Nu är jag också fast i ansiktsboken. Det känns lite grand som att man inte kan hålla sig ifrån trenderna, men lite skojigt är det också eftersom vissa av ens arbetskamrater är med och man faktiskt också kan utbyta arbetsrelaterade frågor. Vi får alltså se vad som händer.
Jag gissar att detta i längden kommer leda till en viss tydligare profilering av min blogg mot det kultur- och religionsideologiska hållet. Men nu är det dags att ge bloggen en viss konstgjord andning tills den andas igen av egen kraft.
Jag var med i Facebook ganska tidigt och såg enorm potential för just kommunikation om det man brinner för. Inom kort blev jag grovt besviken, när jag insåg att folk hellre satt och skickade kitschiga, små animerade öl-glasbilder eller rosetter till varandra men gruppdiskussionerna var helt tysta.
Nu tycker jag det börjar bli en förändring så därför har jag också blivit aktiv igen. Folk börjar ta upp viktiga saker och många av våra lokalpolitiker finns med och postar intressanta saker. Folk börjar kommunicera, som förut verkade rädda för att skriva.
Fast jag vet inte, det kanske bara råkar vara i mitt lilla och nätverk och en slump. Men jag hoppas det gäller hela Facebook 🙂