Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kärlek’

2100-1367puccini-la-boheme-posters1Barnledig kväll: Vad göra? Jo springa på operan och lyssna på la Bohème.la_boheme-lg

Jag bloggar i natt om vad jag tyckte….snyft! suck!

 …fast man blir aldrig barnledig som förälder, jag kommer tänka på henne, undra om hon har det bra etc. Men det skall bli skönt att börja erövra vardagen igen. Och oavsett huset är sålt till trettondagen, så gånge flyttlasset runt den helgen, då champagnen också korkas upp av juridiska skäl när jag drar iväg från det gamla.

 

 

 

 

 

met-boheme

Annonser

Read Full Post »

”….Flickidolen visar allt i den nya skandalserien

actor_selbySex, porr och nakenhet är inte längre bara något för betalkanalernas sena timmar. I Tell Me You Love Me gör skådisarna ”det” nästan som på riktigt. HBO:s nya serie fortsätter att chockera. Även om relationer och intimitet sägs stå i fokus i Tell Me You Love Me, är det de vågade sexscenerna som dramaserien blivit mest omskriven för.
Senast att dra ner brallorna inför tv-publiken är Ian Somerhalder, som satte miljoner flickhjärtan i brand med sin medverkan i Lost. Hans gästspel börjar i seriens femte avsnitt…..”
(citat från tv5.)

Så säljs och annonseras tv-serien ”Tell me you love me”, men ärligt talat måste man nog vara väldigt pryd för att bli upprörd över sexscenerna, även om man kan bli förvånad över seriens ovanliga erotiska frankhet. 

Men sexscenerna ”i all ära”, de känns inte omotiverade i sig, och därför är det heller inte det som fastnar i huvudet och minnet när man ser serien, det är skådisarna och berättelsen om personerna. Genom att deras livsöden dessutom känns realistiska tappar inte heller skådisarna värdigheten trots sin påtagliga nakenhet i flera bemärkelser. Tvärtom

sonya-walgerTv-serien handlar i grunden ( jag har än så länge bara sett 3 avsnitt från boxen) om fyra par i olika åldrar (20-, 30-, 40- & 60-årsåldern) Dessa fyra par har såväl vanliga relationsproblem, som ålderstypiska problem. De löser dem på olika sätt och resonerar högst olika. Det spännande är att det är så lätt att känna igen sig i sättet att tänka. Jag känner igen mig i alla de fyra männen, och känner även igen kvinnornas sätt att resonera. Efter ett tag kommer man under skinnet på dem så mycket att man börjar se deras ansiktsuttryck skifta med känslorna (lögner, hemligheter, sorg, glädje) och jag börjar till och med gilla dem på olika sätt, nästan som vänner – snabbare än andra filmkaraktärer. Troligen för att man möter dem i ett vardagsliv man inte brukar möta filmkaraktärer utan bara riktiga människor.

alexander_janeDärför tycker inte jag heller att sexscenerna blir så störande. möjligtvis kan jag undra om det inte istället är jag som stör dem. Det känns som deras sexualitet, inte min.

Det som jag än så länge fått ut som gemensam nämnare i de avsnitt jag sett, är också ett av de temata som finns i den senaste DVD:n jag såg: andras outtalade förväntningar på mig, i möte med mina outtalade förväntningar på andra.

Det skulle därför vara kul om någon som också sett tv-serien när den nyligen gick både på TV5 och SvT, eller som box, ville kommentera sin syn på vad den handlar om, vilket det vanligaste temat är och om sexscenerna är motiverade eller inte. Tv-serien är absolut sevärd. Är man dessutom van vid eller road av relationsfrågor, går det ju lättare att se den.

(Min gamla barndomspolare numera också bloggranne Calle Rehbinder (http://tantrikblog.wordpress.com) har ganska nyligen skrivit om ”Tell me you love me”. Det som gör hans åsikt spännande är att han och hans fru jobbar med rådgivning i sex och samlevnad. Jag minns inte vilket datum han skrev, och kan ej heller pga brandväggar på min dator gå in och kolla, men, det är bara några få inlägg tillbaka.)  Det som jag slogs av när jag läste hans inlägg, vvar den värme som fanns mellan bokstäverna. och någonstans kan  jag förstå: Man gillar karaktärerna eftersom de inte i enlighet med vanlig dramaturgi ömkar sig så att man tycker synd om dem, utan i enlighet med den retoriska devisen ”inget torkar fortare än tårar” så är de stolta och rakryggade i sina öden. De gör aldrig som Oidipus som försökte fly sitt öde utan att möta det, utan lever sina öden som de kan taskigt eller rättfärdigt men fullt mänskligt.

