Kristall-Raoul

Med tanke på alla tråkigheter Wallenbergsmonumentet här i sta’n råkat ut för var det inte mer än rätt att lägga minnesblommorna där i går kväll. I stadens synagoga var det en mer officiell ceremoni. För mig kändes det viktigt att minnas denna händelse på något sätt överhuvudtaget..och att föra in den på bloggen./L

Varken bukett eller bild är ju världens skönaste, men monumentet är snyggt.

Tråkigheter med monumnetet 1 respektive 2

Read Full Post »

vallmo eller nazister

I eftermiddags när jag var på väg till Poppy Day Tea (En Engelsk-nationalistisk tillställning för att samla pengar till engelska krigsoffer och deras anhöriga) i Dicksonska palatset. såg jag ett polisbeskyddat gäng från Nationellt Motstånd. Jag fylldes instinktivt av avsky speciellt som valet av dag känns osmakligt eftersom det (tjat tjat) är 70-årsdagen av Kristallnatten i morgon. Jag tycke faktiskt att Göteborgs stad och Göteborgs Polis kunde ha nekat demonstration av omtanke om den historiska innebörden..

Nåväl, min andra tanke var mer självreflekterande: Vad gjorde jag då? Jag var också fylld av nationalistisk anda, fast för min engelska del av släkten. Och Brittiska samväldet har inte bara gjort bra saker genom historien.

Så där gick vi på varsin sida om Vasagatan, åt varsina håll fyllda med varsina nationalistiska sentiment och tankar om ”fornstora da’r”. Men nog finns det ändå skillnader? Jovisst.

Jag ska inte uttala mig om enskilda medlemmar av Nationellt motstånd, eftersom det säkert finns synnerligen sympatiska medlemmar, precis som jag känner till stolpskott bland mina egna politiskt korrekta kretsar, men redan i organiseringen av det nationalistiska finns vissa skillnader: Jag skulle vilja veta hur många av dessa unga män som skänkt pengar till att bygga upp männsikor drabbade av krigets fasor mellan nationer och folk. Mina pengar gick till barn som förlorat sin pappa i tjänst. För även om England gjort fel när de gick in i Irak, och överdrev insatserna vid Falklandsöarna, så ska väl inte den enskilde meniges barn få behöva lida för Thatcher och Blairs dumheter. Inte heller kan vi låta fiendens barn lida – det var kanske mina kulor som drap föräldern – har jag då hjärta att strunta i det barnet

Jag kanske har fel, men det känns som att inramningen av Poppy Day är mer avspänd och humanitärt orienterad genom sin pacifistiska grundton, än Nationellt motstånds demonstration. Vi satt och drack te och åt scones med sylt eller sanwich med ägg och persilja. Vi ropade idiotiskt höga priser till auktionsvarorna. Är det någon medlem ur Nationellt Motstånd som läser detta, och anser att jag har fel – motbevisa mig! På Nationellt Motstånds hemsida är det en ganska aggressiv och oförsonlig attityd, så just därför undrar jag vad har man gjort av humanitärt arbete för att hjälpa vårt samhälle, eller är man bara oförsonlig? Och varför överhuvudtaget denna oförsonliga hållning? Varför inte slappna av och umgås över ett glas saftkobbel oavsett vår etniska bakgrund.

Det är i vår omtanke om de svagaste vi visar vår storhet – och då tör det inte heller spela någon roll vilken hårfärg man har. Den polska judinna jag träffade i somras, som var så glad över att få komma till Sverige efter kriget, och som verkligen hade jobbat häcken av sig för att hjälpa svenska folket genom sin yrkesinsats i det offentliga – hur skulle man kunna ha hjärta att ”repatriera” henne efter allt hon gjort sitt nya hemland? Är det utslag för en god nationell kultur. Hur många fadderbarn i krigshärjade länder betalar man för om man samtidigt kräver repatriering till samma land – för hur ska vi kunna leva med att skicka folk i döden som inget gjort? 

Eftersom det inte finns någon svensk Poppygrupp som i pacifistisk anda minns svenska kämpar, och hjälper deras anhöriga (eller deras fienders anhöriga), skall jag nästa gång tillfälle mig gives (återigen) besöka den okända soldatens grav, och där lägga en blomma. Att politiker offrar soldater ska inte de döda soldaterna behöva lida av. Att minnas våra döda soldater och krigets osmakliga tragedi är om vi tänker efter den tydligaste hjälpen som borde kunna hjälpa oss att bli pacifister och globalister i fred: Vi är alla syskon oavsett språk, kultur och utseende.

Självinsikt: Kanske är detta inte alls primärt en fråga om etnisk politik utan klass? Är det så att kanske politikerna gör för lite för att skapa trygghet och jobb – för alla landets inbyggare – Då är kanske trots allt ansvaret och ”skulden” er.

Hur många vet förresten var ”Den fallne krigarens minnesmärke” finns? Hur många visste ens att det fanns en okända soldatens grav i Sverige? – Jag avslöjar bara dess placering efter personligt brev varför man önskar veta – men den finns faktiskt! 

