Gaza är bombat och folk protesterar mot Israel. Samtidigt går Israeler i skräck för att få misiler nerdimpande skickade från ett dagis i Gaza. Båda nationerna lider av eländet som inte verkar kunna lösa sig. Men varför protesterar man utanför synagogor, och inte bara utanför Israels ambassad? Vad har en lokal mosaisk församling med en aggressivt Israeliskt ”försvar”? Inget och allt! Det handlar om antisemitism.
I detta läge är det ännu mer olämpligt att Påven Benedikt 16:e häver bann över några biskopar aktiva i sällskapet SSPX, ett sällskap som ju inte helt kan frias från misstanken att vara antisemiter. En av rörelsens biskopar har ju t o m snart ett åtal för förringande av förintelsen hängande över sig.
Allvarligt talat tycker jag det är särskilt besvärande eftersom bannet lyfts av en Bayersk påve, med tysk brytning som sagt sig inte acceptera annan musik en Mozart, och påstås ha velat dissa homosexuella i sitt jultal(en uppgift vilken väl kan diskuteras….), och sagt märkvärdigheter om muslimer vid en föreläsning. Det finns mycket att bita i för Vatikanens PR-avdelning – för att förklara hur man kan garantera en god dialog med andra religioner och vissa intressegrupper. För mig är det inte klart var Vatikanen står. Att SSPX utgör en orosmoment är mig däremot klart.
Jag vet inte varför jag kommer att tänka på Hollywood??? men utan Mel Brooks magkrampande drastiska humor.
Hitler må man kanske skämta om, men inte om antisemitism idag – och tyvärr då ligger bla SSPX under lupp!
En riktigt 
”…(……)…
Måhända låter det som alla var svenne-bananer i löptexten, men till syvende och sist kan vi inte förneka att vi delar vår svenska kultur med nästan alla väster om Ural och Indus! Troligen för att tidigare generationer av innebyggare på denna landtunga i norden sett handelsutbyte med fjärran grannar som helt naturligt. Vi har alltså egentligen alltid haft ett internationaliserande levnadssätt, som egentligen aldrig brutits. Vår kontinuerliga import av fjärran namn, tankar, religioner, konsthantverkstekniker, kryddor och maträtter, har alltid funnits där men bara omprövats som historiskt fenomen vid krig med nära grannar 
Orwells ”1984” i svensk sjukvård: läkare och politiker bestämmer som vanligt allt, inte för att det är bäst för patienter eller ens forskning, utan för att det gagnar deras personliga mål mest. I alla fall är det lätt att tro på en sådan konspirationsteori, och inte lyckas sjukvårdens politiker och tjänstemän motbevisa det heller. Utan de bara umgås med sina gelikar i sina små ”stam-celler” för att smida ränker. Men bara deras stamceller tycks duga………
Även om jag ogillar lagarnas formuleringar utifrån vissa formuleringar som gör att jag än så länge vägrar donera, så kan jag se de praktiska fördelar när man låter mer eller mindre levande människor bidra till en förenklad och billigare sjukvård (Transplanterade organ är oftast billigare, enklare och mer praktiska än sina mekaniska motsvarigheter. Ett mekaniskt hjärta kräver t o m en mindre ryggsäck med luftkompressor och slangar rakt in i bröstkorgen och då är ju givetvis naturens konstruktion bättre. Emellertid blir lagarna ändå likt T-fordens färg: Den sades säljas i valfri färg, men de facto fanns den bara i svart. men detta var givetvis en humoristisk reklamdrive. Att vi skulle få bestämma demokratiskt när det gäller våra frivillig donation är blivet tyvärr en lögn, om än med gott uppsåt.
Nu Dissen
Nåväl, Detta etiska dilemma har sen några år varit förkroppsligat hos familjen Richardson i n Felix öde har under många år kunnat följas i media, så ock den besvärliga debatten.
Jag tycker Felix och Emmas föräldrar Helena och Fredrik gör helt rätt, och eftersom jag är gripen av deras öde, vill jag bara önska dem lycka till och peka på att allt det besvär de ägnat frågan också med all tydlighet visar att deras familj är en god miljö för både storebror och lillasyster. När navelsträngen använts är ju Emma som vilken annan efterlängtad unge som helst och tänk vilket underbart syskonskap.
