Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘homosexualitet’

Tillbaka och här kommer några veckor Måndagsdiss som därför är extra arg och lång.

En av våra mindre dagstidningar har kallat till ett folkligt opinion av rädsla för att samhället skulle förstöras pga några bokstäver, när en juridisk term snart med största sannolikhet byter rättsligt innehåll. Genom att låta lagen om äktenskap omfatta såväl hetero-, som homosexuella par skulle tydligen hela vårt västerländska samhälle riskeras. Till råga på allt kommer Göran Hägglund (en hyvens prick för övrigt) med ett mer än tillåtet befängt förslaget om ordet giftermål. Det som gör att KD framstår i sin populistiska prydno man länge kunnat misstänka är i denna sakfråga en påfallande brist på kunskap.

Hela resonemanget bygger på sakfel och sammanblandningar. Lite kortfattat:

1, Guds vilja: Den svenska lagen om äktenskapet är inte samma sak som Guds vilja: Självklart har Gud också en önskan om vårt erotiska samspel, men det är inte helt självklart att Gud skulle ”förbjuda” homosexuell kärlek dels därför att begreppet inte fanns när bibeln skrevs, dels därför att när fenomenet med samkönade amorösa situationer beskrivs, för det mesta fördöms, så är det oftast annat som är i förgrunden, ex otrohet, olydnad, utnyttjande,

2, Ordet äktenskap: Ordet äktenskap är ett ord – inget annat. Vi skulle lika gärna kunna kalla detta med personer sammanvigda för kärleks skull för frisyr, frityr, eller tortyr varefter vissa av mina syskon i den kristna kyrkan skulle ropa ut att samhället skulle gå under om homosexuella fick syssla med frityr…för tänk vad som skulle kunna friteras nästa gång, eller att enbart heterosexuella kan ha en frisyr eftersom när ordet används i bibeln bara syftar på heterosexuella, homosexuella kan väl säga hårklippning.

3, Lagen äktenskap: Att vi överhuvud har en lag om äktenskap i vårt land (torde gälla de flesta länder och kulturer,) beror på att man velat hålla reda på ägande och arv inom ett hushåll som bildats med kärleken eller familjeförening som grund. Speciellt viktigt visade sig detta vara eftersom man inte alltid visste vem som var den rättmätige fadern till barnen i ett hushåll (?)

Slutsats: över 1, 2 och 3: Om nu Gud har en idé som ex. innebar att bara män och kvinnor skulle ingå juridiskt bindande amorösa avtal, så är detta en gudomlig vilja skild ifrån den språkliga benämningen på ett fenomen, samt den juridiska rubriceringen av förutsättningar för en viss lag i vårt land. Att vi inte kan blanda Guds vilja med denna specifika lag, ligger också i det faktum att lagen delvis kommit till för att reglera utan att förbjuda frukten av vänsterprassel så kallade – barn.

Samhällssyn och Äktenskap: När det gäller denna punkt är resonemanget kring ordet äktenskap mest bisarrt och obegripligt. Jag kan absolut inte förstå hur grundvalarna för vårt samhälle skulle kunna riskeras av ett ord och en lag inte ens byter innehåll, utan bara breddar innehållet. Ingen heterofil kommer ju förhindras att ingå äktenskap bara för att två personer av samma kön önskar att förena och förgylla sin kärlek inför Gud i en kyrka. Det finns en outtalad ominös farhåga om att alla skulle bli homosexuella i och med denna nya lag. Detta är ju givetvis ren smörja. Man kan inte bli attraherad av en person bara för att en lag är formulerad si eller så. För de flesta brukar förälskelse, samhörighet, attraktion och samförstånd utgöra grunden det vi förenklat brukar kalla kärlek. Om vissa kristna har andra grunder, får det stå för dem. I vårt diversifierade samhälle där de flesta INTE är kristna likt jag och chefs.reden på tidningen Dagen, är det inte rimligt att kristna värderingar tvingas på människor som inte är intresserade härav. Speciellt spännande är det eftersom antalet homosexuella par och samkönade föräldrar i dagens läge knappast kommer påverkas av nämnvärt av lagen. Det enda som händer om man inte vågar införa samkönat äktenskap är att man befäster en diskriminering och stigmatisering av en viss grupp i vårt samhälle som inte utmärker sig inom något annat område – alltså ren diskriminering på sexuell grund.

