Hägglund sviker Jesus (Måndagsdissen 3 nov)

De konservativa kristna tillsammans med KD har upptäckt att man tydligen går emot såväl folkets som de kristnas ström i frågan om samkönat äktenskap: Vanligt folk gillar tanken på att bögar kan gifta sig på samma sätt som alla andra, och det finns tillräckligt många kristna  speciellt i svenska kyrkan och missionskyrkan för att man ska kunna hävda att ”alla kristna vill att äktenskapet bara ska vara för män och kvinnor”

Alltså finns bara en sak kvar: Avskaffa äktenskapet, för då kommer ingen upptäcka att man haft fel i sakfrågan, och då kan man välja att behålla en liten rest av en välsignelse för de konservativa krafterna att suga på i rent martyrskap ”Vi var tvungna att ta bort äktenskapet för att kunna rädda det…”

Alltså föreslår – nästan kräver man att alla samfund ska släppa vigselrätten, men kräver också att det juridiska begreppet äktenskap bara ska kunna betyda en sak (ursäkta mig… Skånberg och alla ni andra: exakt vilka ord i grekiska, hebreiska och latin är det man åsyftar äktenskap kommer av som bara kan betyda en enda sak….på svenska..? eller är det kanske medeltidstyska). Släpper alla vigselrätten till att bli en borgerlig juridisk fint, så kan man sen fylla på med en valfri religiös välsignelse utförd av lämplig religiös person, så som en Gode, präst, pastor, rabin eller imam..

Men förlåt mig: sade man inte nyss inom de konservativa kretsarna att äktenskapet var en gång givet av Gud, och absolut inte var en juridisk finess som staten förfogade över…, men nu så är det det tydligen det ändå —

Det hela blir väldigt tydligt:

Man är inte alls intresserad av den kristna frågan, eller ens Guds åsikt i frågan, utan är helt enkelt bigott nog att:

1, se samkönad kärlek som mindre värd, och som olämplig att jämföra med heterosexuell kärlek.

2, se Jesu syn på äktenskap som instrumentell i syftet att skapa en hård social kontroll genom förment kristna dogmer.

Hägglund, Sandlund och Dagen sviker Jesus och avslöjar vad ”egentligen Kristen tro handlar om”.

Surt sa räven. Det samkönade äktenskapet rycker närmre dag för dag, mot en mer mänsklig och mindre hetero-macho syn på Gud och Jesus. Bra! Vi som gillar tanken på samkönade äktenskap, hetero-, bi- eller homosexuella kommer fortfarande lovsjunga Gud för Guds kärleks skull, och inte för en sovrumsmoralisk princip – och vi kommer gladeligen låta viga oss tillsammans: Bra!

Read Full Post »

Måndagsdissen (22 sept 08)

Egentligen har jag inte något särskilt att dissa idag, vilket är skönt. Men jag har ett ”diss-span” på gång. Dvs: Jag har sett att när man i media talar om Tzipi Livni, som tydligen varit duktig nog att såväl vara en god underrättelseofficer och god politiker, också varit framgångsrik nog att nå högsta höjderna i sitt land efter att först ha varit minister samt ha ett privatliv med man och barn, så ironiserar man över hennes hårdhet. Jag vet inte så värst mycket om hennes politik – ännu, men som vanligt finns det ett mycket grövre ironi att ta till över duktiga kvinnor, än över duktiga män – och det är väldigt tjatigt eftersom man inte bryr sig om hennes parlamentariska gärningar. Kommentera hennes politik – positivt eller negativt; är hon bra eller dålig för Israel respektive Palestina, och kritisera henne sakligt – inte hennes byxdress eller läppstift. Och hon är ingen pitbull med läppstift som någon uttryckte det, utan en människa och folkvald politiker – bra eller dålig……………………………………..töntar!

så blev det en diss ändå.

