”Hel-hycklerister”….eller?

”Pastorer lovar helnyktert liv”

Publicerad: 2009-03-06 09:20 i Tidningen Dagen

Pastorer och predikanter inom Trosrörelsen har tillsammans tagit ett unikt initiativ – de ska leva helt utan alkohol.

Det var på predikantkårens årsmöte i slutet av februari som alla närvarande ställde sig bakom ett uttalande som vikten av nykterhet. Men det stannade inte bara vid en allmän uppmaning. De lovade även själva att leva ett helnyktert liv, enligt ett pressmeddelande från Livets ord.

Ställningstagandet ska ses mot bakgrund av den ökade alkoholkonsumtionen i Sverige. Trosrörelsens pastorer tycker även att det är fel att inte ens frikyrkor numera är alkoholfria zoner, och de ska arbeta för att de kyrkor de själva representerar ska vara helt alkoholfria miljöer.

På mötet i Uppsala skrev de närvarande under en skrivelse. Nu håller man även på att samla in underskrifter från de medlemmar i predikantkåren som inte var närvarande. I skrivelsen står bland annat:

 

 ”Vi ser en oroande tendens att det sker en förvånansvärt snabb liberalisering av synen på alkohol inom kristna sammanhang där detta för bara några år sedan var otänkbart. I denna situation vill vi som pastorer och predikanter som företräder Trosrörelsens församlingar i Sverige uttala vårt starka stöd till en helnykter livsstil. … Som undertecknare av detta uttalande har vi valt att leva nyktert och att avstå från alkohol samt att aktivt arbeta för att våra kyrkor ska bli alkoholfria miljöer.”

(slut tidningscitat)

 

 

I första anblick kan det verka vara ett ganska bra beslut: Man tar tydligt avstånd från alkohol och därigenom även de skadeverkningar alkoholmissbruket kan leda till. Man gör det även på en tydligt grundad tro på att vi människor med varandras och guds hjälp kan hitta vägar ut ur ett missbruk.

 

Men är detta det enda synsättet när det gäller detta problem? Nej. Självklart inte. Dels brukar det inte vara så oerhört många missbrukare i frikyrkoförsamlingar i grunden, så frågan är vilka man egentligen vill nå. Under många generationer har ju just frikyrkligheten varit ett av de få helnyktra områden i samhället, vad än detta har inneburit.

 

 

Det största problemet med ställningstagandet är ändå att man gör alkoholfrågan till en bekännelsefråga. Om man ställer ett oskrivet kulturellt krav på att alla medlemmar inte bara bör vara nykterister utan till och med absolutister, så kommer man att dessutom motarbeta nåden i den församlingen. Tyvärr har jag sett detta i praktiken, hur bra pålitliga kristna människor efter ett återfall i spritmissbruk, fått ågren för att ha svikit Gud inte bara sig själv, och känt en så stor skam att det behövts onödigt stor insats för att rätta till nykterheten, bara för att efter tillfrisknandet drabbas av att den egna församlingen börjat se ned på personen, och befriat honom från viktiga förtroendeuppdrag som alltid fungerat innan. Jag tror därför att det är utomordentligt viktigt att när det gäller alla individual-moraliska frågor inte låta det bli en fråga om att vara förebild, vilket inte hindrar att man har en mycket strikt alkoholpolicy som, gäller vid alla församlingens träffar, men det är en annan sak.

 

Guds nåd skall vara villkorslös i mötet med alla människor, helgelsen skall vara fritt formulerad utifrån våra personliga behov och understödd av församlingen på en formell basis.

På så sätt ska en person kunna känna att även de som nyttjar alkohol kommer göra allt för att hjälpa den kamrat i församlingen som har missbruksproblem, inte för att Gud vill det, inte för att Jesus bett oss om det, utan för att vi har respekt för vår församlingsvän – oavsett vad Gud tycker. Det är väl inte för vår egen frälsnings skull som vi skall låta bli alkohol i våra församlingar – Då är det ju bara hyckleri och ren skenhelighet.

