Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘humor’ Category

Mitt liv har senaste halvåret inte gett mig grunder att fortsätta med bloggen (jag har helt enkelt varit urkopplad pga flytt, men nu i höst tänkte jag börja igen), men inte med denna blogform.
Jag kommer helt enkelt så småningom radera allt och behålla i någon hårddisk, och börja om med en ny stil.
Detta inlägg blir således det sista i denna blog. Den sista gången  som Hörselberg syns i bloghuvudet.
 Nästa gång kanske bergen betyder något annorlunda för mig..
När jag valde de sista kommenterade citaten märkte jag att detta första är en saxad bootleg och inte från originalfilmen, men det gör bara innehållet bättre. Citatet är från musikalen Cabaret om det dekadenta livet i trettiotalets Berlin. Att stanna vid dekadensen vore att förminska livet betänkligt. Var vi än lever och bor försöker vi hitta en en värdighet för livet, och där kan denna berättelse i sin allegoriska form markera detta på samma sätt som Camus, men med lite musik att hitta mening och glädje i det oväntade, absurda och ibland lite amatöristiska. En Kabaret är aldrig fix, utan i ständig förändring och liv. När jag ser bloggen som varit kan jag också se hur mycket som förändrats och övervägande till det bättre.

Men i ett försök att blanda humor, livsglädje och trosvisshet, låter jag Händels Messias markera både slutet men också början på något nytt denna sommar 2009. Här är det Mormonerna som får markera början på något nytt.
S D G Halleluia 
 
Annonser

Read Full Post »

mamma_mia_ver2_20595148I musikalen Mamma Mia, så ska ju berättelsens vigsel stånda i ett kapell på en grekisk ö. Kapellet är utan ikonostas, men ser påfallande grekiskt ut (konstigt…?) I  detta kapell väntar så en präst som ser påfallande svensk ut. Berättelsen förutsätter också den påfallande heteronormativa och kvinnoförtryckande anglosaxiska seden att pappan skall lämna över bruden – även om det nu blir mamman som gör det. När inte allt i berättelsen går som det ska, ser alla församlade gäster inklusive prästen besvärade ut – man ska ju inte skämta med något så allvarligt som religionens inauguration av ett kärleksförhållande. Jag tycker i alla fall det är ganska trevligt att Björn Ulvæus är ganska tydlig på den punkten. Äktenskapet är instiftat och beskyddat av Gud – och givetvis inte den grekiskortodoxa Guden utan en odefinierat västeuropeisk Gud.

Nu gäller det bara att bestämma sig vilken hållning hos Björn Ulvæus som är där för syns skull…hans privata ateism eller hans professionella Guds/religionsvördnad.

Berättelsen hade ju funkat lika bra med en glad grekisk 60-årig bypolitiker som viger paret på en vacker marmor- beklädd klippavsats…

……….Kanske lite magsurt av mig…….men problemet med Ulvæi ateistiska uttalanden utanför Mamma Mia är att man bortser från att religionen trots sina problem också kan vara ett socialt smörjmedel….om vi som troende kan släppa lite på våra sannings- och exklusivitetsanspråk, vilka gärna Ulvæus får kritisera. Varför inte i en ny musikal??

mammamia

Nå, Vad tyckte jag då om Mamma Mia som filmatiserad musikal?

kyrka_vid-_kastro_sinfosJorå, lite krystad och grund som berättelse, lite väl fånigt med körerna/baletterna som ska fylla ut (nästan) alla nummer. Men filmen var glad och rolig och det var en skojig rollbesättning med Brosnan och Streep. Den var sannerligen inte genial, och att kalla den för världens främsta musikal är väl att göra en väl pinsam ”kay Pollack”. Det roligaste var nog att höra sångerna i nya tappningar av skådisar kända för allt annat än musikaler av denna genren, och eftersom Agneta och Annfrid sitter så hårt fast i trumhinnorna blir det extra roligt.  Klart sevärd en gång, och oproblematisk att se om flera gånger.  De av många så omtalade sexanspelningarna tänkte jag inte på.Visst fanns det, men inte mer än på Aktuellt 21:00.

Read Full Post »

kaldolmarEn riktigt svensk arbetskamrat hittade en broschyr från -57 (Vad ska jag heta? Sthlm; 1957: Svenska Lif – Balder) om hur man väljer och ger namn till sitt barn inför det några månader senare stundande dopet. Skriften är en riktig svensk publikation, ett citat:

”Genom födelsen är Ditt barn svensk medborgare. Det betyder att barnet blir delaktigt av en tusenårig kultur med allt vad det innebär Vi svenskar har ett rikt arv att förvalta, stora minnen att vara stolta över. Vi tycker med rätta, att vårt land är det bästa i hela världen, och det finns objektiva skäl som talar därför. Vi har en hög levnadsstandard, vi har en väl utbyggd social omvårdnad och vårt land ger åt barnet de bästa möjligheter för dess framtida utbildning, vilken levnadsbana Ditt barn än kommer att slå in på….”

