sina polare, c) vuxit på längden, d) vuxit i framtoningen och blivit mer sig själv.

Plötsligt vet hon också vilka Tina Turner och Whitney Houston, med samma självklarhet som hon vet vem Idol-Amanda är, men med ett lustigt perspektiv för mig som 45-åring, men jag njuter!

”Jo men Whitney Houston, hon knarkade ju i hjäl sig för ganska många år sen, men alltså hennes bästa låt är ju ändå den här:

”Na-na-na-na-na-naaa! N’naa; n’na-n’naa!”

som hon sjöng för JÄTTE-länge sen, men tyvärr! jag kommer inte ihåg vad den heter…F’resten Är hon verkligen död? (google..google) Vad skönt! vad hemskt att alla tror det!”

Tävling: Gissa vilken låt hon åsyftar?

Du som vinner får ett hedersamt omnämnare på denna blog som Whitney-guru 😉

(………..Givetvis får du använda pseudonym om du riskerar jobbet eller kärleken för vinstens skull..)

Read Full Post »

Behöver jag säga mer? I dag kommer min dotter hem, äntligen efter en månad! 😀 😀

Read Full Post »

« Newer Posts