Måndagsdissen (26 jan)

Gaza är bombat och folk protesterar mot Israel. Samtidigt går Israeler i skräck för att få misiler nerdimpande skickade från ett dagis i Gaza. Båda nationerna lider av eländet som inte verkar kunna lösa sig. Men varför protesterar man utanför synagogor, och inte bara utanför Israels ambassad? Vad har en lokal mosaisk församling med en aggressivt Israeliskt ”försvar”? Inget och allt! Det handlar om antisemitism.

I detta läge är det ännu mer olämpligt att Påven Benedikt 16:e häver bann över några biskopar aktiva i sällskapet SSPX, ett sällskap som ju inte helt kan frias från misstanken att vara antisemiter. En av rörelsens biskopar har ju t o m snart ett åtal för förringande av förintelsen hängande över sig.

Allvarligt talat tycker jag det är särskilt besvärande eftersom bannet lyfts av en Bayersk påve, med tysk brytning som sagt sig inte acceptera annan musik en Mozart, och påstås ha velat dissa homosexuella i sitt jultal(en uppgift vilken väl kan diskuteras….), och sagt märkvärdigheter om muslimer vid en föreläsning. Det finns mycket att bita i för Vatikanens PR-avdelning – för att förklara hur man kan garantera en god dialog med andra religioner och vissa intressegrupper. För mig är det inte klart var Vatikanen står.  Att SSPX utgör en orosmoment är mig däremot klart.

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på Hollywood??? men utan Mel Brooks magkrampande drastiska humor.

Hitler må man kanske skämta om, men inte om antisemitism idag – och tyvärr då ligger bla SSPX under lupp!

Read Full Post »

Söndagens geni (14 sept)

Nina

I dag har jag vissa problem med min söndagens geni: Dels eftersom materialet på internet inte riktigt gör henne rättvisa, dels för att hon onekligen är en person man måste träffa och kalibrera in sig på för att uppskatta henne. men jag vill ändå redovisa henne för hennes förtjänster. Hon är mångkunnig både som musiker och formgivare, hon är en rolig och karismatisk liveartist och en oerhört duktig skivartist, samtidigt som hon sjunger bra, är det tolkningen av text och syftet med musiken som får en att falla för hennes fötter – för den oerhörda värme, empati och inlevelse och humor som finns i bokstäverna och orden. skulle hon sjunga något om Klingoner på klingonska, skulle alla bli åtmintone trekkers redan nästa dag (mnja kanske en överdrift…), i alla fall blir såväl ironi, skoj som romantik levande i hennes sång – och hennes egna texter ex. med gruppen Salt.

Namnet på Söndagens geni är alltså Nina Ramsby:

Nina har sjungit mest visor, men även pop i en mängd ganska olika konstellationer av band och med mer eller mindre självständiga stödmusiker. Själv har jag haft turen att träffa henne och Martin Hederos när både Nina och Martin Hederos kom inbjudna för att ha en konsert i samband med en HBT-temadag i Hagakyrkan våren 08.

Till en början hade jag lite besvärligt med hennes röst eftersom jag tyckte att den hade lite grann samma tonfall, och var en aning ”gråt-gnällig”, men mer och mer började jag fastna i att hon tolkade texterna så oerhört väl genomtänkt, och plötsligt började även musiken falla på plats. Detta var någon vecka före deras uppträdande hos oss, medans vi fortfarande planlade det hela. Sen dess är jag ”fast”.

Hon är också tydlig och självsäker nog i sin egen profil att hennes Bellman-tolkningar också känns självklara trots att de i sin känslomässiga närhet avdriver ganska mycket från Bellmans förmodade glättiga spydigheter. Kanske ligger hennes charm i att hon vågar göra den helt annorlunda, och att hon skapar en känslomässig spänning när hon blandar tveksamhet med självklarhet.

 

 

Read Full Post »

Höga Homo-Visan

Höga Visan detta oerhört vackra bibliska diktverk handlar ju inte om den jordiska kärleken mellan man och kvinna, utan utnyttjar bara det bildspråket. Gott då borde man ju kunna ändra på dessa kroppsliga sensationer av förälskelse och erotisk förälskelse som bekrivs, så att även alla icke- heterosexuella kanske skulle kunna förstå vad de går miste i sin gudsbild (Obs jag är ironisk!). Så varför inte helt rätt och slätt byta några ord i några av de mest kända versarnas överskrifter.

