Tell me you love…sex?

”….Flickidolen visar allt i den nya skandalserien

Sex, porr och nakenhet är inte längre bara något för betalkanalernas sena timmar. I Tell Me You Love Me gör skådisarna ”det” nästan som på riktigt. HBO:s nya serie fortsätter att chockera. Även om relationer och intimitet sägs stå i fokus i Tell Me You Love Me, är det de vågade sexscenerna som dramaserien blivit mest omskriven för.

Senast att dra ner brallorna inför tv-publiken är Ian Somerhalder, som satte miljoner flickhjärtan i brand med sin medverkan i Lost. Hans gästspel börjar i seriens femte avsnitt…..”

(citat från tv5.)

Så säljs och annonseras tv-serien ”Tell me you love me”, men ärligt talat måste man nog vara väldigt pryd för att bli upprörd över sexscenerna, även om man kan bli förvånad över seriens ovanliga erotiska frankhet. 

Men sexscenerna ”i all ära”, de känns inte omotiverade i sig, och därför är det heller inte det som fastnar i huvudet och minnet när man ser serien, det är skådisarna och berättelsen om personerna. Genom att deras livsöden dessutom känns realistiska tappar inte heller skådisarna värdigheten trots sin påtagliga nakenhet i flera bemärkelser. Tvärtom

Tv-serien handlar i grunden ( jag har än så länge bara sett 3 avsnitt från boxen) om fyra par i olika åldrar (20-, 30-, 40- & 60-årsåldern) Dessa fyra par har såväl vanliga relationsproblem, som ålderstypiska problem. De löser dem på olika sätt och resonerar högst olika. Det spännande är att det är så lätt att känna igen sig i sättet att tänka. Jag känner igen mig i alla de fyra männen, och känner även igen kvinnornas sätt att resonera. Efter ett tag kommer man under skinnet på dem så mycket att man börjar se deras ansiktsuttryck skifta med känslorna (lögner, hemligheter, sorg, glädje) och jag börjar till och med gilla dem på olika sätt, nästan som vänner – snabbare än andra filmkaraktärer. Troligen för att man möter dem i ett vardagsliv man inte brukar möta filmkaraktärer utan bara riktiga människor.

Därför tycker inte jag heller att sexscenerna blir så störande. möjligtvis kan jag undra om det inte istället är jag som stör dem. Det känns som deras sexualitet, inte min.

Det som jag än så länge fått ut som gemensam nämnare i de avsnitt jag sett, är också ett av de temata som finns i den senaste DVD:n jag såg: andras outtalade förväntningar på mig, i möte med mina outtalade förväntningar på andra.

Det skulle därför vara kul om någon som också sett tv-serien när den nyligen gick både på TV5 och SvT, eller som box, ville kommentera sin syn på vad den handlar om, vilket det vanligaste temat är och om sexscenerna är motiverade eller inte. Tv-serien är absolut sevärd. Är man dessutom van vid eller road av relationsfrågor, går det ju lättare att se den.

(Min gamla barndomspolare numera också bloggranne Calle Rehbinder (http://tantrikblog.wordpress.com) har ganska nyligen skrivit om ”Tell me you love me”. Det som gör hans åsikt spännande är att han och hans fru jobbar med rådgivning i sex och samlevnad. Jag minns inte vilket datum han skrev, och kan ej heller pga brandväggar på min dator gå in och kolla, men, det är bara några få inlägg tillbaka.)  Det som jag slogs av när jag läste hans inlägg, vvar den värme som fanns mellan bokstäverna. och någonstans kan  jag förstå: Man gillar karaktärerna eftersom de inte i enlighet med vanlig dramaturgi ömkar sig så att man tycker synd om dem, utan i enlighet med den retoriska devisen ”inget torkar fortare än tårar” så är de stolta och rakryggade i sina öden. De gör aldrig som Oidipus som försökte fly sitt öde utan att möta det, utan lever sina öden som de kan taskigt eller rättfärdigt men fullt mänskligt.