Folklig opinion: Okej. Vi tänker oss att vi får en förhållande stor stark folklig opinion som arbetar mot ett samkönat, alltså några hundra personer som skriver brev till diverse folkvalda för att förklara att det är viktigare att behålla vissa språkliga begrepp än att ge barn i vissa hushåll en lagstadgad säkerhet.

Vad händer om lagen kommer till ändå? Kommer man då börja demonstrera öppet, eller är det för magstarkt tvivelaktigt och tydligt kanske? Vad ska man då göra? Listor över vilka affärer, föreningar, kyrkor och institutioner som är besmittade och bör undvikas. Kanske kunde man sätta små rosa färgkluttar eller klisterlappar på butiker där det finns bögar, eller kanske skulle man börja med företag där bara heterosexuella fick arbeta, där man skulle kunna hålla sig ren. För om det nu var så att samhället tillät samkönade äktenskap, så måste det ju finnas ett ”livsutrymme” där dessa ogiltigt förenade inte får tillträde.

Om mindre än två veckor är det 70 år sen kristallnatten chockade världen och vårt gemensamma mänskliga samvete.. Mängder av judiska institutioner brändes, förstördes, och deras ägare trakasserades. Kristallnatten brukar räknas som tröskeln till nazisternas förintelsepolitik.

Tyvärr är liknande vulgariteter inte bara ett historiskt minne. Flera gånger har personer i nutiden visat sig kapabla till liknande handlingar, moskeer har bränts, kyrkor har bränts, invandrare har dödats skjutits i bakhåll. Flera gånger de senaste åren har också  personer i vårt land dödats för sin sexuella läggning, vilket visar att det finns ett latent våld även i vårt land. En folklig opinion i äktenskapsfrågan är bara ett onödigt och utsiktslöst politiskt risktagande som kan gå över styr, eftersom det skulle legitimera ett politiskt våld mot homosexuella. Därefter behövs bara en tändande gnista… precis som med Herschel Grynszpan och vom Rath. Låt det inte hända igen – värdefulla är inte de nio bokstäverna a, e, k, k, n, p, s, t, ä (äktenskap).

PS Att som Hägglund gör, föreslå ordet Giftermål till de samkönade äktenskapen, faller av rätts historiska skäl: Giftermål var det löfte från en man att en yngre kvinna kunde ges bort till äktenskap med en viss man, till detta kom sen löftena mellan makarna, och därefter, i och med sängåendet, dvs bröllopet (brudloppet) var ett äktenskap konstituerat. Ordet giftermål är alltså ännu mer kopplat till man och kvinna än ordet äktenskap… Dessutom är det i Sverige omodernt med ett ”giptarmal”, om vi inte ska se den osvensk (anglosaxiska) seden med pappans överlämnande av sin dotter i kyrkan som ett giptarmal. Hägglund (eller hans medhjälpare) har alltså visat på en pinsam lucka i kulturhistoria och politiskt omdöme. Ordet äktenskap är trots allt det bästa ordet – Samkönat äktenskap den bästa och mest naturliga lösningen.

Annonser

Read Full Post »

Höga Visan detta oerhört vackra bibliska diktverk handlar ju inte om den jordiska kärleken mellan man och kvinna, utan utnyttjar bara det bildspråket. Gott då borde man ju kunna ändra på dessa kroppsliga sensationer av förälskelse och erotisk förälskelse som bekrivs, så att även alla icke- heterosexuella kanske skulle kunna förstå vad de går miste i sin gudsbild (Obs jag är ironisk!). Så varför inte helt rätt och slätt byta några ord i några av de mest kända versarnas överskrifter.

–*–

Höga Visan, 4 Kapitlet. De två älskande kvinnorna

Kvinnan beskriver sin älskarinna v.1–7.

Älskarinnan vill hämta sin kvinna från bergen v.8.

Älskarinnan talar till kvinnan v.9–11.

Ä. talar om kvinnan v.12–15.

Kvinnan svarar v.16.

Älskarinnan svarar åter 5:1a.

Lyckönskan till kvinnan och hennes älskarinna 5:1b.

–*–

(1)Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!