Read Full Post »

Antisemit? Ja! – del 1: Wagner

Några gånger har jag fått frågan om jag också är antisemit eftersom Wagner ju var nazist? Självklart inte! Jag ju förstås en mängd fördomar, och bland dessa finns självklart en och annan antisemitisk fördom, men många av dem, tror jag att jag fått bukt på. Men jag har också ju mer jag lärt mig om Wagner förstått att det florerar otaliga fördomar om honom – fördomar som både gudomligförklarar och stjälper ner honom i källaren. Hur man än gör med fördomarna om Wagner, måste man ändå besvara den viktigaste frågan: Var Wagner antisemit? På den frågan finns ett svar: Ja, det var han! Det finns flera konstiga uttalanden, essäer och artiklar samt märkliga tvetydigheter i hans operor för att man tydligt skall se detta. Den som påstår något annat ljuger, eller är okunnig. Var han nazist? Ett enkelt svar finns Nej, Det var han inte! Dels fanns inte nazismen, och förmodligen skulle han inte ha befattat sig med den form av kulturell vulgaritet som präglade nazismens politik respektive nazisternas pinsamma wagner-dyrkan. Nästa fråga: Var Wagner fördomsfull? Lika enkelt att svara: Ja, Wagner hade fördomar. Även här finns det material att gå tillbaka på, men det är också här det börjar bli besvärligt, eftersom Wagner hade judiska vänner, judiska kollegor ex Hermann Levi, och tidvis hade han judiska anställda. Hans mest kända direkt antisemitiska skrift är också ett bevis på detta, eftersom många av Wagners argument är ren gallimattias. Han hade helt enkelt gått på och tagit över många av de dåliga och ihåliga argument om judarnas försåtliga planer om makt över Europas kultur som var i svang. Utan att jag kan bekräfta det verkar Wagner ha varit en av dem som mycket väl skulle kunna ha tagit en av sina judska kollegor runt axlarna och sagt: ”Men det gäller ju inte dig. Du är ju annorlunda.” Det hela gör att Wagner trots sina ganska genomtänkta idéer, samtidigt varit ganska naiv. Nå, gör detta mig till antisemit? Där tror jag att det finns flera svar. Ett svar är Ja! eftersom jag inte tar avstånd i från en person som dels tvivelsutan var antisemit, och dessutom användes av nazisterna som ett moraliskt stöd i deras omänskliga ideologi och politik bland annat med syftet att utrota åtminstone 6 miljoner judar. Då är jag ”guilty by association.”

Är jag antisemit eftersom jag lyssnar på Wagner? För att kunna besvara den frågan, måste vi först bestämma oss för om man alltid omfattar det man säger och ännu värre det man hör. Om jag ex skulle sjunga Wolframs kärlekssång ”O Du mein holder Abendstern”, gör det mig förälskad i alla som heter Elisabeth? eller om jag sjöng med i en Pilgrimskören ur Tannhäuser: ”Beglückt darf nun dich, O Heimat, ich schauen” gör det mig då till kristen? än mindre till bärare av Wagners åsikter? Knappast! Tanken är ju rent av absurd, och ännu mer absurt blir det om det handlar om att lyssna på samma text. om jag citerar Wagner teoretiska skrifter, så beror det väl på varför vad och hur. Men även om jag valde någon av hans värsta uttalanden behöver det ju inte göra mig till antisemit. Dessutom måste vi ställa frågan om Wagner var antisemit i allt han gjorde och sade? Den tanken faller också på sin orimlighet. Självklart var Wagner mer än bara sina politiska fördomsfulla tankar och åsikter, även de var illa nog. Men eftersom åtminstone hans operor är så komplexa, och det finns en gammal tradition att tolka dem som antisemitiska till minsta lilla åttondelspaus, så blir det svårt att hävda annat. Men jag tänker ändå göra ett försök, Men då måste vi först konstatera att han även hatade kristna, vilket visar att hans antisemitism var inte helt isolerad, utan ingick i ett helt religionspolitiskt ”åsikts-kit” han hade – och visst detta kom myckte väl till uttryck i hans operor, men oftare som kristendoms kritik än antisemitism. (Men detta kommer jag beröra mer i del 2 av denna artikel) .Det kanske kan verka märkligt att överhuvudtaget ta upp ämnet, men eftersom fortfarande vissa politiska högerkrafter använder Wagner utan att veta vad han också stod för (vilket förmodligen skulle förbrylla dem), är det också viktigt att jag kan klargöra var jag själv står i frågan, Jag behöver knappast belagd med fler fördomar än dem jag redan har.