(Boxen går att köpa på välförsedda ställen, så den borde gå att hyra. Youtube å sin sida kräver inloggning eftersom citaten kan innehålla somt vilket är nakot)

Read Full Post »

Kvinnoförtryck, en gammal fin tradition.

Kaffet vände nästan i strupen när jag läste morgonens SvD. Artikeln som gjorde mig upprörd handlade om den främre orientaliska synen på kvinnans mödom och oskuld. Fortfarande ställer en mängd stolliga män en mängd fjompiga krav på brudens oskuld, men tyvärr nöjer sig inte alla med bara kravet, utan dessutom skall bruden kontrolleras av diverse utomstående. som sitter i närheten av bröllopssviten och inväntar mannens utlåtande om huruvida kvinnan var OK. För en kvinna i reportaget så blev utfallet av lakanstestet till hennes nackdel . Först hade han aldrig varit kär i karln, utan tvingats gifta sig ändå, därefter hade hon misslyckats påvisa sin oskuld, och efter detta hade mannen åkt runt med henne bland släkten för att förnedra henne med att få höra vilken skam hon var. Det tragiska var att hon faktiskt gjorde sin debut den kvällen – hon var oskuld.

Att man som man, som släkting har så urusel medkänsla, kunskap och bildning, fantasi och ryggrad, att man spelar med i detta spel, är för mig dels en gåta dels en ren provokation. Primärt är inte detta ett kvinnoproblem, utan ett mansproblem: Det är vi män som måste sätta stopp för denna groteska tradition – som bara har ett enda syfte: att kunna Kväsa kvinnor. till och med under medeltiden visade man upp större finess, och då måste vi män med bildning – oavsett kultur, språk och trosbekännelse – och lyckligtvis finns detta motstånd överallt, men är tyvärr för litet på grund av det religiösa och politiska maktspelet. Självklart finns detta motstånd även bland de kulturer som praktiserar detta vansinne, eller det ännu värre vansinnet med kvinnlig omskärelse.

Jag har några vänner med mer eller mindre kristendomskritisk inställning, och att förklara att jag faktiskt tror på att Jesus uppstod, eller att Gud står bakom skapelsen (även det nog tog lite längre tid att skapa universum än sex plus en dag), eller att Gud visar sin nåd även genom Mose lag..etc..etc. brukar inte leda till några större problem mer än att jag får höra ”Jaja, du är lite knäpp!”. Men det finns delar av kritiken jag har lätt att förstå och svårt att försvara, som den från vänner som kritiserar kristendomens sexualfientliga sidor – och tyvärr praktiseras denna dyrkan av hymen även bland kristna i Sverige inte bara bland invandrade kyrkor utan även i svenska kyrkan, fast man hos oss har flyttat fokus från det väl osmakliga intresset för anatomin, till att handla om hur många gånger man bör vara gift, och hur det skall gå till – med samma baktanke: behärska folk ända in i sovrummet.

Det som gjorde mig mest upprörd, var att kvinnan i reportaget var tvungen att följa med till släkten och bli förnedrad, och att det tydligen finns läkare som mot alla för mig kända etiska grundtankar ändå stödjer detta oskick. Artikeln nämnde att en läkare förväntades kunna avgöra hur många gånger man varit ”otrogen”, samt att det finns läkare som går med på att skapa en trängre hymen för att tillgodose mannens/släktens behov istället för att kalla till sig mannen och förklara kvinnans anatomi. Det är direkt hjärtlöst, och vore jag ensam socialstyrelsens ansvarsnämnd, hade dessa läkare omedelbart fått en erinran. Speciellt om de tar betalt för dessa ”kosmetiska suturer”.

Jag vet inte hur vi enklast kommer till rätta med problemet, men kanske skulle detta lite obekväma ämne ändå diskuteras runt fikaborden hemma och på jobben, och få det att ”surra bland människor”. Främst måste vi kunna respektera att alla har en sexuell identitet och historia, och att det viktiga inte är att ”träffa den rätta”, utan bara att deet få vandra med någon och att även få dela denna väldigt privata del av livet som sexualiteten är inte är en rättighet eller plikt, utan ett privilegium och en gemensam gåva.