Dina ögon äro duvor,där de skymta genom din slöja.

Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gileads berg.

(2)Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor,nyss uppkomna ur badet,

allasammans med tvillingar,ofruktsam är ingen ibland dem.

(3)Ett rosenrött snöre likna dina läppar,och täck är din mun.

Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.

(4)Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå,

hjältarnas alla sköldar.

(5)Din barm är lik ett killingpar,tvillingar av en gasell,som gå i bet ibland liljor.

(6)Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, vill jag gå bort till myrraberget,till den rökelsedoftande höjden.

(7)Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck.

(8)Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon.

Stig ned från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon,

från lejonens hemvist, från pantrarnas berg.

(9)Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

(10)Huru skön är icke din kärlek,du min syster, min brud!

Huru ljuv är icke din kärlek! Ja, mer ljuv än vin; och doften av dina salvor övergår all vällukt.

(11)Av sötma drypa dina läppar, min brud; din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är såsom Libanons doft.

(12)»En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn,

en förseglad källa.

(13)Såsom en park av granatträd skjuter du upp, med de ädlaste frukter,

med cyperblommor och nardusplantor,

(14)med nardus och saffran,kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag,

med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag.

(15)Ja, en källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten

och ett rinnande flöde ifrån Libanon.»

(16)»Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind;

blås genom min lustgård, låt dess vällukt strömma ut.

Må min vän komma till sin lustgård och äta dess ädla frukter.»

(5:1)»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud;

jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.»

Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

–*–

Höga Visan, 5 Kapitlet De två förälskade männen

Friaren talar v. 2a.

anför brudgummens ord v. 2b.

och sitt svar v. 3.

talar vidare v. 4–8.

Jerusalems söner tala v. 9.

friaren svarar och beskriver sin

brudgum för Jerusalems söner v.10–16,

Jerusalems söner fråga v. 17.

friaren svarar 6:1–2.

(1)Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.

Hör, då klappar min vän på dörren:

(2)»Öppna för mig, du min broder, min älskade, min duva, min fromma;

ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

(3)»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig?

Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

(4)Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

(5)Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra,

mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

(6)Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen.

Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

(7)Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

(8)»Jag besvär eder, I Jerusalems söner, om I finnen min vän,

så sägen — ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

(9)»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland män?

Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

(10)»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

(11)Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor,

och svarta såsom korpen.

(12)Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

(13)Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

(14)Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

(15)Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon;

ståtlig är han såsom en ceder.

(16)Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet.

Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems söner.»

(17)»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland män? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.

Read Full Post »

ur Leonard Bernsteins musikal West side story.

I kärleksrelationer föds ibland ett oskrivet krav på den ena eller den andras förändring, vilket oftast inte brukar var en bra utgångspunkt för det kärleksfulla förtroendet. Det spelar inte heller någon roll om det rör sig om vännen, älskaren eller Guden. Blir jag tvingad, eller känner mig tvingad att förändras har jag hamnat utanför Jag och Du dialogen och hamnat i ett förhållande där jag blivit ett det för den andra parten: Ett objekt. Hur kan vi se på kärleken om vi istället vill finna samklangen mellan varandra. Ett citat från den tyske socio-filosofen Georg Simmel: (Hur är samhället möjligt? och andra essäer: Korpen, Kungälv 1981)

”Såsom älskande är jag själv en annan än förut – ty det är inte den ena eller den andra av mina sidor eller förmågor som älskar, utan hela människan – vilket inte behöver innebära någon synbar förändring av alla också annars förekommande uttryck. På samma sätt är också den älskande som sådan ett annat väsen, och hon uppstår genom ett annat apriori, änmänniskan i hennes egenskap av objekt för kunskap eller rädsla, likgiltighet eller dyrkan. Kärleken är på ett absolut sätt förbunden med sitt föremål och inte bara associerad med det, ty föremålet för kärleken finns inte till i sin fulla kategoriska betydelse, innan kärleken finns till, utan endast genom den. Först härigenom blir det helt klart, att kärleken – och som en utvidgning av denna hela den älskandes förhållningssätt i denna sin egenskap – är något fullständigt enhetligt och inte sammansatt av redan existerande element.” s 168-169

Kärleken är alltså ett ”religio” – återknytande, sammanknytande (”förbunden med sitt föremål inte blott associerad”) av en persons alla sidor i en helhet.

