Israel hjärta Egypten
sant!!
Idag har jag sett en småtrevlig film som var klart sevärd: ”Polisorkestern som kom bort”. Filmen handlar om en halv-taskig egyptisk polisorkester som råkar åka fel under en turne i Israel, och är tvungna att sova över i en kulturellt avsomnad judisk bosättning, snäll men död. Dels kan den ses som en politisk markering bara genom att det är en Israelisk/Egyptisk samprodukt, dels är det en film om skillnaden mellan generationer, språk, religion och etnicitet, nationaliteter och individer. Samtidigt är det en trevande kärlekshistoria. mellan olika personer – som aldrig riktigt verkar ha kommit eller kan komma till skott. Om två folk eller personer som lever så nära grannar, men ändå aldrig vågar ta steget ut till en samvaro. Den var tidvis en aning långsam, men lagom småklurigt skojig och uppmuntrande. Trots allt slutar den lyckligt i sin anonyma upplösning………skulle jag vilja hoppas; Att avståndet dem emellan försvann så att tafatt vänskap blev vänskap – fumlig kärlek blev kärlek.
”Den stunden som gav dig åt min sälla åsyn!
Från den stunden glömmer jag att lida,
Och smärtan halkar lätt utöver själen,
och fastnar någon gång dess pil, och sårar;
Då ser jag dig igen – och såret läkes.
Och nu, vad gör mig mig världen och dess bländsken,
De Storas nåd emot de Godas aktning,
och Dårars lov emot de Visas bifall,
och Seklers minne mot ett Nu av sällhet,
och mot en åtrådd blick av dig Rosalie
Låt den i dag, idag jag ber för mina känslor uppenbaras”
(ur ”Till Rosalie” av J.H.Kellgren)
Titelsången är inte heller helt fel:
Allt vackert påminner om dig!
A die Wundes Weblog 
