En Ulvæus i fårakläder

En bild på Mama mia, & en på papa pia!

På SvDs sidor blossar en liten debatt runt Björn ulvæi åsikter om religion: På ena sidan Björn som självpåtagen tolk för en ateistisk livstolkning och i den andra ringhörnan två stycke n friskolerektorer, som reagerat över att Ulvæus uttryckt en rädsla att friskolor skall utgöra en stor fara för demokratin genom att de förutsätts indoktrinera sina elever.

Den tanke som jag tycker är mest stötande hos Ulvæus är hans mekanistiska världsbild, hans bigotta syn på demokrati och fritt tänkande samt och hans bristande insikt i hur religiösa människor tänker. Att han i sak är emot friskolor stör mig inte en sekund, eftersom jag också kan vara emot många men då är det på en ickeprincipiell nivå, utanför att en del friskolor konfessionella eller icke-konfessionella är dåliga. Men när U. (eller andra debattörer för den delen) börjar hävda att friskolorna skulle vara så farliga för att de riskerar indoktrinera sina elever undrar jag hur han menar att det fria tänkandet och inlärning sker. Är det inte grovt förenklat att tro att skolelever bara sitter och sväljer olika kristna dogmer utan kritik? Så är det förstås inte! Jag vet inte hur det såg ut på den skola U. själv gick, men nog uppfattar jag det som att de flesta barn och ungdomar är befriande fria och friska i sin syn på tillvaron – oavsett skola, även om det givetvis finns undantag, vilket leder oss in på nästa fallgrop i U.s tankar.

Det finns i vårt samhälle en mängd mindre lämpliga seder och bruk. Mängder av människor drabbas av cancer genom rökning, ändå väljer vi inte att förbjuda tobak. Vi drar på oss hjärt- och kärlsjukdomar via kosten, men inte något förbud där heller. Vi har en ganska snäll vapenlagstiftning i Sverige för att vi är vana vid hemvärn och jägare, vi kan köpa ut obegränsade mängder alkohol, och vissa livsfarliga kemiska ämnen.

Visst kan religiösa människor ställa till elände men det lär ändå vara ett långt mindre problem än ex tobaksrökning. Eftersom religionen har lett till fler viktiga och positiva tankar, seder och bruk anser vi att detta är något vi individer har rätt att själva förfoga över – vilket vi gör. Om nu de flesta människor på jordens yta, och så även i Sverige har valt att tillägna sig en andlig eller religiös livstolkning (trots allt är en religiös livstolkning vanligare än en ateistisk dito, och Svenskar är ett i grunden andligt folk – men med ganska självständiga andliga tankar), vad har då U. för rätt att kritisera detta, som är individuella val i enlighet med vår grundlag, och med vilken rätt kan han säga att en religiös medborgare oavsett ålder skulle vara mindre nyfiken, kritisk och förnuftig.

Jag har själv barn. Det är inget problem att bli emotsagd. Jag var själv inte religiös som barn, utan har på många sätt valt detta samt vuxit in i det. Att A. inte följer sina föräldrars tro ser jag som ett sundhetstecken, och så är det för de flesta av mina religiösa vänner. Vad sen våra barn bestämmer sig för som vuxna är deras val. 

Farlig fritid och gemenskap: Eftersom många av oss med en religiös-andlig livssyn också uppskattar den gemenskap som vår världsbild ger; att vi träffar andra likasinnade, att vi får vänner, att vi kanske träffar vår kärlek där etc, så undrar jag om vi inte kanske borde känna oss frestade av att också förbjuda religiösa sammanslutningar, ty även på fritiden kan ju barn bli indoktrinerade.  Vi borde därför helst registrera vilka religiösa som umgås med vilka så att vi precis som vid virologiska epidemier kan kartlägga smittkällorna från friskola till hem, från hem till religiös gruppering. Kanske kan man med lite pengar få någon släkting att berätta vilka som brukar hänga var……Kanske kan man använda FRA liknande juridiska konstruktioner när man ändå håller på…

