Måndagsdissen (12 jan 09)

Vissa kristna är geniala men lite fantasilösa……………i alla fall de som bestämmer handboksfrågor i svenska kyrkan.

Under hösten har ju många bidragit till debatten om samkönade äktenskap, så även jag

Ibland har debatten förts på ett polemiskt och sentimentalt plan, men givetvis har det också funnits genomtänkta tankar (även hos mig) Nu är det dags att föra upp debatten och min arbetsgivare in i måndagsdissen.

 

I grunden tycker jag att det senaste förslaget från kyrkostyrelsen med att ta bort vissa formuleringar runt man och kvinna samt ut ur handbokens vigselritual samt undvika begreppet äktenskap är ganska finurligt om inte t o m genialt i sin enkelhet. Det visar med all tydlighet att man förstått att äktenskapet bara är en juridisk koppling till den (erotiska) kärlek och längtan efter förening som Gud lagt ned i oss, att det inte är svensk författningssamling som Gud en gång i ”skapelsens början” befäste utan något mer komplext (Sen att KD och många andra kristna tror att Gud skapade SFS, lagboken och ÄB må vara smickrande för lagrådet och andra Iudices, men visar också med all tydlighet vilka legalister man fortfarande är när det gäller den kristna trons efterlevande.) Bravo Kyrkostyrelsen!

 

Men det var inte därför jag tog in dem på Dissen, för att kunna berömma dem. För samtidigt tycker jag att det dammar av deras dåliga fantasi och mod. Det dammar också från deras konflikträdsla, och typiska ”lös alla problem med hjälp av eufemismer”. Det är ju fortfarande så att allt skulle bli ännu bättre om man helt enkelt satte ned foten och sade ”Alla kan gifta sig!”, ”Alla kan ingå äktenskap, eftersom det bara handlar om en juridiskt fördrag mellan två personer; män som kvinnor, som (förhoppningsvis) är kära i varandra och därför önskar leva tillsammans, med eller utan barn”.

 

Om nu Svenska kyrkan sakta men säkert inför ett samkönat äktenskap med gemensam vigselordning, vilket det verkar som, så kommer man aldrig ifrån att betydande delar av svenska kyrkan anser detta vara mot Guds vilja, bibel, evangelii uttydning och kyrklig sed och hävd. Dessutom har man ganska begripliga argument, även om jag tycker dessa argument är uppåt väggarna felaktiga. Det bästa vore att visa makt, myndighet och ta debatten i högt tonläge på en gång.

Besluta alltså om en samkönad, eller ännu hellre en könlös gemensam vigselritual kopplad till en allkönad äktenskapslagstiftning nu. Låt det bli bråk, trassel folk som flyr svenska kyrkan i strömhopp, men också plötsligt blir medlemmar för att vi vågar stå rakryggade. Debatten med kvinnliga präster löstes också genom en genial fint och en stor dos feghet, och där har debatten, och dolksticken brutit ned kyrkan i 50 år.

Kyrkostyrelsen har visat stor teologisk fantasi. Jag tror de skulle klara även en svår debatt. Så låt oss ta den. Till dess har de hamnat på den oerhört skändliga ”måndagsdissen”. Vi får väl se vad som händer…..

Read Full Post »

biblisk fulsex….

Här, några skojiga länkar till en fd kollega: bibelteolog och bloggare.. 

äktenskapet ett bibliskt ord

fin- och fulsex

Read Full Post »

Kärleks-stalkern Johan Henric Kellgren

När jag för någon vecka sen skulle „pinga“ denna artikel från juli, så råkade jag idiotiskt nog dumpa den…vilket kändes trist eftersom den varit ganska populär..men här kommer den igen i ny tappning..

~*~

 

Kärleks-stalkern Johan Henric Kellgren (revisited)

I dikten av Hafez så talade vi om att använda religion som ett sätt att tala o sex och kärlek. Kellgren (1751-1795)gör samma sak, men på ett mer kantigt västerländskt sätt. Han parafraserar delar av bibeltexter, men om man tittar närmre, så ser man att han också direkt hädar. Likt sin samtide kollega Bellman (1740 – 1795) så söker han ett sätt att avlägsna sig från Olympens eller Jerusalems Gudar och söka dem bland vanligt folk. Bellman söker dem bland näspetande alkisar och tvivelaktiga kvinnor alltså Olympen inverterad, Kellgren hittar i dikten nedan ett annat spännande ämne: Att driva med skapelseberättelsen och andra bibeltexter. Men det är inte bara polemik med literaturen och Gud. I grund och botten är det en kärleksdikt som säger samma sak om igen.

