Antisemit? Ja! del 2: konspiration

Visst finns det några skumma personteckningar i Wagners operor som mycket väl skulle kunna tolkas som antisemitiska skildringar av judar, dit hör populärt Alberich (den lille till vänster på bilden) från Rhenguldet och Kundry i Parsifal (här som vacker förförerska både på bild och film). Men det finns en grupp som man aldrig behöver tvivla över att de får stryk av Wagner och det är inte de troende utan själva Gudarna – och den institutionaliserade religionen. Överhuvudtaget måste man se Wagners syn på religion, och dit hör i grunden hans kritiska syn på judendomen och kristendomen, som en del av ett rättvisepatos om vår rätt att tänka och handla fritt, och slippa bli styrda av Gudar och speciellt slippa bli styrda av kyrkor och prästerliga figurer som läger sig i. Det är just genom att Wotan (Oden) lägger sig i som han och de andra lider nederlag i Nibelungens ring. I Tannhäuser verkar ödet ha bestämt att Heinrich (Tannhäuser) skall bli förlåten ändå genom Elisabeth, trots påvens nej. och i Parsifal så beskrivs gralriddarna och deras ledare på ett allt annat än smickrande sätt, för att inte tala om vilket intryck man får av kristendom, katolska kyrkan och dess kultur och tro sammantaget genom alla Wagners operor.

Överhuvudtaget fanns det under 1800-talet en ganska öppen syn på att kunna kritisera religion och kultur genom operor, även om det givetvis inte var speciellt omtyckt. Att skildra judar var inte speciellt märkligt och tyvärr var inte alla speciellt smickrande. Men även kritik mot den dåtida antisemitismen fanns i operan la juive, av Fromental Halevy som skildrar en tragisk kamp mellan två pappor som förlorar sina döttrar genom varandras försorg, den ene var kristen den andre jude (bilden). Operan är utomordentligt dramatisk och får inte sin upplösning förrän de sista tre takterna. Finns på DVD och är värd att stifta bekantskap med. Den opera som tydligast tar upp ämnet är en opera av Heinrich Marschner: ”Tempelriddaren och judinnan”, som är en operavariant på Sir Scotts roman Ivanhoe. I Marschners berättelse är den antisemitiska skildringen mycket tydlig, och även om den mötte kritik i sin samtid, så var den lik Marschners andra operor ex. Hans Heiling populär och välbesökt, nu nästan bortglömda

Samma berättelse finns för övrigt hos i operan Ivanoe, med musik av Rossini (karikatyren)redigerad av Pacini till en helhet, men där är judinnan utbytt mot den muslimska flickan Leila. Överhuvud var det ganska vanligt att ta upp större och svårare samhälleliga problem i operor, och störst var där den tysk-franska komponisten och Wagners största hatkärlek den omåttligt populäre och skicklige och numera tyvärr grovt underskattade Giacomo Meyerbeer. Med hjälp av Librettisten Eugène Scribe gjorde Meyerbeer en mängd oerhört populära operor på temat religiösa problem i samhället, varav den mest kända är ”les Huguenots”. Samtidigt byggde alla + Wagner dessa på bla Mozarts vaknande intresse för samhällsfrågor, som när han driver med frimurare i ”Trollflöjten”. Det är tyvärr omöjligt att veta vilket exakt inflytande dessa operor haft på Wagner, men eftersom man vet att han kommenterat flera av dessa personer och deras verk, så lär knappast deras inflytande hos allmänheten eller kritiken mot dem varit okända. Att därför Wagner i sina operor skulle ha låtit sin antisemitism vara förklädd, när han så tydligt talar om den i sina skrifter, verkar långsökt, speciellt som den kristna kyrkan kritiseras så mycket. Hade Wagner velat kritisera judendomen eller judarna i sina operor på samma tydliga och plumpa sätt som i skrifterna, hade han förmodligen gjort det. Det är i alla fall tydligt att Wagners antisemitiska åsikter kom att ingå i en större idé till en sorts antireligiös revolution, som riktade sig mot att religionerna så ofta försökte styra folks tankar även i det lilla. så Alberich och Kundry – om än färgade av hans fördomar står nog för något mer än bara allmän antisemitism, var det några som behövde vara rädda för konspirationer så var det knappast Wagner, utan Halevy, Alberich, Kundry & Meyerbeer. Wagner hade onekligen för ett maktövertagande i åtminstone Tyskland, kanske hela Europa….Frågan är bara vad för sorts makt, och vad för sorts plan?? Han var ju en gång som ung efterlyst som upprorsmakande revolutionär

-Har du en plan Sickan?

