Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘litteratur/poesi’ Category

i-taket-lyser-filmenSkulle jag ha henne som min dotters storasyster, så skulle jag vara så oerhört stolt. Hon är fullständigt självlysande i sin roll. Minspelet, den intelligenta blicken och kärleksfulla vuxna leendet i både ögon och mun. Skulle hon bli skådis i framtiden så har filmindustrin ett nytt proffsigt alternativ att som vanligt stoppa in i alla filmer…  😉 Men inte utan att hon skulle lysa mot bioduken

Den jag talar om är Josefine Mattson. Utan henne (och Anki Lidén som eländig och enerverande mormor) skulle filmen inte alls vara lika lysande – även om berättelsen bär och angår……åtminstone mig som också har en kamrat som just nu behandlas mot kräfta.

i-taket-lyser-skadisenVisst känns det som samma berättar tradition som Lotta på Bråkmakaregatan i regi av Johanna Hald – men vuxnare, mer lysrör, mindre gulligull – och detta gör också att filmen ändå bär trots sina klichéer.  Den kunde ha gjorts ännu mindre rapsodisk, mer realistisk och flytande, men det behövs inte Johanna Thydells berättelse främst, men också Lisa Siwes regi lyckas återskapa tillräckligt mycket av hur det är att vara tonåring respektive förälder och morförälder, att leva i brännpunkten av trassel med vem man själv är och hur ens föräldrar uppför sig. Jag som man, son och pappa kände igen allt och grät och snyftade när jag levde mig in i filmen, och fick plötsligt uppleva det finaste en i-taket-lyser-berattelsen-av-thydellförälder kan uppleva – och just under denna film känns det ännu bättre, ännu mer mäktigt: När jag sitter där och snyftar och hulkar över mammans förvirrade cancer-själ, så har min dotters kompis uppmärksammat dottern på att jag har en tår i ögat och plötsligt finns det där en varm hand från mitt egen barn som tröstar mig och fyra 10-åriga ögon som tittar ömt – och en aning roat – på (kompisens) rörda pappa.

Tänk att ha en egen livs levande filmhjälte i familjen…..En dotter som är som en litterär gestalt och ännu bättre än drömdotter som faktiskt finns på riktigt – och som jag givetvis är oerhört stolt över..

Bland mina räkningar nu, så fanns också en donation till Bröstcancer fonden Johanna….. Det är det minsta jag kan göra, även som ett tack till Filmens upphovskvinnor. Tack Johanna, Josefine, Anki och Lisa Samt alla ni andra som hjälpte till.

*

numret till fonden är by the way: 4402420-6 (plusgiro) Ange ”rehabiliteringsfond” / Johannafonden

Annonser

Read Full Post »

Hvis jeg står allene i snen, blir det klart att jeg er ett ur,

Hvordan skulle evighed ellers finde rundt…..

*

På fredag börjar ett ganska förfärligt program, samtidigt kommer jag förmodligen att titta på det, mest för att kunna hålla allmänbildningen uppe i diskussioner med min dotter. Egentligen är varken formatgengre eller det aktuella formatet speciellt bra, dessutom känner man bara till några av de deltagande. Allt är dessutom kringgärdat av så mycken reklam att producenten säkert skulle kunna lösa världssvälten flera gånger om för samma belopp (varför gör man inte det då, istället för att ordna spåniga insamlingsgalor?) Det är i grunden ett påfallande korkat program. Musorna gråter!!

Det enda som får mig att titta är att  två av ”offren” en av lärarna och juryn är ganska skojig. Läraren och juryn känns proffsiga och det är deras intelligens som får programmet att lyfta. Samma sak gäller de två offren som också varit skojiga att se på sina respektive områden där deras proffsighet också lyst igenom.

Är det egentligen bara detta – att vi vill se gamla bekanta i rutan – som får oss att acceptera vilken smörja som helst. Det trista är också att i tron att det är formatet som lockar, så härmar alla varandra i liknande format – och den enda som vinner på det är…………..just det: Telia….och David Bowie, fast bara ekonomiskt knappast konstnärligt

Nåväl. I kväll tänker jag hamna en stund framför grammisgalan, av samma ”bekanta-ansikten-anledning”, men jag ska försöka väga den goda smakens vågskål rätt i helgen. Tills dess kan vi väl ägna den nyss avlidna danska poetissan Inger Christensen en tanke (musorna gråter av en annan anledning även här, samt lägga till musik av dels en god komponist: Einojuhani Rautavaara dels en video med en aldrig falnande klassisk popgrupp: Sparks  med sina knäppa konstmusikaliska ideer.

christensen1h_rautavaara1sparks07a

Read Full Post »

 

”Var det på denna soffa din pappa förblödde?”