 

”Du är så underbar och vacker att inget annat spelar någon roll – inte ens Gud…”

 

Pretentiöst eller charmigt – smaksak, men han hittar några geniala drag för att leda fram denna tanke genom dikten så att han blir en stalker både efter kärleken i sig och efter någon vi inte vet vem…

 

1, Hädelse: Han väljer att bryta mot Mose lag både genom att göra kvinnan i fråga till ett beläte, dels förminska Gud som Gud och till och med förminska Guds skaparkraft.

2, Omkväde: Han hamrar in sitt budskap – i detta fall en snirklig hädelse, så att ingen skall komma undan vad han vill säga, ett omkväde som dessutom placeras assymetriskt.

3, Fatalism: Genom att lägga allt i den hjälplösa förälskelsen, men också göra sin älskling till något Gud skapat, som Kellgren råkar upptäcka, ger ha Gud skulden för denna förälskelse.

4, Kärlekens Teodicé: Genom dikten formulerar också Kellgren en ganska raffinerad fråga ”Kan Gud skapa något så gudomligt att det skymmer själva Gud? Är kärleken en sådan skapelse?”.

5, Skymf mot Bibeln: Genom att driva med skapelseberättelsen, driver ju också Kellgren med bibelns roll. I princip skulle man i förlängningen kunna ställa Guds uppenbarade kärlek i kontrast till Guds uppenbarade ord och fråga: ”Vad är viktigast?”

 

Kellgren skrev ju också en erotisk dikt ”Till Rosalie” vilken inte alls har dessa kvaliteter av skarp teologisk och romantisk udd. Visst har den en tidstypisk stelhet, och inte alls samma burleska språk och bildspel som Bellman, men den är intelligent eftersom den får flera bottnar än den narrativt skicklige Bellman. Exempelvis genom frågan ”Vad är viktigast Guds uppenbarelse i ordet eller i kärleken?” kan denna dikt lika gärna pryda en debattartikel i SvD som den genom sin söta ord kan pryda ett kort i ett fång djupröda rosor. Jag försökte själv fånga en flicka på gymnasiet med denna dikt – vilket inte funkade (Attans!!) Men jag tycker nog att den på sätt och vis fortfarande håller, men jag har nu upptäckt större djup. Nåväl här är den:

~*~

I denna tappning är den beskuren, men kan ändå ge en viss vink om hur Kellgren verkar ha tänkt:

”Död låg naturen…” / ”Ljuset kom och livet tändes”

Kellgren anspelar både på Johannesprologen och Skapelseberättelsen, men ger det hela en extra nyans genomordet ”död” eftersom en kristen knappast skulle hålla med om att Guds oskapade skapelse skulle vara något så tarvligt som död.

”…I kungars slott… / ”…Jag gick att visdomsdjupet…” / ”…Förgäves..”

Här finns vissa likheter med psaltaren 139, där den person han talar om återigen hamnat på Guds tron genom att vara omöjlig att undfly i tanken.

”…O levande förstånd…” / ”…Jag gick att visdomsdjupet…”

Kärleken är inget som kan sökas med det rationella (likt tron eller till skillnad från tron…??)

En mindre spännande upptäckt är ju denna eviga självklarhet att vissa får vara kritiska men inte andra. En vanlig Svensson skulle knappast komma undan med dessa hädelser i mer begriplig form, men som dikt från en känd lyriker..då går det bra.

Read Full Post »

Höga Homo-Visan

Höga Visan detta oerhört vackra bibliska diktverk handlar ju inte om den jordiska kärleken mellan man och kvinna, utan utnyttjar bara det bildspråket. Gott då borde man ju kunna ändra på dessa kroppsliga sensationer av förälskelse och erotisk förälskelse som bekrivs, så att även alla icke- heterosexuella kanske skulle kunna förstå vad de går miste i sin gudsbild (Obs jag är ironisk!). Så varför inte helt rätt och slätt byta några ord i några av de mest kända versarnas överskrifter.

–*–

Höga Visan, 4 Kapitlet. De två älskande kvinnorna

Kvinnan beskriver sin älskarinna v.1–7.

Älskarinnan vill hämta sin kvinna från bergen v.8.

Älskarinnan talar till kvinnan v.9–11.

Ä. talar om kvinnan v.12–15.

Kvinnan svarar v.16.

Älskarinnan svarar åter 5:1a.

Lyckönskan till kvinnan och hennes älskarinna 5:1b.

–*–

(1)Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!

Dina ögon äro duvor,där de skymta genom din slöja.

Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gileads berg.

