Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självmord’

Att hitta ett språk.

Detta kanske låter konstigt om jag som präst säger det, men den stora fördelen med religion är inte Gud.

Under de 14 år  jag jobbat som präst och även alla år fram till det, har jag upptäckt en sak både hos mig själv och andra: Språket. Religion handlar inte bara om Gud, utan om ett sätt att prata = ett språk. Ett av dessa språk heter kristendom, och är väl det religions-språk jag klarar bäst. 

Alla språk har ju flera sidor: skrift och tal, stavning och ljud, ord, grammatik och syntax och stil nivå. I princip kan du lära dig ett språk perfekt, men vara helt ”lost” när du kommer till landet fölr detta tungomål, eftersom du aldrig börjat göra kopplingen med kommunikation. För att klara ett språk helt och hållet måste du givetvis kommunicera – prata – snacka och umgås med folk med samma språk. Men även om du inte träffar folk som talar ett visst språk kan du lära dig mycket och få ut mycket av ett språk – kulturen.

Samma sak med religion: Religioner ger oss ord för exempelvis kärlek, moral, död, vänskap, ilska ömhet osv. Visst kan man därför lära sig en religion och samtidigt strunta i Gud och ändå få ut något. Det handlar helt enkelt om att skapa sitt eget språk med alla religiösa tankar som finns i en religion. Däremot så finns det vissa faror: Det finns människor som inte tål att man kritiserar språket/religionen, det finns folk som säger dumma saker oavsett språk/religion, det finns folk som utnyttjar språk/religion för suddiga och otrevliga syften. Detta gör att man bör akta sig, när man ex lär sig språket kristen tro. Om det är en person som tröttnat på tillvaron och tycker att det finns färre och färre anledningar att leva, så kan jag aldrig garantera ett den personen inte träffar på människor som missbrukar språket/religionen, och får den personen att faktiskt må sämre – tyvärr kan jag inte garantera det, men som anonym sökare kommer man förmodligen hitta andra som är öppna för sökandet av att förstå livet utifrån ett gemensamt språk. Att börja tackla verkligheten utifrån absurditeten i dåraktiga religioner, fåniga filmer, sentimentala sånger, barnsliga berättelser och arga dikter kanske inte ger ett svar på ”Varför skall jag leva vidare?”,Vad har samhället för vinst av att jag lever kvar?”, men väl ger det andra svar. Ett sån’t annat svar har jag hört genom det kristna språket/religionen och det handlar om saknaden: Att sakna den man älskar, en som var ens vän. Jag har aldrig varit på en begravning av mina ca 500 st där inte saknad och kärlek varit centrala: speciellt där avskedet kommit snabbt. I bland är vi människor dåliga på att säga hur mycket andra betyder för oss, t o m så att jag flera gånger hört just den där lite klichéemässiga frasen på riktigt: ”Om jag ändå bara hade hunnit tala om för Xxx Yyy hur mycket jag tyckte om ponom, hade detta varit annorlunda”

Alltså: Religion, konst, böcker och musik ger oss ett tillfälle och en metod att tänka. Den metoden bör vi ta vara på vid första bästa tillfälle. Gör det gärna utan Gud i början – Gud är inte avgörande – utan det viktigaste är att vi människor hittar sätt att kommunicera. Det spelar ingen roll om vi är lyckliga eller olyckliga, duktiga eller ej. tror på Gud eller ej, utan att vi kan lära oss ett sätt att kommunicera, åtminstone med oss själva – och plötsligt med någon annan

Livet är absurt – så det skadar knappast att göra det ännu mer absurt.

Vill du ha hjälp och prata med någon:

Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.

Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.

Nationella hjälplinjen,

Phir.se

Spes

Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.

Annonser

Read Full Post »

Hur skriver man om självmord under samma dag, som ett antal självmordspiloter sände sig och delar av New York och Washington DC upp i flammor, och kan man överhuvudtaget tala om självmord så att man lyckas avvärja någon från att genomföra. Jag tror att man kan; Jag tror att jag och många andra bloggare kan hindra någon från att genomföra ett suicid, men det är alltid lättare att nå en person man talat med via internet eller IRL, och som man fått en relation till.

Samtidigt……….Tänk om jag så hittade fram till bara en person av alla de många desperata människor som kanske funderar på sin egen död, så att mina tankar fick den personen att vilja fortsätta – då har jag lyckats. även om jag aldrig skulle få veta det. Min erfarenhet av död, begravning, sorg och ensamhet säger ändå: Självmord löser ingenting.

Alla människor tänker på sin död – man ska kunna tänka på sin död – precis som man ska kunna tänka på vilken gul färg den där tröjan hade, eller hur äckligt den där Falukorven var kryddad. På samma sätt det varken är farligt eller fel att tänka på korv eller färg, är det farligt eller fel att tänka på sin död. Allt handlar om hur och varför.

