Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Israel’

georg20riedelI går fick jag veta att Georg Riedel är jude, men inget om Persbrandt är hindu!!! Om ni inte visste det förr, så kanske ni också visste det efter guldbaggegalan igår: Georg Riedels mamma var judinna så då är han också jude. Däremot var det ingen som talade om Att Lena Endre har baltisk härkomst, eller om Jan Troells föräldrar var konfirmerade eller om Cecilia Frodes pappa har funderat över själavandring någon gång eller om Maria Heiskanen handlat smör av en shiitisk muslim någon gång. Inte heller sade Johan Glans något om sin syn på Urda.

Jag förstår inte vad Georg Riedels föräldrars religiösa tillhörighet har med saken att göra. Är det för att driva med alla som inte tycker att den judiska identiteten skall grundas på Halakhah ”…Georg Riedels mamma, som var judinna…” eller är det för att visa att Astrid Lindgren i alla fall inte var rasist (I dag pratade faktiskt Astrid L med Georg R.) eller är det för att säga: Tänk att han tyckte minsann svensk folkmusik var roligare än kletzmer ….minsann.

Upplysningen är fullständigt irrelevant och bidrar faktiskt till den antisemitism som åter börjar sprida sig i västvärlden, genom att påpeka ovidkommande kategoriseringar av människor.

vallonflaggaFaktum är att jag tycker de senaste åren verkar det ha blivit lättare och lättare att komma undan med antisemitism, och jag tror inte lösningen ligger i att tala om vilka som är judar – då kan staten lika gärna beordra att gula stjärnor sänds med post igen. Däremot måste man vara modigare och öppnare med debatten och kanske främst måste Sverige börja erkänna att vi är ett rasistiskt land – för det är vi. Vi behandlar alltid människor som inte härstammar 5 led tillbaka ur en Svenne-banan som suspekta. Vi gör oss stolta över åsikter som ”Vi har ju alltid haft invandring….se på alla norrmän och danskar….och vallonerna…..för att inte tala om vallonerna…”

Detta ger oss sen fria händer att kritisera burka, och säga saker som och visste du att Ulf Adelsohn troligen är jude…han heter ju Adelsohn….visste du det.

Det grundläggande felet ligger i en stark xenofobi palestinian-nightalltså rädsla för det annorlunda och främmande som bland annat landat i en dold rasism. Vi ser folk i grupp och som ting, inte individer och personer med tankar åsikter handlingar och känslor. som en mängd ”det”, inte en mängd ”du”.  På så sätt fortsätter vi bygga fördomar och ny xenofobi.

Det spännande med Georg Riedel är väl knappast hans central europeiska härkomst eller mammans religiösa identitet utan vad han under alla år har åstadkommit med sin inspiration och transpiration som individ. Han har varit en god komponist av filmmusik och barnvisor, och tydligen en ganska charmig typ, som gjort honom oerhör uppskattad. Priset fick han inte för att han var av judisk börd, utan för att han är ett proffs.

Om vi lär oss att bedömma folk mer efter deras individualitet än grupptillhörighet och oföränderliga karakteristika, så kommer vi också lättare kunna kritisera folk som behöver kritisera. En dålig politiker inom Hamas, en lika dålig politiker inom Knesset eller i den svenska regeringen.

israel__Men är det ändå inte så att Israel dödar palestinska barn med vit fosfor? Jag vet inte! Kanske! Det finns indicia som säger att vit fosfor används och uppenbarligen dör palestinska barn av israelisk verkseld, men även israeliska barn dör, vilket är lika illa. Det är dålig politik i en desperat och omänsklig situation. men det är oskyldiga som drabbas, oskyldiga just för att man ser de andra som en grupp och inte som individer som kunnat vara släkt eller vänner. 

Nästa gång man ser en stridande från mellanöstern oavsett sida, eller en svensk ”tyckare” tänk dig att vederbörande är en gammal skolkamrat du saknat, eller någon som har varit ihop med någon av dina bästa vänner eller barn, och att ni hade oerhört roligt på en nyårsafton härom året.  särskilt viktigt är det om det är en av dina ”motståndare” du ser. 

buberrosenzweigkompLåt aldrig en konkret person framför dig bli en den, en representant, utan personen bli en du, ett jag som kallar dig för du, någon du kan diskutera med och se i ögonen och komma överens med. Då kan också xenofobin bearbetas. Vi är alla delar av samma gudomlighet och samma skapelse; för att leva i ömsesidig relation med såväl varandra skapelsen som det gudomliga. Det är den enda ledstjärna som kan förlossa och frälsa oss

eller vad tror du?  