Ett hovsamt förslag: Även om det inte är Björn Ulvæi förslag, så kan jag ändå för säkerhets tänka mig att redan nu börja sy fast ett litet gult tygkors på alla mina kläder och sen välja att bosätta mig i en stadsdel som inte ligger så centralt, så är det ju redan gjort. Jag menar, jag är ju tydligen alldeles för farlig för att få vara med andras barn och mina egna är ändå redan förspillda i hemmet genom sin uppväxt…. Det vore väl trist om vi skulle behöva dyka upp bland fritänkande människor med välanpassade barn…..och kanske till och med handla i deras affärer…

*

Post scriptum: Dessutom har Ulvaeus förmodligen fel när han hävdar att vi har en sekulär demokrati tack vare att religioner och vissa ideologier är bristfälliga. Vår demokrati är en positiv ideologisk värdegrund i sig, men också den minsta gemensamma nämnaren i styrelseskick för att alla skall kunna känna sig delaktiga oavsett livstolkning. Som jag gissar att Ulvaeus vet så är religiositeten högre i riksdagen än i folket som sådant, och det verkar ju kunna passera den sekulära demokratin försvaras tydligen av en grupp av religiösa….

Read Full Post »

Antisemit? Ja! del 3: Sex, död & Gud

En riktigt bra berättelse bör innehålla vissa ämnen som exempelvis: Sex, hemligheter vänskap, svek, död och Gud. Dessa kan sen grovt kombineras på olika sätt. Att deckargenren är så populär kan mycket väl bero på att man lyckats hitta ett bra sätt att få in dessa ämnen med sina avledningar, synonymer och motsatser utan att handlingen känns krystad.

Exakt samma sak gäller inom operan: Folk dör i sådan utsräckning att till och med chief inspector Barnaby skulle känna avund, de är kära och har förhållanden hit och dit och sviker varandra oavbrutet.

Självklart gäller detta även Wagner men han tar lyckas på några ställen skruva upp det ytterligare ett snäpp genom att introducera sex.

Hörselberg – Venusberg: Utanför staden Eisenach i mellersta Tyskland finns några berg som med namnen lilla och stora Hörselberg. En helt vanlig tysk landsbygd med helt vanliga små städer med helt vanliga punktliga tåg till helt normala priser (även snöig vintertid) Detta berg döper Wagner om för att passa in i operan Tannhäuser: trots vännernas förmaningar och påpekanden väljer han kalla det Venusberg.

Venusberget är bebott av Venus som lurat till sig män (sexmissbrukare?) och sen vägrar släppa dem. Tills Tannhäuser fått nog och vill därifrån mot Venus vilja. Till slut kommer han förstås loss och handlingen kan komma igång med kyrkans svek och älsklingens död. Samma sak sker i Parsifal där den mystiska kvinnan Kundry är fast hos den elaka trollkarlen Klingsor, som för att tygla sin sexualitet och underlätta den kyrkligt påbjudna kyskheten och celibatet ”lagt syndarhand på sig” (Frevlerhand vilket oftast betytt kastration, men lika gärna skulle kunna betyda masturbation). Förutom Kundry som fungerar som bordellmamma har han också ett antal blomliknande kvinnor till sin hjälp för att förföra Parsifal och andra män och ”leka” med dem. I Rhenguldet försöker de undersköna och nakna Rhendöttrarna förföra Alberich. Det finns flera exempel, och ett annat motiv jag tidigare nämnt är att Wagner till och med låte syskon bli kära för att förstärka den sagomässiga bilden av närhet, gemenskap och tvillingssjälaskap.

