Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘genus- & relationsfrågor’ Category

mamma_mia_ver2_20595148I musikalen Mamma Mia, så ska ju berättelsens vigsel stånda i ett kapell på en grekisk ö. Kapellet är utan ikonostas, men ser påfallande grekiskt ut (konstigt…?) I  detta kapell väntar så en präst som ser påfallande svensk ut. Berättelsen förutsätter också den påfallande heteronormativa och kvinnoförtryckande anglosaxiska seden att pappan skall lämna över bruden – även om det nu blir mamman som gör det. När inte allt i berättelsen går som det ska, ser alla församlade gäster inklusive prästen besvärade ut – man ska ju inte skämta med något så allvarligt som religionens inauguration av ett kärleksförhållande. Jag tycker i alla fall det är ganska trevligt att Björn Ulvæus är ganska tydlig på den punkten. Äktenskapet är instiftat och beskyddat av Gud – och givetvis inte den grekiskortodoxa Guden utan en odefinierat västeuropeisk Gud.

Nu gäller det bara att bestämma sig vilken hållning hos Björn Ulvæus som är där för syns skull…hans privata ateism eller hans professionella Guds/religionsvördnad.

Berättelsen hade ju funkat lika bra med en glad grekisk 60-årig bypolitiker som viger paret på en vacker marmor- beklädd klippavsats…

……….Kanske lite magsurt av mig…….men problemet med Ulvæi ateistiska uttalanden utanför Mamma Mia är att man bortser från att religionen trots sina problem också kan vara ett socialt smörjmedel….om vi som troende kan släppa lite på våra sannings- och exklusivitetsanspråk, vilka gärna Ulvæus får kritisera. Varför inte i en ny musikal??

mammamia

Nå, Vad tyckte jag då om Mamma Mia som filmatiserad musikal?

kyrka_vid-_kastro_sinfosJorå, lite krystad och grund som berättelse, lite väl fånigt med körerna/baletterna som ska fylla ut (nästan) alla nummer. Men filmen var glad och rolig och det var en skojig rollbesättning med Brosnan och Streep. Den var sannerligen inte genial, och att kalla den för världens främsta musikal är väl att göra en väl pinsam ”kay Pollack”. Det roligaste var nog att höra sångerna i nya tappningar av skådisar kända för allt annat än musikaler av denna genren, och eftersom Agneta och Annfrid sitter så hårt fast i trumhinnorna blir det extra roligt.  Klart sevärd en gång, och oproblematisk att se om flera gånger.  De av många så omtalade sexanspelningarna tänkte jag inte på.Visst fanns det, men inte mer än på Aktuellt 21:00.

Annonser

Read Full Post »

pussPussande fisk!

På senaste ”Måndagsdissen” dissade jag ju Svenska kyrkans kyrkostyrelse för deras feghet när det gäller användandet av det juridiska begreppet äktenskap i deras förslag på ny vigselordning. Men då hade ingen inom media ännu fått se förslaget i sak som nu är offentligt.

Dissen verkar ha varit avgörande, för plötsligt så är ordet aktuellt i deras ny-nya förslag. Se där!!

menkissing2Men eftersom det inte är första gången en liknande sak händer efter Måndagsdissens kraftfulla protest, att man ändrar sig så har jag i min generositet beslutat mig för att instifta en ny artikel: onsdagspussen.Första onsdagspussen går alltså till Svenska Kyrkans kyrkostyrelse, för att det verkar som de har författat ett utmärkt förslag på vigselordning. Tack ska ni ha!

Och om det funkar som det ska, så blir det ett sjuhel****es gräl pga detta förslag, men det kommer våra kommande generationer tacka kyrkostyrelsen för. Tänk om vi, och våra barn sluppe samma debacle som i ämbetsfrågan. Det tror jag skulle vara skönt för alla inblandade, vilken sida man än företräder.

Tack, kyrkostyrelsen för rakryggade klara besked! Puss på er!