Annonser

Read Full Post »

fried-swanlings1“…Once I lived on lakes, once I looked beautiful when I was a swan. Misery me! Now black and roasting fiercely! The servant is turning me on the spit; I am burning fiercely on the pyre: the steward now serves me up Misery me! Now black and roasting fiercely! Now I lie Now black on a plate, and cannot fly anymore, I see bared teeth: Misery me! and roasting fiercely!..”

~*~

bush-as-crusader1I lördags morse innan A. hade hunnit vakna, och söndagsmorse hade jag hunnit titta på film. I lördags var det ”Rendition” om en egyptisk-amerikansk kemist som av CIA likt de två svensk-egyptierna blir förd till ”förhör” mot alla lagar, regler och konventioner, även om CIA med skohorn gärna vill hävda den goda saken.

hitlerDen andra filmen var också kopplad till Egypten, och finns nämnd här i min blog, och den tredje i (söndags morse) var ytterligare ett bidrag ur den nya trevliga tyska vågen av vettiga filmer: ”Die Fälscher” om hur Hitlers kabinett utnyttjad konstnärer, bankirer och tryckare för att tillverka utländsk valuta (pund och dollar) allt under den förhärdade cynisk yrkesförbrytaren och mäster-förfalskaren Salomon ”Sally” Sorowitsch (spelad av Karl Markovics).

timebomb21Tre filmer, alltså, som tar upp den politiska osämjan och misstänksamheten, men också hur man kan hitta mänsklig värdighet när man samtidigt är helt utlämnad åt sitt öde. Självklart är det svårt att behålla sin värdighet om man hela tiden också är föremål för andras strävan efter personlig vinst och trygghet – speciellt i en sträng politisk miljö som råder i ”kriget mot terrorismen”, Kampen mellan Israel och arabvärlden, och den som råder under brinnande krig. Samtidigt tycker man – jag – att under fredstid i ett välfungerande samhälle som vårt svenska skulle detta inte behöva finnas, men det gör det. En tändande gnista kan alltid enkelrikta och förvandla vår kritik av samhället mot ett givet mål, ex en gemensam fiende.

På bussen i söndags satt en ung man och läste en tydlig tummad bok: den svenska pocketutgåvan av Hitlers Mein Kampf. Vad som skulle få en ung man i sina yngre tjugu, att läsa Mein Kampf, kan nog inte misstänkas bero på ett idéhistoriskt intresse för tysk litteratur eller historisk germanica, utan troligen desperata politiska idéer sprungna ur sned social ävlan, att han skulle vara nynazist låter jag vara osagt, att han skulle ha otäcka åsikter likaså, men det är lättare att förstå när en historiker, språkvetare eller litteraturvetare läser Mein Kampf – tyvärr. När min pappa var ung här i Göteborg var denna sociala ävlan med hjälp av förhärdad högerpolitik inget att skämmas för; då stod nazzarna på rad utan att gömma sig, även inom mitt skrå.

fortuna1Det bekymrar mig att vi inte lyckats skapa en större förståelse för andra folk, nationer och etniciteter än vad som är fallet, och tyvärr är ju även min egen arbetsgivare – svenska kyrkan inte helt oskyldig genom sin eviga konflikträdsla. Man vågar inte dra en gräns inför trender och rörelser eller åsikter, utan bara inför enskilda personer – som då får gå för ”samarbetsproblem” när det kanske egentligen handlar om släpphänthet i etiska frågor eller dogmatiska frågor. När det gäller våra politiker gäller tyvärr samma sak: Man har tappat modet och förmågan till diskussion.

Oavsett det handlar om etniskt ursprung, civilstånd, språk, religion eller sexuell läggning, så är vi väldigt tydligt samma personer med samma behov – Vi människor är så oerhört lika var ifrån vi än kommer, om inte annat kan dessa filmer hjälpa oss lära det. Att sen ödet faller på oss olika får vi ta upp med Fortuna själv, men fortunas spel ger oss inte rätt att förverkliga ett ständigt Vi och Dom: Vi är alla Fortunas spelpjäser.