–*–

Höga Visan, 4 Kapitlet. De två älskande kvinnorna

Kvinnan beskriver sin älskarinna v.1–7.

Älskarinnan vill hämta sin kvinna från bergen v.8.

Älskarinnan talar till kvinnan v.9–11.

Ä. talar om kvinnan v.12–15.

Kvinnan svarar v.16.

Älskarinnan svarar åter 5:1a.

Lyckönskan till kvinnan och hennes älskarinna 5:1b.

–*–

(1)Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!

Dina ögon äro duvor,där de skymta genom din slöja.

Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gileads berg.

(2)Dina tänder likna en hjord av nyklippta tackor,nyss uppkomna ur badet,

allasammans med tvillingar,ofruktsam är ingen ibland dem.

(3)Ett rosenrött snöre likna dina läppar,och täck är din mun.

Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.

(4)Din hals är lik Davids torn, det väl befästa; tusen sköldar hänga därpå,

hjältarnas alla sköldar.

(5)Din barm är lik ett killingpar,tvillingar av en gasell,som gå i bet ibland liljor.

(6)Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, vill jag gå bort till myrraberget,till den rökelsedoftande höjden.

(7)Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck.

(8)Kom med mig från Libanon, min brud, kom med mig från Libanon.

Stig ned från Amanas topp, från toppen av Senir och Hermon,

från lejonens hemvist, från pantrarnas berg.

(9)Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud; du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

(10)Huru skön är icke din kärlek,du min syster, min brud!

Huru ljuv är icke din kärlek! Ja, mer ljuv än vin; och doften av dina salvor övergår all vällukt.

(11)Av sötma drypa dina läppar, min brud; din tunga gömmer honung och mjölk, och doften av dina kläder är såsom Libanons doft.

(12)»En tillsluten lustgård är min syster, min brud, en tillsluten brunn,

en förseglad källa.

(13)Såsom en park av granatträd skjuter du upp, med de ädlaste frukter,

med cyperblommor och nardusplantor,

(14)med nardus och saffran,kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag,

med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag.

(15)Ja, en källa i lustgården är du, en brunn med friskt vatten

och ett rinnande flöde ifrån Libanon.»

(16)»Vakna upp, du nordanvind, och kom, du sunnanvind;

blås genom min lustgård, låt dess vällukt strömma ut.

Må min vän komma till sin lustgård och äta dess ädla frukter.»

(5:1)»Ja, jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud;

jag hämtar min myrra och mina välluktande kryddor, jag äter min honungskaka och min honung, jag dricker mitt vin och min mjölk.»

Äten, I kära, och dricken, ja, berusen eder av kärlek.

–*–

Höga Visan, 5 Kapitlet De två förälskade männen

Friaren talar v. 2a.

anför brudgummens ord v. 2b.

och sitt svar v. 3.

talar vidare v. 4–8.

Jerusalems söner tala v. 9.

friaren svarar och beskriver sin

brudgum för Jerusalems söner v.10–16,

Jerusalems söner fråga v. 17.

friaren svarar 6:1–2.

(1)Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta.

Hör, då klappar min vän på dörren:

(2)»Öppna för mig, du min broder, min älskade, min duva, min fromma;

ty mitt huvud är fullt av dagg, mina lockar av nattens droppar.»

(3)»Jag har lagt av mina kläder; skulle jag nu åter taga dem på mig?

Jag har tvagit mina fötter; skulle jag nu orena dem?»

(4)Min vän räckte in sin hand genom luckan; då rördes mitt hjärta över honom.

(5)Jag stod upp för att öppna för min vän, och mina händer dröpo av myrra,

mina fingrar av flytande myrra, som fuktade rigelns handtag.

(6)Så öppnade jag för min vän, men min vän var borta och försvunnen.

Min själ blev utom sig vid tanken på hans ord. Jag sökte honom, men fann honom icke; jag ropade på honom, men han svarade mig icke.

