„Eure Ringe sind alle drei nicht echt. Der echte Ring vermutlich ging verloren. Den Verlust zu bergen, zu ersetzen, ließ der Vater die drei für einen machen“.
G.E. Lessing: Nathan der Weise p.82 (Reclam) Stuttgart 2005
I början fanns det en ring som fadern skulle ge sin son; en sanningens ring, men vad skulle nu ske när sonen fått syskon. När arvet väl skulle skiftas fick ändå var och en av sönerna varsin ring. Och kanske var en av de tre ringarna den ursprungliga ringen, vem vet, men förmodligen hade den gått förlorad vid smidet av de tre nya.
—
1: Allmänt
Som måhända framkommit vid min presentation, så har jag ett speciellt intresse för Wagners sista opera Parsifal. På denna sida tänkte jag ge korta tanke-glimtar för att kanske kunna lyckas väcka intresset hos någon annan. Visst kan man tycka att det är en aning vrickat att bli intresserad av en opera som är 4:20 h lång, och där folk mest går runt och pratar, men när det gäller musik, så handlar det väldigt mycket om känslor och att man blir bergtagen av tonerna och texten. Så är det med Parsifal – Jag kan intellektualisera mycket kring den, men inte riktigt förstå varför jag tycker så mycket om den.
Här finns i alla fall en skojig presentation av handlingen:
http://www.youtube.com/watch?v=dv_Xcgate1M
2: Problemet
Om man önskar närma sig Parsifal, så finns det vissa problem att överbrygga. Det första är nog trots allt tempot och den atmosfär nog många kan finna svulstig. Jag vet inte om det finns något perfekt sätt, men ett förslag finns som drar ned tidsåtgången till ca 40 minuter utav 4:20 hh.
Gå till något lämpligt bibliotek eller tufft nog; Köp skivan, trots priset! Tyvärr är ”Du-röret” inte så bra ännu. Börja med:
1, Förspelen (Vorspiel) till alla tre akterna
2, Komm, Komm Holder Knabe ur akt 2
3, Ich sah das Kind ur akt 2
Dessa stycken är de mest lätt överblickbara, men förspelet till akt 1 kan kännas låååångsamt när man hör det första gången, men ge inte tappt, eftersom det kommer betala sig redan andra gången man hör det.
En liten finess som Wagner utvecklat till en helt egen grej, är de s.k ledmotiven, som är återkommande melodisnuttar som ibland berättar att något skall hända eller kännas. De flesta av dess presentras just i de olika preludierna, särskilt det första. Att lära sig dem är tungt och fåfängt, eftersom de inte alltid stämmer – såsom vi önskar förstå dem, men de fungerar som kilometermarkeringar och vägskyltar att man är på rätt väg.
Känner man att man hört och ”kan de olika exemplen man ska börja med kan man gå in på nästa stadium som innebär……
3: att isolera känslor
Ett sätt att komma in lite mer i tematiken för Parsifal är att reda ut de två viktigaste känslorna i dramat, samt två lika viktiga dramaturgiska funktioner. Känslorna är skräck och medlidande, och funktionerna är öppnandet eller stängandet av möte/relation. Analysen behöver inte vara så oerhört avancerad:
Skriv ned de viktigaste dragen ur handlingen från den lilla filmen ovan, och se den därefter utifrån först känslorna och anteckna, därefter funktionerna och anteckna detta – Vad händer?
4: Agenter
Nästa steg är att ta reda på vem som är agent åt vem? Finns det någon som agerar mer än någon annan? vem och var? Lista gärna vad de olika sysslar med innan nästa steg 5….
5: Kundry
Nu är det nog tyvärr dags att köpa en DVD med Parsifal. De bästa är den från Metropolitan under Levine (Deutsche Grammophon), eller den från operan Baden-Baden under Kent Nagano (Opus Arte). Titta igenom första akten och studera endast Kundry och inget annat. Vad gör hon när? Vem är hon? Var kommer hon ifrån, God eller ond? Sympatisk eller osympatisk. Inga tankar eller teorier är fel (har det dessutom visat sig när man skummar igenom all litteratur i ämnet – och den är fet och omfattande.
Semesterspecial 29 juli
Som ”semesterspecial” följer en uppgift med tre viktiga ”Varför?”, en jämförelse, samt en ren spekulation. Allt som allt fem uppgifter att fundera på i sökandet efter gralen i operan.
6: Varför och vad?
a) Gurnemanz
Varför är han snäll mot Kundry? Vad verkar han veta som de andra inte vet?
b) Amfortas:
Vad är han rädd för?
c) Parsifal:
I akt ett är han nära att strypa Kundry, i mitten vänslas de, innan han förkastar henne, och åter i slutet döper eller ”dubbar” han henne. Vad beror detta på?
d) Gralriddarna:
Vad är skillnaden i deras beteende mellan första och tredje akterna?
e) Akt 2:
I akt två så berättar Kundry om hur hon såg Parsifals första skratt som bäbis och sedermera var där när hans mamma gick ur tid och rum. Arian börjar med ”Ich sah das Kind….” och slutar med …und – Herzeleide – starb” Vad kan det finnas för fördel med att detta är hela operans enda egentliga aria. Dessutom påfallande melodiös.
