Söndagen geni (31 aug)

”Mannen som gör vad som faller honom in”

Om nu de två föregående ”genierna” varit väldigt förslagna inom det musikaliska hantverket, så är denna veckas geni mer inne på känsla och rätt tillfälle. Han har lyckats driva gäck med och göra helgerån med hedern i behåll flera gånger. Tvärtom har han blivit nationalhjälte för sina galna insatser. Jag nämnt honom tidigare på denna blogg för sina svart-humoristiska sånger om olycklig kärlek och namnet är förstås Serge Gainsbourg. Tittar man på de olika youtubefilmerna så röker han oavbrutet, och ser allmänt blasé ut. Det märkliga är väl just dessa ständiga helgerån i första filmen sitter han på en säng med sin dotter och sjunger en dubbeltydig sång som skulle kunna handla om incest, men ”egentligen” handlar om citron i skivor. men inte bara det: Melodin är en ett lån från Chopin; ett av hans mest älskade stycken, här i två totalt olika versioner: Etyd i E-Dur ur Op.3,

Med nästa sång har han också gjort ett helgerån: Han leker med den franska nationalsången. Som vanligt utrustad med tobak sitter han nu på huk och halvt frånvarande rappar texten interfolierad av en refräng: ”Ta- ti-vapen-åssåvidare, ta-ti-vapen-åssåvidare”.

Den sista sången blev bara förbjuden under många år för sitt övertydliga erotiska innehåll med någon sorts dröm om ett möte med Brigitte Bardot.

Samtidigt har han ju onekligen skrivit mer seriösa sångtexter, fast alltid med en viss ironi och revolutionär anda mot det förväntade och konventionella. Han talsjunger, lånar kända poeters namn och texter, skriver i disco-, reggae-, eller vanlig visgenre. Ständigt nya idéer och upptåg. På sin begravning fick han till och med omdömet ”…vår Baudelaire, vår Apollinaire..han höjde upp visorna till konst” av självaste Mitterand. Efter sin död har han blivit fullständigt kultförklarad, och förmodligen för att han ständigt lyckade hitta ett sätt att nära Frankrikes revoltlusta. Oavsett det handlat om att alltid röka i TV, eller sjunga om sex på ett ostentativt sätt. Givetvis provade han också på film och eurovisionsschlager, med bra resultat. Och självklart en och annan skandal, Lyssna på vad han säger….. Det var nog inte bara vatten i hans dricksglas. Likt Oskar Anderssons seriefigur, var han ständigt ”Mannen som gör vad som faller honom in”. Tack för det Serge!

Read Full Post »

Söndagsmusik 2: romantisk jazz.

….Brukar ni gå hit ofta…eller…?

Nästa artist Jessye Norman är kanske inget geni, inte heller hennes komponist Michel Legrand, men njutbart är det. Tydligen är Legrand rätt sentimental av sig (Nu skyller jag ifrån mig, jag vet!) Det är även han som skrivit musiken till Les parapluies des Cherbourg och filmen Yentl. Jessye Norman är som man kan höra en god operasångerska, dramatisk sopran med brett register och mycket stor, bred repertoar. Utan tvivel Amerikas främsta operasångerska. Jag blir en aning danssugen av låten måste jag nog tillstå………… Får jag lov någon?

–*–

Söndagsdansen fortsätter med en till ”tryckare”. Denna gång med Stacey Kent och sången What a wonderful world. Jag har sen amerikanska flygvapnet använde denna sång i reklamsyfte varit en aning tveksam, men jag tycker Staceys leende röst, som verkar komma från 2 centimeter bakom örat har räddat sången för mitt vidkommande. Att hon dessutom sjungit in flera sånger av Serge Gainsbourgh på mycket god franska, varav den senare bloggats om i mitten av juli gör inte saken sämre. En god amerikansk artist!

After all: What a wonderful world!

Read Full Post »

Tack för…ja vaddå?

Här följer en annan sång av Serge Gainsbourg: Ces petits riens (De små ’inget’)

Det är en klart spydig sång av hög kvalitet. Det verkar vara ett av Gainsbourgs kännemärken att vara distanserad och känslomässigt på pricken, och onekligen funkar det när man skriver ut och in-, samt upp-och-nedvända kärlekssånger.

Att han dessutom använder det über-artiga Ni (vous) och inte du till en misslyckad kärlek gör det bara roligare, även om det kan vara okej mellan makar i Frankrike som ett tecken på kärleksfull respekt. Här följer Texten i buljongtärningsöversättning:

Tack!! För alla tre små ”ingenting” jag fick av dig; de tre små tillfällen mellan oss som ju aldrig blev av! Kan inte du ta tillbaka dem, så slipper jag tänka på dig – asså då menar jag att få slippa tänka på ingenting – för det är väl vad du är – för mig – ingenting….ju!)

Med tanken på spydigheterna är det skojigt att melodin blivit så muntert blassé, fast att lägga dit bilder av Helen Mirren, känns smått elakt: Vad har hon gjort för dumt, förutom ett gott arbete som skådis.

Youtube har även den tidigare sången av Gainsbourg jag textade ned häromdagen: la saisons des pluies (regntiden eller ’gråt’tiden)

För mig gäller nog inte tre små ingenting…utan tretton år av ingenting………om jag är retoriskt bitter, för givetvis finns det sånt jag är glad över…..

Read Full Post »