Till min kollega i syskonsamfundet, syrisk-ortodoxa kyrkan, biskopen Süleyman Wannes, vilken jag anser omedvetet stödjer detta kvinnoförtryckande oskick när han hänvisar till ett fritt samhälle med fria värderingar : Läs Johannesevangeliet 7:53 – 8:11, om äktenskapsbryterskan. Om denna perikop inte skulle ingå i ert samfunds codex, läs den på annat håll. För mig och för många andra kristna är den attityd Jesus visar här mycket central i frågan om kristen sexualmoral. Det är inte vår uppgift att döma, speciellt inte i sovrumsfrågor. Att många kyrkor väljer att inte ens ha med denna passus i sina biblar, talar tyvärr också sitt tydliga språk, eftersom andra lika tvivelaktiga stycken godkänts.

Också en gammal fin tradition när man gifter sig: Kärlek.

Read Full Post »

Att slitas itu..och limmas ihop igen

Dottern längtar hem…ordentligt..! Hon ringde i natt och ångrade med tårar att hon hade åkt så snabbt. I morse sade vi God morgon, och under kvällen har vi haft pratat i telefon och sjungit snapsvisor med varandra till kräftorna där borta. Snart är det söndag..

Jag säger som ”Ensamma mamman” av Cecilia Thorudd: >>Tänk om man kunde få ha en känsla i taget.<<

—

”In paradisum” med barnröster!!

Read Full Post »

Snaskigt klavertramp på DNs redaktion

Smått diffus gammaldags, svartvit skilding av hur folk kastas ut från sina naturliga sammanhang, på svårbegripliga religiösa grunder.

En psykolog, en pastor, en läkare och en kd-politiker har nu i en debattartikel på DN-dabatt velat ålägga, den egna regeringen att arbeta mot skilsmässor: Anledningen skulle vara att skilsmässobarn anses må så mycket sämre barn utanför skilsmässor.

Hela tankegången är suspekt och tendensiös eftersom den riskerar att jämföra äpplen och päron i sin förlängning. Vi kommer aldrig veta när ett av de lyckliga familjerna plötsligt skiljer sig, för sånt kan hända, eller vad anledningen till problemen i vuxen ålder också kan ha påverkats av. Men självklart kan alltid dessa skribenter med hjälp av anförd tankesmedja skapa nya teoretiska dimridåer.

Mer spännande är att fråga sig, vad är det som får ett av våra partier att ständigt, ständigt ta upp en och samma fråga vid alla möjliga tillfällen, och hur kommer det sig att man ständigt hänvisar till samma inspiration?

Det finns ett osunt snaskigt drag i deras politik att ständigt intressera sig för att öppet diskutera ganska intima, privata och personliga frågor som sexualitet, äktenskap, onani, uppfostran, skilsmässa, preventivmedel, barnlöshet. Speciellt som detta, vad jag anser, offentligt rotande i sovrums-frågor

Också är synonymt med en ganska smal, lågt företrädd religiöst motiverad etisk inriktning

Om man verkligen hade omsorg för befolkningen skulle man istället pumpa in motioner som gjorde det enklare för hela befolkningen, oavsett civilstånd, religion, sexualitet, ålder, social position eller politisk hemvist själva kunde ta tag i frågan

Har man arbetat som läkare, pastor, politiker och psykolog, torde man också ha träffat så pass många människor att man borde veta att anledningarna till att man inte kan hålla ihop ett äktenskap sällan ligger i regeringens och riksdagens arbete, utan i relationen mellan makarna, och att dessa relationsproblem är så mångahanda att inte ens Maria Larson kan lösa dem. Att DN-debatt igen tar in tendensiösa smygmoraliserande utfall säger mer om den bristen på insikt och finkänslighet hos de beschäftiga artikelförfattarna hos både DN och i Kds politik än om sakfrågan i sig.

Read Full Post »