 

Lulu har nyss kommit ut ur fängelse och förför nu den påtagligt kåte sonen till den hon skjutit med denna lysande fras…väl medveten om replikens makabra obscenitet.. och Vem skulle inte falla till föga…? Se bara citatet nedan….?

 

 

 

schafer-christine(Hade jag chans att bli förförd av Christine Schäfer, så hade i alla fall jag nästan accepterat vad som helst…Glynbourne har verkligen hittat rätt Lulu: Flickaktigt söt, med både intelligent elakhet och barnslig oskuld i ögonen, samtidigt som hennes personlighet är tintinmässig nog att hon kan bli vem som helst när som helst…Jag har nog helt enkelt hittat en ny älsklingssångerska Duktig sopran, bra skådis och fängslande utseende…..Wow!! (Här finns mer och där)

 

 

 

Berättelsen om Lulu har i grund samma innehåll som den om Emma Bovary, men med en tydligare sexuell dramatik, och att arseniken är utbytt mot mord halvt om halvt av indignerad elakhet respektive förnöjt självförsvar. Om Young-Goon i Cyberkvinnan och Emma Bovary vänder sin destruktivitet inåt, så är Lulu bättre på att vända den utåt genom sex och våld på ett mer asocialt sätt än hos Flaubert 

 

cyborg-kwenDet finns en gemensam nämnare mellan alla de tre ganska olika berättelserna: På ytan handlar det om galna kvinnor, men innanför denna stämpel handlar det om alienationen av individen, speciellt kvinnan – ändå tror jag inte man skall fastna för mycket vid rollernas kön, det är ett samhällsproblem men också en narrativ-teknisk detalj och en väg till tydligare igenkänning.

 

Dessa tre kvinnor(människor/personer/individer) görs till objekt för andras handlande. Inte främst sexobjekt, utan allmänt De blir osynliggjorda av släkt och vänner och börjar fly in i alternativa världar.

 

isabellehuppertDet stora problemet som alla tecknar är den risk som finns i att leva efter andras förväntningar istället för att leva efter sina egna behov och i vuxet samspel med andra. Hade Young-Goons familj, Emma Bovarys make och alla kåta karlar runt Lulu bara bemödat sig om att öppna ett samtal på lika villkor – hade litteraturen för all del varit fattigare, men kanske hade vi haft lite mindre tragedi.

 

*

 

schafer-christine-5Madame Bovary och Lulu slutar båda i katastrof, men Jag är en cyborg gör det inte. Den blir i slutet istället en skojig påminnelse om vad inlevelse, fantasi och kärlek kan göra….Gäller bara att hitta rätt objekt för ens inlevelse fantasi och kärlek…förlåt! hitta rätt subjekt menar jag förstås, inte objekt….

 

…..En värdig och vuxen ”Du” att upptäcka och älska.

Read Full Post »

gustave_flaubertFeber och blåsvart dräggel var olämpligt och klandervärt, men att Emma låg med sina älskare när maken (glad, snäll men känslolös och mördande tråkig) jobbade ledde till åtal för författaren…(stackars alla tråkiga män annars..?)

 

Att Emma var hemmafru med ouppfyllda drömmar omgiven av tråkiga egoistiska karlar ansågs däremot vara i sin ordning. Nåväl Gustave Flaubert blev frikänd troligen för att det nog var för trovärdigt och verklighetsnära för att någon skulle kunna fälla honom.

 

Madame Bovary må handla om henne på ytan, men frågan är om inte omgivningen av lika uttråkade män och kvinnor är lika viktig. Åtminstone i Chabrols filmatisering. Filmen är spännande och utan att man fäller en enda tår, är den gripande nog att åtminstone jag blir arg på Emmas livssituation och det faktum att berättelsen fortfarande utspelar sig i vår närhet, där man minst anar det. Emma Bovary spelas av huppertapIsabelle Huppert på ett fullständigt lysande sätt (Förstås..vad annars?) En skådespelare som i samma film kan flirta med apoteksbiträdet med munnen full och kinden dammig av arsenik, samtidigt som hon med ett öga kan visa att hon förstår alla de medicinska tillstånd som såväl läkaren (maken) och apotekaren blundar för.

 

isabellehuppert2När jag slog upp berättelsen i Svensk uppslagsbok (1953) hänvisade man till att Emma Bovarys suicid berodde på för ymnigt läsande av romantisk litteratur. För mig är det tydligt att hon helt enkelt av ren leda över att inte ha någon egen plats bland alla effektiva men tråkiga karlar men inte heller ser något nöje i att bara kurtisera för sakens egen skull, börjar söka spänning i kläder, romantik och drömmar. Tyvärr faller hon ständigt offer för andras utnyttjande….ända tills……hon blir vitpudrig runt munnen i apotekets förråd.