 

Nåväl, finns det då inga goda skäl att vara nykterist, hel-nykterist eller absolutist? Jo självklart! Det finns också många bra skäl att ha en officiell alkoholpolicy för församlingar, föreningar och arbetsplatser – men det handlar bara indirekt om religion. Mest handlar det trots allt om medmänsklighet och medicinska/psykiatriska/sociala faror och skador. Självklart är det också medmänsklighet som ytterst driver de nu helnyktra 40 pastorer inom den svenska trosrörelsen, det tvivlar jag inte en sekund på, men åtgärden i sig är tyvärr ganska tvivelaktig. Den riskerar bara att skapa ett annat missbruk, ett missbruk av nåd, helgelse och kristet vardagsliv, som stänger ute folk som inte kommer till ett och samma svar som pastorn, och ett och samma svar som sen alla församlingsbor officiellt förväntas dela som sina egna svar 15 minuter efter offentliggörandet – oavsett vad man tyckt i frågan innan.

 

    

 

När jag under några år arbetade med missbrukare fick jag möta frikyrklig helnykterism på både gott och ont. Det negativa var precis som jag sade ovan att man skapade en neurotisk hållning till drickandet som jag fick se bryta ner goda kristna till såväl kropp och själ som ande, bara för att deras församlingar ville vara ”kristna på riktigt”, på ett liknande sätt blev det också fel att bara hänvisa till att ”Jesus frälste mig från flaskan”, när det troligen låg ett stort mått av praktisk medmänsklighet bakom. Det är viktigt att just kunna erkänna denna medmänsklighet eftersom den kan också visa att vi människor kan bli nyktra även utan Gud, för det kan vi.

 

Det positiva som jag fick se var att i dessa överskruvade frikyrkomiljöer som gjorde nykterhet till verkhelighet så brydde sig folk om frågan och tvingade folk att tänka efter och ta ställning, vilket vi i svenska kyrkan inte alls gjorde på samma sätt – inte ens när någon hade spritproblem.

 

Mellantinget skulle vara i mitten: Det finns alltså en mycket god sida av dessa 40 pastorers beslut: Beslutet kan få församlingar och arbetsplatser att besluta om alkoholpolicy – vilket är bra, beslutet kan få oss var och en att tänka efter och ta ställning om var vi själva står i frågan och huruvida vi själva har problem med spriten…Vad vi sen kommer fram till personligen, det får bli en fråga mellan mig och Gud, mig och mina anhöriga, men inte mellan mig och pastorn. Slutligen var det olivträdet som var Athenas gåva till staden, inte vinrankan. Olivträdet som ger mat, bränsle, skugga och ved. Vinet är ett glädjeämne låt så vara även vid frånvaron av det… 

 

 

Read Full Post »

Stjärntaket

Skulle jag ha henne som min dotters storasyster, så skulle jag vara så oerhört stolt. Hon är fullständigt självlysande i sin roll. Minspelet, den intelligenta blicken och kärleksfulla vuxna leendet i både ögon och mun. Skulle hon bli skådis i framtiden så har filmindustrin ett nytt proffsigt alternativ att som vanligt stoppa in i alla filmer…  😉 Men inte utan att hon skulle lysa mot bioduken

Den jag talar om är Josefine Mattson. Utan henne (och Anki Lidén som eländig och enerverande mormor) skulle filmen inte alls vara lika lysande – även om berättelsen bär och angår……åtminstone mig som också har en kamrat som just nu behandlas mot kräfta.

Visst känns det som samma berättar tradition som Lotta på Bråkmakaregatan i regi av Johanna Hald – men vuxnare, mer lysrör, mindre gulligull – och detta gör också att filmen ändå bär trots sina klichéer.  Den kunde ha gjorts ännu mindre rapsodisk, mer realistisk och flytande, men det behövs inte Johanna Thydells berättelse främst, men också Lisa Siwes regi lyckas återskapa tillräckligt mycket av hur det är att vara tonåring respektive förälder och morförälder, att leva i brännpunkten av trassel med vem man själv är och hur ens föräldrar uppför sig. Jag som man, son och pappa kände igen allt och grät och snyftade när jag levde mig in i filmen, och fick plötsligt uppleva det finaste en förälder kan uppleva – och just under denna film känns det ännu bättre, ännu mer mäktigt: När jag sitter där och snyftar och hulkar över mammans förvirrade cancer-själ, så har min dotters kompis uppmärksammat dottern på att jag har en tår i ögat och plötsligt finns det där en varm hand från mitt egen barn som tröstar mig och fyra 10-åriga ögon som tittar ömt – och en aning roat – på (kompisens) rörda pappa.