Men (tjat tjat) I morgon gäller Raoul Wallenbergs monument och minnet av Kristallnatten – och alla judar som strök med och de levande som fortfarande lider av nazisternas härjningar.

Read Full Post »

Two phases have I

Flyttlådorna fylls mer och mer, högarna av hennes och mitt lösöre växer mer och mer, Jag går med tårar i ögonen mellan högarna, Hon ser inte – eller låtsas inte se – för inget skulle ändå kunna förändras så här sent – men vår dotter ser mina ögon och klappar mig på knät.

 

Ändå samma helg (1) som flyttbussen går: ”Poppy day” Man ”minns all vallmo i Flandern”, alla döda britter genom alla krig, men jag har livet kvar – och min släkt – även den engelska och de flesta av mina vänner finns kvar. De släktgravar jag besökte för tre dagar sen är gamla och färdigsörjda. Självklart har även jag köpt min egen ”Poppy pin” för mina släktingar!

 

Ändå samma helg (2) som flyttbussen går: 70 år sen ”Kristallnatten”, något min släkt slapp eftersom vi inte var judiska ”enough”. Mina släktingar och jag har hem, arbete, säkerhet, livhanken, tänderna och plånboken kvar. Vi lever inte i skräck för förföljelse; De finns alltid de som har det värre. Det gäller både för John mcCrae och andra soldater runt om kring i världen, samt de judar som drabbades under Kristallnatten (samt före den och efter), mina slagfält är betydligt renare, snällare och humanare och futtigare. Jag kan bo kvar i mitt land med mitt namn, jobb, släkt och vänner. Jag har klarat mig någorlunda från starka personliga tragedier, även om jag också fått min beskärda del.

 

Så kanske kan ändå mina besvär och min sorg denna helg hjälpa mig och kanske någon annan att förstå vilka värre uppbrott många i vårt land besparats när vi sluppit krig, uppbrott våra nya medborgare fått utstå och fortfarande får utstå. Likt sikhen jag träffat här i Göteborg, som inte vågar ta på sig sin obligatoriska turban, eftersom han då inte kan få jobb.

 

Händelser likt Flanderns dödsfält, Kristallnattens trakasserier – och för all del familjesöndring – finns ständigt runt omkring oss: Så låt oss minnas perspektiven, proportionerna och trösta där vi möter behovet. Själv har jag det ändå mitt i allt mitt eget elände väldigt bra – trots en tår i ögonvrån. – ”Two faces have I” som Bruce skulle ha sagt…

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

— Lieut.-Col. John McCrae

 

På söndag lägger jag en blomma vid Raoul Wallenbergsmonumentet:

Aldrig mer en kristallnatt, ett krig!!

Read Full Post »

Måndagsdiss (7 -27 okt)

Tillbaka och här kommer några veckor Måndagsdiss som därför är extra arg och lång.

En av våra mindre dagstidningar har kallat till ett folkligt opinion av rädsla för att samhället skulle förstöras pga några bokstäver, när en juridisk term snart med största sannolikhet byter rättsligt innehåll. Genom att låta lagen om äktenskap omfatta såväl hetero-, som homosexuella par skulle tydligen hela vårt västerländska samhälle riskeras. Till råga på allt kommer Göran Hägglund (en hyvens prick för övrigt) med ett mer än tillåtet befängt förslaget om ordet giftermål. Det som gör att KD framstår i sin populistiska prydno man länge kunnat misstänka är i denna sakfråga en påfallande brist på kunskap.

Hela resonemanget bygger på sakfel och sammanblandningar. Lite kortfattat:

1, Guds vilja: Den svenska lagen om äktenskapet är inte samma sak som Guds vilja: Självklart har Gud också en önskan om vårt erotiska samspel, men det är inte helt självklart att Gud skulle ”förbjuda” homosexuell kärlek dels därför att begreppet inte fanns när bibeln skrevs, dels därför att när fenomenet med samkönade amorösa situationer beskrivs, för det mesta fördöms, så är det oftast annat som är i förgrunden, ex otrohet, olydnad, utnyttjande,

2, Ordet äktenskap: Ordet äktenskap är ett ord – inget annat. Vi skulle lika gärna kunna kalla detta med personer sammanvigda för kärleks skull för frisyr, frityr, eller tortyr varefter vissa av mina syskon i den kristna kyrkan skulle ropa ut att samhället skulle gå under om homosexuella fick syssla med frityr…för tänk vad som skulle kunna friteras nästa gång, eller att enbart heterosexuella kan ha en frisyr eftersom när ordet används i bibeln bara syftar på heterosexuella, homosexuella kan väl säga hårklippning.

3, Lagen äktenskap: Att vi överhuvud har en lag om äktenskap i vårt land (torde gälla de flesta länder och kulturer,) beror på att man velat hålla reda på ägande och arv inom ett hushåll som bildats med kärleken eller familjeförening som grund. Speciellt viktigt visade sig detta vara eftersom man inte alltid visste vem som var den rättmätige fadern till barnen i ett hushåll (?)