Allt detta snack om sex och vanlig kärlek i Wagners operaskapande har flera sidor. Dels har dessa bilder en rent pedagogisk och dramaturgisk effekt när det ställt mot Guds och människors förlåtelse och försoning, dels var det nog ett ämne som upptog Wagners tankar mycket eftersom han ständigt var kär, och nästan konstant otrogen. Dels finns det en idé om att kritiken mot religionen blir tydligare om den centreras kring ett ämne som berör och angår alla – sex – ett ämne där kyrkan på Wagners tid, före den men fortfarande inte kan framställa sin etik och dygdelära utan att klampa in i glasbutiken med bibliska elefanter. Om nu Wagners syn på judar präglades av en plump och ogenomtänkt antisemitism, som han dessutom önskade skylta med i sina skrifter offentligt, så var hans syn på kyrkans etik, speciellt dess sexuallsyn ganska genomtänkt, medveten och intelligent utformad. Visst överdriver han kritiken genom att katolikerna får klä skott för nästan allt, men kritiken är inte obegriplig ens 125 år senare – ty längre än så i sin strävan efter att begripliggöra sexualetiken på ett respektfullt sätt, har inte de kristna kyrkorna kommit. Om nu Wagner tappat sin politiska bäring och aktualitet, så är han fortfarande aktuell på andra områden, Han håller musikaliskt och han håller i sin religionskritik, och i sitt sätt att använda de olika religionernas sagor, även motiv från judiska sagor kan skönjas. Så snart bör vi kanske ta en närmre koll på hur Wagner kritiserar kristen teologi. Vilket är brottet som kyrkan har begått denna gång i hans invecklade religionsfilosofiska ”deckarhistorier”.

Tvenne Venus:

ovanom av Titian och nedanom av Velasquez

Read Full Post »

Antisemit? Ja! del 2: konspiration

Visst finns det några skumma personteckningar i Wagners operor som mycket väl skulle kunna tolkas som antisemitiska skildringar av judar, dit hör populärt Alberich (den lille till vänster på bilden) från Rhenguldet och Kundry i Parsifal (här som vacker förförerska både på bild och film). Men det finns en grupp som man aldrig behöver tvivla över att de får stryk av Wagner och det är inte de troende utan själva Gudarna – och den institutionaliserade religionen. Överhuvudtaget måste man se Wagners syn på religion, och dit hör i grunden hans kritiska syn på judendomen och kristendomen, som en del av ett rättvisepatos om vår rätt att tänka och handla fritt, och slippa bli styrda av Gudar och speciellt slippa bli styrda av kyrkor och prästerliga figurer som läger sig i. Det är just genom att Wotan (Oden) lägger sig i som han och de andra lider nederlag i Nibelungens ring. I Tannhäuser verkar ödet ha bestämt att Heinrich (Tannhäuser) skall bli förlåten ändå genom Elisabeth, trots påvens nej. och i Parsifal så beskrivs gralriddarna och deras ledare på ett allt annat än smickrande sätt, för att inte tala om vilket intryck man får av kristendom, katolska kyrkan och dess kultur och tro sammantaget genom alla Wagners operor.

Överhuvudtaget fanns det under 1800-talet en ganska öppen syn på att kunna kritisera religion och kultur genom operor, även om det givetvis inte var speciellt omtyckt. Att skildra judar var inte speciellt märkligt och tyvärr var inte alla speciellt smickrande. Men även kritik mot den dåtida antisemitismen fanns i operan la juive, av Fromental Halevy som skildrar en tragisk kamp mellan två pappor som förlorar sina döttrar genom varandras försorg, den ene var kristen den andre jude (bilden). Operan är utomordentligt dramatisk och får inte sin upplösning förrän de sista tre takterna. Finns på DVD och är värd att stifta bekantskap med. Den opera som tydligast tar upp ämnet är en opera av Heinrich Marschner: ”Tempelriddaren och judinnan”, som är en operavariant på Sir Scotts roman Ivanhoe. I Marschners berättelse är den antisemitiska skildringen mycket tydlig, och även om den mötte kritik i sin samtid, så var den lik Marschners andra operor ex. Hans Heiling populär och välbesökt, nu nästan bortglömda