Read Full Post »

Vissa kristna är geniala men lite fantasilösa……………i alla fall de som bestämmer handboksfrågor i svenska kyrkan.

svenska-kyrkans-kyrkomote-2006

Under hösten har ju många bidragit till debatten om samkönade äktenskap, så även jag

Ibland har debatten förts på ett polemiskt och sentimentalt plan, men givetvis har det också funnits genomtänkta tankar (även hos mig) Nu är det dags att föra upp debatten och min arbetsgivare in i måndagsdissen.

 

domkyrkan-i-arkestiftetI grunden tycker jag att det senaste förslaget från kyrkostyrelsen med att ta bort vissa formuleringar runt man och kvinna samt ut ur handbokens vigselritual samt undvika begreppet äktenskap är ganska finurligt om inte t o m genialt i sin enkelhet. Det visar med all tydlighet att man förstått att äktenskapet bara är en juridisk koppling till den (erotiska) kärlek och längtan efter förening som Gud lagt ned i oss, att det inte är svensk författningssamling som Gud en gång i ”skapelsens början” befäste utan något mer komplext (Sen att KD och många andra kristna tror att Gud skapade SFS, lagboken och ÄB må vara smickrande för lagrådet och andra Iudices, men visar också med all tydlighet vilka legalister man fortfarande är när det gäller den kristna trons efterlevande.) Bravo Kyrkostyrelsen!

 

uppsala-katedralMen det var inte därför jag tog in dem på Dissen, för att kunna berömma dem. För samtidigt tycker jag att det dammar av deras dåliga fantasi och mod. Det dammar också från deras konflikträdsla, och typiska ”lös alla problem med hjälp av eufemismer”. Det är ju fortfarande så att allt skulle bli ännu bättre om man helt enkelt satte ned foten och sade ”Alla kan gifta sig!”, ”Alla kan ingå äktenskap, eftersom det bara handlar om en juridiskt fördrag mellan två personer; män som kvinnor, som (förhoppningsvis) är kära i varandra och därför önskar leva tillsammans, med eller utan barn”.

 

uppsala-domkyrka-i-monoOm nu Svenska kyrkan sakta men säkert inför ett samkönat äktenskap med gemensam vigselordning, vilket det verkar som, så kommer man aldrig ifrån att betydande delar av svenska kyrkan anser detta vara mot Guds vilja, bibel, evangelii uttydning och kyrklig sed och hävd. Dessutom har man ganska begripliga argument, även om jag tycker dessa argument är uppåt väggarna felaktiga. Det bästa vore att visa makt, myndighet och ta debatten i högt tonläge på en gång.

Besluta alltså om en samkönad, eller ännu hellre en könlös gemensam vigselritual kopplad till en allkönad äktenskapslagstiftning nu. Låt det bli bråk, trassel folk som flyr svenska kyrkan i strömhopp, men också plötsligt blir medlemmar för att vi vågar stå rakryggade. Debatten med kvinnliga präster löstes också genom en genial fint och en stor dos feghet, och där har debatten, och dolksticken brutit ned kyrkan i 50 år.

Kyrkostyrelsen har visat stor teologisk fantasi. Jag tror de skulle klara även en svår debatt. Så låt oss ta den. Till dess har de hamnat på den oerhört skändliga ”måndagsdissen”. Vi får väl se vad som händer…..

Read Full Post »

”A-bort det!” tankar över boken ‘F-ordet – mot en ny feminism’.

 

…She has outlived her bonds, and if they are not loosened – she will burst them!..”

 

(Christabel Pankhurst)

 

 

Spännande öde

En av de mest spännande tv-serier jag såg som barn på var också ”Sida vid sida” (Shoulder to shoulder: BBC, 1974) om familjen Pankhurst och suffragetterörelsen i England. Jag, min bror och mamma, ibland även pappa satt fastklistrade vid teven djupt berörda över den tidiga brittiska feminismen. Då handlade F-ordet bara om åsiktsfrihet och rösträtt för mig –och även om ordets betydelser blivit krångligare med åren så har ju denna första betydelse också bestått: Åsiktsfrihet, men med valören att slippa bli definierad av andra. Om någon ska f-ordet_press1definiera mig, så är det jag själv. Detta är också något jag tycker strömmar igenom alla artiklar i boken F-ordet – mot en ny feminism (Alfabeta 2008). I den politiska frihetens namn, och den filosofiska; Du har ingen rätt att definiera mig! Vår enskilda och gemensamma frihet ger mig rätten att själva bestämma vem jag är: Jag är inget offer jag är – för egen del med stöd av Gud – myndig nog att själv bestämma vem jag är. Det var också denna möjlighet att stå fri och odefinierad som för mig kändes som kontentan av boken.