Just när det gäller tanken på Guilt by association, så finns det en sak jag beslutat mig för efter att ha läst en bok som ett barnbarnsbarn till Wagner skrivit: ”Where the wolves howl” av Gottfried Wagner: Ett beslut jag fattat just utifrån hur Hitler personligen lyckades nästla sig in i familjen Wagner: Därför tänker Jag inte åka till Bayreuth så länge man inte tydligen tagit avstånd från den epoken i släkten Wagners historia. Detta är dels ett rent avståndstagande mot hur delar av familjen Wagner agerade under kriget, något som Gottfried påbörjat, dels är det tänkt som en lojalitetshandling mot dem som drabbades. Vi kan inte beskylla Richard Wagner för att vara nazist, men vi kan i alla fall konstatera att hans svärdotter var det, och öppnade sitt hem för Hitler, och detta finns det ingen anledning att stödja – speciellt inte med tanke på att jag har släkt från såväl England som Nederländerna, som mötte kriget och nazisterna i vitögat. Just på grund av det ständiga missbruket av Richard Wagners person som används av antisemiter, behöver vi som inte är antisemiter göra symbolhandlingar som förklarar att vi varken tolererar antisemitism eller historieförfalskning.

Read Full Post »

Bort fördömda bläck! Bort då! – del 1

Lady Macbeth:
Out, damn’d spot! out, I say! —One; two: why, then
‘tis time to do’t. —Hell is murky.

—Fie, my lord, fie, a soldier, and
afeard? What need we fear who knows it, when none can call our pow’r to accompt?—Yet who would have thought the old man to have had so much blood in him?

William Shakespeare

Macbeth: akt 5, scen 1, rad 34 ff

Know then thyself, presume not God to scan;

The proper study of Mankind is Man.

Alexander Pope

An Essay on Man: Ep.2 (rad: 1 & 2)

* SJ har god ekonomi, men dåligt förtroende hos allmänheten för sina många förseningar och sina höga priser. När detta tagits upp blir man sura på det stora företaget och klagar som vanligt på banverket men också på massmedia för att massmedia förstör bilden av SJ

*Sanna Kallur river snöpligt ut sig från en semifinal, och försöker med stoiskt hålla tillbaka sina tårar, vilket förstås inte helt lyckas, utan till darrande underläpp och fjärran blick svarar hon så gott hon kan. Folk blir arga på journalisten som inte bryter utan fortsätter.

*Engla Juncosa-Höglund mamma klandrar viss press för deras minst sagt pinsamt smaklösa löpsedlar och rubriker, vilka i sin tur svarar med att hon själv gått till pressen under sökandets och brottsutredningens gång, och därför torde vara beredd.

Listan på tillfällen då pressen blir åthutad kan göras betydligt längre.

Min personliga relation till kvällspressen är inte särskilt god, vilket fått mig att sen 1997 bara ha köpt 3 kvällstidningar:

1 Första anledningen är att nyheterna är väldigt tunna vad de än handlar om, och många gånger hittar man redan gammalt material som utfyllnad; det är helt enkelt dålig journalistik.

2 Andra anledningen härrör sig från när jag för ett antal år sen var på en kurs på räddningsverket, och en journalist som senare blivit lärare i katastrofberedskap berättade hur man på redaktionerna resonerar runt etiska regler, folks privatliv, bildvisning, upplagor och löp samt grundlagen. Speciellt cyniska var man medvetet vid katastrofer och spektakulära olyckor, väl medcvetna om att folk inte skulle ha kraft att slå tillbaka. Det han beskrev, vilket knappast lär ha förändrats nämnvärt eftersom kriget mellan gratistidningarna kom igång först efter denna föreläsning. Att detta sätt att tänka har börjat sprida sig bekräftas också av en vän som är journalist på en av de större morgontidningarna. Där har man också börjat halka in i löpsedelsträsket, och sen web-tidningarnas intrång även börjat intressera sig för antal klickningar och interaktiva miljöer, som ökar klicken ännu mer.