Igår skrev jag om att tillvaron är ganska absurd och att vi knappast gör den mindre absurd med våra idéer om livet och alla våra traditioner. Men det finns en smart sak med traditioner, religioner, politiska ideologier och konstnärliga uttrycksformer.

En svåger berättade att när han som lärare lät eleverna teckna till rockgruppen Laibach och deras grova tonspråk, så blev teckningarna svarta, grå och bruna (här är sången i original, en version jag får mer ångest av än Laibachs): Berodde det på att man (a) då vågade släppa ut visa färger eller berodde det på att (b) musiken gav dem vissa känslor. Precis som många kan gråta till vissa låtar, eller minnas saker genom dem eller genom vissa dofter så kan all konst eller påphitt, sagor eller religioner (sagor det också??) ge oss möjligheten att känna och visa känslor. För mig är musik en sån där ventil. Även om jag kan ha långa vetenskapliga resonemang om 1800-talsopera, så kan en eller annan arg sång vid rätt tillfälle kännas mycket bättre än allt prat. Ibland lyckas också musiker, författare filmskapare hitta bättre ord än vi själva för  olika känslor, kanske t o m bättre ord för våra känslor än vi själva. Ibland är det våra tankar, fast lite lagom skruvat

Så vad gör man när man mår så där fruktansvärt taskigt, skulle kunna tänka sig att vilja bort? Varför inte fråga någon polare eller okänd om tips på bra film med samma ämne som ens mardröm. Det löser inte alla problem, men det kanske ger ett litet delsvar till något som gnager. Funkar inte musik, kanske böcker eller film funkar eller dataspel. Det är alltid värt att kolla.

En fransk författare – Camus såg religionen som det bästa medlet – inte för att Gud finns utan mycket för att deras berättelser och ceremonier var så märkliga och fåniga, och människorna man mötte ibland  kan vara ganska skrattretande, så även religioner kan man kolla. Speciellt i storstäder där det är lätt att gömma sig och vara anonym, men även internet funkar. Det finns många absurda saker att upptäcka…

Jag kan nog hålla med: Vi religiösa är absurda och fåniga på många sätt, men om nu ex vi präster kan bete oss märkligt så kan det ändå hända bra saker, men det tar vi i helgen.

Vill du ha hjälp och prata med någon:

Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.

Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.

Nationella hjälplinjen,

Phir.se

Spes

Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.

Read Full Post »

Idag har det varit “Suicidpreventionens dag”, en dag om hur viktigt det är att stoppa självmord, lära sig om självmord, och våga börja prata om självmord – och prata om död överhuvudtaget. Självklart har både tidningar och teve tagit upp ämnet. och egentligen borde alla tala om död och självmord idag.

(telefonnummer för stöd eller frågor finns längst ner på inlägget)

Varför är det då så viktigt att stoppa självmord? Har man inte rätt att ta sitt liv?

Jo, självklart har man det, men innebär en rättighet att man måste välja allt det man har rätt till? Den tanken blir ju jättekonstig, och dessutom bara för att man får – innebär det varken att man kan eller bör allt man får.

Det finns främst två ting jag önskar ta upp: absurditeten i livet, och sökandet efter svaret. och därefter om några dagar tänkte jag säga varför jag tror att det är viktigt att inte acceptera självmordet som en utväg.

Men vi börjar med del 1 av “absurditeten”:

Egentligen är ju hela tanken på att vi lever rätt absurd: Vi lever ständigt en mängd exemplar av art Homo Sapiens sapiens tillsammans på denna jord utan att ens ha bett om det. Vi förväntas gilla det, tycka om oss själva och alla andra någorlunda, vi förväntas ha rätt inställning till det vi gör , mat och alla sagor om livet, jorden och oss människor som alla berättar, och om vi någon gång skulle ifrågasätta hela idén med livet universum och allting, då ska vi helst själva förstå hur dumt detta tvivel är så att vi snabbt ber om ursäkt och ändrar oss, och sen inordnar och går till jobbet som alla andra. Vissa av oss försöker dessutom förklara denna märkliga situation att vi lever med att något annat väsen – som vi givetvis inte kan se, vill att vi ska ha det just så här, eftersom det skulle vara ett bevis på vårt värde. Där efter hittar vi på namn likt det flygande spaghetti-monstret, Jahweh, Vishnu eller Tor

Det mest absurda är sen att vi hela tiden måste välja och dessutom förväntas gilla det, och att vi helst ska välja som denna flygande spaghetti-Jahweh skulle ha valt… Ett problem somgör det ännu mer fånigt…

Och det är nog det som är första grejen: Vi måste erkänna tillsammans med någon annan att livet egentligen är ganska löjligt och skrattretande – att det aldrig slutar att vara absurt.
En film om våra ständiga val…

I morgon fortsätter frågan om absurditeter…..hur man kan utnyttja det absurda på rätt sätt

Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.

Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.

Nationella hjälplinjen,

Phir.se

Spes

Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.