 

Abort det!

Den artikel i F-ordet jag ändå fastnade mest för, var den av Anna Ekelund om abort. Hennes tankar är i sin tvist, twist och enkelhet ganska nyskapande men samtidigt så självklara och uppriktiga. Jag håller med henne till största delen när det handlar om bekvämlighet, och vill nog också abort som en utväg för att det ibland är direkt olämpligt att ta emot barn. Jag vill gärna ha fler barn. men om nu jag exempelvis skulle genomgå skilsmässa, och under ett av min hustrus och mina sista ”förhastade nattläger”, hon råkar bli gravid, skulle det för oss då bli utomordentligt besvärligt att klara av. Visst skulle vi kunna göra det – men det barnet skulle aldrig få det riktigt bra. Jag skulle nog slitas mellan att behålla barnet och föreslå en abort, men låta aborten vinna som bästa lösningen – fastän  jag gärna skulle vilja ha ett till barn. ( – om jag inte kunde behålla barnet helt själv, kräva underhåll men sen vägra modern umgänge).

Jag skulle helt enkelt räkna abort som en acceptabel handling, vilket självklart inte skulle innebära att jag skulle gilla det jag gjorde. Jag skulle inte heller för en sekund räkna den aborten som synd, fast jag är präst, men däremot trist och högst beklagligt. 

Självklart skulle inte beslutet ha blivit annorlunda om jag under denna skilsmässa för nöjes skull eller lite tröst skull varit i armarna på någon annan än min fru och råkat göra denna kvinna gravid…..om det förstås inte passade att vi fortsatte detta vårt otuktiga förhållande skilsmässan ut, och så länge det nu skulle kunna tänkas hålla. Mitt exempel är dessutom inget overkligt, det är ju faktiskt exakt så det kan se ut för många människor som vi räknar som moraliskt kapabla.

 

Att stå själv

new-batman-dark-knight-the-jokerJust Anna Ekelunds artikel blir den jag tycker tydligast bär grundtanken och därefter Maria Rankkas om ”Fuck-Off-pengar” och Susanne Wigorts Yngvesson om polygami. Även om jag inte helt håller med dem, så är alla tre för mig mest tydliga i den praktiska tillämpningen av att slippa andras dom och definitioner. Att leva i en polygam kärleksrelation, eller att se till att man är ekonomiskt stark nog att visa ”the bird” och  be sin chef eller sambo att dra åt Hotaheiti, eller kunna genomföra en abort för sin bekvämlighets skull’ är ett tydligt sätt att kunna visa en och samma sak: Jag är oberoende. Visst innebär det samtidigt dagtingande med andra ideal, men det dilemmat slipper man ju ändå aldrig ifrån – så varför skulle det ena uppoffrandet eller kaoset vara principiellt värre än det andra. Vi människor kommer alltid vara tvungna att leva i inkonsekvens, inkonsistens, dekonstruktion och relativt individuellt kaos samtidigt som vi också bygger stabila samhälleliga konstruktioner.  Eller för att citera ”jokern” i Läderlappenfilmen ”Batman the dark knight: ”….. Oh and you know the thing about chaos, it’s fair….” 

 

Nu finns det ju ett problem med att jag är en vit 45-årig man med akademisk utbildning och jobb på en arbetsplats som gillar att definiera folk, så vad vet jag när jag till hela mitt väsen är sinnebilden för det västerländska förtryckarsamhället? och som jag skrev i förra inlägget; att jag bara genom min kromosomuppsättning ständigt riskerar misstänkliggöras, Vad vet jag och vad har jag rätt att säga?