(2)Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor,nyss uppkomna ur badet,

allasammans med tvillingar,ofruktsam är ingen ibland dem.

(3)Ett rosenrött snöre likna dina läppar,och täck är din mun.

Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.

(4)Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå,

hjältarnas alla sköldar.

(5)Din barm är lik ett killingpar,tvillingar av en gasell,som gå i bet ibland liljor.

(6)Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, vill jag gå bort till myrraberget,till den rökelsedoftande höjden.

(7)Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck.

(8)Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon.

Stig ned från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon,

från lejonens hemvist, från pantrarnas berg.

(9)Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

(10)Huru skön är icke din kärlek,du min syster, min brud!

Huru ljuv är icke din kärlek! Ja, mer ljuv än vin; och doften av dina salvor övergår all vällukt.

(11)Av sötma drypa dina läppar, min brud; din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är såsom Libanons doft.

(12)»En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn,

en förseglad källa.

(13)Såsom en park av granatträd skjuter du upp, med de ädlaste frukter,

med cyperblommor och nardusplantor,

(14)med nardus och saffran,kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag,

med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag.

(15)Ja, en källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten

och ett rinnande flöde ifrån Libanon.»

(16)»Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind;

blås genom min lustgård, låt dess vällukt strömma ut.

Må min vän komma till sin lustgård och äta dess ädla frukter.»

(5:1)»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud;

jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.»

Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

–*–

Höga Visan, 5 Kapitlet De två förälskade männen

Friaren talar v. 2a.

anför brudgummens ord v. 2b.

och sitt svar v. 3.

talar vidare v. 4–8.

Jerusalems söner tala v. 9.

friaren svarar och beskriver sin

brudgum för Jerusalems söner v.10–16,

Jerusalems söner fråga v. 17.

friaren svarar 6:1–2.

(1)Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.

Hör, då klappar min vän på dörren:

(2)»Öppna för mig, du min broder, min älskade, min duva, min fromma;

ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

(3)»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig?

Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

(4)Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

(5)Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra,

mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

(6)Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen.

Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

(7)Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

(8)»Jag besvär eder, I Jerusalems söner, om I finnen min vän,

så sägen — ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

(9)»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland män?

Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

(10)»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

(11)Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor,

och svarta såsom korpen.

(12)Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

(13)Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

(14)Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

(15)Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon;

ståtlig är han såsom en ceder.

(16)Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet.

Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems söner.»

(17)»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland män? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.

Read Full Post »

Läs och bli upprörd över kristen antisemitism.

Jag vill under tiden jag själv skriver något i samma ämne hänvisa till följande artiklar om kristen homofob antisemitism från den mycket sinistra tidningen världen idag Vi syns //Larvad

Gissa vilken gud som skulle kunna vara riktigt vred över vissa tidningar..? Jag ger en ledtråd i fyra bokstäver:

Read Full Post »

A die Äktenskap! 2: Money makes the world go ‘round!

”Hemgift ger jag när du fått barn”

Tillbaka till frågan om könsneutrala äktenskap, eller kanske är det äktenskap i stort.

För ca 20 år sen var jag på ett föredrag av tre indiska kristna par om fördelen att gifta sig utan förälskelse – att låta föräldrar bestämma utifrån ekonomiska fördelar. De flesta av oss var ganska unga, ogifta och utan egna ogenomtänkta åsikter i frågan, (vilket i sig är ett spännande faktum när vi bjöds in – Varför skulle vi vara där?)

Vi åhörare tittade på varandra som på tre par ufon när de talade. Att inte vara förälskad när man gifter sig vore fullständigt genetiskt omöjligt för oss, även om de tre paren som såg förälskade ut – nu verkade tala uppriktigt.

Åsikten att äktenskap skulle handla om kärlek är på sätt och vis ganska ny för oss svenskar. Självklart har alltid attraktionen funnits och drivit oss fram och tillbaka, och visst har nog större delen av de svenska äktenskapen genom tiden varit kopplade till attraktion/förälskelse, men ej att förglömma

har äktenskapet mest varit ett ekonomiskt fördrag. Äktenskapet har varit ett sätt för 2 släkter att genom barnafödandet mellan två förälskade personer skaffa ekonomiska garantier. Så avancerade system fanns till och med ibland annat Drenthe (nordöstra Holland) och Norge (citat nedan) att mannen inte behövde betala hemgift om inga barn kom till stånd:

”ok skal ek gjalda mund vid þer þa er þú hefir barn getit”

(Völs 110:8, c. 12) Citat ur Fogelklou: Bortom Birgitta s. 49.