-Självklart!

Read Full Post »

Antisemit? Ja! – del 1: Wagner

Några gånger har jag fått frågan om jag också är antisemit eftersom Wagner ju var nazist? Självklart inte! Jag ju förstås en mängd fördomar, och bland dessa finns självklart en och annan antisemitisk fördom, men många av dem, tror jag att jag fått bukt på. Men jag har också ju mer jag lärt mig om Wagner förstått att det florerar otaliga fördomar om honom – fördomar som både gudomligförklarar och stjälper ner honom i källaren. Hur man än gör med fördomarna om Wagner, måste man ändå besvara den viktigaste frågan: Var Wagner antisemit? På den frågan finns ett svar: Ja, det var han! Det finns flera konstiga uttalanden, essäer och artiklar samt märkliga tvetydigheter i hans operor för att man tydligt skall se detta. Den som påstår något annat ljuger, eller är okunnig. Var han nazist? Ett enkelt svar finns Nej, Det var han inte! Dels fanns inte nazismen, och förmodligen skulle han inte ha befattat sig med den form av kulturell vulgaritet som präglade nazismens politik respektive nazisternas pinsamma wagner-dyrkan. Nästa fråga: Var Wagner fördomsfull? Lika enkelt att svara: Ja, Wagner hade fördomar. Även här finns det material att gå tillbaka på, men det är också här det börjar bli besvärligt, eftersom Wagner hade judiska vänner, judiska kollegor ex Hermann Levi, och tidvis hade han judiska anställda. Hans mest kända direkt antisemitiska skrift är också ett bevis på detta, eftersom många av Wagners argument är ren gallimattias. Han hade helt enkelt gått på och tagit över många av de dåliga och ihåliga argument om judarnas försåtliga planer om makt över Europas kultur som var i svang. Utan att jag kan bekräfta det verkar Wagner ha varit en av dem som mycket väl skulle kunna ha tagit en av sina judska kollegor runt axlarna och sagt: ”Men det gäller ju inte dig. Du är ju annorlunda.” Det hela gör att Wagner trots sina ganska genomtänkta idéer, samtidigt varit ganska naiv. Nå, gör detta mig till antisemit? Där tror jag att det finns flera svar. Ett svar är Ja! eftersom jag inte tar avstånd i från en person som dels tvivelsutan var antisemit, och dessutom användes av nazisterna som ett moraliskt stöd i deras omänskliga ideologi och politik bland annat med syftet att utrota åtminstone 6 miljoner judar. Då är jag ”guilty by association.”

Är jag antisemit eftersom jag lyssnar på Wagner? För att kunna besvara den frågan, måste vi först bestämma oss för om man alltid omfattar det man säger och ännu värre det man hör. Om jag ex skulle sjunga Wolframs kärlekssång ”O Du mein holder Abendstern”, gör det mig förälskad i alla som heter Elisabeth? eller om jag sjöng med i en Pilgrimskören ur Tannhäuser: ”Beglückt darf nun dich, O Heimat, ich schauen” gör det mig då till kristen? än mindre till bärare av Wagners åsikter? Knappast! Tanken är ju rent av absurd, och ännu mer absurt blir det om det handlar om att lyssna på samma text. om jag citerar Wagner teoretiska skrifter, så beror det väl på varför vad och hur. Men även om jag valde någon av hans värsta uttalanden behöver det ju inte göra mig till antisemit. Dessutom måste vi ställa frågan om Wagner var antisemit i allt han gjorde och sade? Den tanken faller också på sin orimlighet. Självklart var Wagner mer än bara sina politiska fördomsfulla tankar och åsikter, även de var illa nog. Men eftersom åtminstone hans operor är så komplexa, och det finns en gammal tradition att tolka dem som antisemitiska till minsta lilla åttondelspaus, så blir det svårt att hävda annat. Men jag tänker ändå göra ett försök, Men då måste vi först konstatera att han även hatade kristna, vilket visar att hans antisemitism var inte helt isolerad, utan ingick i ett helt religionspolitiskt ”åsikts-kit” han hade – och visst detta kom myckte väl till uttryck i hans operor, men oftare som kristendoms kritik än antisemitism. (Men detta kommer jag beröra mer i del 2 av denna artikel) .Det kanske kan verka märkligt att överhuvudtaget ta upp ämnet, men eftersom fortfarande vissa politiska högerkrafter använder Wagner utan att veta vad han också stod för (vilket förmodligen skulle förbrylla dem), är det också viktigt att jag kan klargöra var jag själv står i frågan, Jag behöver knappast belagd med fler fördomar än dem jag redan har.