 

had_a_hammer11Visst, så är det: Jag har ingen rätt att säga något om man önskar att behålla de förtryckande (heteronormativa) strukturerna och bara skyla dem litet  metrosexuellt för att låtsas vara medveten: Visst: jag kan vara en symbol för patriarkatet om jag vill, men det vill jag inte! Med kloka feministiska tankar, tänker jag istället inte finna mig i att bli definierad att skämmas utifrån vissa egenskaper jag själv inte valt (familj, kön och ålder) utan att för den skull förneka att jag som man också har del av det heteronormativa samhället. På samma sätt som många feminister, funktionshindrade och HBTQ-personer jag känner, ständigt vägrar sina stämplar och stigmata, så tänker jag vägra vara definierad. Senaste året har två av de vänner (kön oviktigt) jag tycker mest om, oberoende av varandra sagt att de tröttnat att bli kära i en person för den personens könstillhörighet, utan att det är individens personlighet – bortom födsel och roller som är intressant – de blir inte längre kära i en man eller en kvinna utan i en individ – en personlighet. Jag är nog böjd att hålla med att individen är en bättre grundbult i vår människosyn än kön. När jag tänker djupare på dem jag tycker om, eller för all del, de jag är ovän med är det tydligt att hos det är egenskaper bortom kön jag uppskattar hos dem jag tycker om, men hos dem jag har svårt för finns det ofta en ingrediens i deras personlighet kopplad till traditionella könsstrukturer. De har stannat kvar i (köns)strukturer, (offer)roller, och (kultur)neuroser, låtit sig definieras – och önskar då också definiera mig. Att andra kan kritisera mig, men om andra önskar definiera mig, så vill jag nog citera Paulus: Mh genoito  [Me’ genoito] = Bort (med) det! ”I will lose my bonds whenever I have to!” (Christabel Pankhurst)

 

porr-horor-och-pernilla-o1petra-ostergrenPS: Petra Östergrens egen medverkan i F-ordet inskränker sig till olika redaktionella förord så vill man fördjupa sig i hennes egna tankar bör man läsa den mycket modiga boken Porr, Horor och feminister (Natur & Kultur 2006) där hon skriver om hur debatten kring pornografi och prostitution har politiserats av feminister på ett för feminismen kanske direkt kontraproduktivt sätt. Boken ger vissa helt nya kunskaper och insikter som nog bör finnas med i varje sanningssökares hjärnvindlingar…..kanske får man t o m nya åsikter…vilket Gud förbjude!    😉  Hon är tvivelsutan värd att läsa och begrunda.. Tack, Petra!

*

 

Carl Johan Rehbinder publicerar sina tankar över samma bok på sin Tantra Blog någon av de närmsta dagarna, så håll ögonen öppna Med tanke på våra ganska olika yttre infallvinklar kan det nog vara spännande att jämföra: http://tantrikblog.wordpress.com/2009/01/13/f-ordet-feminism-med-manga-sidor/

Calle har också skrivit om den andra boken av Petra Östergren: Porr, horor och feminister:
http://tantrikblog.wordpress.com/2008/03/12/porr-horor-och-feminister-ett-rundningsmarke-i-prostitutionsdebatten/

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

 

”Var det på denna soffa din pappa förblödde?”

 

Lulu har nyss kommit ut ur fängelse och förför nu den påtagligt kåte sonen till den hon skjutit med denna lysande fras…väl medveten om replikens makabra obscenitet.. och Vem skulle inte falla till föga…? Se bara citatet nedan….?

 

 

 

schafer-christine(Hade jag chans att bli förförd av Christine Schäfer, så hade i alla fall jag nästan accepterat vad som helst…Glynbourne har verkligen hittat rätt Lulu: Flickaktigt söt, med både intelligent elakhet och barnslig oskuld i ögonen, samtidigt som hennes personlighet är tintinmässig nog att hon kan bli vem som helst när som helst…Jag har nog helt enkelt hittat en ny älsklingssångerska Duktig sopran, bra skådis och fängslande utseende…..Wow!! (Här finns mer och där)

 

 

 