Det finns även uppgifter om att hemgift eller gästernas brudgåvor givetvis betalades tillbaka om äktenskapet revs upp barnlöst, eftersom man under såväl sen katolsk tid i sverige och tidig protestantisk tid gav möjligheten att skilja sig efter tillstånd av biskopen. Anledningarna, kunde vara just barnlöshet, otukt, kriminalitet eller månggifte. Självklart fick man också gifta om sig, men lysning var nödvändig så att eventuella hinder kunde komma i dagern. Det viktiga med det livslånga äktenskapet, var alltså också mycket den livslånga inkomsten till de åldrande föräldrarna. Fler äktenskap kunde för all del ge fler barn, men också fler munnar att mätta. Så det som ”Gud fogade samman” i vår attraktion och förälskelse, har vi människor genom historien med hjälp av såväl kyrka som kultur också vridit och utnyttjat för ekonomisk vinning bland resten av släktingarna. Att man till och med sanktionerat otrohet i praktiska syften, för att rädda kvinnans rikedomar från att försvinna i mannens ägo om äktenskapet blev barnlöst på grund av honom, finns återgivet från medeltida Burgund (trakterna kring Dijon och Cluny) där man helt enkelt ger kvinnan rätt avgöra vem som är pappan, eller som det uttrycks: ”Ingen kan bättre än hon veta om barnet är fött i lagligt äktenskap”

”Pour ce que nul peult mieulx cognoistre, si l’enfanst est nay en loyal mariaige que elle”

(a.a s.45)

Så om nu äktenskapet av de förälskade tu rent historiskt handlar om pengar och ekonomi, något som vi på olika sätt fifflat med genom åren med hjälp av spetsfundiga lagar och märkliga hävder, vad är då problemet med att låta införa könsneutralt äktenskap. Det finns barn födda in i samkönade familjer, många barn. Självklart har de samma rätt till juridisk säkerhet som de barn som föds in i tvekönade familjer. Eftersom det i slutändan ändå rör sig om ganska få personer som önskar ingå äktenskap, så hotar det knappast alla oss andra.

Vi måste lära oss skilja på kärlek och tvåsamhet å ena sidan och äktenskap och juridik å andra.

Om någon önskar ordentliga källor och lästips, så återkommer jag givetvis.

Read Full Post »

A die Äktenskap!1: Vårt behov av kulturenzym.

Som debatten om samkönade äktenskap nu står, finns det två huvudståndpunkter:

(A) Äktenskapet är en historiskt förankrad sedvänja för att bekräfta och reglera kärleken och samlivet mellan man och kvinna. Denna sedvänja är så pass fast förankrad att inte ens ordet ”äktenskap” kan beteckna annat än just denna förening. Samkönat äktenskap är därför omöjligt, partnerskap kan räcka som motsvarighet.

(B) Äktenskapet är en historiskt förankrad sedvänja för att bekräfta och reglera kärleken och samlivet mellan två personer. Denna sedvänja är så pass fast förankrad i samhället att den bör kunna följa den samhälleliga förändringen i syn på kärlek och sexualitet. Samkönat äktenskap är därför möjligt, partnerskap räcker inte som motsvarighet.

På ytan kan det verka som om syn (B) är starkast företrädd; Många starka och namnkunniga röster inom politik, media och kultur låter höra att det är dags att införa en ny äktenskapslag. Samtidigt är det svårt att veta hur stor och representativ denna grupp faktiskt är just genom att den hörs. Ständigt kommer debattinlägg som hävdar (A). Båda sidor använder bra och dåliga argument, båda drar upp vetenskap och teorier som stöd, båda sidor slår varandra med samma argument om ”hur barnen har det”, ingen säger sig heller ha fördomar om motståndarna. Generellt tycker i alla fall jag att detta är ett stort problem i debatten. Man skulle kunna spjälka och dekonstruera begreppet och sina egna bevekelsegrunder mer. Jag tror att bägge sidor skulle förflytta sina pjäser om alla argument blev ordentligt genomlysta. Så här följer mitt bidrag till detta viktiga arbete.

Det tydligaste tecknet på detta behov av dekonstruktion, är man att stöter på fler kristna argument i debatten än jag tror det finns underlag till. Överhuvud finns det fler religiösa argument mot ett samkönat äktenskap än för. Att såväl kristendom som islam är emot samkönade äktenskap framförs av båda sidor, vilket i sig är ett kuriöst faktum. I vårt sekulariserade samhälle visar väl detta med all tydlighet att debatten måste spjälkas, sorteras, avlas och tjudras. För om det nu skulle vara viktigt att det svenska samhället av respekt för de större religionernas trossatser undviker ett samkönat äktenskap, hur kommer det sig att detta ömsesidiga intresse bara dyker upp här? Svenskar – oavsett etnisk identitet, har ju blivit ganska sekulariserade och religionskritiska, så varför skulle vi plötsligt visa ett så stort intresse för Gud i denna fråga? Och varför skulle staten i strid med grundlagens kärna visa större intresse för en särgrupps intresse vid lagstiftning i denna fråga, när den inte gör det annars? Hur ser då en första spjälkning ut?