Samma berättelse finns för övrigt hos i operan Ivanoe, med musik av Rossini (karikatyren)redigerad av Pacini till en helhet, men där är judinnan utbytt mot den muslimska flickan Leila. Överhuvud var det ganska vanligt att ta upp större och svårare samhälleliga problem i operor, och störst var där den tysk-franska komponisten och Wagners största hatkärlek den omåttligt populäre och skicklige och numera tyvärr grovt underskattade Giacomo Meyerbeer. Med hjälp av Librettisten Eugène Scribe gjorde Meyerbeer en mängd oerhört populära operor på temat religiösa problem i samhället, varav den mest kända är ”les Huguenots”. Samtidigt byggde alla + Wagner dessa på bla Mozarts vaknande intresse för samhällsfrågor, som när han driver med frimurare i ”Trollflöjten”. Det är tyvärr omöjligt att veta vilket exakt inflytande dessa operor haft på Wagner, men eftersom man vet att han kommenterat flera av dessa personer och deras verk, så lär knappast deras inflytande hos allmänheten eller kritiken mot dem varit okända. Att därför Wagner i sina operor skulle ha låtit sin antisemitism vara förklädd, när han så tydligt talar om den i sina skrifter, verkar långsökt, speciellt som den kristna kyrkan kritiseras så mycket. Hade Wagner velat kritisera judendomen eller judarna i sina operor på samma tydliga och plumpa sätt som i skrifterna, hade han förmodligen gjort det. Det är i alla fall tydligt att Wagners antisemitiska åsikter kom att ingå i en större idé till en sorts antireligiös revolution, som riktade sig mot att religionerna så ofta försökte styra folks tankar även i det lilla. så Alberich och Kundry – om än färgade av hans fördomar står nog för något mer än bara allmän antisemitism, var det några som behövde vara rädda för konspirationer så var det knappast Wagner, utan Halevy, Alberich, Kundry & Meyerbeer. Wagner hade onekligen för ett maktövertagande i åtminstone Tyskland, kanske hela Europa….Frågan är bara vad för sorts makt, och vad för sorts plan?? Han var ju en gång som ung efterlyst som upprorsmakande revolutionär

-Har du en plan Sickan?

-Självklart!

Read Full Post »

Antisemit? Ja! – del 1: Wagner

Några gånger har jag fått frågan om jag också är antisemit eftersom Wagner ju var nazist? Självklart inte! Jag ju förstås en mängd fördomar, och bland dessa finns självklart en och annan antisemitisk fördom, men många av dem, tror jag att jag fått bukt på. Men jag har också ju mer jag lärt mig om Wagner förstått att det florerar otaliga fördomar om honom – fördomar som både gudomligförklarar och stjälper ner honom i källaren. Hur man än gör med fördomarna om Wagner, måste man ändå besvara den viktigaste frågan: Var Wagner antisemit? På den frågan finns ett svar: Ja, det var han! Det finns flera konstiga uttalanden, essäer och artiklar samt märkliga tvetydigheter i hans operor för att man tydligt skall se detta. Den som påstår något annat ljuger, eller är okunnig. Var han nazist? Ett enkelt svar finns Nej, Det var han inte! Dels fanns inte nazismen, och förmodligen skulle han inte ha befattat sig med den form av kulturell vulgaritet som präglade nazismens politik respektive nazisternas pinsamma wagner-dyrkan. Nästa fråga: Var Wagner fördomsfull? Lika enkelt att svara: Ja, Wagner hade fördomar. Även här finns det material att gå tillbaka på, men det är också här det börjar bli besvärligt, eftersom Wagner hade judiska vänner, judiska kollegor ex Hermann Levi, och tidvis hade han judiska anställda. Hans mest kända direkt antisemitiska skrift är också ett bevis på detta, eftersom många av Wagners argument är ren gallimattias. Han hade helt enkelt gått på och tagit över många av de dåliga och ihåliga argument om judarnas försåtliga planer om makt över Europas kultur som var i svang. Utan att jag kan bekräfta det verkar Wagner ha varit en av dem som mycket väl skulle kunna ha tagit en av sina judska kollegor runt axlarna och sagt: ”Men det gäller ju inte dig. Du är ju annorlunda.” Det hela gör att Wagner trots sina ganska genomtänkta idéer, samtidigt varit ganska naiv. Nå, gör detta mig till antisemit? Där tror jag att det finns flera svar. Ett svar är Ja! eftersom jag inte tar avstånd i från en person som dels tvivelsutan var antisemit, och dessutom användes av nazisterna som ett moraliskt stöd i deras omänskliga ideologi och politik bland annat med syftet att utrota åtminstone 6 miljoner judar. Då är jag ”guilty by association.”