Kvällspressen har tyvärr kommit att präglas av ett utstuderat cyniskt sätt att bemöta tillvaron på, bara för att kunna öka sina intäkter. Eftersom dessutom skadestånden är låga, grundlagar och sekretesslagar så snåriga, och enskilda individer som drabbas så små och svaga i förhållande till dessa tidningar som ofta ägs av större mediehus, att man i princip ger sig moraliskt fria händer, och med en förmodad egen storsinthet, tvår man sina händer likt Pontus Pilatus, när man egentligen borde stå ganska nära Lady Macbeth. Problemet är alltså att den fria pressen, som gärna vill sersig som en aktör som avslöjar maktmissbruk mot den enskilda medborgaren har själv blivit en som utövar maktmissbruk mot den enskilda medborgaren, och därför inte ser att det faktiskt är blod och inte trycksvärta i fläckarna, och att fläckarna kanske inte ens alltid är tänkta – utan riktiga.

fortsättning följer..

Lady Macbeth avslöjad

Read Full Post »

Man kan ju inte tro att du är svensk, eller är du bara från arbetarklassen?

En hel dag i går med anglosaxiska vänner, drinking ”bloody weak coffee”, playing petanque, and eating some good stuff from the grill, with real mayonnaise over a conversation about God, our children and sex(inte i samma discussion though) . Lovely!!

Nåväl ett delikat problem dök upp: En av de närvarande är svenska gift med en engelska, Han förstår engelsk kultur och på så sätt även engelsk humor, en kunskap som ständigt växer. Däremot är det värre med svensk humor(och kultur): Hur allmängiltig är den egentligen? Visst har vi exporterat musik, deckare och Pippi, så visst finns en efterfrågan, men hur gör man med Tage Danielssons monolog om ”sannolikheten för olyckan i Harrisburg”, ”eller att angöra en brygga”? Eller Martin Ljungs monologer. Hur stor är risken att många av dessa är kul bara för att de låg rätt i tiden och inte är roliga ”i sig”. Vad har ni läsare för erfarenheter?

En annan spännande erfarenhet vi diskuterade senare på kvällenvar: ” När såg du första gången en färgad person”? Jag minns första gången jag såg en afrosvensk i Sollentuna, det var ca 1973. Två grabbar i ca 25 årsåldern i blekkulörta gabardinkostymer med fotsida utsvängda byxor som dolda platådojorna, och på skulten stora randiga jättebaretter i konstläder. De var som hämtade ur Kojak, Baretta, Cannon eller liknande. Det spännande var att en av engelsmännen inte tänkte att alla pakistanier och indier, med sin dunkelbruna hy var annat än just britter – de var ju från samväldet. När det gäller den detaljen är jag så glad att min dotter växer upp i en stor stad, och går i en etniskt blandad skola. För henne kommer allt detta vara naturligt att vi talar olika språk, ser olika ut osv.

Men sen kom det skrämmande etniska klassproblemet upp igen: Hur de anglosaxiska immigranterna bara går förbi i alla byråkratiska köer eftersom de dels är från ”civiliserade och balla länder”. Skulle amerikanska presidenten störtas, och styret tas över utav en militärjunta, och Condoleezza Rice önskade söka asyl i Sverige pga alla sina politiskt tvivelaktiga handlingar som stödjandet av krigshandlingar, skulle hon ALDRIG få bekymmer eftersom han äger skor från prada, har högskole-examen och kan spela Schubert på piano (bra nog för att kunna få jobb som pianist i en smärre symfoniorkester), Condoleezza skulle inte ens behöva visa ett enda papper. samtidigt finns det läkare utbildade i Zambia med mindre tvivelaktig personlig och yrkesmässig moral som får jobba på Coops lager, för att man inte orkat och bemödat sig att översätta examensreglerna för Zambesiska examina. Så har man rätt kulturellt ursprung tar man rulltrappan upp, och har man fel ursprung blir det repstegen ner. Dessvärre verkar problemet se likadant ut oberoende av den svenska regeringens färg och sammansättning. Man silar arbetarklassens mygg, men sväljer dromedarer från överklassen

Skickade ett mail, med min ”hustrus” mailadress till en av hennes ingifta släktingar, en kille jag verkligen gillade men jag nog kommer träffa väldigt sällan nu efter skilsmässan, om ens nå’nsin. Hela släkten, vänkretsen, umgänget är förändrad och förminskad i ett trollslag, drömmar måste demonteras och återvinnas, planer skiftas, förändras och byggas om och en ny horisont måste väljas. Varför ska jag behöva skiljas från mig själv? Och ändå – tänk om jag pga ett misslyckat äktenskap tvangs byta land för att överhuvud kunna överleva, och flytta till Turkiet och lära mig allt på nytt, språk, seder, samhälleliga koder, allt..allt (trots vår mångtusenåriga koppling med Turkiet genom historien och att jag säkert skulle trivas utmärkt i deras spännande land och de med mig). Tänk vad man slipper..

