Visst finns det några skumma personteckningar i Wagners operor som mycket väl skulle kunna tolkas som antisemitiska skildringar av judar, dit hör populärt Alberich (den lille till vänster på bilden) från Rhenguldet och Kundry i Parsifal (här som vacker förförerska både på bild och film). Men det finns en grupp som man aldrig behöver tvivla över att de får stryk av Wagner och det är inte de troende utan själva Gudarna – och den institutionaliserade religionen. Överhuvudtaget måste man se Wagners syn på religion, och dit hör i grunden hans kritiska syn på judendomen och kristendomen, som en del av ett rättvisepatos om vår rätt att tänka och handla fritt, och slippa bli styrda av Gudar och speciellt slippa bli styrda av kyrkor och prästerliga figurer som läger sig i. Det är just genom att Wotan (Oden) lägger sig i som han och de andra lider nederlag i Nibelungens ring. I Tannhäuser verkar ödet ha bestämt att Heinrich (Tannhäuser) skall bli förlåten ändå genom Elisabeth, trots påvens nej. och i Parsifal så beskrivs gralriddarna och deras ledare på ett allt annat än smickrande sätt, för att inte tala om vilket intryck man får av kristendom, katolska kyrkan och dess kultur och tro sammantaget genom alla Wagners operor.
Överhuvudtaget fanns det under 1800-talet en ganska öppen syn på att kunna kritisera religion och kultur genom operor, även om det givetvis inte var speciellt omtyckt. Att skildra judar var inte speciellt märkligt och tyvärr var inte alla speciellt smickrande. Men även kritik mot den dåtida antisemitismen fanns i operan la juive, av Fromental Halevy som skildrar en tragisk kamp mellan två pappor som förlorar sina döttrar genom varandras försorg, den ene var kristen den andre jude (bilden). Operan är utomordentligt dramatisk och får inte sin upplösning förrän de sista tre takterna. Finns på DVD och är värd att stifta bekantskap med. Den opera som tydligast tar upp ämnet är en opera av Heinrich Marschner: ”Tempelriddaren och judinnan”, som är en operavariant på Sir Scotts roman Ivanhoe. I Marschners berättelse är den antisemitiska skildringen mycket tydlig, och även om den mötte kritik i sin samtid, så var den lik Marschners andra operor ex. Hans Heiling populär och välbesökt, nu nästan bortglömda
Samma berättelse finns för övrigt hos i operan Ivanoe, med musik av Rossini (karikatyren)redigerad av Pacini till en helhet, men där är judinnan utbytt mot den muslimska flickan Leila. Överhuvud var det ganska vanligt att ta upp större och svårare samhälleliga problem i operor, och störst var där den tysk-franska komponisten och Wagners största hatkärlek den omåttligt populäre och skicklige och numera tyvärr grovt underskattade Giacomo Meyerbeer. Med hjälp av Librettisten Eugène Scribe gjorde Meyerbeer en mängd oerhört populära operor på temat religiösa problem i samhället, varav den mest kända är ”les Huguenots”. Samtidigt byggde alla + Wagner dessa på bla Mozarts vaknande intresse för samhällsfrågor, som när han driver med frimurare i ”Trollflöjten”. Det är tyvärr omöjligt att veta vilket exakt inflytande dessa operor haft på Wagner, men eftersom man vet att han kommenterat flera av dessa personer och deras verk, så lär knappast deras inflytande hos allmänheten eller kritiken mot dem varit okända. Att därför Wagner i sina operor skulle ha låtit sin antisemitism vara förklädd, när han så tydligt talar om den i sina skrifter, verkar långsökt, speciellt som den kristna kyrkan kritiseras så mycket. Hade Wagner velat kritisera judendomen eller judarna i sina operor på samma tydliga och plumpa sätt som i skrifterna, hade han förmodligen gjort det. Det är i alla fall tydligt att Wagners antisemitiska åsikter kom att ingå i en större idé till en sorts antireligiös revolution, som riktade sig mot att religionerna så ofta försökte styra folks tankar även i det lilla. så Alberich och Kundry – om än färgade av hans fördomar står nog för något mer än bara allmän antisemitism, var det några som behövde vara rädda för konspirationer så var det knappast Wagner, utan Halevy, Alberich, Kundry & Meyerbeer. Wagner hade onekligen för ett maktövertagande i åtminstone Tyskland, kanske hela Europa….Frågan är bara vad för sorts makt, och vad för sorts plan?? Han var ju en gång som ung efterlyst som upprorsmakande revolutionär
-Har du en plan Sickan?
-Självklart!