När vi börjar älska någon eller känner oss älskade, skall vi kunna känna friheten att det är mig i mitt ”globala – fullständiga jag” som är en aktör i samspelet. Är jag utvald av Gud är det för den jag är – som jag blivit vald – inte för den jag skall tvingas bli. Är jag föremål för någons uppvaktning är det för den jag är med mina alla sidor – inte den andras vanbild och förväntan om mig som skall gälla. Är jag den som uppvaktar någon får man också förutsätta att jag fallit för någon medveten om både förtjänster och problem med personen (med förbehåll för hemligheter och förändring över tid).

Så fort kravet på förändring sägs eller hörs i ett förhållande, ”Måste du alltid göra så!”, ”Jag kunde väl inte tro att du skulle…?” eller den förment kristna sexualetik som kräver celibat av folk man inte ens känner, bör man stanna upp och fundera på vad det handlar om: Varför har helheten som fanns i första förälskelsen brutits, är det för att kunna knyta in flera trådar i väven, lägga flera årsringar till stammen, eller för att förändra den andra? Varför har helheten tillåtits erodera. Sker denna omknytning inom ett förhållande kan det givetvis fungera eftersom det är just kärleken – samspelet som skall skapa bilden av den man älskar, inte egna, och absolut inte andras ideal. Att låta sig inspirera sig är en sak – det är inget krav, men att ställa krav utifrån på ett kärlekssamspel, som när vänner talar om hur saker och ting bör skötas.[1] kan mycket väl sägas vara mot kärlekens själva natur, eftersom kravet förutsätter underordning och inte samspel.

Att som vissa hävda att sexualitet skulle fungera utan (en viss mån av) kärlek eller att kärlek skulle fungera utan (en viss mån av) sexualitet, är alltså ett omöjligt påstående om det finns fog i Simmels formuleringar

Att som i finskan använda partitivformen när man säger jag älskar dig: Minä rakastan sinua = Jag älskar det som tillhör dig/något av dig/ditt, skulle då bara kunna betyda Jag älskar (inte bara) dig (utan) allt som tillhör dig. Alltså en global partitiv, inte en partikulär partitiv.

eller som Simmel formulerar sig i stycket före citatet ovan. Om man för tillfället lossar på trådarna och ifrågasätter varandra, utan ett ensidigt krav, är alltså ett sätt att utvidga ordet ”sinua” det som är ditt – Jag älskar inte bara det som är ditt – utan också det som blir ditt

Även om jag genom kärlek ser personen på ett helt ”nytt” sätt, så finns denna gestalt bara i mig, inte i en yttre gemensam verklighet: Min kärlek och min föreställning är alltså inte allas verklighet.

Kronologiskt sett måste en människa naturligtvis först finnas till och vara känd, innan hon kan älskas. Men detta innebär inte att man förändrar denna redan existerande människa – ty hon finns som sådan kvar i oförändrad form – utan istället har en helt ny grundkategori trätt i skapande verksamhet hos subjektet. Den andra människan är ”min kärlek” med samma rätt som hon är ”min föreställning.” (s. 168 a.a)

Men då den som åtrår oss ser oss på ett nytt sätt kanske även vår självbild hamnar i ett nytt ljus. Exempel två ur West side story av Leonard Bernstein: ”I feel pretty”.

eller det kanske mer spydiga och våghalsiga numret från John Canders musikal ”Cabaret”: If you could see her through my eyes.

(En tragisk humor, eftersom många äktenskap mellan tyska judar och tyska gojim dvs. icke judar, tvangs upplösas – en fråga vi har all anledning att likt en Dibbuq komma tillbaka till)

Inspelningen är urusel, men framträdandet – och sångaren – är bra.

[1] förutsatt att det inte från början är ett förhållande som inte bygger på ett jämlikt samspel

Read Full Post »

Jag vill under tiden jag själv skriver något i samma ämne hänvisa till följande artiklar om kristen homofob antisemitism från den mycket sinistra tidningen världen idag Vi syns //Larvad

Gissa vilken gud som skulle kunna vara riktigt vred över vissa tidningar..? Jag ger en ledtråd i fyra bokstäver:

Read Full Post »