(Boxen går att köpa på välförsedda ställen, så den borde gå att hyra. Youtube å sin sida kräver inloggning eftersom citaten kan innehålla somt vilket är nakot)

Read Full Post »

jimi-hendrix-posters-1 Bloggrannen Provinsen har tagit upp ämnet änglar, och interkalerat sin blog med en youtubare på JimiHendrix, med sången Angels:

Angel came down
From heaven yesterday,
Stayed with me just long enough
To rescue me…
And she told me a story yesterday
About the sweet love
Between the moon and the deep blue sea
Then she spread her wings high over me.
She said, I’ll come back again to see you tomorrow…

Vi kristna har ju dels alla dessa serafer och Keruber samt puttis som flaxar runt Herren och bara poussin-puttilovsjunger hela dagen, (hoppas att de får ett grymt tillägg för monotona arbetsuppgifter) De roligaste är ju annars dessa olika ärkeänglar Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Chamuel, Zadkiel, Raguel, Haniel, Jeremiel och Raziel, Jophiel, Azrael, Ariel, Sandalphon, Cassiel, Metatron, Fortunata, Micah, Zagzagel och slutligen Pheul och Ramaela. Exakt vilka tjänstebeskrivningar de hava kan man se här eller här, om man så önskar. Allt snack och alla fantasier som dessa listningar tyvärr kan ge upphov till i fel teologersmunnar är direkt angelikagabrielkontraproduktivt, då får vi sexänglar likt Gabriel som prompt ska göra en massa bibliska jungfrur havande. Spånigt!

Jag skulle nog ändå hellre vilja tro på att ängel är ett adjektiv eller en besättelse, än ett eget självständigt himlaväsen: man är ingen ängel utan man är änglalik.

Det finns onekligen människor som jag utan omsvep skulle kunna ge status av att vid ett särskilt tillfälle ha varit en ängel. Det kanske låter larvigt, men i princip tror jag ingen skulle se det som larvigt att en person vi känner eller t o m inte känner bara gör eller säger något som ”räddar oss”.

På samma sätt som det är bättre med en mänsklig Venus – att Venus inte är en gudinna, utan en annan människa som väcker vår eld, är det nog mer fruktbart att vi kan se varandra som bärare av änglalikhet eller gudomliga egenskaper.

Den där mannen mitt över buss-sätet, som varje morgon fipplar med locket till en läkerolask..Vilken ängel eller guda-mänsklig aspekt skulle han kunna vara närmst?

bouguereau-var-puttis1Jag vet ju vilka i min bekantskapskrets jag skulle vilja se som olika änglar eller aspekter; ex. vem som kommer med nyttiga budskap, beskydd, mod osv, eller vem jag skulle vilja se som Sophia, kunskapens ängel, eller den kärleksbringande aspekten vårens gudinna, men det får nog förbli hemligt, den jag tillägnar Jimi Hendrix sång där uppe.

”Du bist mein Lenz”

Däremot är min dotter en solklar ängel som jag bara älskar mer och mer för varje dag, vilket inte är speciellt svårt att säga. Auch ein meiner Lenze

Read Full Post »

vard1I morgon eftermiddag kommer A. Hem till mig/oss för att stanna till på tisdag, då jag åter igen inte får se henne på ett tag och så kommer det att hålla på tills hon flyttar hemifrån eller redan före den dagen väljer att bo mest hos bara en av oss: Något som skrämmer skiten ur mig redan flera år i förväg – tänk om hon väljer bort just mig…. Så det bästa för att undvika risken, är att bara vara en lycklig och trygg förälder, att leende pappa som välkomnar henne och hittar på roliga saker och inte låtsas om något…..Det är det bästa……..?

Är det verkligen det bästa? Och är det så enkelt som Chaplins sångtext säger?

Är inte också smärtan, längtan och tårarna en del av kärleken och växandet?

Jag tror det – att gå vidare även när det gör ont. Att våga visa att det gör ont – men våga gå vidare – ändå!

