Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘film’ Category

mamma_mia_ver2_20595148I musikalen Mamma Mia, så ska ju berättelsens vigsel stånda i ett kapell på en grekisk ö. Kapellet är utan ikonostas, men ser påfallande grekiskt ut (konstigt…?) I  detta kapell väntar så en präst som ser påfallande svensk ut. Berättelsen förutsätter också den påfallande heteronormativa och kvinnoförtryckande anglosaxiska seden att pappan skall lämna över bruden – även om det nu blir mamman som gör det. När inte allt i berättelsen går som det ska, ser alla församlade gäster inklusive prästen besvärade ut – man ska ju inte skämta med något så allvarligt som religionens inauguration av ett kärleksförhållande. Jag tycker i alla fall det är ganska trevligt att Björn Ulvæus är ganska tydlig på den punkten. Äktenskapet är instiftat och beskyddat av Gud – och givetvis inte den grekiskortodoxa Guden utan en odefinierat västeuropeisk Gud.

Nu gäller det bara att bestämma sig vilken hållning hos Björn Ulvæus som är där för syns skull…hans privata ateism eller hans professionella Guds/religionsvördnad.

Berättelsen hade ju funkat lika bra med en glad grekisk 60-årig bypolitiker som viger paret på en vacker marmor- beklädd klippavsats…

……….Kanske lite magsurt av mig…….men problemet med Ulvæi ateistiska uttalanden utanför Mamma Mia är att man bortser från att religionen trots sina problem också kan vara ett socialt smörjmedel….om vi som troende kan släppa lite på våra sannings- och exklusivitetsanspråk, vilka gärna Ulvæus får kritisera. Varför inte i en ny musikal??

mammamia

Nå, Vad tyckte jag då om Mamma Mia som filmatiserad musikal?

kyrka_vid-_kastro_sinfosJorå, lite krystad och grund som berättelse, lite väl fånigt med körerna/baletterna som ska fylla ut (nästan) alla nummer. Men filmen var glad och rolig och det var en skojig rollbesättning med Brosnan och Streep. Den var sannerligen inte genial, och att kalla den för världens främsta musikal är väl att göra en väl pinsam ”kay Pollack”. Det roligaste var nog att höra sångerna i nya tappningar av skådisar kända för allt annat än musikaler av denna genren, och eftersom Agneta och Annfrid sitter så hårt fast i trumhinnorna blir det extra roligt.  Klart sevärd en gång, och oproblematisk att se om flera gånger.  De av många så omtalade sexanspelningarna tänkte jag inte på.Visst fanns det, men inte mer än på Aktuellt 21:00.

Annonser

Read Full Post »

i-taket-lyser-filmenSkulle jag ha henne som min dotters storasyster, så skulle jag vara så oerhört stolt. Hon är fullständigt självlysande i sin roll. Minspelet, den intelligenta blicken och kärleksfulla vuxna leendet i både ögon och mun. Skulle hon bli skådis i framtiden så har filmindustrin ett nytt proffsigt alternativ att som vanligt stoppa in i alla filmer…  😉 Men inte utan att hon skulle lysa mot bioduken

Den jag talar om är Josefine Mattson. Utan henne (och Anki Lidén som eländig och enerverande mormor) skulle filmen inte alls vara lika lysande – även om berättelsen bär och angår……åtminstone mig som också har en kamrat som just nu behandlas mot kräfta.

i-taket-lyser-skadisenVisst känns det som samma berättar tradition som Lotta på Bråkmakaregatan i regi av Johanna Hald – men vuxnare, mer lysrör, mindre gulligull – och detta gör också att filmen ändå bär trots sina klichéer.  Den kunde ha gjorts ännu mindre rapsodisk, mer realistisk och flytande, men det behövs inte Johanna Thydells berättelse främst, men också Lisa Siwes regi lyckas återskapa tillräckligt mycket av hur det är att vara tonåring respektive förälder och morförälder, att leva i brännpunkten av trassel med vem man själv är och hur ens föräldrar uppför sig. Jag som man, son och pappa kände igen allt och grät och snyftade när jag levde mig in i filmen, och fick plötsligt uppleva det finaste en i-taket-lyser-berattelsen-av-thydellförälder kan uppleva – och just under denna film känns det ännu bättre, ännu mer mäktigt: När jag sitter där och snyftar och hulkar över mammans förvirrade cancer-själ, så har min dotters kompis uppmärksammat dottern på att jag har en tår i ögat och plötsligt finns det där en varm hand från mitt egen barn som tröstar mig och fyra 10-åriga ögon som tittar ömt – och en aning roat – på (kompisens) rörda pappa.