Är jag antisemit eftersom jag lyssnar på Wagner? För att kunna besvara den frågan, måste vi först bestämma oss för om man alltid omfattar det man säger och ännu värre det man hör. Om jag ex skulle sjunga Wolframs kärlekssång ”O Du mein holder Abendstern”, gör det mig förälskad i alla som heter Elisabeth? eller om jag sjöng med i en Pilgrimskören ur Tannhäuser: ”Beglückt darf nun dich, O Heimat, ich schauen” gör det mig då till kristen? än mindre till bärare av Wagners åsikter? Knappast! Tanken är ju rent av absurd, och ännu mer absurt blir det om det handlar om att lyssna på samma text. om jag citerar Wagner teoretiska skrifter, så beror det väl på varför vad och hur. Men även om jag valde någon av hans värsta uttalanden behöver det ju inte göra mig till antisemit. Dessutom måste vi ställa frågan om Wagner var antisemit i allt han gjorde och sade? Den tanken faller också på sin orimlighet. Självklart var Wagner mer än bara sina politiska fördomsfulla tankar och åsikter, även de var illa nog. Men eftersom åtminstone hans operor är så komplexa, och det finns en gammal tradition att tolka dem som antisemitiska till minsta lilla åttondelspaus, så blir det svårt att hävda annat. Men jag tänker ändå göra ett försök, Men då måste vi först konstatera att han även hatade kristna, vilket visar att hans antisemitism var inte helt isolerad, utan ingick i ett helt religionspolitiskt ”åsikts-kit” han hade – och visst detta kom myckte väl till uttryck i hans operor, men oftare som kristendoms kritik än antisemitism. (Men detta kommer jag beröra mer i del 2 av denna artikel) .Det kanske kan verka märkligt att överhuvudtaget ta upp ämnet, men eftersom fortfarande vissa politiska högerkrafter använder Wagner utan att veta vad han också stod för (vilket förmodligen skulle förbrylla dem), är det också viktigt att jag kan klargöra var jag själv står i frågan, Jag behöver knappast belagd med fler fördomar än dem jag redan har.

Just när det gäller tanken på Guilt by association, så finns det en sak jag beslutat mig för efter att ha läst en bok som ett barnbarnsbarn till Wagner skrivit: ”Where the wolves howl” av Gottfried Wagner: Ett beslut jag fattat just utifrån hur Hitler personligen lyckades nästla sig in i familjen Wagner: Därför tänker Jag inte åka till Bayreuth så länge man inte tydligen tagit avstånd från den epoken i släkten Wagners historia. Detta är dels ett rent avståndstagande mot hur delar av familjen Wagner agerade under kriget, något som Gottfried påbörjat, dels är det tänkt som en lojalitetshandling mot dem som drabbades. Vi kan inte beskylla Richard Wagner för att vara nazist, men vi kan i alla fall konstatera att hans svärdotter var det, och öppnade sitt hem för Hitler, och detta finns det ingen anledning att stödja – speciellt inte med tanke på att jag har släkt från såväl England som Nederländerna, som mötte kriget och nazisterna i vitögat. Just på grund av det ständiga missbruket av Richard Wagners person som används av antisemiter, behöver vi som inte är antisemiter göra symbolhandlingar som förklarar att vi varken tolererar antisemitism eller historieförfalskning.