Just när det gäller tanken på Guilt by association, så finns det en sak jag beslutat mig för efter att ha läst en bok som ett barnbarnsbarn till Wagner skrivit: ”Where the wolves howl” av Gottfried Wagner: Ett beslut jag fattat just utifrån hur Hitler personligen lyckades nästla sig in i familjen Wagner: Därför tänker Jag inte åka till Bayreuth så länge man inte tydligen tagit avstånd från den epoken i släkten Wagners historia. Detta är dels ett rent avståndstagande mot hur delar av familjen Wagner agerade under kriget, något som Gottfried påbörjat, dels är det tänkt som en lojalitetshandling mot dem som drabbades. Vi kan inte beskylla Richard Wagner för att vara nazist, men vi kan i alla fall konstatera att hans svärdotter var det, och öppnade sitt hem för Hitler, och detta finns det ingen anledning att stödja – speciellt inte med tanke på att jag har släkt från såväl England som Nederländerna, som mötte kriget och nazisterna i vitögat. Just på grund av det ständiga missbruket av Richard Wagners person som används av antisemiter, behöver vi som inte är antisemiter göra symbolhandlingar som förklarar att vi varken tolererar antisemitism eller historieförfalskning.

Read Full Post »

Feta tyskar, Dalai Lama och Älvornas Kung

Tyskarna har en förmåga att både vara oerhört lugubert lustiga som i Rammsteins ”Keine Lust”:

eller oerhört litterärt raffinerade som i denna fria rockvideo över sången ”Dalai Lama ” också av och med Rammstein,

men grundat på en parafras eller pastisch på Goethes och Schuberts ”Erlkönig” som man kan höra här med en av världens främsta baryton: Dietrich Fischer-Dieskau:

Det är väl så med stora kulturnationer. De har ett så stort utbud att det mesta kommer fram: Därför är det synd att våra distributörer av musik, film och litteratur inte är mer noggranna. Hur skall jag som ex inte vill ladda ner olagligt nånsin komma åt det jag vill, när snart knappt internetföretag vågar ha vissa udda titlar inne? Samma spännvid som är ganska lätt att hitta i det tyska utbudet finns givetvis i det anglosaxiska, men där har skräpet fått en oturlig övervikt, och i det fransk-, och spanskspråkiga , som är svårt att hitta.

Nåväl Se, lyssna och njut!!

Här är Goethes text översatt till engelska, där Rammsteins parafras blir rätt tydlig. Fast vad sången har med Dalai Lama att göra, är mig en aning fördolt: Det är inte så mycken tibetansk buddhism vad jag kan se..men, den är gripande som popsång

Who rides so late through night and wind?
It is the father with his child.
He holds the boy safe in his arm
He holds him safe, he keeps him warm.

”My son, why do you hide your face so fearfully?”
”Father, do you not see the Elf king?
The Elf king with crown and robe?”
”My son, it’s a wisp of fog.”

”You lovely child, come, go with me!
Nothing but beautiful games I’ll play with you;
Many colourful flowers are on the shore,
My mother has many golden robes.”

”My father, my father, can’t you hear,
What the Elf king quietly promises me?”
”Be calm, stay calm, my child;
It is the wind rustling in the dry leaves.”

”Do you want to come with me, fine lad?
My daughters should already be waiting for you;
My daughters lead the nightly folkdance
And rock you and dance and sing.”

”My father, my father, and can’t you see there,
The Elf king daughters in the gloomy place?”
”My son, my son, I see it well:
It is the old grey willows gleaming.”

”I love you, your beautiful form entices me;
And if you’re not willing, I shall use force.”
”My father, my father, now he takes hold of me!
The Elf king has wounded me!”

It horrifies the father; he rides swiftly,
Holding in his arms the moaning child.
He reaches the yard with great difficulty;
In his arms, the child was dead.

Read Full Post »