Tänk att ha en egen livs levande filmhjälte i familjen…..En dotter som är som en litterär gestalt och ännu bättre än drömdotter som faktiskt finns på riktigt – och som jag givetvis är oerhört stolt över..

Bland mina räkningar nu, så fanns också en donation till Bröstcancer fonden Johanna….. Det är det minsta jag kan göra, även som ett tack till Filmens upphovskvinnor. Tack Johanna, Josefine, Anki och Lisa Samt alla ni andra som hjälpte till.

*

numret till fonden är by the way: 4402420-6 (plusgiro) Ange ”rehabiliteringsfond” / Johannafonden

Read Full Post »

Måndagsdissen (19 jan)

Svart T-cell i valfri färg….Orwells ”1984” i svensk sjukvård: läkare och politiker bestämmer som vanligt allt, inte för att det är bäst för patienter eller ens forskning, utan för att det gagnar deras personliga mål mest. I alla fall är det lätt att tro på en sådan konspirationsteori, och inte lyckas sjukvårdens politiker och tjänstemän motbevisa det heller. Utan de bara umgås med sina gelikar i sina små ”stam-celler” för att smida ränker. Men bara deras stamceller tycks duga………

 

Då och då får man läsa dessa uppmaningar till att lämna blod, eller donera organ. Man har till och med skrivit lagarna så att de mer påminner om telefonförsäljning med negativ kontraktsteckning och förutsatt lojalitet med att skära sönder sig och sprida sig till andra. Lagarna runt dödsbegrepp, donation och transplantation har självklart också förändrats utifrån tanken att så långt som möjligt förenkla för svensk sjukvård. en person som dagen före lagändring fick sin respirator avstängd blev mördad men dagen efter var hon plötsligt redan död när strömmen bröts, allt enligt fiffiga paragrafer.

 

Även om jag ogillar lagarnas formuleringar utifrån vissa formuleringar som gör att jag än så länge vägrar donera, så kan jag se de praktiska fördelar när man låter mer eller mindre levande människor bidra till en förenklad och billigare sjukvård (Transplanterade organ är oftast billigare, enklare och mer praktiska än sina mekaniska motsvarigheter. Ett mekaniskt hjärta kräver t o m en mindre ryggsäck med luftkompressor och slangar rakt in i bröstkorgen och då är ju givetvis naturens konstruktion bättre. Emellertid blir lagarna ändå likt T-fordens färg: Den sades säljas i valfri färg, men de facto fanns den bara i svart. men detta var givetvis en humoristisk reklamdrive. Att vi skulle få bestämma demokratiskt när det gäller våra frivillig donation är blivet tyvärr en lögn, om än med gott uppsåt.

 

Nu Dissen: När en människa håller på att lämna jordelivet är det helt okej att tappa allt absoluta och heliga människovärde som vi kristna brukar dra upp i alla debatter och tillräknas ett blott instrumentalt värde som organbank. Men om man råkar ha ett sjukt barn som skulle kunna räddas med hjälp av några stamceller från en navelsträng, så är det plötsligt helt olämpligt, och det par som önskar skaffa ett barn av denna anledning har tydligen utmanat etiken betänkligt. Jag förstår verkligen inte kritiken mot användandet av stamceller, när man samtidigt godkänner transplantationer. Det är som att bära päls men vara vegetarian. En mer formell analys av de etiska argumenten skulle säkert kunna göras, men det tar för lång tid. Men Givetvis är det barnsligt att tro att allting kommer förfalla till ett nazistiskt ”Du sköna nya värld”

 

Nåväl, Detta etiska dilemma har sen några år varit förkroppsligat hos familjen Richardson i n Felix öde har under många år kunnat följas i media, så ock den besvärliga debatten.

