Härom året var det en konstnär Palle Thorson som isolerade och alla sekvenser på Pippi Långstrumps underbyxor i filmen ”Pippi Examples”. Hans syfte var bl a att visa hur synen på underbyxorna hos en flicka i nioårsåldern blivit starkt sexualiserad sen Pippifilmerna spelades in, men frågan kvarstår:
Får man tolka litterära gestalter som man vill? I Filmen Emmas Glück (Emmas lycka) skildras Pippi Långstrump i knappa trettioårsåldern som en hög-sexualiserad aggressiv enstöring som inte drar sig från att skära halsen av så väl grisar (djur) som svin (människor). Eller också skulle man kunna säga att filmen skildrar en genomtänkt ung kvinna, som lever i sina känslor, är stolt över sin sexualitet, och vågar trotsa såväl sociala konventioner som lagar, men får man göra så med Pippi?
Det spännande med filmen är att den på ett utmärkt sätt låter en ganska enkel historia bära tunga etiska frågor som skulle vara svåra utan den lite overkliga ”air” huvudrollen Emma har över sig. Den tar upp sex, död och moral i samma berättelse. Det som Tännsjö gör med kruttorra artiklar på DN debatt (heder annrs åt Tännsjös lärda roliga och spännande vinklingar)
1) Kan man leka med ett djur som är döende för din hand?
2) Under vilka betingelser är det moraliskt att döda någon man nyss legat med?
3) Kan man se på dödandet och även avlivningsmetoderna för djur och människor som likvärda moraliskt?
4)Kan man använda en litterär gestalt ex ”Pippi Långstrump” till vilket berättande som helst?
Jag tror det, Men vi får vara beredda på att vi sårar personer: Att Astrid reagerade över Palle Torsons tilltag förstår jag – Pippi är ju hennes, men alla andra skulle jag vilja ställa i förhållande till Muhammedhundarna: Tydligen har vi våra heliga kor – Så hur långt är vi beredda att gå i offrandet av dem för att bära ett budskap? Att Pippi Långstrump är oss närmre än Koranen är inte konstigt, men vanskligt ur ett grundlagsperspektiv!
Filmen Emmas Lycka är i alla fall en ganska lyckad satsning för att bära svåra frågor. Jördis Triebel och Jürgen Vogel är bra som vanligt, och som tur var heter huvudpersonen Emma: Pippi var, och är bara en inspiration och urbild för författaren. (Filmen finns i välsorterade videohörnor)
Det var en gång en Bellman, en pippi, en präst, Torbjörn Tännsjö och en förskärare………………
A die Wundes Weblog 