Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Marilyn Manson’

Finns retroaktiv abort? ‘kanske skulle behövas på vissa moraliskt självtillräckliga? Vad tror ni?

Jag skämtar givetvis! Abort är inget att skämta om, inte heller abortens motståndare – som mest är tragiska, och jag har skrivit om dem förr.

hemmingsson080703_676983w

*

Jag såg dem på stan i söndags….De självtillräckligt moraliskt perfekta, som inte kan tänka sig att gå utanför sina moraliska principer, som inte kan förstå att en abort – hur otrevlig den än kan verka – där håller jag med dem ändå är ett bättre alternativ än att behålla barnet, de så blåögd moraliskt perfekta att de inte förstår att motsatsen till abort är illegal abort, inte avhållsamhet, kondom, större sexuellt ansvar, äktenskap och flera lyckliga familjer.

Det finns två tragiska sidor av dessa hycklande människors kampanjande.

1, De ger inga alternativ till hur man skall lösa problemet abort mer än just ”Stoppa abort!”.

2, De visar ingen som helst förståelse för olämpligheten med att visa sina morbida och makabra bilder offentligen.

3, Att man i sina FAQ ger så oerhört enkla svar – inget är tydligen besvärligt. Alla problem beror bara på att den stora allmänheten och hela (det hemska) samhället missuppfattat hur enkelt ett abortförbud skulle bli att ha.

hypocriteyt2Det är inget annat än ett makabert hyckleri! Fy bubblan på er: Livet och samhället är tyvärr inte så enkelt ni önskar låtsas!

Jag ”har varit med om” tre missfall, jag älskar mitt barn och skulle givetvis gärna ha fler än ett, men i det fall att barnet skulle plågas av att födas pga fel läge – Jag skulle inte tveka abort en sekund, inte ångra det – men beklaga och lida av det eftersom det då inte gåves annan utväg.

Min egen inställning är alltså inte enklare än denna: Jag hatar abort – just därför vill jag ha den laglig!

Annonser

Read Full Post »

Hur skriver man om självmord under samma dag, som ett antal självmordspiloter sände sig och delar av New York och Washington DC upp i flammor, och kan man överhuvudtaget tala om självmord så att man lyckas avvärja någon från att genomföra. Jag tror att man kan; Jag tror att jag och många andra bloggare kan hindra någon från att genomföra ett suicid, men det är alltid lättare att nå en person man talat med via internet eller IRL, och som man fått en relation till.

Samtidigt……….Tänk om jag så hittade fram till bara en person av alla de många desperata människor som kanske funderar på sin egen död, så att mina tankar fick den personen att vilja fortsätta – då har jag lyckats. även om jag aldrig skulle få veta det. Min erfarenhet av död, begravning, sorg och ensamhet säger ändå: Självmord löser ingenting.

Alla människor tänker på sin död – man ska kunna tänka på sin död – precis som man ska kunna tänka på vilken gul färg den där tröjan hade, eller hur äckligt den där Falukorven var kryddad. På samma sätt det varken är farligt eller fel att tänka på korv eller färg, är det farligt eller fel att tänka på sin död. Allt handlar om hur och varför.

Igår skrev jag om att tillvaron är ganska absurd och att vi knappast gör den mindre absurd med våra idéer om livet och alla våra traditioner. Men det finns en smart sak med traditioner, religioner, politiska ideologier och konstnärliga uttrycksformer.

En svåger berättade att när han som lärare lät eleverna teckna till rockgruppen Laibach och deras grova tonspråk, så blev teckningarna svarta, grå och bruna (här är sången i original, en version jag får mer ångest av än Laibachs): Berodde det på att man (a) då vågade släppa ut visa färger eller berodde det på att (b) musiken gav dem vissa känslor. Precis som många kan gråta till vissa låtar, eller minnas saker genom dem eller genom vissa dofter så kan all konst eller påphitt, sagor eller religioner (sagor det också??) ge oss möjligheten att känna och visa känslor. För mig är musik en sån där ventil. Även om jag kan ha långa vetenskapliga resonemang om 1800-talsopera, så kan en eller annan arg sång vid rätt tillfälle kännas mycket bättre än allt prat. Ibland lyckas också musiker, författare filmskapare hitta bättre ord än vi själva för  olika känslor, kanske t o m bättre ord för våra känslor än vi själva. Ibland är det våra tankar, fast lite lagom skruvat

Så vad gör man när man mår så där fruktansvärt taskigt, skulle kunna tänka sig att vilja bort? Varför inte fråga någon polare eller okänd om tips på bra film med samma ämne som ens mardröm. Det löser inte alla problem, men det kanske ger ett litet delsvar till något som gnager. Funkar inte musik, kanske böcker eller film funkar eller dataspel. Det är alltid värt att kolla.