Read Full Post »

Blogggrannen Björn Axén skriver (se hans länk i bloggrollen nedan)

”Om staten såg det som nödvändigt att man var inlåst (för att man kanske dödar andra människor) då kanske man hellre tar livet av sig än uthärdar fångenskapen. Ska då staten hindra en från det? Borde inte fången ha rätt att välja att ta sitt eget liv? På samma sätt borde varje människa ha rätt att välja att dö. Och även staten inte har någon plikt att genomföra detta val ska det inte finnas något hinder för det. Varför ska det vara så svårt att ta livet av sig.”

”Är receptbelagda dödspiller lösningen? De skulle kunna fungera som så att för att döda ska inträda måste två tabletter tas. Tabletterna förpackas så att man måste vänta en viss tid (en halvtimme?) innan den andra kan tas. Detta för att förhindra förhastade beslut.”

Frågan är berättigad skall det vara svårt att ta livet av sig eller inte och varför?

När det gäller fängelsestraffet, och även böter är väl den egentliga konsekvensen av straffet lagt på viljan och viljans möjlighet och makt, att man hamnar i fängelse är bara ett medel, därför är det givetvis också otänkbart att få ta livet av sig. Viljan hos den dömde måste beskäras oavsett det gäller liv eller död. Den dömde måste leva för att kunna uppleva detta.

Skillnad mellan död och död: Däremot finns det ju flera länder som har aktiv dödshjälp (också något som retar gallfeber på många av mina kristna trosfränder.) för vissa progressiva skador, sjukdomar och följdtillstånd till dessa sjukdomar som omöjligt kan vändas eller lindras. Vid dessa assisterade dödshandlingar finns det ju säkerhets system motsvarande Björns tabletter. men oftast handlar det om ”juridiska tabletter” som måste sväljas av såväl döds-kandidaten som sjukvårdsintressenter på rätt sätt vid rätt tillfälle.

Ett stort problemet blir då att hålla isär vad som är dödshjälp och självmord. Dödshjälp kan anses befogad för förespråkarna eftersom man redan är döende eller irreversibelt skadad/sjuk, Suicid skulle då inte vara befogat bara för att man är stadd i ett tillstånd av starkt oflybart obehag, som exempelvis ett frihetsberövande kan utgöra.

Så dels handlar det om åt vilket håll vi har handlingsfrihet: den häkdae kan vara skyldig eller oskyldig, men sällan helt utan möjlighet att påverka sin framtid, något som den irreversibelt sjuka saknar.

Omöjlig kollektivism: Att vi har dessutom har så svårt att acceptera den västerländska överbetoningen på Livets Helgd som övergripande etisk och individualmoralisk princip. Vi har några få tillåtna sätt att dö som inte ger en skam (miasma) åt hela samhället och det är ålder, olycka eller sjukdom. Mord brukar accepteras beroende på kontext, och krig likaså. Däremot accepteras inte självmord, eftersom detta anses påverka sam-hället = hur vi håller samman, för alla människor. Ett självmord blir ett alltså ett kollektivt livstolkande trauma fast det bara gäller en person och de anhgöriga, eftersom det underkänner samhällets kapacitet till omsorg. Samma sak gäller vid terror dåd, mord under kidnappning och mord inom äktenskap och familj.

Den stora stötestenen blir alltså vår kollektivistiska syn på vem som ansvarar för livskvaliteten. Istället för att lägga det som en individuell kraft att skapa ett mod att leva, har vi lagt det mellan oss i samspelet, som en mellanmänsklig grundförutsättning: Jag har inte bara ansvar att bevaka din livsgnista, utan även skapa den.

Ett orimligt ansvar: Vi kan aldrig göras ansvariga till att skapa andra människors liv, däremot kan vi göras ansvariga för att inte beröva eller sabotera det.

Självklart kan vi inte veta exakt varför en person tar livet av sig, exakt vilka faktorer som var starkast i den fruktan, fas och stress som ledde till ”olyckan” att välja döden, men vi måste alltid ta reda på om vi stått i vägen. Därför är ex. Lex Maria en utmärkt idé

Problemet med att låta någon ta livet av sig under frihetsberövande är ju att man kanske förstör möjligheten att bli förklarad oskyldig, dömd på felaktig grunder, men också att se den dömande instansen överklagad och dömd.

Jag tycker det skulle vara olämpligt med större möjlighet att ta livet av sig, tvärtom bör vi stödja regeringens Maria Larsson i hennes strävanden med nolltolerans. Denna nolltolerans kommer givetvis inte bli annat än en målsättning, men även om det ibland kan verka berättigat med självmord, och även om vi tillåter dödshjälp på hårda medicinska grunder, så måste vi alla hjälpas åt med att minska självmord, och då även dem i fängelser.

Jag har begravt personer som tagit livet av sig, hela situationen är utomordentligt smärtsam, vi bör inte göra det lättare att genomföra. Däremot måste vi göra det lättare att tala om det.

Där har Björn en bra början på en diskussion som vi borde klänga oss fast vid.

Read Full Post »