”….(……)…Tänk på, att namnet skall följa Ditt barn genom hela livet. Hur viktigt är det inte då att välja ett namn som barnet inte behöver skämmas för. Utländska namn, t. ex. filmstjärnors eller idrottstjärnors namn, tas nu ofta upp av svenska föräldrar. Det passar inte särdeles bra, eftersom Ditt barn är svenskt”.

pitepalt”…(……)…Sverige är ännu ett kristet land. Den överväldigande majoriteten av det svenska folket tillhör ännu den svenska kyrkan, oaktat det numera är möjligt att utträda. Endast några få promille av hela befolkningen har begagnat sig av denna möjlighet, ett vittnesbörd om att svenskarna ännu känner samhörighet med fädernas kyrka. Kanske sjöngs vid Ditt bröllop, som vid många andra, just J. A. Eklunds psalm: Fädernas kyrka i Sveriges land.”

Sålunda ganska storsvenska och svulstiga formuleringar som inte erkänner ex dödandet av forntroende eller samer, förbud mot samekultur, samiska språket och samereligion, diskrimineringen av romer och resandefolk och alla krig hit och dit om dessa händelser inte tillhör våra ”stora minnen att vara stolta över”. Listan kan göras längre. Man gör sig i alla fall så pass stolt över det svenska, att man t o m förklarar vilka namn som passar. Så låt oss se på vad de föreslår. Vi borde ju då mest hitta fornnordiska namn och inte alla dessa namn som kommit via inflyttning från kontinentens alla degos-folk: 😉

Ex flicknamn på P:

Paula, Paulina (Rom), Pernilla (Rom), Petra (Rom), Pia (Rom), Pirkko (Rom via Finland),

Pojknamn på U:

Ulf (Norden), Uno (Italien), Urban (Rom)

Flickor på Z

Zilla (Romskt), Zuleika/Zuleima (Arabiska)

Pojkar på C

Cecil (England), Charles (England/Frankrike), Claes (Rom/Bysans), Clarence (England), Clemens (Rom), Cyril (Rom)

När det gäller pojknamnen hade 82 av 249 ett  (forn-)nordiskt ursprung. Resten var kontinentala och ganska många från den romanska delen av kontinenten. 

Ett riktigt svenskt syskonpar skulle alltså kunna heta Claes-Cyril (græco-romerskt)( och Zilla-Pirkko (Romsk-finskt).

 

 

persiljejarparMåhända låter det som alla var svenne-bananer i löptexten, men till syvende och sist kan vi inte förneka att vi delar vår svenska kultur med nästan alla väster om Ural och Indus! Troligen för att tidigare generationer av innebyggare på denna landtunga i norden sett handelsutbyte med fjärran grannar som helt naturligt. Vi har alltså egentligen alltid haft ett internationaliserande levnadssätt, som egentligen aldrig brutits. Vår kontinuerliga import av fjärran namn, tankar, religioner, konsthantverkstekniker, kryddor och maträtter, har alltid funnits där men bara omprövats som historiskt fenomen vid krig med nära grannar

”Vi är svenskar ni är danskar,

Vi talar svenska och ni en grötig icke-svenska….så det så!”

En sann patriot skulle därför hellre sätta bo med någon skönhet från Turkiet än en från Jylland.. Tankegången är skojig att smaka på. 

vinbladsdolmar2nangua_baozi_chinese_dumplings2cevapcici1

 

 

 

 *

I Guds namn –  بسم الله (Bismillah) – är jag svensk!

Read Full Post »

pussPussande fisk!

På senaste ”Måndagsdissen” dissade jag ju Svenska kyrkans kyrkostyrelse för deras feghet när det gäller användandet av det juridiska begreppet äktenskap i deras förslag på ny vigselordning. Men då hade ingen inom media ännu fått se förslaget i sak som nu är offentligt.

Dissen verkar ha varit avgörande, för plötsligt så är ordet aktuellt i deras ny-nya förslag. Se där!!

menkissing2Men eftersom det inte är första gången en liknande sak händer efter Måndagsdissens kraftfulla protest, att man ändrar sig så har jag i min generositet beslutat mig för att instifta en ny artikel: onsdagspussen.Första onsdagspussen går alltså till Svenska Kyrkans kyrkostyrelse, för att det verkar som de har författat ett utmärkt förslag på vigselordning. Tack ska ni ha!

Och om det funkar som det ska, så blir det ett sjuhel****es gräl pga detta förslag, men det kommer våra kommande generationer tacka kyrkostyrelsen för. Tänk om vi, och våra barn sluppe samma debacle som i ämbetsfrågan. Det tror jag skulle vara skönt för alla inblandade, vilken sida man än företräder.

Tack, kyrkostyrelsen för rakryggade klara besked! Puss på er!

