Hur skriver man om självmord under samma dag, som ett antal självmordspiloter sände sig och delar av New York och Washington DC upp i flammor, och kan man överhuvudtaget tala om självmord så att man lyckas avvärja någon från att genomföra. Jag tror att man kan; Jag tror att jag och många andra bloggare kan hindra någon från att genomföra ett suicid, men det är alltid lättare att nå en person man talat med via internet eller IRL, och som man fått en relation till.
Samtidigt……….Tänk om jag så hittade fram till bara en person av alla de många desperata människor som kanske funderar på sin egen död, så att mina tankar fick den personen att vilja fortsätta – då har jag lyckats. även om jag aldrig skulle få veta det. Min erfarenhet av död, begravning, sorg och ensamhet säger ändå: Självmord löser ingenting.
Alla människor tänker på sin död – man ska kunna tänka på sin död – precis som man ska kunna tänka på vilken gul färg den där tröjan hade, eller hur äckligt den där Falukorven var kryddad. På samma sätt det varken är farligt eller fel att tänka på korv eller färg, är det farligt eller fel att tänka på sin död. Allt handlar om hur och varför.
Igår skrev jag om att tillvaron är ganska absurd och att vi knappast gör den mindre absurd med våra idéer om livet och alla våra traditioner. Men det finns en smart sak med traditioner, religioner, politiska ideologier och konstnärliga uttrycksformer.
En svåger berättade att när han som lärare lät eleverna teckna till rockgruppen Laibach och deras grova tonspråk, så blev teckningarna svarta, grå och bruna (här är sången i original, en version jag får mer ångest av än Laibachs): Berodde det på att man (a) då vågade släppa ut visa färger eller berodde det på att (b) musiken gav dem vissa känslor. Precis som många kan gråta till vissa låtar, eller minnas saker genom dem eller genom vissa dofter så kan all konst eller påphitt, sagor eller religioner (sagor det också??) ge oss möjligheten att känna och visa känslor. För mig är musik en sån där ventil. Även om jag kan ha långa vetenskapliga resonemang om 1800-talsopera, så kan en eller annan arg sång vid rätt tillfälle kännas mycket bättre än allt prat. Ibland lyckas också musiker, författare filmskapare hitta bättre ord än vi själva för olika känslor, kanske t o m bättre ord för våra känslor än vi själva. Ibland är det våra tankar, fast lite lagom skruvat
Så vad gör man när man mår så där fruktansvärt taskigt, skulle kunna tänka sig att vilja bort? Varför inte fråga någon polare eller okänd om tips på bra film med samma ämne som ens mardröm. Det löser inte alla problem, men det kanske ger ett litet delsvar till något som gnager. Funkar inte musik, kanske böcker eller film funkar eller dataspel. Det är alltid värt att kolla.
En fransk författare – Camus såg religionen som det bästa medlet – inte för att Gud finns utan mycket för att deras berättelser och ceremonier var så märkliga och fåniga, och människorna man mötte ibland kan vara ganska skrattretande, så även religioner kan man kolla. Speciellt i storstäder där det är lätt att gömma sig och vara anonym, men även internet funkar. Det finns många absurda saker att upptäcka…
Jag kan nog hålla med: Vi religiösa är absurda och fåniga på många sätt, men om nu ex vi präster kan bete oss märkligt så kan det ändå hända bra saker, men det tar vi i helgen.
Vill du ha hjälp och prata med någon:
Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.
Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.
Nationella hjälplinjen,
Phir.se
Spes
Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.
Read Full Post »