Visst kan religiösa människor ställa till elände men det lär ändå vara ett långt mindre problem än ex tobaksrökning. Eftersom religionen har lett till fler viktiga och positiva tankar, seder och bruk anser vi att detta är något vi individer har rätt att själva förfoga över – vilket vi gör. Om nu de flesta människor på jordens yta, och så även i Sverige har valt att tillägna sig en andlig eller religiös livstolkning (trots allt är en religiös livstolkning vanligare än en ateistisk dito, och Svenskar är ett i grunden andligt folk – men med ganska självständiga andliga tankar), vad har då U. för rätt att kritisera detta, som är individuella val i enlighet med vår grundlag, och med vilken rätt kan han säga att en religiös medborgare oavsett ålder skulle vara mindre nyfiken, kritisk och förnuftig.
Farlig fritid och gemenskap: Eftersom många av oss med en religiös-andlig livssyn också uppskattar den gemenskap som vår världsbild ger; att vi träffar andra likasinnade, att vi får vänner, att vi kanske träffar vår kärlek där etc, så undrar jag om vi inte kanske borde känna oss frestade av att också förbjuda religiösa sammanslutningar, ty även på fritiden kan ju barn bli indoktrinerade. Vi borde därför helst registrera vilka religiösa som umgås med vilka så att vi precis som vid virologiska epidemier kan kartlägga smittkällorna från friskola till hem, från hem till religiös gruppering. Kanske kan man med lite pengar få någon släkting att berätta vilka som brukar hänga var……Kanske kan man använda FRA liknande juridiska konstruktioner när man ändå håller på…
Ett hovsamt förslag:
Pussande fisk!
Men eftersom det inte är första gången en liknande sak händer efter Måndagsdissens kraftfulla protest, att man ändrar sig så har jag i min generositet beslutat mig för att instifta en ny artikel: onsdagspussen.
I går fick jag veta att Georg Riedel är jude, men inget om Persbrandt är hindu!!! Om ni inte visste det förr, så kanske ni också visste det efter guldbaggegalan igår: Georg Riedels mamma var judinna så då är han också jude. Däremot var det ingen som talade om Att Lena Endre har baltisk härkomst, eller om Jan Troells föräldrar var konfirmerade eller om Cecilia Frodes pappa har funderat över själavandring någon gång eller om Maria Heiskanen handlat smör av en shiitisk muslim någon gång. Inte heller sade Johan Glans något om sin syn på Urda.
Faktum är att jag tycker de senaste åren verkar det ha blivit lättare och lättare att komma undan med antisemitism, och jag tror inte lösningen ligger i att tala om vilka som är judar – då kan staten lika gärna beordra att gula stjärnor sänds med post igen. Däremot måste man vara modigare och öppnare med debatten och kanske främst måste Sverige börja erkänna att vi är ett rasistiskt land – för det är vi. Vi behandlar alltid människor som inte härstammar 5 led tillbaka ur en Svenne-banan som suspekta. Vi gör oss stolta över åsikter som ”Vi har ju alltid haft invandring….se på alla norrmän och danskar….och vallonerna…..för att inte tala om vallonerna…”
Men är det ändå inte så att Israel dödar palestinska barn med vit fosfor? Jag vet inte! Kanske! Det finns indicia som säger att vit fosfor används och uppenbarligen dör palestinska barn av israelisk verkseld, men även israeliska barn dör, vilket är lika illa. Det är dålig politik i en desperat och omänsklig situation. men det är oskyldiga som drabbas, oskyldiga just för att man ser de andra som en grupp och inte som individer som kunnat vara släkt eller vänner. 
Låt aldrig en konkret person framför dig bli en den, en representant, utan personen bli en du, ett jag som kallar dig för du, någon du kan diskutera med och se i ögonen och komma överens med. Då kan också xenofobin bearbetas. Vi är alla delar av samma gudomlighet och samma skapelse; för att leva i ömsesidig relation med såväl varandra skapelsen som det gudomliga. Det är den enda ledstjärna som kan förlossa och frälsa oss
I grunden tycker jag att det senaste förslaget från kyrkostyrelsen med att ta bort vissa formuleringar runt man och kvinna samt ut ur handbokens vigselritual samt undvika begreppet äktenskap är ganska finurligt om inte t o m genialt i sin enkelhet. Det visar med all tydlighet att man förstått att äktenskapet bara är en juridisk koppling till den (erotiska) kärlek och längtan efter förening som Gud lagt ned i oss, att det inte är svensk författningssamling som Gud en gång i ”skapelsens början” befäste utan något mer komplext (Sen att KD och många andra kristna tror att Gud skapade SFS, lagboken och ÄB må vara smickrande för lagrådet och andra Iudices, men visar också med all tydlighet vilka legalister man fortfarande är när det gäller den kristna trons efterlevande.) Bravo Kyrkostyrelsen!