Read Full Post »

bull_terrier_08aTvå dagars hårigt och roligt allergitest….Som alla andra i samma ålder önskar sig A. djur – en hund. Vi har haft fiskar och hamstrar, nästan alla (faktiskt) kompisar har hund, så för att vi ska kunna besluta lättare har vi varit mässan ”My Dog” och tittat på söta, läbbiga, imponerande och skrämmande hundar och såna hundar ”man bara vill ha”. Visst verkar det rätt mysigt med en hund som traskar, hoppar, smyger och springer omkring i ens lägenhet men hur smart är det? Får man inte samma besvär som alltid med en ny ”sambo”, nya vanor man blir tvungen att acceptera, kvällspromenader och matinköp som måste skötas vid fel tillfälle, dessutom sköter inte hundar hygienen på samma sätt som vi – om man vill ha det någorlunda beboeligt hemma. Att man som förälder också riskerar bli huvudansvarig trots alla löften om att ”Jag lovar att gå ut med den på kvällarna”. I sommar funderar jag på att låna en hund under någon/några veckor för att vi skall se lite mer av verkligheten utan att behöva ta ett livslångt ansvar på en gång. Det finns ju också ställen med hundar som ingen tycker om eller vill ha – där kan man också hoppa in en tid som jourhusse under tiden..

funny-shar-pei-pictureschapendoesKan man inte göra samma sak när det gäller mänskliga sambor? Precis som med hundarna fanns det ju även mattar som var söta, läbbiga, imponerande och skrämmande samt såna ”man bara vill ha”, men det blir nog inte lika lätt att låna en över sommaren…..för samtidigt..

…..det börjar kännas lite tomt och trist där hemma…….Luften bara dras ut ur mig och försvinner tidvis. En hund skulle bara te sig patetiskt..och ännu mer ensamt…

Read Full Post »

sep_04012

kepler2lrgsolsystemSolsystemet fungerar igen. Alla naturlagar och planeter är på plats och gravitationen likaså. Färgerna visar rätt utseende och tonerna kan höras igen. Smaker känns ånyo bekanta och igår firade vi julafton ännu en gång, denna gång med både föräldrar och barn – alla ens tre generationer. Plötsligt som i ett trollslag försvann all spänning och allt obehag. Jag var inte längre trött utan pigg och glad och kul julklappar fick man. Stockholm kan återigen se vackert ut – trots allt trafikljud man hör överallt, oavbrutet.  Gott nytt år på er!! /L

Read Full Post »

 

”Var det på denna soffa din pappa förblödde?”

 

Lulu har nyss kommit ut ur fängelse och förför nu den påtagligt kåte sonen till den hon skjutit med denna lysande fras…väl medveten om replikens makabra obscenitet.. och Vem skulle inte falla till föga…? Se bara citatet nedan….?

 

 

 

schafer-christine(Hade jag chans att bli förförd av Christine Schäfer, så hade i alla fall jag nästan accepterat vad som helst…Glynbourne har verkligen hittat rätt Lulu: Flickaktigt söt, med både intelligent elakhet och barnslig oskuld i ögonen, samtidigt som hennes personlighet är tintinmässig nog att hon kan bli vem som helst när som helst…Jag har nog helt enkelt hittat en ny älsklingssångerska Duktig sopran, bra skådis och fängslande utseende…..Wow!! (Här finns mer och där)

 

 

 

Berättelsen om Lulu har i grund samma innehåll som den om Emma Bovary, men med en tydligare sexuell dramatik, och att arseniken är utbytt mot mord halvt om halvt av indignerad elakhet respektive förnöjt självförsvar. Om Young-Goon i Cyberkvinnan och Emma Bovary vänder sin destruktivitet inåt, så är Lulu bättre på att vända den utåt genom sex och våld på ett mer asocialt sätt än hos Flaubert 

 

cyborg-kwenDet finns en gemensam nämnare mellan alla de tre ganska olika berättelserna: På ytan handlar det om galna kvinnor, men innanför denna stämpel handlar det om alienationen av individen, speciellt kvinnan – ändå tror jag inte man skall fastna för mycket vid rollernas kön, det är ett samhällsproblem men också en narrativ-teknisk detalj och en väg till tydligare igenkänning.

 

Dessa tre kvinnor(människor/personer/individer) görs till objekt för andras handlande. Inte främst sexobjekt, utan allmänt De blir osynliggjorda av släkt och vänner och börjar fly in i alternativa världar.

 

isabellehuppertDet stora problemet som alla tecknar är den risk som finns i att leva efter andras förväntningar istället för att leva efter sina egna behov och i vuxet samspel med andra. Hade Young-Goons familj, Emma Bovarys make och alla kåta karlar runt Lulu bara bemödat sig om att öppna ett samtal på lika villkor – hade litteraturen för all del varit fattigare, men kanske hade vi haft lite mindre tragedi.

 

*

 

schafer-christine-5Madame Bovary och Lulu slutar båda i katastrof, men Jag är en cyborg gör det inte. Den blir i slutet istället en skojig påminnelse om vad inlevelse, fantasi och kärlek kan göra….Gäller bara att hitta rätt objekt för ens inlevelse fantasi och kärlek…förlåt! hitta rätt subjekt menar jag förstås, inte objekt….

 

…..En värdig och vuxen ”Du” att upptäcka och älska.

Read Full Post »

Older Posts »