Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skilsmässa’

Julafton.

hitta_nemo

 

 

 

 

På Tv visas Hitta Nemo, den fina filmen om hur pappan ger upp allt för att hämta sin tillfångatagna son från akvariet. Filmen är skojig – inte tu tal om annat, men jag ser den och kan inte låta bli att få tårar i ögonen när jag tänker på att jag och min mamma ser den utan min älskade dotter – som är någon annanstans idag. I och för sig hos sin mamma – men hon är inte hos mig…………………och det är läge att hämta henne…………..hur jag än längtar och saknar henne

Jag tänker också på er, blogkamrater i samma läge (Dig, som jag och ”riddaren” träffade häromagen, och dig jag skall träffa i övermorgon)  samt AB. som just nu sitter på ett flygplan för att slippa tänka på samma sak: Att inte få fira jul med sina älskade barn på det sätt man vill.

a-pa-blog

Herre, Gud vad jag saknar henne…………..och älskar henne!

Här en julsång av en av ”idolerna”

Read Full Post »

nycklar1turquoiseNu har jag äntligen fått mina nycklar och besökt min och A.s lägenhet som dess rättmätige hyresgäst. Flyttlampor och en adventsstjärna har installerats för att i enlighet med första advent fira ett gott nytt (kyrko-)år. De många rymliga förvaringsmöjligheterna har också beundrats.

Visst kommer det kännas tomt och ensamt ibland, men jag/vi har möjlighet att inrätta nya egna vanor och idéer, så jag är ändå nöjd trots den eländiga flytten.

Nåväl. Jag har mängder av planer om Mig och A. och förhoppningsvis kommer vi snart kunna få något ännu bättre närmre centrum….vi får se…..närmre skola, jobb och vänner

Read Full Post »

Att slitas itu…..revisited

Om två timmar måste jag och A.  skiljas åt för några dagar……….Kommer jag någonsin vänja mig?

Lascia ch’io pianga Vem såg Farinellis smärta mitt i applåderna, vem ser min på spårvagnen på väg hem mot det tomma hemmet? i överförd bemärkelse: Jag!

Read Full Post »

broken-heart-leaf1Omstarten av hemmet utan vissa inkompatibla programvaror har gått bättre än förmodat, och rent praktiskt börjar det ordna till sig allt eftersom möbelfirmorna levererar sitt gods. Vapenstillestånd råder vilket känns gott efter alla de krevader som till och med skull få Ernst Jünger att i skräck längta tillbaka till Flandern eller söka nya kemiska farkoster till sina psykonauta resor….

6650_1_std1Hoppas nu bara att det kan vara så här, att A. får två stabila hem och inte behöver bli föremål för dragkamp helt grundat på behov som inte är hennes även om mitt hjärta också skulle förstå drivkraften: Att man vill leva med den man älskar utan rivalitet. Jag får lämna en förbönslapp på lämpligt ställe.. Vilket inte handlar om Claphaminstitutet, för de skulle ändå aldrig begripa problemet. (Vilket är tydligt om man läser deras inlägg)

A propos sången i början och textraden ”..What have I got to do, to make you love me?…” Mnjae.. Det är inte nödvändigt; Jag klarar mig, men ett ”Förlåt mig!” vore kanske på sin formella plats i ett sunt vardagsliv..

Read Full Post »

flyttlada1flytt-med-tubenFlyttlådorna fylls mer och mer, högarna av hennes och mitt lösöre växer mer och mer, Jag går med tårar i ögonen mellan högarna, Hon ser inte – eller låtsas inte se – för inget skulle ändå kunna förändras så här sent – men vår dotter ser mina ögon och klappar mig på knät.

 

9904_11_12-rememberance-day-poppy_webÄndå samma helg (1) som flyttbussen går: ”Poppy day” Man ”minns all vallmo i Flandern”, alla döda britter genom alla krig, men jag har livet kvar – och min släkt – även den engelska och de flesta av mina vänner finns kvar. De släktgravar jag besökte för tre dagar sen är gamla och färdigsörjda. Självklart har även jag köpt min egen ”Poppy pin” för mina släktingar!

 

kristallnattenÄndå samma helg (2) som flyttbussen går: 70 år sen ”Kristallnatten”, något min släkt slapp eftersom vi inte var judiska ”enough”. Mina släktingar och jag har hem, arbete, säkerhet, livhanken, tänderna och plånboken kvar. Vi lever inte i skräck för förföljelse; De finns alltid de som har det värre. Det gäller både för John mcCrae och andra soldater runt om kring i världen, samt de judar som drabbades under Kristallnatten (samt före den och efter), mina slagfält är betydligt renare, snällare och humanare och futtigare. Jag kan bo kvar i mitt land med mitt namn, jobb, släkt och vänner. Jag har klarat mig någorlunda från starka personliga tragedier, även om jag också fått min beskärda del.

