”Pastorer lovar helnyktert liv”
Publicerad: 2009-03-06 09:20 i Tidningen Dagen
Pastorer och predikanter inom Trosrörelsen har tillsammans tagit ett unikt initiativ – de ska leva helt utan alkohol.
Det var på predikantkårens årsmöte i slutet av februari som alla närvarande ställde sig bakom ett uttalande som vikten av nykterhet. Men det stannade inte bara vid en allmän uppmaning. De lovade även själva att leva ett helnyktert liv, enligt ett pressmeddelande från Livets ord.
Ställningstagandet ska ses mot bakgrund av den ökade alkoholkonsumtionen i Sverige. Trosrörelsens pastorer tycker även att det är fel att inte ens frikyrkor numera är alkoholfria zoner, och de ska arbeta för att de kyrkor de själva representerar ska vara helt alkoholfria miljöer.
På mötet i Uppsala skrev de närvarande under en skrivelse. Nu håller man även på att samla in underskrifter från de medlemmar i predikantkåren som inte var närvarande. I skrivelsen står bland annat:
”Vi ser en oroande tendens att det sker en förvånansvärt snabb liberalisering av synen på alkohol inom kristna sammanhang där detta för bara några år sedan var otänkbart. I denna situation vill vi som pastorer och predikanter som företräder Trosrörelsens församlingar i Sverige uttala vårt starka stöd till en helnykter livsstil. … Som undertecknare av detta uttalande har vi valt att leva nyktert och att avstå från alkohol samt att aktivt arbeta för att våra kyrkor ska bli alkoholfria miljöer.”
(slut tidningscitat)
I första anblick kan det verka vara ett ganska bra beslut: Man tar tydligt avstånd från alkohol och därigenom även de skadeverkningar alkoholmissbruket kan leda till. Man gör det även på en tydligt grundad tro på att vi människor med varandras och guds hjälp kan hitta vägar ut ur ett missbruk.
Men är detta det enda synsättet när det gäller detta problem? Nej. Självklart inte. Dels brukar det inte vara så oerhört många missbrukare i frikyrkoförsamlingar i grunden, så frågan är vilka man egentligen vill nå. Under många generationer har ju just frikyrkligheten varit ett av de få helnyktra områden i samhället, vad än detta har inneburit.
Det största problemet med ställningstagandet är ändå att man gör alkoholfrågan till en bekännelsefråga. Om man ställer ett oskrivet kulturellt krav på att alla medlemmar inte bara bör vara nykterister utan till och med absolutister, så kommer man att dessutom motarbeta nåden i den församlingen. Tyvärr har jag sett detta i praktiken, hur bra pålitliga kristna människor efter ett återfall i spritmissbruk, fått ågren för att ha svikit Gud inte bara sig själv, och känt en så stor skam att det behövts onödigt stor insats för att rätta till nykterheten, bara för att efter tillfrisknandet drabbas av att den egna församlingen börjat se ned på personen, och befriat honom från viktiga förtroendeuppdrag som alltid fungerat innan. Jag tror därför att det är utomordentligt viktigt att när det gäller alla individual-moraliska frågor inte låta det bli en fråga om att vara förebild, vilket inte hindrar att man har en mycket strikt alkoholpolicy som, gäller vid alla församlingens träffar, men det är en annan sak.
Guds nåd skall vara villkorslös i mötet med alla människor, helgelsen skall vara fritt formulerad utifrån våra personliga behov och understödd av församlingen på en formell basis.
På så sätt ska en person kunna känna att även de som nyttjar alkohol kommer göra allt för att hjälpa den kamrat i församlingen som har missbruksproblem, inte för att Gud vill det, inte för att Jesus bett oss om det, utan för att vi har respekt för vår församlingsvän – oavsett vad Gud tycker. Det är väl inte för vår egen frälsnings skull som vi skall låta bli alkohol i våra församlingar – Då är det ju bara hyckleri och ren skenhelighet.
Nåväl, finns det då inga goda skäl att vara nykterist, hel-nykterist eller absolutist? Jo självklart! Det finns också många bra skäl att ha en officiell alkoholpolicy för församlingar, föreningar och arbetsplatser – men det handlar bara indirekt om religion. Mest handlar det trots allt om medmänsklighet och medicinska/psykiatriska/sociala faror och skador. Självklart är det också medmänsklighet som ytterst driver de nu helnyktra 40 pastorer inom den svenska trosrörelsen, det tvivlar jag inte en sekund på, men åtgärden i sig är tyvärr ganska tvivelaktig. Den riskerar bara att skapa ett annat missbruk, ett missbruk av nåd, helgelse och kristet vardagsliv, som stänger ute folk som inte kommer till ett och samma svar som pastorn, och ett och samma svar som sen alla församlingsbor officiellt förväntas dela som sina egna svar 15 minuter efter offentliggörandet – oavsett vad man tyckt i frågan innan.
När jag under några år arbetade med missbrukare fick jag möta frikyrklig helnykterism på både gott och ont. Det negativa var precis som jag sade ovan att man skapade en neurotisk hållning till drickandet som jag fick se bryta ner goda kristna till såväl kropp och själ som ande, bara för att deras församlingar ville vara ”kristna på riktigt”, på ett liknande sätt blev det också fel att bara hänvisa till att ”Jesus frälste mig från flaskan”, när det troligen låg ett stort mått av praktisk medmänsklighet bakom. Det är viktigt att just kunna erkänna denna medmänsklighet eftersom den kan också visa att vi människor kan bli nyktra även utan Gud, för det kan vi.
Det positiva som jag fick se var att i dessa överskruvade frikyrkomiljöer som gjorde nykterhet till verkhelighet så brydde sig folk om frågan och tvingade folk att tänka efter och ta ställning, vilket vi i svenska kyrkan inte alls gjorde på samma sätt – inte ens när någon hade spritproblem.