Read Full Post »

Bör drömmar bli verkliga eller inte?? I Musikalen och filmen Trollkarlen från Oz lyckas den lilla flickan Dorothy få sina rädslor att släppa genom att i drömmen möta dem personifierade utmed den gyllene tegelgången (yellow brick road) och genom samarbete med sina känslor (nu iform av figurer: Plåt-Niklas, Lejonet osv) se det mänskliga i rädslorna.
plog-stor
En lite annorlunda syn har textförfattaren Bernie Taupin i texten till Elton Johns hit Yellow Brick Road.
Om drömmen var platsen för livets framväxt i musikalen är vardagen livets mylla i sången (” I’m going back to my plough”) Musikalen är förvisso barnsligt njutbar oavsett om man blandar in freudianska krumbukter, men jag undrar om jag inte gillar Taupin/Johns visdom bättre – Det löser sig – Om du lämnar dina käpphästar i livet och möter verkligheten som den ser ut, inte som du vill att den ska se ut…lämnar andras krav på dig……Det finns inga prinsar eller trollkarlar, eller goda feer…men goda mänskliga möten.
byrackawizard-of-ozMaybe you’ll get a replacement
There’s plenty like me to be found
Mongrels who ain’t got a penny
Sniffing for tidbits like you on the ground

Read Full Post »

Till min egen pappa och till min dotter.

(och alla de fäder vilka förlorat barn, eller barn som förlorat sin pappa)

Med förhoppningen:

Att inget ska behöva likna verkligheten i Christinas Aguileras berättelse nedan.

Och, i de eventuella fall överensstämmelse finns: Förlåt mig!

…..den där frasen ”I’ve hurt myself by hurting you” har en viss tyngd…

Read Full Post »

De konservativa kristna tillsammans med KD har upptäckt att man tydligen går emot såväl folkets som de kristnas ström i frågan om samkönat äktenskap: Vanligt folk gillar tanken på att bögar kan gifta sig på samma sätt som alla andra, och det finns tillräckligt många kristna  speciellt i svenska kyrkan och missionskyrkan för att man ska kunna hävda att ”alla kristna vill att äktenskapet bara ska vara för män och kvinnor”

Alltså finns bara en sak kvar: Avskaffa äktenskapet, för då kommer ingen upptäcka att man haft fel i sakfrågan, och då kan man välja att behålla en liten rest av en välsignelse för de konservativa krafterna att suga på i rent martyrskap ”Vi var tvungna att ta bort äktenskapet för att kunna rädda det…”

Alltså föreslår – nästan kräver man att alla samfund ska släppa vigselrätten, men kräver också att det juridiska begreppet äktenskap bara ska kunna betyda en sak (ursäkta mig… Skånberg och alla ni andra: exakt vilka ord i grekiska, hebreiska och latin är det man åsyftar äktenskap kommer av som bara kan betyda en enda sak….på svenska..? eller är det kanske medeltidstyska). Släpper alla vigselrätten till att bli en borgerlig juridisk fint, så kan man sen fylla på med en valfri religiös välsignelse utförd av lämplig religiös person, så som en Gode, präst, pastor, rabin eller imam..

Men förlåt mig: sade man inte nyss inom de konservativa kretsarna att äktenskapet var en gång givet av Gud, och absolut inte var en juridisk finess som staten förfogade över…, men nu så är det det tydligen det ändå —

Det hela blir väldigt tydligt:

Man är inte alls intresserad av den kristna frågan, eller ens Guds åsikt i frågan, utan är helt enkelt bigott nog att:

1, se samkönad kärlek som mindre värd, och som olämplig att jämföra med heterosexuell kärlek.

2, se Jesu syn på äktenskap som instrumentell i syftet att skapa en hård social kontroll genom förment kristna dogmer.

Hägglund, Sandlund och Dagen sviker Jesus och avslöjar vad ”egentligen Kristen tro handlar om”.

Surt sa räven. Det samkönade äktenskapet rycker närmre dag för dag, mot en mer mänsklig och mindre hetero-macho syn på Gud och Jesus. Bra! Vi som gillar tanken på samkönade äktenskap, hetero-, bi- eller homosexuella kommer fortfarande lovsjunga Gud för Guds kärleks skull, och inte för en sovrumsmoralisk princip – och vi kommer gladeligen låta viga oss tillsammans: Bra!

Read Full Post »

Older Posts »