En fransk författare – Camus såg religionen som det bästa medlet – inte för att Gud finns utan mycket för att deras berättelser och ceremonier var så märkliga och fåniga, och människorna man mötte ibland  kan vara ganska skrattretande, så även religioner kan man kolla. Speciellt i storstäder där det är lätt att gömma sig och vara anonym, men även internet funkar. Det finns många absurda saker att upptäcka…

Jag kan nog hålla med: Vi religiösa är absurda och fåniga på många sätt, men om nu ex vi präster kan bete oss märkligt så kan det ändå hända bra saker, men det tar vi i helgen.

Vill du ha hjälp och prata med någon:

Nationella hjälplinjen når du på: 020 – 22 00 60
* Jourhavande präst: via 112.
* Jourhavande medmänniska: 0771 – 900 800
* Jourhavande kompis: 020 – 22 24 44
* Jourh. adoptionskompis: 020 – 64 54 30
* Bris : 0200 – 23 02 30.

Nedan hittar du också tre webbadresser du kan använda för att söka hjälp och information.

Nationella hjälplinjen,

Phir.se

Spes

Dessa sidor har också i sin tur mängder av länkar.

Read Full Post »

Som varande kristen har jag någon gång då och då fått frågan vilken musik jag lyssnar på. Jag berättar vad jag lyssnar på (dvs allt, utom möjligen…….svensk country, dansband…och ..fast ibland har de också bra låtar…allt utom möjligen utpräglad ”kristen pop-musik”, den kan jag bara inte med)

‘När jag svarat att jag faktiskt uppskattar metal, och faktiskt har såväl Marilyn Manson, Deicide och Megadeath hemma, och gillar dem på sitt sätt, men har svårt frö kristen ”lovsångspop”så håller en del med och andra får något jagat i blicken.

För många kristna är kopplingen mellan satanism och musik, lika farlig oavsett det är en pose eller riktig satanism, oavsett man gör det för pengar eller för att få åka med till blåkulla.

För mig känns det konstigt att göra den uppdelningen – musik är musik, och texterna är bra eller dåliga, spekulativa eller autenteiskt öppenhjärtiga. musikerna i fråga skickliga eller klantskaft, seriösa eller inte.

När jag på en av mina Deicide skivor hittade en intervju, där medlemmarna ondgör sig över hyckleriet – mest det sexuella hyckleriet – bland amerikansk kyrkor, så kan jag ju inte annat än hålla med, däremot kan jag inte säga att jag lyssnar så speciellt ofta den skivan, eftersom det finns de skivor jag gillar mer. men utvecklinegn av deras ”growl-sång” är klart spännande.

För mig finns det storheterna bra eller dålig kultur som x-, & y-axlar med möjligheten att placera in allt möjligt. dessutom finns z-axeln för värt att avnjuta eller ej. å-axeln med frågan ”kan man släppa denna musik eller inte” Stravinsky är ex bra och genomtänkt kultur, men booooooring!!! Annat finns som är så dåligt gjort, men man omöjligt kan släppa för att det är så’n njutning att lyssna på det.Det viktigaste är ändå fågan om de verkar seriösa som konstnärer och i kontakten med oss lyssnare:

När Marilyn Manson intervjuad av Michael Moore, på frågan: ”Vad skulle du säga till ungdomarna på Coumbine High?” svarar: ”Jag skulle inte svara, jag skulle lyssna på dem, för det är just det som ingen har gjort.” Har han en poäng, moral och människokärlek som jag tror många som skyggar för honom och hans ”badtaste-musik” missar. (http://www.youtube. com/watch?v=UzEOZF9MNS0 )Jag tror vi måste lämna tanken på musik som social eller ideologisk markör. Dvs. Om man som kristen faktiskt inte gillar Sepultura, utan Laila Dahl – inget konstigt, men om man som jag avfärdar Laila Dahl bara för att hon är kristen pop eller likt andra avvisar Deicide bara för att de skulle (kanske) skulle vara satanister, då tror jag vi missar en god möjlighet till dialog. Dessutom kanske man missar bra musik.

An Iron Maiden monster with an ”Eddible” logo

Igår spelade Iron Maiden på Ullevi. Jag var inte där, men jag kan tänka mig flera präster som var där och kanske till och med ”headbangade” och gjorde ”fula gester med pek-, och lillfinger.

Präster jag vet älskar Jesus & rätt förkunnar Guds ord, men också gillar ”en god årgång metal”

Read Full Post »