Men det var inte därför jag tog in dem på Dissen, för att kunna berömma dem. För samtidigt tycker jag att det dammar av deras dåliga fantasi och mod. Det dammar också från deras konflikträdsla, och typiska ”lös alla problem med hjälp av eufemismer”. Det är ju fortfarande så att allt skulle bli ännu bättre om man helt enkelt satte ned foten och sade ”Alla kan gifta sig!”, ”Alla kan ingå äktenskap, eftersom det bara handlar om en juridiskt fördrag mellan två personer; män som kvinnor, som (förhoppningsvis) är kära i varandra och därför önskar leva tillsammans, med eller utan barn”.
Om nu Svenska kyrkan sakta men säkert inför ett samkönat äktenskap med gemensam vigselordning, vilket det verkar som, så kommer man aldrig ifrån att betydande delar av svenska kyrkan anser detta vara mot Guds vilja, bibel, evangelii uttydning och kyrklig sed och hävd. Dessutom har man ganska begripliga argument, även om jag tycker dessa argument är uppåt väggarna felaktiga. Det bästa vore att visa makt, myndighet och ta debatten i högt tonläge på en gång. 
Första gången jag hörde hans röst, när jag som 16-åring, trollbunden av Mahler, fick höra honom sjunga Gustav Mahler ”
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag gillar, men dels hittar han alltid de fraseringar som behövs för att 
Däremot blev jag ordentligt besviken på karln när jag för några år sen hittade en DVD med hans olika insatser genom åren, och personligen är han en bättre Liedersångare änm operasångare, eftersom han inte är lika tät i det sceniska som det musikaliska…..Flera filmer visade honom som en ganska 
definiera mig, så är det jag själv. Detta är också något jag tycker strömmar igenom alla artiklar i boken F-ordet – mot en ny feminism (Alfabeta 2008). I den politiska frihetens namn, och den filosofiska; Du har ingen rätt att definiera mig! Vår enskilda och gemensamma frihet ger mig rätten att själva bestämma vem jag är: Jag är inget offer jag är – för egen del med stöd av Gud – myndig nog att själv bestämma vem jag är. Det var också denna möjlighet att stå fri och odefinierad som för mig kändes som kontentan av boken.
Just 
Visst, så är det: Jag har ingen rätt att säga något om man önskar att behålla de förtryckande (heteronormativa) strukturerna och bara skyla dem litet metrosexuellt för att låtsas vara medveten: Visst: jag kan vara en symbol för patriarkatet om jag vill, men det vill jag inte! Med kloka feministiska tankar, tänker jag istället inte finna mig i att bli definierad att skämmas utifrån vissa egenskaper jag själv inte valt (familj, kön och ålder) utan att för den skull förneka att jag som man också har del av det heteronormativa samhället. På samma sätt som många feminister, funktionshindrade och HBTQ-personer jag känner, ständigt vägrar sina stämplar och stigmata, så tänker jag vägra vara definierad. Senaste året har två av de vänner (kön oviktigt) jag tycker mest om, oberoende av varandra sagt att de tröttnat att bli kära i en person för den personens könstillhörighet, utan att det är individens personlighet – bortom födsel och roller som är intressant – de blir inte längre kära i en man eller en kvinna utan i en individ – en personlighet. Jag är nog böjd att hålla med att individen är en bättre grundbult i vår människosyn än kön. När jag tänker djupare på dem jag tycker om, eller för all del, de jag är ovän med är det tydligt att hos det är egenskaper bortom kön jag uppskattar hos dem jag tycker om, men hos dem jag har svårt för finns det ofta en ingrediens i deras personlighet kopplad till traditionella könsstrukturer. De har stannat kvar i (köns)strukturer, (offer)roller, och (kultur)neuroser, låtit sig definieras – och önskar då också definiera mig. Att andra kan kritisera mig, men om andra önskar definiera mig, så vill jag nog citera Paulus:
A die Wundes Weblog 