Two phases have I

Flyttlådorna fylls mer och mer, högarna av hennes och mitt lösöre växer mer och mer, Jag går med tårar i ögonen mellan högarna, Hon ser inte – eller låtsas inte se – för inget skulle ändå kunna förändras så här sent – men vår dotter ser mina ögon och klappar mig på knät.

 

Ändå samma helg (1) som flyttbussen går: ”Poppy day” Man ”minns all vallmo i Flandern”, alla döda britter genom alla krig, men jag har livet kvar – och min släkt – även den engelska och de flesta av mina vänner finns kvar. De släktgravar jag besökte för tre dagar sen är gamla och färdigsörjda. Självklart har även jag köpt min egen ”Poppy pin” för mina släktingar!

 

Ändå samma helg (2) som flyttbussen går: 70 år sen ”Kristallnatten”, något min släkt slapp eftersom vi inte var judiska ”enough”. Mina släktingar och jag har hem, arbete, säkerhet, livhanken, tänderna och plånboken kvar. Vi lever inte i skräck för förföljelse; De finns alltid de som har det värre. Det gäller både för John mcCrae och andra soldater runt om kring i världen, samt de judar som drabbades under Kristallnatten (samt före den och efter), mina slagfält är betydligt renare, snällare och humanare och futtigare. Jag kan bo kvar i mitt land med mitt namn, jobb, släkt och vänner. Jag har klarat mig någorlunda från starka personliga tragedier, även om jag också fått min beskärda del.

 

Så kanske kan ändå mina besvär och min sorg denna helg hjälpa mig och kanske någon annan att förstå vilka värre uppbrott många i vårt land besparats när vi sluppit krig, uppbrott våra nya medborgare fått utstå och fortfarande får utstå. Likt sikhen jag träffat här i Göteborg, som inte vågar ta på sig sin obligatoriska turban, eftersom han då inte kan få jobb.

 

Händelser likt Flanderns dödsfält, Kristallnattens trakasserier – och för all del familjesöndring – finns ständigt runt omkring oss: Så låt oss minnas perspektiven, proportionerna och trösta där vi möter behovet. Själv har jag det ändå mitt i allt mitt eget elände väldigt bra – trots en tår i ögonvrån. – ”Two faces have I” som Bruce skulle ha sagt…

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

— Lieut.-Col. John McCrae

 

På söndag lägger jag en blomma vid Raoul Wallenbergsmonumentet:

Aldrig mer en kristallnatt, ett krig!!

Read Full Post »

Det jag vill – gör jag inte..

Esplanadsystemet: (Strindberg)

Där gamla kåkar stodo tätt och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky stod damm och boss, då plank och läkt de bröto loss.

Det ruttna trät, så torrt som snus, det virvlar om med kalk och grus.

Och hackan högg och stången bröt och väggen föll för kraftig stöt.

Och skrapan rev och tången nöp, att taket föll och skorsten stöp.

Från kåk till kåk man sig beger, från syll till ås, allt brytes ner.

En gammal man går där förbi och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli, när bland ruinerna han kliver.

”Vad skall ni bygga här, min vän? Skall här bli nya Villastaden?”. ”Här skall ej byggas upp igen! Här röjes blott för Esplanaden!””Ha! Tidens sed: att riva hus! Men bygga upp? Det är förskräckligt””Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?”

Att riva ner går fort och är inte så särdeles ansträngande – även i överförd bemärkelse, men att bygga upp….det verkar vara en annan femma. River man dessutom ner ett fungerande bostadsområde bara för att man själv vill kunna flytta under enklare betingelser, eller för att man själv skulle vilja bo annorlunda, är det inte annat än bristande respekt, lättja och kulturmord.

”Detta hus måste ju vara dåligt – eftersom det tydligen går att riva – Här vill inte jag bo!!! .

Således: I dag packades den blivande exhustruns första flytlass, för transport i morgon – hon var glad och för mig kändes det inte alls naturligt. Men man måste ju ”hålla god min…..för barnets skull”

...Det jag inte vill – det gör jag!!!

Read Full Post »

Uppbrott och lögner..

I går visade tv3 i sitt program ”Insider” ett avsnitt om kidnappning av barn; att i motsats till vad folk tror så kidnappas de flesta barn av sina mammor för att få behålla vårdnaden.

Man hade några tragiska ”case” där mammorna hållit eller håller sig undan från rättvisan och tingsrättens beslut om vårdnadshavare.

Som argument mot männen används tydligen ofta anklagelsen om påstådda sexuella övergrepp. Till sin hjälp har de egenmäktiga kvinnorna som nämns i programmet använt en av mina gamla gymnasiepolare som numera är läkare och specialist i frågan.

Tanken kvarstår: Om det inte skulle vara sant utan påhittade anklagelser; Hur kan man genom slika lögner riskera sina barn och sig själv och sin trovärdighet för vinsten av en riskabel framtid det innebär? Att man kan ljuga vid en skilsmässa må vara hänt och ganska vanligt – och nog så smärtsamt – men den här former av lögner: Vad krävs det för att man ska våga?

Och samtidigt: De flesta av oss är ju goda människor, så varför börja ljuga? Tillhör lögnen uppbrottets dramaturgi, ett öde vi inte kan fly även om vi vill?  Så även om vi försökte att tala sanning kommer lögnen krypa in i oss ändå, hos mig eller dig eller båda……..? skapar lögn och missförstånden separationen eller är det separationen som skapar missförstånd och lögn?

 Helt enkelt:

Varför är det över så lätt att ljuga när man bryter upp från ett förhållande?

……och hur får man stopp på eländet?

Read Full Post »