Berättelsen om Lulu har i grund samma innehåll som den om Emma Bovary, men med en tydligare sexuell dramatik, och att arseniken är utbytt mot mord halvt om halvt av indignerad elakhet respektive förnöjt självförsvar. Om Young-Goon i Cyberkvinnan och Emma Bovary vänder sin destruktivitet inåt, så är Lulu bättre på att vända den utåt genom sex och våld på ett mer asocialt sätt än hos Flaubert 

 

cyborg-kwenDet finns en gemensam nämnare mellan alla de tre ganska olika berättelserna: På ytan handlar det om galna kvinnor, men innanför denna stämpel handlar det om alienationen av individen, speciellt kvinnan – ändå tror jag inte man skall fastna för mycket vid rollernas kön, det är ett samhällsproblem men också en narrativ-teknisk detalj och en väg till tydligare igenkänning.

 

Dessa tre kvinnor(människor/personer/individer) görs till objekt för andras handlande. Inte främst sexobjekt, utan allmänt De blir osynliggjorda av släkt och vänner och börjar fly in i alternativa världar.

 

isabellehuppertDet stora problemet som alla tecknar är den risk som finns i att leva efter andras förväntningar istället för att leva efter sina egna behov och i vuxet samspel med andra. Hade Young-Goons familj, Emma Bovarys make och alla kåta karlar runt Lulu bara bemödat sig om att öppna ett samtal på lika villkor – hade litteraturen för all del varit fattigare, men kanske hade vi haft lite mindre tragedi.

 

*

 

schafer-christine-5Madame Bovary och Lulu slutar båda i katastrof, men Jag är en cyborg gör det inte. Den blir i slutet istället en skojig påminnelse om vad inlevelse, fantasi och kärlek kan göra….Gäller bara att hitta rätt objekt för ens inlevelse fantasi och kärlek…förlåt! hitta rätt subjekt menar jag förstås, inte objekt….

 

…..En värdig och vuxen ”Du” att upptäcka och älska.

Read Full Post »

gustave_flaubertFeber och blåsvart dräggel var olämpligt och klandervärt, men att Emma låg med sina älskare när maken (glad, snäll men känslolös och mördande tråkig) jobbade ledde till åtal för författaren…(stackars alla tråkiga män annars..?)

 

Att Emma var hemmafru med ouppfyllda drömmar omgiven av tråkiga egoistiska karlar ansågs däremot vara i sin ordning. Nåväl Gustave Flaubert blev frikänd troligen för att det nog var för trovärdigt och verklighetsnära för att någon skulle kunna fälla honom.

 

Madame Bovary må handla om henne på ytan, men frågan är om inte omgivningen av lika uttråkade män och kvinnor är lika viktig. Åtminstone i Chabrols filmatisering. Filmen är spännande och utan att man fäller en enda tår, är den gripande nog att åtminstone jag blir arg på Emmas livssituation och det faktum att berättelsen fortfarande utspelar sig i vår närhet, där man minst anar det. Emma Bovary spelas av huppertapIsabelle Huppert på ett fullständigt lysande sätt (Förstås..vad annars?) En skådespelare som i samma film kan flirta med apoteksbiträdet med munnen full och kinden dammig av arsenik, samtidigt som hon med ett öga kan visa att hon förstår alla de medicinska tillstånd som såväl läkaren (maken) och apotekaren blundar för.

 

isabellehuppert2När jag slog upp berättelsen i Svensk uppslagsbok (1953) hänvisade man till att Emma Bovarys suicid berodde på för ymnigt läsande av romantisk litteratur. För mig är det tydligt att hon helt enkelt av ren leda över att inte ha någon egen plats bland alla effektiva men tråkiga karlar men inte heller ser något nöje i att bara kurtisera för sakens egen skull, börjar söka spänning i kläder, romantik och drömmar. Tyvärr faller hon ständigt offer för andras utnyttjande….ända tills……hon blir vitpudrig runt munnen i apotekets förråd.

 

chabrolChabrol har mer gemensamt med Staffan Hildebrandt än man kan ana i bådas tydliga och medvetna skildrande av en skoningslös vardag, men fransmannen är lite mindre inställsam och på så sätt mindre känslig för att anses töntig…..Dock båda är värda att se för att lära sig om vikten av att hitta en konstruktiv väg här i livet.

Read Full Post »

Older Posts »