(7)Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden, de slogo mig, de sårade mig; de ryckte av mig min mantel, väktarna på murarna.

(8)»Jag besvär eder, I Jerusalems söner, om I finnen min vän,

så sägen — ja, vad skolen I säga honom? Att jag är sjuk av kärlek!»

(9)»Vad är då din vän förmer än andra vänner, du skönaste bland män?

Vad är din vän förmer än andra vänner, eftersom du så besvär oss?»

(10)»Min vän är strålande vit och röd, härlig framför tio tusen.

(11)Hans huvud är finaste guld, hans lockar palmträdsvippor,

och svarta såsom korpen.

(12)Hans ögon likna duvor invid vattenbäckar, duvor som bada sig i mjölk och sitta invid bräddfull rand.

(13)Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande kryddor. Hans läppar äro röda liljor; de drypa av flytande myrra.

(14)Hans händer äro tenar av guld, besatta med krysoliter. Hans midja är formad av elfenben, övertäckt med safirer.

(15)Hans ben äro pelare av vitaste marmor, som vila på fotstycken av finaste guld. Att se honom är såsom att se Libanon;

ståtlig är han såsom en ceder.

(16)Hans mun är idel sötma, hela hans väsende är ljuvlighet.

Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade, I Jerusalems söner.»

(17)»Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland män? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom.

Read Full Post »

A die Äktenskap!1: Vårt behov av kulturenzym.

Som debatten om samkönade äktenskap nu står, finns det två huvudståndpunkter:

(A) Äktenskapet är en historiskt förankrad sedvänja för att bekräfta och reglera kärleken och samlivet mellan man och kvinna. Denna sedvänja är så pass fast förankrad att inte ens ordet ”äktenskap” kan beteckna annat än just denna förening. Samkönat äktenskap är därför omöjligt, partnerskap kan räcka som motsvarighet.

(B) Äktenskapet är en historiskt förankrad sedvänja för att bekräfta och reglera kärleken och samlivet mellan två personer. Denna sedvänja är så pass fast förankrad i samhället att den bör kunna följa den samhälleliga förändringen i syn på kärlek och sexualitet. Samkönat äktenskap är därför möjligt, partnerskap räcker inte som motsvarighet.

På ytan kan det verka som om syn (B) är starkast företrädd; Många starka och namnkunniga röster inom politik, media och kultur låter höra att det är dags att införa en ny äktenskapslag. Samtidigt är det svårt att veta hur stor och representativ denna grupp faktiskt är just genom att den hörs. Ständigt kommer debattinlägg som hävdar (A). Båda sidor använder bra och dåliga argument, båda drar upp vetenskap och teorier som stöd, båda sidor slår varandra med samma argument om ”hur barnen har det”, ingen säger sig heller ha fördomar om motståndarna. Generellt tycker i alla fall jag att detta är ett stort problem i debatten. Man skulle kunna spjälka och dekonstruera begreppet och sina egna bevekelsegrunder mer. Jag tror att bägge sidor skulle förflytta sina pjäser om alla argument blev ordentligt genomlysta. Så här följer mitt bidrag till detta viktiga arbete.

Det tydligaste tecknet på detta behov av dekonstruktion, är man att stöter på fler kristna argument i debatten än jag tror det finns underlag till. Överhuvud finns det fler religiösa argument mot ett samkönat äktenskap än för. Att såväl kristendom som islam är emot samkönade äktenskap framförs av båda sidor, vilket i sig är ett kuriöst faktum. I vårt sekulariserade samhälle visar väl detta med all tydlighet att debatten måste spjälkas, sorteras, avlas och tjudras. För om det nu skulle vara viktigt att det svenska samhället av respekt för de större religionernas trossatser undviker ett samkönat äktenskap, hur kommer det sig att detta ömsesidiga intresse bara dyker upp här? Svenskar – oavsett etnisk identitet, har ju blivit ganska sekulariserade och religionskritiska, så varför skulle vi plötsligt visa ett så stort intresse för Gud i denna fråga? Och varför skulle staten i strid med grundlagens kärna visa större intresse för en särgrupps intresse vid lagstiftning i denna fråga, när den inte gör det annars? Hur ser då en första spjälkning ut?

