Allt handlar om Fjällbacka..Under sommaren har reklambroschyrer dumpit ner med resor till Fjällbacka, böcker om Fjällbacka eller böcker och DVD-filmer med Camilla Läckbergs berättelser. Vidare har GP och någon tidning till – minns ej vilken – skrivit om den uteblivna turismen. Dessutom har jag hört lite grand av min arbetskamrat som spenderar stora delar av sin sommar i föräldrarnas stuga i just Fjällbacka.
Det mest säregna är ändå denna så kallade Läckbergturism, som består i att människor åker till Fjällbacka bara för att se var rollfigurerna i diverse deckare satt sina fötter. Fenomenet i sig är väl knappast konstigt, när jag var på Island var jag knottrig av vördnad över att bo och gå där Snorre en gång levt, och det är väl ingen större skillnad, förutom magnituden på författarna. Eftersom jag inte givits någon anledning att åka dit och se på stället själv under alla år på västkusten, tänkte jag att jag kanske skulle låta Camilla L. presentera staden för mig. På så sätt kunde jag också kolla vem som regerar fetast Läckberg eller Goethe, ett barnsligt ämne som varit på tapeten under våren.
Det som jag faktiskt slagits mest av är att miljöbeskrivningarna är väldigt otydliga i ’Predikanten’, den bok jag valde att läsa. Däremot är relationerna tydliga om än inte alltid trovärdiga. Skulle jag göra en jämförelse när det gäller lättheten att läsa så vinner Camilla, när det gäller humor eller snuskiga anspelningar så är det jämt mellan Faust och Predikanten, när det gäller psykologiskt kunnande vinner nog Goethe med 
hästlängder, å andra sidan tappar han i realism när han dels rimmar dels låter en riktig djävul och inte bara vilken jävel som helst hitta på dumheterna i berättelsen. Men som sagt jag känner mig mer sugen att besöka Leipzig än Fjällbacka av själva läsandet. Den stora behållningen för båda – vilket kanske är panten för att båda kan skriva är att typerna – oavsett de är realistiska som människor eller inte, är skojiga att följa. Den gravida Erika, den trötte Patrick etc. etc.
Jag tror att det är dumt att låta dessa författare tävla men, det är trist att det är så mycket lättare att tala om Läckberg.
Nåväl, för egen del har jag ingen svårighet att tänka mig diverse vacker kvinna framför Ackes i Fjällbacka, eller att se små lintottar med för stor orange flytväst sittande i en segelbåt. Härtill behöver jag knappast Camilla Läckberg, utan det räcker med egna tankar. Inte heller för att tänka bisarra bohuslänska våldsamheter behövs Läckberg – så denna Läckberg-turism kan jag inte riktigt förstå, eller också kanske jag kan just det p g a bristen på bilder i Läckbergs text..
Jag blir nog snart tvungen att åka till Fjällbacka ändå – Läckberg skrev inte målande nog, och Leipzig har jag redan besökt, så där behövs inte fantasin…Men nog var det väl kul när Erika hällde falukorv i huvudet på sin släkting….nästan som när pudeln imploderade…
Nyfikenheten triggas av det man vill, men inte fått se…slagsmål med korv, städer eller vackra kvinnor…så även i Fjällbacka
A die Wundes Weblog 