Slutsats: över 1, 2 och 3: Om nu Gud har en idé som ex. innebar att bara män och kvinnor skulle ingå juridiskt bindande amorösa avtal, så är detta en gudomlig vilja skild ifrån den språkliga benämningen på ett fenomen, samt den juridiska rubriceringen av förutsättningar för en viss lag i vårt land. Att vi inte kan blanda Guds vilja med denna specifika lag, ligger också i det faktum att lagen delvis kommit till för att reglera utan att förbjuda frukten av vänsterprassel så kallade – barn.

Samhällssyn och Äktenskap: När det gäller denna punkt är resonemanget kring ordet äktenskap mest bisarrt och obegripligt. Jag kan absolut inte förstå hur grundvalarna för vårt samhälle skulle kunna riskeras av ett ord och en lag inte ens byter innehåll, utan bara breddar innehållet. Ingen heterofil kommer ju förhindras att ingå äktenskap bara för att två personer av samma kön önskar att förena och förgylla sin kärlek inför Gud i en kyrka. Det finns en outtalad ominös farhåga om att alla skulle bli homosexuella i och med denna nya lag. Detta är ju givetvis ren smörja. Man kan inte bli attraherad av en person bara för att en lag är formulerad si eller så. För de flesta brukar förälskelse, samhörighet, attraktion och samförstånd utgöra grunden det vi förenklat brukar kalla kärlek. Om vissa kristna har andra grunder, får det stå för dem. I vårt diversifierade samhälle där de flesta INTE är kristna likt jag och chefs.reden på tidningen Dagen, är det inte rimligt att kristna värderingar tvingas på människor som inte är intresserade härav. Speciellt spännande är det eftersom antalet homosexuella par och samkönade föräldrar i dagens läge knappast kommer påverkas av nämnvärt av lagen. Det enda som händer om man inte vågar införa samkönat äktenskap är att man befäster en diskriminering och stigmatisering av en viss grupp i vårt samhälle som inte utmärker sig inom något annat område – alltså ren diskriminering på sexuell grund.

Folklig opinion: Okej. Vi tänker oss att vi får en förhållande stor stark folklig opinion som arbetar mot ett samkönat, alltså några hundra personer som skriver brev till diverse folkvalda för att förklara att det är viktigare att behålla vissa språkliga begrepp än att ge barn i vissa hushåll en lagstadgad säkerhet.

Vad händer om lagen kommer till ändå? Kommer man då börja demonstrera öppet, eller är det för magstarkt tvivelaktigt och tydligt kanske? Vad ska man då göra? Listor över vilka affärer, föreningar, kyrkor och institutioner som är besmittade och bör undvikas. Kanske kunde man sätta små rosa färgkluttar eller klisterlappar på butiker där det finns bögar, eller kanske skulle man börja med företag där bara heterosexuella fick arbeta, där man skulle kunna hålla sig ren. För om det nu var så att samhället tillät samkönade äktenskap, så måste det ju finnas ett ”livsutrymme” där dessa ogiltigt förenade inte får tillträde.

Om mindre än två veckor är det 70 år sen kristallnatten chockade världen och vårt gemensamma mänskliga samvete.. Mängder av judiska institutioner brändes, förstördes, och deras ägare trakasserades. Kristallnatten brukar räknas som tröskeln till nazisternas förintelsepolitik.

Tyvärr är liknande vulgariteter inte bara ett historiskt minne. Flera gånger har personer i nutiden visat sig kapabla till liknande handlingar, moskeer har bränts, kyrkor har bränts, invandrare har dödats skjutits i bakhåll. Flera gånger de senaste åren har också  personer i vårt land dödats för sin sexuella läggning, vilket visar att det finns ett latent våld även i vårt land. En folklig opinion i äktenskapsfrågan är bara ett onödigt och utsiktslöst politiskt risktagande som kan gå över styr, eftersom det skulle legitimera ett politiskt våld mot homosexuella. Därefter behövs bara en tändande gnista… precis som med Herschel Grynszpan och vom Rath. Låt det inte hända igen – Så värdefulla är inte de nio bokstäverna a, e, k, k, n, p, s, t, ä (äktenskap).

PS Att som Hägglund gör, föreslå ordet Giftermål till de samkönade äktenskapen, faller av rätts historiska skäl: Giftermål var det löfte från en man att en yngre kvinna kunde ges bort till äktenskap med en viss man, till detta kom sen löftena mellan makarna, och därefter, i och med sängåendet, dvs bröllopet (brudloppet) var ett äktenskap konstituerat. Ordet giftermål är alltså ännu mer kopplat till man och kvinna än ordet äktenskap… Dessutom är det i Sverige omodernt med ett ”giptarmal”, om vi inte ska se den osvensk (anglosaxiska) seden med pappans överlämnande av sin dotter i kyrkan som ett giptarmal. Hägglund (eller hans medhjälpare) har alltså visat på en pinsam lucka i kulturhistoria och politiskt omdöme. Ordet äktenskap är trots allt det bästa ordet – Samkönat äktenskap den bästa och mest naturliga lösningen.

Read Full Post »