En riktigt bra berättelse bör innehålla vissa ämnen som exempelvis: Sex, hemligheter vänskap, svek, död och Gud. Dessa kan sen grovt kombineras på olika sätt. Att deckargenren är så populär kan mycket väl bero på att man lyckats hitta ett bra sätt att få in dessa ämnen med sina avledningar, synonymer och motsatser utan att handlingen känns krystad.
Exakt samma sak gäller inom operan: Folk dör i sådan utsräckning att till och med chief inspector Barnaby skulle känna avund, de är kära och har förhållanden hit och dit och sviker varandra oavbrutet.
Självklart gäller detta även Wagner men han tar lyckas på några ställen skruva upp det ytterligare ett snäpp genom att introducera sex.
Hörselberg – Venusberg: Utanför staden Eisenach i mellersta Tyskland finns några berg som med namnen lilla och stora Hörselberg. En helt vanlig tysk landsbygd med helt vanliga små städer med helt vanliga punktliga tåg till helt normala priser (även snöig vintertid) Detta berg döper Wagner om för att passa in i operan Tannhäuser: trots vännernas förmaningar och påpekanden väljer han kalla det Venusberg.
Venusberget är bebott av Venus som lurat till sig män (sexmissbrukare?) och sen vägrar släppa dem. Tills Tannhäuser fått nog och vill därifrån mot Venus vilja. Till slut kommer han förstås loss och handlingen kan komma igång med kyrkans svek och älsklingens död. Samma sak sker i Parsifal där den mystiska kvinnan Kundry är fast hos den elaka trollkarlen Klingsor, som för att tygla sin sexualitet och underlätta den kyrkligt påbjudna kyskheten och celibatet ”lagt syndarhand på sig” (Frevlerhand vilket oftast betytt kastration, men lika gärna skulle kunna betyda masturbation). Förutom Kundry som fungerar som bordellmamma har han också ett antal blomliknande kvinnor till sin hjälp för att förföra Parsifal och andra män och ”leka” med dem. I Rhenguldet försöker de undersköna och nakna Rhendöttrarna förföra Alberich. Det finns flera exempel, och ett annat motiv jag tidigare nämnt är att Wagner till och med låte syskon bli kära för att förstärka den sagomässiga bilden av närhet, gemenskap och tvillingssjälaskap.
Allt detta snack om sex och vanlig kärlek i Wagners operaskapande har flera sidor. Dels har dessa bilder en rent pedagogisk och dramaturgisk effekt när det ställt mot Guds och människors förlåtelse och försoning, dels var det nog ett ämne som upptog Wagners tankar mycket eftersom han ständigt var kär, och nästan konstant otrogen. Dels finns det en idé om att kritiken mot religionen blir tydligare om den centreras kring ett ämne som berör och angår alla – sex – ett ämne där kyrkan på Wagners tid, före den men fortfarande inte kan framställa sin etik och dygdelära utan att klampa in i glasbutiken med bibliska elefanter. Om nu Wagners syn på judar präglades av en plump och ogenomtänkt antisemitism, som han dessutom önskade skylta med i sina skrifter offentligt, så var hans syn på kyrkans etik, speciellt dess sexuallsyn ganska genomtänkt, medveten och intelligent utformad. Visst överdriver han kritiken genom att katolikerna får klä skott för nästan allt, men kritiken är inte obegriplig ens 125 år senare – ty längre än så i sin strävan efter att begripliggöra sexualetiken på ett respektfullt sätt, har inte de kristna kyrkorna kommit. Om nu Wagner tappat sin politiska bäring och aktualitet, så är han fortfarande aktuell på andra områden, Han håller musikaliskt och han håller i sin religionskritik, och i sitt sätt att använda de olika religionernas sagor, även motiv från judiska sagor kan skönjas. Så snart bör vi kanske ta en närmre koll på hur Wagner kritiserar kristen teologi. Vilket är brottet som kyrkan har begått denna gång i hans invecklade religionsfilosofiska ”deckarhistorier”.
Tvenne Venus:
ovanom av Titian och nedanom av Velasquez