Tänk att ha en egen livs levande filmhjälte i familjen…..En dotter som är som en litterär gestalt och ännu bättre än drömdotter som faktiskt finns på riktigt – och som jag givetvis är oerhört stolt över..

Bland mina räkningar nu, så fanns också en donation till Bröstcancer fonden Johanna….. Det är det minsta jag kan göra, även som ett tack till Filmens upphovskvinnor. Tack Johanna, Josefine, Anki och Lisa Samt alla ni andra som hjälpte till.

*

numret till fonden är by the way: 4402420-6 (plusgiro) Ange ”rehabiliteringsfond” / Johannafonden

Read Full Post »

 

”Var det på denna soffa din pappa förblödde?”

 

Lulu har nyss kommit ut ur fängelse och förför nu den påtagligt kåte sonen till den hon skjutit med denna lysande fras…väl medveten om replikens makabra obscenitet.. och Vem skulle inte falla till föga…? Se bara citatet nedan….?

 

 

 

schafer-christine(Hade jag chans att bli förförd av Christine Schäfer, så hade i alla fall jag nästan accepterat vad som helst…Glynbourne har verkligen hittat rätt Lulu: Flickaktigt söt, med både intelligent elakhet och barnslig oskuld i ögonen, samtidigt som hennes personlighet är tintinmässig nog att hon kan bli vem som helst när som helst…Jag har nog helt enkelt hittat en ny älsklingssångerska Duktig sopran, bra skådis och fängslande utseende…..Wow!! (Här finns mer och där)

 

 

 

Berättelsen om Lulu har i grund samma innehåll som den om Emma Bovary, men med en tydligare sexuell dramatik, och att arseniken är utbytt mot mord halvt om halvt av indignerad elakhet respektive förnöjt självförsvar. Om Young-Goon i Cyberkvinnan och Emma Bovary vänder sin destruktivitet inåt, så är Lulu bättre på att vända den utåt genom sex och våld på ett mer asocialt sätt än hos Flaubert 

 

cyborg-kwenDet finns en gemensam nämnare mellan alla de tre ganska olika berättelserna: På ytan handlar det om galna kvinnor, men innanför denna stämpel handlar det om alienationen av individen, speciellt kvinnan – ändå tror jag inte man skall fastna för mycket vid rollernas kön, det är ett samhällsproblem men också en narrativ-teknisk detalj och en väg till tydligare igenkänning.

 

Dessa tre kvinnor(människor/personer/individer) görs till objekt för andras handlande. Inte främst sexobjekt, utan allmänt De blir osynliggjorda av släkt och vänner och börjar fly in i alternativa världar.

 

isabellehuppertDet stora problemet som alla tecknar är den risk som finns i att leva efter andras förväntningar istället för att leva efter sina egna behov och i vuxet samspel med andra. Hade Young-Goons familj, Emma Bovarys make och alla kåta karlar runt Lulu bara bemödat sig om att öppna ett samtal på lika villkor – hade litteraturen för all del varit fattigare, men kanske hade vi haft lite mindre tragedi.

 

*

 

schafer-christine-5Madame Bovary och Lulu slutar båda i katastrof, men Jag är en cyborg gör det inte. Den blir i slutet istället en skojig påminnelse om vad inlevelse, fantasi och kärlek kan göra….Gäller bara att hitta rätt objekt för ens inlevelse fantasi och kärlek…förlåt! hitta rätt subjekt menar jag förstås, inte objekt….

 

…..En värdig och vuxen ”Du” att upptäcka och älska.

Read Full Post »

gustave_flaubertFeber och blåsvart dräggel var olämpligt och klandervärt, men att Emma låg med sina älskare när maken (glad, snäll men känslolös och mördande tråkig) jobbade ledde till åtal för författaren…(stackars alla tråkiga män annars..?)

 

Att Emma var hemmafru med ouppfyllda drömmar omgiven av tråkiga egoistiska karlar ansågs däremot vara i sin ordning. Nåväl Gustave Flaubert blev frikänd troligen för att det nog var för trovärdigt och verklighetsnära för att någon skulle kunna fälla honom.

