Tillbaka och här kommer några veckor Måndagsdiss som därför är extra arg och lång.
En av våra mindre dagstidningar har kallat till ett folkligt opinion av rädsla för att samhället skulle förstöras pga några bokstäver, när en juridisk term snart med största sannolikhet byter rättsligt innehåll. Genom att låta lagen om äktenskap omfatta såväl hetero-, som homosexuella par skulle tydligen hela vårt västerländska samhälle riskeras. Till råga på allt kommer Göran Hägglund (en hyvens prick för övrigt) med ett mer än tillåtet befängt förslaget om ordet giftermål. Det som gör att KD framstår i sin populistiska prydno man länge kunnat misstänka är i denna sakfråga en påfallande brist på kunskap.
Hela resonemanget bygger på sakfel och sammanblandningar. Lite kortfattat:
1, Guds vilja: Den svenska lagen om äktenskapet är inte samma sak som Guds vilja: Självklart har Gud också en önskan om vårt erotiska samspel, men det är inte helt självklart att Gud skulle ”förbjuda” homosexuell kärlek dels därför att begreppet inte fanns när bibeln skrevs, dels därför att när fenomenet med samkönade amorösa situationer beskrivs, för det mesta fördöms, så är det oftast annat som är i förgrunden, ex otrohet, olydnad, utnyttjande,
2, Ordet äktenskap: Ordet äktenskap är ett ord – inget annat. Vi skulle lika gärna kunna kalla detta med personer sammanvigda för kärleks skull för frisyr, frityr, eller tortyr varefter vissa av mina syskon i den kristna kyrkan skulle ropa ut att samhället skulle gå under om homosexuella fick syssla med frityr…för tänk vad som skulle kunna friteras nästa gång, eller att enbart heterosexuella kan ha en frisyr eftersom när ordet används i bibeln bara syftar på heterosexuella, homosexuella kan väl säga hårklippning.
3, Lagen äktenskap: Att vi överhuvud har en lag om äktenskap i vårt land (torde gälla de flesta länder och kulturer,) beror på att man velat hålla reda på ägande och arv inom ett hushåll som bildats med kärleken eller familjeförening som grund. Speciellt viktigt visade sig detta vara eftersom man inte alltid visste vem som var den rättmätige fadern till barnen i ett hushåll (?)
Slutsats: över 1, 2 och 3: Om nu Gud har en idé som ex. innebar att bara män och kvinnor skulle ingå juridiskt bindande amorösa avtal, så är detta en gudomlig vilja skild ifrån den språkliga benämningen på ett fenomen, samt den juridiska rubriceringen av förutsättningar för en viss lag i vårt land. Att vi inte kan blanda Guds vilja med denna specifika lag, ligger också i det faktum att lagen delvis kommit till för att reglera utan att förbjuda frukten av vänsterprassel så kallade – barn.
Samhällssyn och Äktenskap: När det gäller denna punkt är resonemanget kring ordet äktenskap mest bisarrt och obegripligt. Jag 
kan absolut inte förstå hur grundvalarna för vårt samhälle skulle kunna riskeras av ett ord och en lag inte ens byter innehåll, utan bara breddar innehållet. Ingen heterofil kommer ju förhindras att ingå äktenskap bara för att två personer av samma kön önskar att förena och förgylla sin kärlek inför Gud i en kyrka. Det finns en outtalad ominös farhåga om att alla skulle bli homosexuella i och med denna nya lag. Detta är ju givetvis ren smörja. Man kan inte bli attraherad av en person bara för att en lag är formulerad si eller så. För de flesta brukar förälskelse, samhörighet, attraktion och samförstånd utgöra grunden det vi förenklat brukar kalla kärlek. Om vissa kristna har andra grunder, får det stå för dem. I vårt diversifierade samhälle där de flesta INTE är kristna likt jag och chefs.reden på tidningen Dagen, är det inte rimligt att kristna värderingar tvingas på människor som inte är intresserade härav. Speciellt spännande är det eftersom antalet homosexuella par och samkönade föräldrar i dagens läge knappast kommer påverkas av nämnvärt av lagen. Det enda som händer om man inte vågar införa samkönat äktenskap är att man befäster en diskriminering och stigmatisering av en viss grupp i vårt samhälle som inte utmärker sig inom något annat område – alltså ren diskriminering på sexuell grund.
Folklig opinion: Okej. Vi tänker oss att vi får en förhållande stor stark folklig opinion som arbetar mot ett samkönat, alltså några hundra personer som skriver brev till diverse folkvalda för att förklara att det är viktigare att behålla vissa språkliga begrepp än att ge barn i vissa hushåll en lagstadgad säkerhet.
Vad händer om lagen kommer till ändå? Kommer man då börja demonstrera öppet, eller är det för magstarkt tvivelaktigt och
tydligt kanske? Vad ska man då göra? Listor över vilka affärer, föreningar, kyrkor och institutioner som är besmittade och bör undvikas. Kanske kunde man sätta små rosa färgkluttar eller klisterlappar på butiker där det finns bögar, eller kanske skulle man börja med företag där bara heterosexuella fick arbeta, där man skulle kunna hålla sig ren. För om det nu var så att samhället tillät samkönade äktenskap, så måste det ju finnas ett ”livsutrymme” där dessa ogiltigt förenade inte får tillträde.
Om mindre än två veckor är det 70 år sen kristallnatten chockade världen och vårt gemensamma mänskliga 
samvete.. Mängder av judiska institutioner brändes, förstördes, och deras ägare trakasserades. Kristallnatten brukar räknas som tröskeln till nazisternas förintelsepolitik.
Tyvärr är liknande vulgariteter inte bara ett historiskt minne. Flera gånger har personer i nutiden visat sig kapabla till liknande handlingar, moskeer har bränts, kyrkor har bränts, invandrare har dödats skjutits i bakhåll. Flera gånger de senaste åren har också personer i vårt land dödats för sin sexuella läggning, vilket visar att det finns ett latent våld även i vårt land. En folklig opinion i äktenskapsfrågan är bara ett onödigt och utsiktslöst politiskt risktagande som kan gå över styr, eftersom det skulle legitimera ett politiskt våld mot homosexuella. Därefter behövs bara en tändande gnista… precis som med Herschel Grynszpan och vom Rath. Låt det inte hända igen – Så värdefulla är inte de nio bokstäverna a, e, k, k, n, p, s, t, ä (äktenskap).
PS Att som Hägglund gör, föreslå ordet Giftermål till de samkönade äktenskapen, faller av rätts historiska skäl: Giftermål var det löfte från en man att en yngre kvinna kunde ges bort till äktenskap med en viss man, till detta kom sen löftena mellan makarna, och därefter, i och med sängåendet, dvs bröllopet (brudloppet) var ett äktenskap konstituerat. Ordet giftermål är alltså ännu mer kopplat till man och kvinna än ordet äktenskap… Dessutom är det i Sverige omodernt med ett ”giptarmal”, om vi inte ska se den osvensk (anglosaxiska) seden med pappans överlämnande av sin dotter i kyrkan som ett giptarmal. Hägglund (eller hans medhjälpare) har alltså visat på en pinsam lucka i kulturhistoria och politiskt omdöme. Ordet äktenskap är trots allt det bästa ordet – Samkönat äktenskap den bästa och mest naturliga lösningen.
A die Wundes Weblog 