“…Once I lived on lakes, once I looked beautiful when I was a swan. Misery me! Now black and roasting fiercely!” Mot bakgrund av vissa ortsnamn som Birkenau, så blir denna text inte bara den komiska studentspex-kupletten den skapades som..Speciellt inte med kunskap om Orffs eventuella politiska hemvist…

…Ty: en liten krok: Karl Orff var faktiskt en av de tyska kompositörer/musiker som sägs ha kollaborerat med nazisterna, andra var ex Furtwängler och Richard Strauss, men till skillnad från Furtwängler och Strauss, som på olika sätt kunnat visa sig ”oskyldiga” har aldrig Orff behövts rentvås på samma sätt, vilket jag har lite svårt att fördra – min respekt för Orff sjönk när jag upptäckte detta…. Alla är vi jämlika, men vissa tydligen litet mer…..så länge okunskapen får styra… Nåväl, musiken är ganska skojig i vilket fall som helst.

Read Full Post »


Israel hjärta Egypten

sant!!

israeli-flag-girl3Egypt Soccer FansIdag har jag sett en småtrevlig film som var klart sevärd: ”Polisorkestern som kom bort”. Filmen handlar om en halv-taskig egyptisk polisorkester som råkar åka fel under en turne i Israel, och är tvungna att sova över i en kulturellt avsomnad judisk bosättning, snäll men död. Dels kan den ses som en politisk markering bara genom att det är en Israelisk/Egyptisk samprodukt, dels är det en film om skillnaden mellan generationer, språk, religion och etnicitet, nationaliteter och individer. Samtidigt är det en trevande kärlekshistoria. mellan olika personer – som aldrig riktigt verkar ha kommit eller kan komma till skott. Om två folk eller personer som lever så nära grannar, men ändå aldrig vågar ta steget ut till en samvaro. Den var tidvis en aning långsam, men lagom småklurigt skojig och uppmuntrande. Trots allt slutar den lyckligt i sin anonyma upplösning………skulle jag vilja hoppas; Att avståndet dem emellan försvann så att tafatt vänskap blev vänskap – fumlig kärlek blev kärlek.

”Den stunden som gav dig åt min sälla åsyn!

Från den stunden glömmer jag att lida,

Och smärtan halkar lätt utöver själen,

och fastnar någon gång dess pil, och sårar;

Då ser jag dig igen – och såret läkes.

Och nu, vad gör mig mig världen och dess bländsken,

De Storas nåd emot de Godas aktning,

och Dårars lov emot de Visas bifall,

och Seklers minne mot ett Nu av sällhet,

och mot en åtrådd blick av dig Rosalie

Låt den i dag, idag jag ber för mina känslor uppenbaras”

(urTill Rosalie” av J.H.Kellgren)

Titelsången är inte heller helt fel:

Allt vackert påminner om dig!

Read Full Post »

Egentligen har jag inte något särskilt att dissa idag, vilket är skönt. Men jag har ett ”diss-span” på gång. Dvs: Jag har sett att när man i media talar om Tzipi Livni, som tydligen varit duktig nog att såväl vara en god underrättelseofficer och god politiker, också varit framgångsrik nog att nå högsta höjderna i sitt land efter att först ha varit minister samt ha ett privatliv med man och barn, så ironiserar man över hennes hårdhet. Jag vet inte så värst mycket om hennes politik – ännu, men som vanligt finns det ett mycket grövre ironi att ta till över duktiga kvinnor, än över duktiga män – och det är väldigt tjatigt eftersom man inte bryr sig om hennes parlamentariska gärningar. Kommentera hennes politik – positivt eller negativt; är hon bra eller dålig för Israel respektive Palestina, och kritisera henne sakligt – inte hennes byxdress eller läppstift. Och hon är ingen pitbull med läppstift som någon uttryckte det, utan en människa och folkvald politiker – bra eller dålig……………………………………..töntar!

så blev det en diss ändå.

Read Full Post »

Now you can find an english translation on ”Snövit” at my international blog

Read Full Post »