 

Madame Bovary må handla om henne på ytan, men frågan är om inte omgivningen av lika uttråkade män och kvinnor är lika viktig. Åtminstone i Chabrols filmatisering. Filmen är spännande och utan att man fäller en enda tår, är den gripande nog att åtminstone jag blir arg på Emmas livssituation och det faktum att berättelsen fortfarande utspelar sig i vår närhet, där man minst anar det. Emma Bovary spelas av huppertapIsabelle Huppert på ett fullständigt lysande sätt (Förstås..vad annars?) En skådespelare som i samma film kan flirta med apoteksbiträdet med munnen full och kinden dammig av arsenik, samtidigt som hon med ett öga kan visa att hon förstår alla de medicinska tillstånd som såväl läkaren (maken) och apotekaren blundar för.

 

isabellehuppert2När jag slog upp berättelsen i Svensk uppslagsbok (1953) hänvisade man till att Emma Bovarys suicid berodde på för ymnigt läsande av romantisk litteratur. För mig är det tydligt att hon helt enkelt av ren leda över att inte ha någon egen plats bland alla effektiva men tråkiga karlar men inte heller ser något nöje i att bara kurtisera för sakens egen skull, börjar söka spänning i kläder, romantik och drömmar. Tyvärr faller hon ständigt offer för andras utnyttjande….ända tills……hon blir vitpudrig runt munnen i apotekets förråd.

 

chabrolChabrol har mer gemensamt med Staffan Hildebrandt än man kan ana i bådas tydliga och medvetna skildrande av en skoningslös vardag, men fransmannen är lite mindre inställsam och på så sätt mindre känslig för att anses töntig…..Dock båda är värda att se för att lära sig om vikten av att hitta en konstruktiv väg här i livet.

Read Full Post »

leende_manÄr du ensam, låt bli det! Var inte ensam! skaffa en älskare och massa barn istället, vackra ska de vara, och sen behöver du vita tänder och mycket pengar! Fixar du det inte, är du en lort, för vill man så kan man!!

jesus-herdarna-1646Julafton var i stort vidrig! förutom att jag besökte en kamrat som tomte, belönad med snaps, sill en flaska Amarone och vänlighet av henne med familj, så var hela dagen oerhört ensam och absurd. Mamma och pappa är gamla med allt vad det betyder av besvärliga krämpor och inåtvändhet, och saknaden efter dottern och längtan efter en vuxen kvinna att få hålla om, älska och titta in i ögonen, brände genom hela kroppen som flytande glas och smältjärn.

castingclose-2Även under julottan i morse kändes det smärtsamt eftersom det bara var par i kyrkan, samt några barn och förstås snack om familj, och glädjehögtid i predikan. Tillåt mig spy! även om alla de inblandade gör så gott de kan. 

Att jag borde vara tacksam för hur fint allt är med min dotter, att jag har jobb, bostad och bra vänner stämmer, men är inget jag känner.

glasmassaJag säger som träd-gubben i Amarcord: Voglio una Donna!men inte den han ”fick” (en nunna på 140 cm som lurar ner honom med hjälp av religionens ok)

PS Det går knappt ens att hitta en bra bild under google på ensamhet, utan att den betonar. Vad bra det är att  vara ensam – ett direkt dj**la hån till den som känner sig ensam. Ner med huvudet i sanden bara!!!

Read Full Post »

Julafton.

hitta_nemo

 

 

 

 

På Tv visas Hitta Nemo, den fina filmen om hur pappan ger upp allt för att hämta sin tillfångatagna son från akvariet. Filmen är skojig – inte tu tal om annat, men jag ser den och kan inte låta bli att få tårar i ögonen när jag tänker på att jag och min mamma ser den utan min älskade dotter – som är någon annanstans idag. I och för sig hos sin mamma – men hon är inte hos mig…………………och det är läge att hämta henne…………..hur jag än längtar och saknar henne

Jag tänker också på er, blogkamrater i samma läge (Dig, som jag och ”riddaren” träffade häromagen, och dig jag skall träffa i övermorgon)  samt AB. som just nu sitter på ett flygplan för att slippa tänka på samma sak: Att inte få fira jul med sina älskade barn på det sätt man vill.

a-pa-blog

Herre, Gud vad jag saknar henne…………..och älskar henne!

Här en julsång av en av ”idolerna”

Read Full Post »

En synnerligen God Jul önskar er Larvad

Read Full Post »

Older Posts »