När jag sen sent igår kväll cyklade hem: så rang min dotter: ”Pappa var är du? Kommer du hem snart?…Jag och mamma kom precis hem från A. och H….Jag väntar på dig!” Suck!! Vad glad man blir…

Filmen på bilden tar upp lite av detta problem. Kommer ni över den; se den!

Read Full Post »

Pilla knutsch i Hälsingborg

När jag vax upp i köpingen Sollentuna norr om Stockholm under 60-, och 70-talen så var det en socialistisk regering i Sverige. Vi lärde oss att Helsingborg aldrig fick stavas med ä. Att USA skulle kritiseras för sin krigföring var självklart, även om deras president sade att kriget bara var tillfälligt, och givetvis hade ekonomin vissa drag av Sovjets planhushållning, speciellt genom symbolbärarna kooperationen.

Jag gillade Konsum och Domus! Deras glass från Winner var vida överlägsen GB, korv, bröd, pålägg allt var bättre och kändes lyxigare – trots det solidariska motivet. Det fanns helt enkelt ett bättre utbud.

Överhuvud var utbudet på den tiden bättre När jag och Anders, jag och ”skåningarna”, eller jag och Harri åkte runt för att handla eller ”pilla” (snatta – vilket vi – Aja Baja! – gjorde understundom) så kunde vi välja mellan följande kedjor: EPA, Favör, Ica, Kooperationen, Metro, Vivo samt en och annan lanthandel eller Shells ’Tre snäckor’. Alla hade de sina egna val av matvaror, och för oss cykelanfådda pojkar var förstås läsken spännande. Vi kunde hitta läsk från såväl Apotekarnes, Åbro, Three Hearts, Brunneby, Dicka, Kopparbergs, Koop och i bästa fall även ”Dansk Sitronvann”. Det enda som faktiskt inte fanns var en brun dryck från USA, som jag hade fått testa på semestern i Holland med ratat för sin söta parfymerade smaks skull. Denna socialismens mångfald av små självbärande bryggerier från hela vårt land som såldes i ett halvdussin olika affärskedjor var ett sant himmelrike som gjorde att såväl Bresjnev, Sträng som Palme framstod som Moses, Elias och Jesus för en pojke likt mig. Med utbudet av olika bryggerier, invandrare och husmodeller var Sollentuna ett Samarkand av blänkande mångfald och skönhet. Vem behövde Sidenvägen när Malmvägen fanns?

Nu är det en borgerlig regering i Sverige. Vi är måna om småföretagarna, det är det svenska näringslivet som står i centrum, det är viktigt att få stöd i sina strävanden för sina idéer. Marknaden och näringslivet skall inte bara styra utan självklart inspireras och uppmuntras. Skatter och tullar skall justeras så att företagarna blir nöjda. Jag umgås inte längre med Anders, Harri eller ”skåningarna”, och jag har slutat med att ”pilla knutsch på Hersbys eller Perssons” (snatta kautschuck), och alla de invandrare jag växte upp med tillhör nu verklighetens konstanter likt vitsippa, Saturnus och potatismos. Namnet Mehmet är lika självklart som Ardis eller Göran. Men var är all läsk?

Jag kan få min dotter att förstå och uppleva allt jag upplevde, t om snatteriet om jag så önskade men inte läsken. Var man än går är det samma korkade ”fuldryck”. Man har tom. köpt in ett av Sveriges mest älskade läskeblask som man nu förstör med burkar och nya smaker.