 

chabrolChabrol har mer gemensamt med Staffan Hildebrandt än man kan ana i bådas tydliga och medvetna skildrande av en skoningslös vardag, men fransmannen är lite mindre inställsam och på så sätt mindre känslig för att anses töntig…..Dock båda är värda att se för att lära sig om vikten av att hitta en konstruktiv väg här i livet.

Read Full Post »

liszt_franz1Vem vill födas?: Vi föds utan att be om det, vi äger känslor utan att be om det, vi blir kära utan att be om det och drabbas både av lyckan och olyckan utan att be om det, och när vi upptäcker hur vi kan påverka lyckan och olyckan, så vill vi ändå ofta släppa på ansvaret.

Liszt: Liebestraum

 

 

 

mazzarella20mereteMerete Mazzarella, (en samhällsdebattör jag oftast uppskattar), skrev luciadagen 2008 en spännande ”understreckare” i SvD, där hon recenserar en avhandling om kärlek av Camilla Kronkvist (What we talk about when we talk about love: Åbo Akademi/filosofen)

 

Som en av sina grunder hänvisar hon till tanken på att tankar och känslor inte utgör egna inre objekt utan bara hänvisar till yttre skeenden och objekt – vilket känns som en spännande tanke: Är det så? Eller som hon senare kommenterar: 

 

 Det går inte att en gång för alla gång säga vad en känsla – rädsla, vrede eller kärlek – är, för känslor – bland dem kärleken – utgör snarare uttryck för vilka vi själva är, hur vi i olika situationer uppfattar världen..(…..)….Att älska är att stiga ut ur sig själv, att sluta upp med att uppfatta sig själv som centrum för sitt liv.”

hc_andersenedvard-griegFlödesschema: Samma tanke finns implicit i en vers mer känd som text till en sång av Grieg. Kanske föregår här H. C. Andersens grukens eller haikuns klarsynthet i den lilla versen “Jeg elsker dig” (ur hjertets melodier) , som ger en kort tankeresa med samma innehåll: Låt oss göra en liten exeges.

 

”Min Tankes Tanke ene Du er hvorden, Du er mit Hjertes første Kærlighed !
Jeg elsker Dig, som ingen her på Jorden,
Jeg elsker Dig i Tid og Evighed. -”

 

 

cyranoroxaneDet första han stipulerar är att man som förälskad tänker oavbrutet på en och samma person (Min Tankes Tanke ene Du er hvorden),

dessutom ser man på denna förälskelse som den enda och viktigaste, inte bara för en själv utan till och med globalt för alla (Du er mit Hjertes første Kærlighed !Jeg elsker Dig, som ingen her på Jorden, ).

Denna min förälskelse är alltså unik både vad det gäller subjekt och objekt (Jeg elsker Dig, som ingen her på Jorden,) Dels har jag aldrig älskat någon så här mycket, men inte heller har mitt objekt någonsin blivit så kraftfullt älskat, som av just mig. På samma orimliga sätt lyckas förälskelsen också spränga tidslagar genom att den tycks vara för evigt.

*

 

Men i dikten ligger också ett flödesschema av förälskelsen skruvade verklighetsuppfattning: 

 

1, Man börjar tänka på en person, varpå tanken förvrider proportionerna.

2, Därpå förstår man att man tydligen är förälskad, vilket ju måste innebära att man älskar personen.

3, På detta följer den ultimata gränslösheten när man gör förälskelsen till ett fenomen som transcenderar hela ens person i sin gränslöshet vad gäller tid och rum, ty om objektet för min kärlek är den enda tanken för mig, så varde jag bliva den enda tanken för den andra genom att mina känslor blir globala för min person – Jag har helt enkelt blivit ett med mina tankar. L’amour – C’est moi!

 

Inkarnation: Det som från början var en tanke – ett ord, har alltså plötsligt inkarnerats i och genom min egen kroppsliga och själsliga person. ”..och ordet blev människa..” Det är jag som är ”räddningen – Kärlekens gudomlighet” för den andra.

 

Merete Mazzarella citerar ur avhandlingen ett citat ur en roman av Jeanette Winterson som lyder:

 

Hur kommer det sig att det mest ooriginella vi kan säga varandra fortfarande är det vi längtar mest efter att få höra? ’Jag älskar dig’ är alltid ett citat. Du var inte den första som sa det och inte heller jag.”

