Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bristande empati’

Jag vill under tiden jag själv skriver något i samma ämne hänvisa till följande artiklar om kristen homofob antisemitism från den mycket sinistra tidningen världen idag Vi syns //Larvad

Gissa vilken gud som skulle kunna vara riktigt vred över vissa tidningar..? Jag ger en ledtråd i fyra bokstäver:

Annonser

Read Full Post »

Andra bloggare ex Calle på TantraBlog (wordpress), har redan klagat på Claphaminstitutet, men det är ändå aldrig fel kairos (gyllene tillfälle) att slå ned på hyckleri, så här kommer mitt bidrag:

När jag under studierna i teologi studerade Job hände något märkligt: När Job vågade förebrå Gud för sitt tragiska öde, föddes ett starkt förakt hos många av mina blivande kollegor, ett förakt jag sett även senare när Jobs förebråelse nämnts. Trots att man själv aldrig ens kommit i närheten av Jobs öde, så får man tydligen ingen ens våga tänka på att förebrå Gud: Alltid kom samma citat upp: ”Var var du, när jag lade jordens grund?”(Job 38:4) Det skrämmande var att det inte var ett teologiskt intresse bakom föraktet mot Job, utan ett förakt mot mänsklig svaghet, och ett ännu större förakt när den mänskliga svagheten var stolt nog att våga påkalla skaparens allmakt och mänsklighetens medlidande och barmhärtighet. Den märkliga moraliska kvantmekanik som avslöjas i berättelsen om Job, väckte varken medlidande eller skräck bara oförstående. Det moraliska rummet med att Guds godhet ibland är ond och vice versa, hade bara ett svar den som ifrågasätter har alltid fel.

En kollega, numera världsberömd på hela Södermalm för sina mässor jämförde skilsmässan med att tvingas leva med att den som dött fortfarande går omkring i ens kvarter: En korrekt iakttagelse, fast hos mig är det till och med samma hus eftersom vi inte hittat egna bostäder ännu. Plötsligt blir varje person jag möter Karon och varje vanlig kvarterets byracka en Kerberos, varenda vattenpöl och handfat till en bred Styx men med en stor skillnad: Jag vet inte åt vilket håll jag skall kliva över vattenpölen eller vända blicken för att inte titta åt fel håll om jag skulle försöka efterleva Orfeus. Hur jag än träder mina vägar har jag redan förlorat min Euridike. Att ständigt tvingas se att den man älskat inte längre skapar skuggor mot det lilla ljus man önskar sprida i huset, eller tvingas se hur ens älskade barn får allt ljus vi tidigare delat mellan oss är förödande: Finns jag i huset? Finns hon i huset? Finns vi mer än när tvätt skall hängas, potatisen skall kokas och dottern väckas? Nej! Och detta menar alltså vissa av våra politiker och numera också ett nystartat institut skulle vara något att hålla kvar som en livsstil? Det är inte annat än ett förakt för oss tre i denna klassiska tragedi, och andra familjer som likt oss tvingas spela med i dessa rollkaraktärer Vi känner redan våra roller nog för att behöva möta förakt också. Men okej, vi byter mytologi:

Job förebråddes av sina vänner för att han förlorat allt, men fick inte förebrå något själv? Kanske borde både Job, Elihu och våra kristdemokratiska politiker – som ju inte heller var med höra Guds fråga ”Var var du?” : Job fick ett nytt liv efter det gamla utraderats – eftersom Gud valde att handla stick i stäv med människors föreställningar. Om Gud väljer att bygga upp andras liv på olika passande sätt som inte passar ex Clapham – so what? Har inte Gud rätt att handla som Gud vill? Det är det som är poängen och Kristusbudet i berättelsen; att Gud skapar allting nytt: Så: ”Var var du, när jag lade jordens grund?”

Oavsett vilka vi människor är; parter, meder, elamiter amerikaner, homo, hetero eller vegetarianer, så är vi mer tydligt skapade för att kunna stödja varandra i sorg och trångmål, än vad vi är skapade för att moralisera över Olympens ohyfsade nycker med våra liv. Vi behöver inte alltid ta ansvaret ifrån andra, men kanske hålla en fackla som lyser upp stigen ner mot Styx, när vi försöker sjunga tillbaka kärlek in i våra liv, kanske hålla båten stilla när vi kliver i eller plocka upp det tappade myntet till betalningen: Gör vi inte det utan bara ställer frågan ”Var var du?”, så finns det fler bibelställen med samma tematik: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta?..Jag var hungrig och ni gav mig inte att äta…jag var hemlös och ni tog inte hand om mig (Mt 25:31-46)” En fråga som dessutom visar på en öppen relation mellan Gud och människa eftersom vi och Gud kan skrika den till varandra, och vi människor till varandra: Var fanns du när din nästa led? Vad gjorde du för att trösta ? Var fanns tankesmedjan Claphaminstitutet när vi var hemlösa? Utanpå ser ni som tankesmedja prydliga ut men inuti är ni fulla av matteus 23:27…..


Read Full Post »