Visst kan man med möda hitta alternativ, men överallt håller denna en och samma vidriga parfymerade dryck att ta över. Folks korta minne gör att de tom med ser förvånade ut att drycken länge var förbjuden i vårt land och därefter länge var bojkottad pga. alla politiska och antifackliga problem. Regeringen som kommit till makten för att rädda svenskt näringsliv, vågar inte göra något för att rädda svenska bryggerinäring, vågar inte rädda svenskat näringsliv – något tom. skedde när vi hade plasnhushållande socialism; Märkligt!!

Kanske dags för bojkott igen? Det sägs ju att företaget i fråga har en tekniker som följer med Amerikanska armén för att bygga upp en fabrik på fronten så att envar och varje amerikansk soldat skall kunna ta en kall läsk efter att ha genomborrat närmsta fiende menar jag förstås med en het kulkärve…..Man måste ju få känna sig hemma…eller hur…. Om man nu har ett hem att minnas, med politiker som bryr sig om detaljer och inte hukar sig under drakar??

Read Full Post »

Är åsikt en handling eller inte? Att linda pappa runt sitt finger

Nonicoclolasos tog endera dagen (25 juli Barnen påverkar politiken) upp frågan om att döttrar drar familjens åsikter åt vänster. Det är en klart spännande fråga: Hur påverkas man av sin närmsta omgivning?

Så sent som i inlägget ”Hon tror jag är kär, fast jag bara bloggar” var jag faktiskt glad över att påverkas av min dotter A.s glada åsikter.

Ett annat exempel: A. har alltid velat bli vegetarian (dumt att döda), så förra året när hon var gammal nog att förstå lite näringslära, fick hon börja pröva det. Självklart påverkades även vi föräldrar av beslutet. är detta påverkan eller lånade vi hennes handlingsmönster? Både och gissar jag.

Om min ex ringde mig när jag var stressad för att hinna med morgonbussen och sade till mig: ”Lars, så där kan du väl ändå inte säga!” Hur skulle jag då reagera och handla? Eller om jag sitter med en ny kärlek, som tvärs över bordet med ostron, champagnen Quenardel et Fils Cuveé Millenium Millésime1996 Grand Cru, till kompet av Liszts Liebestraum 3 tar min hand och pärlar fram: ”Lars, så där kan du väl ändå inte säga!” Hur skulle jag då reagera? Eller om min chef kallar mig till sitt tjänsterum, där plötsligt även min biskop står och tittar på mig med sträng min, och uttalar: ”Lars, så där kan du väl ändå inte säga!” Om det gällde samma klandervärda uttalande; vad bleve då skillnaden i reaktion.

Det är förstås en truism att vi reagerar olika, och kommer försvara oss olika, beroende på vårt behov av personen men kan detta även ske improviserat i förväg? Självklart. Speciellt om man är i en beroendeställning kan man nog improvisera fram en förändring av sina handlingar och om inte åsikterna i sig, så åtminstone åsikternas framförande. Kan det vara här skon klämmer? Att man åser så olika framtid beroende på om barnet är en pojke eller flicka att man redan innan man möter reaktionen hos barnet ifråga, och vet om det faktiskt är någon skillnad ändå ändrar sig i förväg. I sådana fall är det inte vår inlevelseförmåga utan samhället som felar. Vi låter oss påverkas och improvisera för att vi har empati.

Vid alla exempel antar man oavsett det sker av lojalitet, flirt, fantasi, övertalning eller skräck, en ståndpunkt man inte nödvändigtvis hade förut. Och när åsikten väl hänger där framför ögonen och fladdrar, är den då olika mycket min, beroende på hur den hamnade där. Jag tror inte att det torde vara märkligt att man antar nya politiska åsikter med hjälp av sina barn, problemet är nog mest att man inte så ofta talat om det, eftersom man skulle anses fjompig om man lät sig övertalas av ”barn, kvinnor och andra jäntor”. Men oavsett hur och från vem man antar en åsikt så är den primärt ens åsikt – om och endast om den också leder till automatiserade följdhandlingar. Vi påverkas alltid, och vad gör det ena bättre än det andra?