7, Fru Kundry Parsifal, och Herr Dibbuq Hertzl-Eid
Kul att jag på statistiken ser att Parsifal är en populär sida, därför lägger jag väl denna sida både här på ”löpet” och på parsifal-sidan:
Kapitel 1: Perzival I ex Wagners opera Valkyrian, så blir två syskon kära, och tom på smällen, för att sen dottern ska kunna gifta sig med ytterligare en släkting. Detta handlar inte om att Wagner var en fullständigt a-moralisk snuskgubbe (vilket han förmodligen var ändå vid sidan om) när han skrev sina operor, utan om att han lånat maner och idéer från gammal indisk filosofi, som också kom till Europa runt Kristi födelse och bland annat påverkade Grekland (och sögs upp lätt genom att Platon haft liknande tankar. Ett element var detta md kvinnan och mannens komplementaritet: Mannen behövde något som bara kvinnan hade för att kunna bli fullständig – och då fanns det bara ett sätt….
I denna filmsekvens från Syberbergs filmatisering har Parsifal fått del av det kvinnliga vilket åskådligörs tydligast med hjälp av att en kvinna (Karin Kriek: Kristus-lik i vit särk) plötsligt sjunger hans roll. Kundry får rollen och utseendet av en åldrad Jungfru Maria, som ledsagas och stöds moraliskt av Gurnemanz, hennes ende vän i berättelsen – förutom Parsifal, sommer och mer framstår som en (styv)son till henne
På vägen fram från uppbrottet passerar trion av Parsifal, Kundry och Gurnemanz inplastade bilder av Nietzsche, Maria projicerad bredvid en ångmaskinsliknande mekanik, (ångprojektor) för att slutligen gå innanför Wagners morgonrock av siden (något han alltid bar privat vid tiden för Parsifal). Innanför träffar vi på gralriddarna som både ser ut som lik direkt uppstigna ur graven, dels som gamla dammiga hjältar ur andra Wagner-operor. som slutligen går in mellan i huvudet på Wagner (Scenografin i denna inscenering består bla av en stor papier-macher modell av Wagners dödsmask, i vilken handlingen utspelar sig – knäppt men – uttrycksfullt!) I slutet är det manliga och kvinnliga förenat.
Kapitel 2: Religionskritik och sagor: Wagner var tidvis en väldigt grov antisemit (bevis finns), men han var också väldigt politiskt naiv (bevis finns), och fast i fördomar om judar, och faktum är att han hade judiska vänner och arbetskamrater (bevis finns). Han var urtypen för den där rasisten som säger: ”Men du är ju inte som dom.. Du är ju schysst, ju.” Grunden för Wagners antisemitism var hans starka religionskritik, parat med hans frustration över hans beundran för religiösa sagor. Dels har han knyckt sagor från Indien och den hindu-buddhistiska pantheon, dels från den fornnordiska och slutligen från den judæo-kristna världen av berättelser. Dessa har sen blandats. Parsifal är i grunden den europeisk-kristna berättelsen om Parsifal på jakt efter gralen och sig själv, dels är det en curry av buddhistiska bilder. Men det finns också en detalj som löper som en parallell genom berättelsen – den vandrande juden – men i Parsifal utvecklad från Kristushånet – mer till en Jahwehs ”Dibbuk”.
Kapitel 3: Dibbuq betyder ungefär ”påhäng” (sägs det; min kunskap i hebreiska är obefintlig) och är enligt judisk folklore en besättelse av en ande från en nyss avliden person, som hann avlida just innan personen hann slutföra något som måste slutföras – för Guds rättfärdighets skull. I scenen nedan, framträder en dibbuq från brudens egentlige pojkvän, som hann dö av chocken över att få höra sina svärföräldrar ha valt ute en ”mer passande yngling” åt sin dotter. Jag gissar att pjäsen på Youtube är från en pjäs av Solomon Ansky. Pojkvännens Dibbuq sätter sig i denna berättelse helt sonika i strupen på flickan och ”för att försöka tala rabbinerna och de äldste tillrätta”. Mycket nöje: Flickans röst är nästan lite ”gothic”
Kapitel 4: Parsifals Dibbuq: Peripetin i Parsifal kommer ju just när Kundry fått Parsifal att förstå alla sammanhang både i tillvaron, sitt eget liv, och i Gralborgen med den lidande Amfortas. Huruvida hon är en dibbuq, det är förstås en tolkningsfråga som inte är beroende på Wagners antisemitism, utan åhörarenss. Men mer om hur det funkar efter nästa kapitel om ”räddningsoperan”.
Anskys drama Dibbuk finns också tonsatt på jiddish av den amerikanske tonsättaren Solomon Epstein och finns som en förkortad inspelning på DVD genom ”CD-Baby” Billig, skojig och värd sitt pris.
Lämna en kommentar