Vi får väl se…

Read Full Post »

Är du samkönad lille vän?

I

En ny så’n där vidrigt sorgsen dag idag… Det är väl gårdagens tankar på sta’n om bostad som blommar ut enligt den där psykologiska regeln om att vänta med de starkaste reaktionerna till dagen efter, så att man hunnit fly från hotet och drömmar och det omedvetna analyserat färdigt vad som var farligast.

Två andra så’na hot som skakar mig är att jag dels längtar väldigt mycket efter min dotter, men dels att jag också längtar efter att våga hålla av någon; att få möta varandras ögon i ett leende, eller bara att få ligga på en gräsmatta med hjässorna ihop, och prata om ”taskiga matinköp man minns” eller ”irriterande blundrar när man haft bråttom”, att blott få känna sig trygg och glad i denna persons sällskap….och killa hennes nästipp med ett grässtrå

Jag hann i alla fall klippa gräset i går, även om ingen utom jag eller husets övriga inbyggare kommer bespringa den…

II

Nåväl: Temat var i vilket fall som helst äktenskap: utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv. (alltså juridik, teologi och sexualpolitik och folks vanor i samma soppa) Bakgrunden är att såväl våra rikspolitiker som mitt kära samfund svenska kyrkan hamnat i både tanke-hälta och besluts-stämma i frågan. Självklart är det positivt att man inte följer första möjlighet till inriktning och beslut och kör över ena eller andra sidan, men debatten borde vara lite livligare än den är.

Första µikro-essän tar upp debattens nuläge, andra essän avhandlar kort hur äktenskapslagen sett och ser ut, tredje essän vad religionen kan ha att säga såväl före som efter Kristendomen kom till Sviþjoð

III

Min egen inställning är att jag är för samkönade äktenskap, jag är för att makarna skall kallas gifta och inträdeshandlingen kallas vigsel, festen bröllop, resan smekmånad, jag är för att samkönade par ska kunna skaffa barn (vilket de ju redan gör, alltid gjort, och alltid kommer göra) etc. etc.

Givetvis kommer detta påverka mina slutsatser, men tvivelsutan är fakta i sig ganska tydliga att bägge ståndpunkter är rimliga, men om vi accepterar samkönade äktenskap, gör vi mindre våld på språket, vår historia och den kristna tron än den lika logiskt rimliga ståndpunkten emot.

Allt handlar inte om logik i sig, utan om vilka ståndpunkter logiken hjälper oss att bära.

IV

Återigen: Är detta självterapi?

Nej! jag började nysta i frågan för ganska länge sen när en kollega i Stockholm lät mig ta del av ett danskt förslag under 1995 för homosex-vigsel, jag lade sen frågan på hyllan, men har då och då tittat på den tills jag och några arbetskamrater beslöt att ha aktiviteter under Göteborgs HBT-festival. Frågan har ju ägt aktualitet under ganska lång tid i den allmänna debatten

Ja! Eftersom jag väljer att fortsätta nysta i det och dessutom väljer att publicera det på en blogg. Samtidigt är det omöjligt att debattera våra mänskligt basala frågor som mat, sex, våld, barn, jobb, avund, trygghet omöjligt utan att det samtidigt bearbetar våra egna liv. Man måste ju få prata om mat oavsett man är mätt eller hungrig.

Den tydligaste förtjänsten av att själv ligga i skilsmässa när man skriver om frågan är att man lättare kan uttala sig om hur det känns att inte få den man älskar, längtar efter, och önskar leva med. Vi får aldrig glömma att äktenskap i grunden handlar om längtan, ömhet och gemenskap något alla människor delar med varandra. Det jag känner för tillfället övergående kämpar andra ständigt med. Jag slipper dessutom bli misshandlad för min kärlek.

Tycker ni att jag har rätt skriv gärna en kommentar, tycker ni att jag har fel skriv mer än gärna. Jag tror att vår debatt behövs oavsett vi lyckas övertyga varandra – eftersom vi lär känna varandras sätt att tänka genom debatten, vilket gör debatten roligare.

Read Full Post »