I en artikel ur Journal of economic perspectives 19:2005 (ss. 109-130) kommenterar Jerry Evensky Theory of Moral Sentiments av Adam Smith, i och med följande vettiga bild, vilket nog kan gälla såväl ekonomiska, som känslomässiga åsiktstransaktioner

“The man whose public spirit is prompted altogether by humanity and benevolence…[w]hen he cannot establish the right, he will not disdain to ameliorate the wrong; but like Solon, when he cannot establish the best system of laws, he will endeavour to establish the best that the people can bear…(…)…If a society of free people and free markets is to avoid the Hobbesian abyss, justice must be enforced not by institutions and police, but by self-governement – that is by citizens who share and adhere to a common, nature standard of civic ethics. This is why Smith’s Theory of Moral Sentiments is the first piece he wrote in his moral philosophical enterprise. Its analysis of individual ethics and their social development is the foundation of his vision of a constructive liberal society”

Ps. Så sent som i kväll, mellan två textstycken i just detta inlägg lät jag mig övertalas av A. angående hennes veckopeng. Jag kände mig stolt över att hon drev sina teser på ett personligt sätt, och åtminstone lyckades övertala mig till hälften. Undrar om hon kommer att försöka något till valet. Hon är både lite äldre och klokare då. Vi får se! Jag tänker lyssna till min dotter!

Read Full Post »

FRA, Mördarsniglar och Machiavelli (FRA 1)

Man har i veckoslutet haft en konferens i Horred med mördarsniglar, eller var det om mördarsniglar, jag vet inte så noga. På samma sätt tänker motståndarna till FRA-lagen ordna en konferens för att försöka få bort lagen.

Lantbrukarna har under några år klagat på ökade mängder sniglar, som gömda i gräset får ensilagekuddarna att ruttna, och förgifta djuren.

Medborgare ur alla lager har under några månader klagat på ökade mängder FRA-gubar som gömda i sina servrar spionerar på vanligt folk.

Jag har själv plockat sniglar, och vet att de är ett gissel, så den frågan kanske man inte skall driva med, däremot har jag lite svårt att uppamma samma farhågor för FRA-frågan, kanske för att jag är för lite insatt, kanske för att jag är för lite konspiratorisk, kanske är jag för sur på piratkopister som snyltar film och musik utan att betala, och taskiga kvällstidningsmurvlar för att vara så besatt av yttrandefrihet och tryckfrihet som jag kanske borde.

I vilket fall som helst har FRA-kritikerna en vän i Machiavelli, vilket regering och riksdag bör betänka.

I både hans ”avhandlingar” (Discorsi sopra la Prima Deca di Tito Livio) och ”Fursten” är det tydligt trots skrifternas motsägelser sinsemellan, att politikers lögner och svek ALLTID slår tillbaka – förr eller senare. Skulle de dessutom medvetet låta bli att beakta demokratiska principer – så går det ännu sämre. Om nu regering, riksdag och andra kunniga har ett dolt motiv till FRA, vid sidan om ryktet eller uppgiften att vilja spionera på Ryssland, så kommer det att slå tillbaka, om regeringen hjälper annan främmande makt istället för att som en enligt Machiavelli bra regent, bara tänka på nationen, så kommer det att slå tillbaka.

Jag tror nog att den del av BNP som riskeras genom FRA-kritikernas motstånd, vida överstiger den del av BNP som motsvaras av ruttna sniglar i fodret, så varför man från högre ort väljer att visa sig lojala ensilage-bönder och inte också FRA-kritiker kan vara vanskligt och slå tillbaka. Skulle FRA-lagen i sin nuvarande utformning tillkommit efter påtryckning från annan stat, så kommer detta slå tillbaka etter värre.

Förutom att bara tänka på sin nation dvs sitt folk, bör en regent vara flexibel, därför skall det ur rent demokrati-teknisk synvinkel bli spännande att se vad som sker efter FRA-konferensen i höst.

Så låt oss därför hoppas att det just bara är en konspirationsteori att FRA-kommer användas mot folket, likt det bara var en konsprationsteori att två egyptier skeppades ut av SiAjEj med regeringens goda minne, och att de försvunna tsunamibanden nog bara var tomma och trasiga…..Because the swedish politician ”is an honorable man”

På vem kommer politiken att slå tillbaka?

Eller kommer regeringen att upplösa folket och utse ett nytt?

Read Full Post »