Read Full Post »

Att våga guden på 70 000 famnar

Om varför religionen biter sig kvar trots alla dess dumheter.

Ett citat från Nietzsches skrift: Tragedins födelse (1872)

”Medveten om den en gång skådade sanningen ser människan överallt bara det hemska eller absurda i tillvaron, Nu uppfattar hon skogsguden Silenos visdom: hon äcklas.

Här, när viljan är som mest hotad, närmar sig konsten som en räddande, läkekunnig förtrollerska; endast hon förmår böja dessa äckeltankar över tillvarons hemskhet och absurditet till föreställningar som går att leva med: dessa är de sublima, såsom ett konstnärligt bemästrande av det hemska, och de komiska såsom en konstnärlig urladdning från absurditetens äckel”. (Brutus Östling/Symposion, Eslöv 2000,) s. 46

Var det då så här han menade

(med viss hjälp av bröderna Wachowski).

XXXX

eller var det så här…??

(med viss hjälp av Kirkegaard, Wagner och Hamsterpaj)

—-

Gud som levande artefakt: Nåväl. Åter till allvaret: Religionen äger likt konsten en stilisering som kan skänka det stöd religionskritikern Nietzsche talar om, men även en annan dimension, som konsten däremot saknar har religionen: det dialoga förhållandet till ”artefakten”. Även om vi skulle se Gud som ett påhitt, en artefakt, så går det att uppnå en dialog mellan ett Jag och Du, något som för all del är möjlig med konstens präster – konstnärerna, men inte med konstverket självt. Dessutom kan man likt i konsten hitta den kollektiva dimensionen (tydligt vid den uppsluppna stämningen vid en vernissage)

Fortfarande är ändå dialogen med artefakten unik för religionen. Om förhållandet till en skulptur av Jesus alltid stannar vid ett Jag-det förhållande, som kollektivt kan uppfattas olika, så kan det inte nå den speciella kollektiva upplevelsen av närvaron som religionen kan ge i sina bästa stunder: att Jag och Du-förhållandet till Guden och de andra troende växelvis både tydliggörs och upplöses: Tillsammans med de andra troende och Gudomen, ingår man plötsligt förenade i skapandet av världen både inom och utom sig.

Det handlar inte om att Gud finns i allt, utan att Gud låter oss genom dialogen med sig och andra se ett strå av en manteltofs. Det som då skapar enigheten är den frälsning och förlösning från vår rädsla för det hemska och absurda i Guds nåd i såväl lagen, profetior och lyriska skrifter.

Wagner: Jag tror att Wagner mycket väl var denna tanke på spåren när han skrev Parsifal, men genom att ha avsagt sig den personliga religiösa dialoga relationen, skulle nog aldrig detta framtidens konstverk kunna nå ända fram. Det som Såväl Nietzsche, som Wagner var på spåren, något varje god teolog aldrig bör glömma är att det bara är kontakten med Gud som är helt dialog. Även om Gud talar till oss genom lag, löften och liturgi – så blir dessa budskap döda artefakteer, så snart vi rycker dem ur en levande dialog. Den lag eller det löfte vi själva varit i samspråk med Gud om, kan aldrig lämnas över till någon annan – det löftet är vårt.

Visst kan det jämföras med andras upplevelser, men aldrig bli ett primärt löfte för någon annan, möjligen en inspiration. Trosläran, kyrkliga traditioner, prästernas svar, encyklikor är och förblir alltid bara artefakter – bästa fall kloka och relevanta, men oftast bara verktyg för den egna tron.