Vi får väl se…

Read Full Post »

Är du samkönad lille vän?

I

En ny så’n där vidrigt sorgsen dag idag… Det är väl gårdagens tankar på sta’n om bostad som blommar ut enligt den där psykologiska regeln om att vänta med de starkaste reaktionerna till dagen efter, så att man hunnit fly från hotet och drömmar och det omedvetna analyserat färdigt vad som var farligast.

Två andra så’na hot som skakar mig är att jag dels längtar väldigt mycket efter min dotter, men dels att jag också längtar efter att våga hålla av någon; att få möta varandras ögon i ett leende, eller bara att få ligga på en gräsmatta med hjässorna ihop, och prata om ”taskiga matinköp man minns” eller ”irriterande blundrar när man haft bråttom”, att blott få känna sig trygg och glad i denna persons sällskap….och killa hennes nästipp med ett grässtrå

Jag hann i alla fall klippa gräset i går, även om ingen utom jag eller husets övriga inbyggare kommer bespringa den…

II

Nåväl: Temat var i vilket fall som helst äktenskap: utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv. (alltså juridik, teologi och sexualpolitik och folks vanor i samma soppa) Bakgrunden är att såväl våra rikspolitiker som mitt kära samfund svenska kyrkan hamnat i både tanke-hälta och besluts-stämma i frågan. Självklart är det positivt att man inte följer första möjlighet till inriktning och beslut och kör över ena eller andra sidan, men debatten borde vara lite livligare än den är.

Första µikro-essän tar upp debattens nuläge, andra essän avhandlar kort hur äktenskapslagen sett och ser ut, tredje essän vad religionen kan ha att säga såväl före som efter Kristendomen kom till Sviþjoð

III

Min egen inställning är att jag är för samkönade äktenskap, jag är för att makarna skall kallas gifta och inträdeshandlingen kallas vigsel, festen bröllop, resan smekmånad, jag är för att samkönade par ska kunna skaffa barn (vilket de ju redan gör, alltid gjort, och alltid kommer göra) etc. etc.

Givetvis kommer detta påverka mina slutsatser, men tvivelsutan är fakta i sig ganska tydliga att bägge ståndpunkter är rimliga, men om vi accepterar samkönade äktenskap, gör vi mindre våld på språket, vår historia och den kristna tron än den lika logiskt rimliga ståndpunkten emot.

Allt handlar inte om logik i sig, utan om vilka ståndpunkter logiken hjälper oss att bära.

IV

Återigen: Är detta självterapi?

Nej! jag började nysta i frågan för ganska länge sen när en kollega i Stockholm lät mig ta del av ett danskt förslag under 1995 för homosex-vigsel, jag lade sen frågan på hyllan, men har då och då tittat på den tills jag och några arbetskamrater beslöt att ha aktiviteter under Göteborgs HBT-festival. Frågan har ju ägt aktualitet under ganska lång tid i den allmänna debatten

Ja! Eftersom jag väljer att fortsätta nysta i det och dessutom väljer att publicera det på en blogg. Samtidigt är det omöjligt att debattera våra mänskligt basala frågor som mat, sex, våld, barn, jobb, avund, trygghet omöjligt utan att det samtidigt bearbetar våra egna liv. Man måste ju få prata om mat oavsett man är mätt eller hungrig.

Den tydligaste förtjänsten av att själv ligga i skilsmässa när man skriver om frågan är att man lättare kan uttala sig om hur det känns att inte få den man älskar, längtar efter, och önskar leva med. Vi får aldrig glömma att äktenskap i grunden handlar om längtan, ömhet och gemenskap något alla människor delar med varandra. Det jag känner för tillfället övergående kämpar andra ständigt med. Jag slipper dessutom bli misshandlad för min kärlek.

Tycker ni att jag har rätt skriv gärna en kommentar, tycker ni att jag har fel skriv mer än gärna. Jag tror att vår debatt behövs oavsett vi lyckas övertyga varandra – eftersom vi lär känna varandras sätt att tänka genom debatten, vilket gör debatten roligare.

Read Full Post »