Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kärlekslyrik’

idiot-dostoNär jag för någon vecka sen skulle „pinga“ denna artikel från juli, så råkade jag idiotiskt nog dumpa den…vilket kändes trist eftersom den varit ganska populär..men här kommer den igen i ny tappning..

~*~

 

Kärleks-stalkern Johan Henric Kellgren (revisited)


I dikten av Hafez så talade vi om att använda religion som ett sätt att tala o sex och kärlek. Kellgren (1751-1795)gör samma sak, men på ett mer kantigt västerländskt sätt. Han parafraserar delar av bibeltexter, men om man tittar närmre, så ser man att han också direkt hädar. Likt sin samtide kollega Bellman (1740 – 1795) så söker han ett sätt att avlägsna sig från Olympens eller Jerusalems Gudar och söka dem bland vanligt folk. Bellman söker dem bland näspetande alkisar och tvivelaktiga kvinnor alltså Olympen inverterad, Kellgren hittar i dikten nedan ett annat spännande ämne: Att driva med skapelseberättelsen och andra bibeltexter. Men det är inte bara polemik med literaturen och Gud. I grund och botten är det en kärleksdikt som säger samma sak om igen.

 

”Du är så underbar och vacker att inget annat spelar någon roll – inte ens Gud…”

 

Pretentiöst eller charmigt – smaksak, men han hittar några geniala drag för att leda fram denna tanke genom dikten så att han blir en stalker både efter kärleken i sig och efter någon vi inte vet vem…

 

1, Hädelse: Han väljer att bryta mot Mose lag både genom att göra kvinnan i fråga till ett beläte, dels förminska Gud som Gud och till och med förminska Guds skaparkraft.

2, Omkväde: Han hamrar in sitt budskap – i detta fall en snirklig hädelse, så att ingen skall komma undan vad han vill säga, ett omkväde som dessutom placeras assymetriskt.

3, Fatalism: Genom att lägga allt i den hjälplösa förälskelsen, men också göra sin älskling till något Gud skapat, som Kellgren råkar upptäcka, ger ha Gud skulden för denna förälskelse.

4, Kärlekens Teodicé: Genom dikten formulerar också Kellgren en ganska raffinerad fråga ”Kan Gud skapa något så gudomligt att det skymmer själva Gud? Är kärleken en sådan skapelse?”.

5, Skymf mot Bibeln: Genom att driva med skapelseberättelsen, driver ju också Kellgren med bibelns roll. I princip skulle man i förlängningen kunna ställa Guds uppenbarade kärlek i kontrast till Guds uppenbarade ord och fråga: ”Vad är viktigast?”

 

bild12Kellgren skrev ju också en erotisk dikt ”Till Rosalie” vilken inte alls har dessa kvaliteter av skarp teologisk och romantisk udd. Visst har den en tidstypisk stelhet, och inte alls samma burleska språk och bildspel som Bellman, men den är intelligent eftersom den får flera bottnar än den narrativt skicklige Bellman. Exempelvis genom frågan ”Vad är viktigast Guds uppenbarelse i ordet eller i kärleken?” kan denna dikt lika gärna pryda en debattartikel i SvD som den genom sin söta ord kan pryda ett kort i ett fång djupröda rosor. Jag försökte själv fånga en flicka på gymnasiet med denna dikt – vilket inte funkade (Attans!!) Men jag tycker nog att den på sätt och vis fortfarande håller, men jag har nu upptäckt större djup. Nåväl här är den:

~*~

kellgrenI denna tappning är den beskuren, men kan ändå ge en viss vink om hur Kellgren verkar ha tänkt:

”Död låg naturen…” / ”Ljuset kom och livet tändes”

Kellgren anspelar både på Johannesprologen och Skapelseberättelsen, men ger det hela en extra nyans genomordet ”död” eftersom en kristen knappast skulle hålla med om att Guds oskapade skapelse skulle vara något så tarvligt som död.

”…I kungars slott… / ”…Jag gick att visdomsdjupet…” / ”…Förgäves..”

Här finns vissa likheter med psaltaren 139, där den person han talar om återigen hamnat på Guds tron genom att vara omöjlig att undfly i tanken.

”…O levande förstånd…” / ”…Jag gick att visdomsdjupet…”

39433-004-2b69a878Kärleken är inget som kan sökas med det rationella (likt tron eller till skillnad från tron…??)

En mindre spännande upptäckt är ju denna eviga självklarhet att vissa får vara kritiska men inte andra. En vanlig Svensson skulle knappast komma undan med dessa hädelser i mer begriplig form, men som dikt från en känd lyriker..då går det bra.

Annonser

Read Full Post »

Persien innehåller också god mat, gott vin (hysch!Hysch!) och kanske främst god lyrik. Jag har tidigare tagit med Hafiz, men som en kommentar till den nuförtiden ofta citerade tanken hos religiösa ledare främst inom Kristendom och Islam, att alla (för författarena) oönskade bubblande sexuella tankar och impulser hastigt bör tryckas tillbaka ner i champagneflaskan eller den tömda heliumballongen igen, så tänkte jag ge dem en liten skojig vers av Hafiz ”kollega” Omar Khayyam. Till många svenska moralprelater (inga exempel på namn av ren artighet) måste jag tyvärr säga att jag nog skattar Omar Khayyam som både smartare, mänskligare och bättre som teolog än er – tyvärr! Hans skrifter kommer nog också att översättas diskuteras och minnas mer just därför..Tyvärr är versen nedan i fråga på tyska, så jag gjorde en snabb och rå översättning:

Es scheint mir klüger…

Es scheint mir klüger, edeln Wein zu trinken
Und hübsche Mädchen um die Brust zu fassen
Als heuchlerisch ein Tugendbold zu sein.

Wenn wirklich alle Trinker und Verliebten
Zur Hölle müssen, wie geschrieben steht, –
Ist dann ein Mensch zu finden, der Lust hat,
Einsam ins öde Paradies zu ziehn?

Det verkar vettigare…

Det verkar vettigare, att dricka ett bra vin,

och att få smeka vackra flickors bröst,

än att bli en hycklande moralkaka.

 

Om nu förresten alla drinkare och förälskade ska till helvetet,

som ju skriften menar, så undrar jag:

Finns det nå’n person som full av lust

vill ta sig till paradiset ensam?

–*–

Här följer en läsning av Omar Khayyam på originalspråket farsi, tyvärr utan översättning, Innebörden är som i filmen nedan, fast lite mer svart, krasst och ödesmättat.

Read Full Post »

God kärlekslyrik kan man alltid kosta på sig

En skojig och nästan söt vers 4 ur Bellmans Fredmans sång 31: ”Opp amaryllis”:

(Fredman vill få med sig Amaryllis att fiska, men fiskar förmodligen själv efter annat också……

”Stig då i båten, sjungom vi båda! Kärlek skall råda i vårt bröst.

Eol sig harmar, men när han larmar, i dina armar är min tröst.

Lycklig uppå hafvets vreda bölja, I din stilla famn kan jag ej dölja

hur i döden hjertat vill dig följa.

Sjungen sirener och härmen min röst”

Men om man likt mig nog är mer rädd för sjögång än den dam jag skulle kunna tänka mig bjuda ut på fiskafänge, hur gör man då………..?

Read Full Post »