Medea: Jag har nyss läst ut Gudrun Ekstrands utmärkta bok ”Medeas vrede och andra dumpade kvinnors kris och utveckling” (N&K, Falun 2005). Visst kan även jag känna igen mig i det hon skriver runt Euripides drama och dumpade kvinnors öden – det kan nog många som upplevt att störtas mot den olyckliga kärlekens Scylla för att sen dras ner i ett frågornas Karybdis av ”vad händer nu?”. Det är lätt att tro att de ”gamla mästarna” skulle veta mindre om mänskliga problem, bara för att de har ett mer stolpigt språk, och låter gudar, hjältar och sagoväsen befolka berättelserna, men givetvis var väl även de drabbade av avund, rädsla, kättja och uppsluppenhet. På så sätt blir Medea en tydlig inlevelse i det trasiga äktenskapet på ett sätt som sträcker sig mer än 2000 år.

Mendelsohn och Nietzsche: Den ”enda” väg som finns – utanför dialogen med Gud – vilket så disparata kulturbärare som exempelvis just de grekiska dramatikerna, eller en reformator som Luther, eller en dramatiker och politisk ideolog som Moses Mendelsohn, eller som dramatikerna och filosoferna E. G. Lessing, Nietzsche och musikdramatikern Wagner förstod, och avhandlade på sina vitt skilda sätt; var att det handlade om hur vår skräck eller fasa (foibos) lättast och bäst avhjälps med medkänsla (eleos) Det kan vara en arbetskamrat som blir ett stöd när en anhörig plötsligt går bort, en granne som kommer på en ny tolkning av det där man drömt, någon som tröstar ens barn som gjort sig illa, ett syskon som ger en bra förklaring av en obehaglig aning, eller en ny förståelse av Medea som ger den dumpade vägledning, eller hoppet som föds av Mendelsohns idéer, eller att se ett drama av Lessing eller Wagner.

Den yttersta nåden är ändå att få upptäcka denna medkänsla i mötet, samspelet och enigheten med Gud och de andra, men konsten når långt nog att ge oss trygghet att klara vardagen…

Om konsten mycket väl kan skildra och locka fram kärlek – så blir religionen kärlek i sig själv, om vi lyckas skapa samspelet, tyvärr fastnar vi för ofta i religionens döda artefakter.

Men både religion och konst kan bära drömmen om det perfekta mänskliga samspelet, oftast blott som en dröm med den närmsta vännen – tvillingsjälen – som här i kärleken mellan Sieglinde och Siegmund – Du bist der Lenz: (Du är min vår!) ur akt 1 av Wagners ”Valkyrian”

Read Full Post »

Uppblåst som en fotboll del 2 UEFA önskar ”läggspel”

Nu får väl ändå Svenska fotbollsförbundet ge sig.

Man har nu äntligen bestämt sig för att få slut på bråket genom att ta den enklaste men fegaste vägen ut; flytta matchen. Men för att inte behöva skämmas över svenska förbundets ryggradslöshet inför UEFA, så önskar man ge skulden åt MAX som bara önskat göra som alla andr företag – tjäna pengar – något som givetvis ävengäller UEFA, när de tog emot Donkan som sponsor.

Felt ligger fortfarande hos Borås stad och UEFA som inte kunnat träffa eller justera ett avtal utan att drabba tredje man. Men att skylla på tredje man för sina egna tabbar – det är under all kritik!

Vad fotbollsförbundet säger kan stå för sig självt:

”– Uppenbarligen så finns det ingen samarbetsvilja överhuvudtaget från Max sida. Det hade blivit fantastiskt i Borås men nu blir det ingenting och det är tråkigt för staden, restaurangerna och hotellen. Och det är tråkigt för oss att inte kunna använda Borås i mästerskapet, säger Nilsson.”

”– Om inte Max ändrar sig, säger Karl–Erik Nilsson.”

(Båda citaten ur Borås tidning i dag)

Tydligen vill Nilsson ha läggspel, och jag som trodde att man hade regler inom fotbollen för att hålla på dem….