 

Så kanske kan ändå mina besvär och min sorg denna helg hjälpa mig och kanske någon annan att förstå vilka värre uppbrott många i vårt land besparats när vi sluppit krig, uppbrott våra nya medborgare fått utstå och fortfarande får utstå. Likt sikhen jag träffat här i Göteborg, som inte vågar ta på sig sin obligatoriska turban, eftersom han då inte kan få jobb.

 

Händelser likt Flanderns dödsfält, Kristallnattens trakasserier – och för all del familjesöndring – finns ständigt runt omkring oss: Så låt oss minnas perspektiven, proportionerna och trösta där vi möter behovet. Själv har jag det ändå mitt i allt mitt eget elände väldigt bra – trots en tår i ögonvrån. – ”Two faces have I” som Bruce skulle ha sagt…

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

Lieut.-Col. John McCrae

 

På söndag lägger jag en blomma vid Raoul Wallenbergsmonumentet:

Aldrig mer en kristallnatt, ett krig!!

Read Full Post »

Esplanadsystemet: (Strindberg)

Där gamla kåkar stodo tätt och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett en skara ungfolk muntert vandra

Och snart i sky stod damm och boss, då plank och läkt de bröto loss.

Det ruttna trät, så torrt som snus, det virvlar om med kalk och grus.

Och hackan högg och stången bröt och väggen föll för kraftig stöt.

Och skrapan rev och tången nöp, att taket föll och skorsten stöp.

Från kåk till kåk man sig beger, från syll till ås, allt brytes ner.

En gammal man går där förbi och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli, när bland ruinerna han kliver.

”Vad skall ni bygga här, min vän? Skall här bli nya Villastaden?”. ”Här skall ej byggas upp igen! Här röjes blott för Esplanaden!””Ha! Tidens sed: att riva hus! Men bygga upp? Det är förskräckligt””Här rivs för att få luft och ljus; är kanske inte det tillräckligt?”

Att riva ner går fort och är inte så särdeles ansträngande – även i överförd bemärkelse, men att bygga upp….det verkar vara en annan femma. River man dessutom ner ett fungerande bostadsområde bara för att man själv vill kunna flytta under enklare betingelser, eller för att man själv skulle vilja bo annorlunda, är det inte annat än bristande respekt, lättja och kulturmord.

”Detta hus måste ju vara dåligt – eftersom det tydligen går att riva – Här vill inte jag bo!!! .

Således: I dag packades den blivande exhustruns första flytlass, för transport i morgon – hon var glad och för mig kändes det inte alls naturligt. Men man måste ju ”hålla god min…..för barnets skull”

...Det jag inte vill – det gör jag!!!

Read Full Post »

I går visade tv3 i sitt program ”Insider” ett avsnitt om kidnappning av barn; att i motsats till vad folk tror så kidnappas de flesta barn av sina mammor för att få behålla vårdnaden.

Man hade några tragiska ”case” där mammorna hållit eller håller sig undan från rättvisan och tingsrättens beslut om vårdnadshavare.

Som argument mot männen används tydligen ofta anklagelsen om påstådda sexuella övergrepp. Till sin hjälp har de egenmäktiga kvinnorna som nämns i programmet använt en av mina gamla gymnasiepolare som numera är läkare och specialist i frågan.

Tanken kvarstår: Om det inte skulle vara sant utan påhittade anklagelser; Hur kan man genom slika lögner riskera sina barn och sig själv och sin trovärdighet för vinsten av en riskabel framtid det innebär? Att man kan ljuga vid en skilsmässa må vara hänt och ganska vanligt – och nog så smärtsamt – men den här former av lögner: Vad krävs det för att man ska våga?

Och samtidigt: De flesta av oss är ju goda människor, så varför börja ljuga? Tillhör lögnen uppbrottets dramaturgi, ett öde vi inte kan fly även om vi vill?  Så även om vi försökte att tala sanning kommer lögnen krypa in i oss ändå, hos mig eller dig eller båda……..? skapar lögn och missförstånden separationen eller är det separationen som skapar missförstånd och lögn?

 Helt enkelt:

Varför är det över så lätt att ljuga när man bryter upp från ett förhållande?

……och hur får man stopp på eländet?

Read Full Post »

Older Posts »