Mellantinget skulle vara i mitten: Det finns alltså en mycket god sida av dessa 40 pastorers beslut: Beslutet kan få församlingar och arbetsplatser att besluta om alkoholpolicy – vilket är bra, beslutet kan få oss var och en att tänka efter och ta ställning om var vi själva står i frågan och huruvida vi själva har problem med spriten…Vad vi sen kommer fram till personligen, det får bli en fråga mellan mig och Gud, mig och mina anhöriga, men inte mellan mig och pastorn. Slutligen var det olivträdet som var Athenas gåva till staden, inte vinrankan. Olivträdet som ger mat, bränsle, skugga och ved. Vinet är ett glädjeämne låt så vara även vid frånvaron av det…
I grunden tycker jag att det senaste förslaget från kyrkostyrelsen med att ta bort vissa formuleringar runt man och kvinna samt ut ur handbokens vigselritual samt undvika begreppet äktenskap är ganska finurligt om inte t o m genialt i sin enkelhet. Det visar med all tydlighet att man förstått att äktenskapet bara är en juridisk koppling till den (erotiska) kärlek och längtan efter förening som Gud lagt ned i oss, att det inte är svensk författningssamling som Gud en gång i ”skapelsens början” befäste utan något mer komplext (Sen att KD och många andra kristna tror att Gud skapade SFS, lagboken och ÄB må vara smickrande för lagrådet och andra Iudices, men visar också med all tydlighet vilka legalister man fortfarande är när det gäller den kristna trons efterlevande.) Bravo Kyrkostyrelsen!
Men det var inte därför jag tog in dem på Dissen, för att kunna berömma dem. För samtidigt tycker jag att det dammar av deras dåliga fantasi och mod. Det dammar också från deras konflikträdsla, och typiska ”lös alla problem med hjälp av eufemismer”. Det är ju fortfarande så att allt skulle bli ännu bättre om man helt enkelt satte ned foten och sade ”Alla kan gifta sig!”, ”Alla kan ingå äktenskap, eftersom det bara handlar om en juridiskt fördrag mellan två personer; män som kvinnor, som (förhoppningsvis) är kära i varandra och därför önskar leva tillsammans, med eller utan barn”.
Om nu Svenska kyrkan sakta men säkert inför ett samkönat äktenskap med gemensam vigselordning, vilket det verkar som, så kommer man aldrig ifrån att betydande delar av svenska kyrkan anser detta vara mot Guds vilja, bibel, evangelii uttydning och kyrklig sed och hävd. Dessutom har man ganska begripliga argument, även om jag tycker dessa argument är uppåt väggarna felaktiga. Det bästa vore att visa makt, myndighet och ta debatten i högt tonläge på en gång. 
En riktigt bra berättelse bör innehålla vissa ämnen som exempelvis: Sex, hemligheter vänskap, svek, död och Gud. Dessa kan sen grovt kombineras på olika sätt. Att deckargenren är så populär kan mycket väl bero på att man lyckats hitta ett bra sätt att få in dessa ämnen med sina avledningar, synonymer och motsatser utan att handlingen känns krystad.
Hörselberg – Venusberg: Utanför staden Eisenach i mellersta Tyskland finns några berg som med namnen lilla och stora Hörselberg. En helt vanlig tysk landsbygd med helt vanliga små städer med helt vanliga punktliga tåg till helt normala priser (även snöig vintertid) Detta berg döper Wagner om för att passa in i operan Tannhäuser: trots vännernas förmaningar och påpekanden väljer han kalla det Venusberg.
Venusberget är bebott av Venus som lurat till sig män (sexmissbrukare?) och sen vägrar släppa dem. Tills Tannhäuser 
i Parsifal där den mystiska kvinnan Kundry är fast hos den elaka trollkarlen Klingsor, som för att tygla sin sexualitet och underlätta den kyrkligt påbjudna kyskheten och celibatet ”lagt syndarhand på sig” (Frevlerhand vilket oftast betytt kastration, men lika gärna skulle kunna betyda masturbation). Förutom Kundry som fungerar som bordellmamma har han också ett antal blomliknande 
kvinnor till sin hjälp för att förföra Parsifal och andra män och ”leka” med dem. I Rhenguldet försöker de undersköna och 
konstant otrogen. Dels finns det en idé om att kritiken mot religionen blir tydligare om den centreras kring ett ämne som berör och angår alla – sex – 
ett ämne där kyrkan på Wagners tid, före den men fortfarande inte kan framställa sin etik och dygdelära utan att klampa in i glasbutiken med bibliska elefanter. Om nu Wagners syn på judar präglades av en plump och ogenomtänkt antisemitism, som han dessutom önskade skylta med i sina skrifter offentligt, så var hans syn på kyrkans etik, speciellt dess sexuallsyn ganska genomtänkt, medveten och intelligent utformad. Visst överdriver han kritiken genom att katolikerna får klä skott för nästan allt, men 
kritiken är inte obegriplig ens 125 år senare – ty längre än så i sin strävan efter att begripliggöra sexualetiken på ett respektfullt sätt, har inte de kristna kyrkorna kommit. Om nu Wagner tappat sin politiska bäring och aktualitet, så är han fortfarande aktuell på andra områden, Han håller musikaliskt och han håller i sin religionskritik, och i sitt sätt att använda de olika religionernas sagor, även motiv från judiska sagor kan skönjas. Så snart bör vi kanske ta en närmre koll på hur Wagner kritiserar kristen teologi. Vilket är brottet som kyrkan har begått denna gång i hans invecklade religionsfilosofiska ”deckarhistorier”.
A die Wundes Weblog 