Read Full Post »

Uppblåst som en fotboll: Om Max och UEFA (1)

Vi har blivit av med kommunismen, harpunerat religionerna, vi bevakar varje andetag politikerna tar, fackföreningarna förlorar medlemmar, näringslivspampar hamnar i fängelse och alla föraktar kvällstidningarna. Nu finns det bara en bastion kvar att krossa: ”Idrotts-gudarna” det vill säga organisationer likt UEFA. Den senaste anledningen till detta finns i Borås.

Jag bojkottar förvisso McD, och har så gjort i 12 år, men i detta bråk, är de bara en liten vante – om de inte ljuger förstås. När jag talade med McD via mail för några månader sen angående problemet i Borås, var det enligt dem inget problem om Max hade sina restauranger öppna i Borås Arena, kunderna skulle nog räcka åt båda, utan allt handlar om två parter med bristande moral: UEFA och Borås stad, om inte dessa kan bättra sig så kommer fotbollen bli ett lika stort ekonomiskt och samhälleligt problem som knarkhandeln eller människosmuggling, och redan nu omsätter den förmodligen mer pengar än båda dessa näringar.

Det akuta problemet i Borås är att UEFA försöker tubba Borås att gå emot svensk lag.

Omogna politiker: I första hand är det Borås politiker som missade att läsa igenom kontraktet med UEFA inna man skrev under, och nu försöker man alltså rädda sitt eget skinn genom att få MAX att anpassa sig. Självklart bör Borås hålla på sitt avtal, men det är bättre ur en moraliska synpunkt att flytta matchen, och få UEFA att framstå som de oresonliga pampar de faktiskt är än att bryta mot svensk lag och flytta på de näringsidkare som finns i Borås Arena. Allt kokas ändå ned till att ingen vågar kritisera fotbollen, trots alla de problem den föder.

Den heliga fotbollen:

* Spelare köps och säljs för belopp som skulle kunna bota all TBC, malaria och AIDS på hela jorden flera gånger, men varken UEFA eller vi reagerar. – ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

* Vid de större UEFA-turneringarna förekommer bred drogförsäljning, traffickingstyrd prostitution, och falska biljetter, men om man vill få en officiell kommentar så vågar ingen, för ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

* I de inhemska klubbarna slås de små killarna och tjejerna ut, de som inte lyckas tillräckligt bra för att kunna bli ekonomiskt intressanta för UEFAs krav påklubbarna , gråtande och knäckta lämnar de för alltid fotbollen, utan att någon reagerar, för ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

* När någon försöker påtala alla dessa problem eller diskutera att ex UEFA kör över alla lokala förmågor, så är det ingen som reagerar längre, för ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

* Biljettpriserna har blivit så höga att envanlig familj knappt har råd med ståplats om de vill gå på sitt lags roligaste matcher – allt för att kunna ha råd med UEFAS krav, men ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

* Folk slås ned, mördas, bilar bränns upp och extrainkallade poliser blöder ut polisresurser från mord, våldtäkt, och inbrott bara för att inte klubbarna vågar säga till på skarpen – och riskera intäkter som bla skall betalas till UEFA, men varför inte låta kidsen rustibussa av sig och bråka lite? ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

Ja, varför skulle vi bry oss? ”det handlar ju trots allt bara om fotboll”.

Men plötsligt är det vårt barn som är nedslaget, vår arbetsplats som gått i KK pga UEFAs regler, våra biljetter som är falska, eller vårt lag som försvunnit ned i div 7, pga bristande ekonomi.

Det är tråkigt att vi inte bryr oss mer, det handlar ju trots allt inte bara om fotboll – det handlar om oss.

Äta på McDonalds igen: Det bästa vore om McDonalds gick in och lyfte av ansvaret från UEFA, när det gäller sitt sponsorsavtal, och förklarar att detta faktiskt också riskerar bli en dålig reklam frö både Donkan och UEFA. Skulle McDonalds lyckas få UEFA att ändra ståndpunkt – då tänker jag äta en (1) måltid på McD, men bara en, för att visa min uppskattning, sen fortsätter jag min bojkott – men då handlar det om andra saker. och då äter jag självklart på MAX.

Read Full Post »