 

Kanske vill vi höra det därför att det bär med sig så mycket av att personen som säger det erkänner sig ha transcenderat ut ur sig själv till att leva i mitt liv, att se mig som ett centrum, och kunna säga ”Min Tankes Tanke ene Du er hvorden

 

*

huis_closhuisclos1

Eden eller Huis Clos: Det är väl just genom och i denna inkarnation med okänd livslängd som förälskelsen och kärleken utgör som skräcken med olycklig kärlek ligger.

Så väl den obesvarade olyckliga förälskelsen, som det spruckna förhållandet. Man lever inkarnerad i den andras liv på ett sätt som inte fungerar. Och genom att man inte vet hur man skall tolka sig själv i denna relation så kommer hela verkligheten att hovra utan att falla på plats. Det klassiska exemplet är väl att sitta rakt upp och ned vid telefonen och vänta på att hon/han kanske skulle komma att vilja ringa…

 

Om kärlek är att ta ett steg ut ur sig själv, så blir den olyckliga kärleken när man inte kan ta steget tillbaka in i sig själv igen. Då kanske ändå Sartre har rätt: Helvetet är den andra människan som står i vägen – Huis Clos.

 

 

Read Full Post »

musik av Georges Delerue

Så var vi där igen………..

brides_1Känslan av att när min dotter lämnar mitt och hennes hem, för det andra hemmet, så drar hon även med sig luften jag andas. Hur ska man någonsin kunna stå ut med denna förbannelse, och finns det något sätt att slippa den. Lösningen nedan är kanske lite väl drastisk, destruktiv och direkt onödig men sorgen inte helt obekant: Låt mig bli kvitt denna hæmolytiska känsla, för det är bara en känsla, av vampyrer som dränerar mig på luft, syre, blod och det jag älskar mest.

Read Full Post »

jimi-hendrix-posters-1 Bloggrannen Provinsen har tagit upp ämnet änglar, och interkalerat sin blog med en youtubare på JimiHendrix, med sången Angels:

Angel came down
From heaven yesterday,
Stayed with me just long enough
To rescue me…
And she told me a story yesterday
About the sweet love
Between the moon and the deep blue sea
Then she spread her wings high over me.
She said, I’ll come back again to see you tomorrow…

Vi kristna har ju dels alla dessa serafer och Keruber samt puttis som flaxar runt Herren och bara poussin-puttilovsjunger hela dagen, (hoppas att de får ett grymt tillägg för monotona arbetsuppgifter) De roligaste är ju annars dessa olika ärkeänglar Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Chamuel, Zadkiel, Raguel, Haniel, Jeremiel och Raziel, Jophiel, Azrael, Ariel, Sandalphon, Cassiel, Metatron, Fortunata, Micah, Zagzagel och slutligen Pheul och Ramaela. Exakt vilka tjänstebeskrivningar de hava kan man se här eller här, om man så önskar. Allt snack och alla fantasier som dessa listningar tyvärr kan ge upphov till i fel teologersmunnar är direkt angelikagabrielkontraproduktivt, då får vi sexänglar likt Gabriel som prompt ska göra en massa bibliska jungfrur havande. Spånigt!

Jag skulle nog ändå hellre vilja tro på att ängel är ett adjektiv eller en besättelse, än ett eget självständigt himlaväsen: man är ingen ängel utan man är änglalik.

Det finns onekligen människor som jag utan omsvep skulle kunna ge status av att vid ett särskilt tillfälle ha varit en ängel. Det kanske låter larvigt, men i princip tror jag ingen skulle se det som larvigt att en person vi känner eller t o m inte känner bara gör eller säger något som ”räddar oss”.

På samma sätt som det är bättre med en mänsklig Venus – att Venus inte är en gudinna, utan en annan människa som väcker vår eld, är det nog mer fruktbart att vi kan se varandra som bärare av änglalikhet eller gudomliga egenskaper.

Den där mannen mitt över buss-sätet, som varje morgon fipplar med locket till en läkerolask..Vilken ängel eller guda-mänsklig aspekt skulle han kunna vara närmst?

bouguereau-var-puttis1Jag vet ju vilka i min bekantskapskrets jag skulle vilja se som olika änglar eller aspekter; ex. vem som kommer med nyttiga budskap, beskydd, mod osv, eller vem jag skulle vilja se som Sophia, kunskapens ängel, eller den kärleksbringande aspekten vårens gudinna, men det får nog förbli hemligt, den jag tillägnar Jimi Hendrix sång där uppe.

”Du bist mein Lenz”

Däremot är min dotter en solklar ängel som jag bara älskar mer och mer för varje dag, vilket inte är speciellt svårt att säga. Auch ein meiner Lenze

Read Full Post »

Older Posts »