Deras väntade lillasyster kommer donera sin navelsträng så att blodet därur kan rädda hennes storebror. För ytterligare en annan storebror Mathias är det för sent. Föräldrarna har alltså skaffat ett nytt barn, men har nu via IVF kunnat välja ett utan de genetiska problem som storebror Felix har. Nu äntligen verkar de ha en god framtid i sikte. Men det som andra föräldrar får som en självklarhet; att samhället ställer upp med stöd och hjälp till det sjuka barnet, har hos dem varit kantat av andras klåfingriga politik.

Jag tycker Felix och Emmas föräldrar Helena och Fredrik gör helt rätt, och eftersom jag är gripen av deras öde, vill jag bara önska dem lycka till och peka på att allt det besvär de ägnat frågan också med all tydlighet visar att deras familj är en god miljö för både storebror och lillasyster. När navelsträngen använts är ju Emma som vilken annan efterlängtad unge som helst och tänk vilket underbart syskonskap.

*

 

Svensk sjukvård och svenska panikmoralistiska sjukvårdspolitiker dissas alltså ganska så fett! Deras flagranta brist på empati, medmänsklig fantasi och etisk analysförmåga, samt den föreliggande moraliska hybris som drabbat Richardsons är bara beklaga.

Att dessutom så många av dessa politiker hänvisar till kristen etik utan att ha nödig kunskap i Genesis och dess problem kring vad Jhwh gjorde för att patriarkerna skulle få barn gör det än mer pinsamt. Ergo: Läs på!

 

*

 

Richardsons! Ni som familj, enskilda individer 

och alla de moraliska överväganden ni tvingats till,

har i alla fall mitt stöd som den okände vän jag är,

och som den sjukvårdsutbildade teolog jag är.

Felix, Emma, Mathias, Helena och Fredrik:

Lycka till vad som än händer!

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Var DU gravid kanske??

Fula fädrafördomar finns fortfarande……..när kvinnor skriver historia 

I dag, mitt i packandet hittade jag ett fotoalbum med bilder från BB när vi fick vårt barn, samt  alla papper från samma dag. Underbart, men samtidigt smärtsamt med tanke på anledningen till packandet, tur att bilderna finns.

Nu är det ju jag som råkar ha alla papper av någon anledning, men hade de funnits hos mamman hade de inte avslöjat något om att jag faktsikt var där. Visst kan jag förstå den medicinska indikationen att man inte behöver nämna närvaron av en pappa – det är ju trots allt barnet och mamman som är kliniskt spännande. Samtidigt: jag kom att bli ganska aktiv i skeendet den dagen, så detta med navelsträngen kändes ganska futtigt i förhållande till allt annat som skedde mellan morgon och kväll då det började lugna ned sig ordentligt. och alla timmar och dagar på ömsom sidor. Hade jag inte varit där hade det gått lika bra, men för oss som familj är det ju skojigt att båda föräldrar delar så mycket som möjligt från den dagen.   

Det är beklämmande att vi pappor inte automatiskt räknas med, trots att vi oftast inte är helt oviktiga. Samma sak var det då och då i föräldragruppen på MVC, vid ultraljudet, på BVC, för att inte tala om läkaren på MVC, där jag som pappa var helt ointressant.

Att det lätt blir så här beror nog både på att barn och mamma är mer medicinskt viktiga, och att tyvärr många pappor struntar i frågan men samtidigt så blir det otrevligt för oss som vill vara med, och det skapar också en skuggbild av att pappor egentligen är ganska oviktiga när det gäller barn (en skuggbild so med största sannolikhet skrämmer iväg män som egentligen vill vara där.

Frågan är hur politiskt korrekt det är att säga att kvinnorna får faktiskt ta och träda tillbaka några steg under sin graviditet för att släppa fram männen? Oftast handlar det inte om något så enkelt som ”gravid kvinna” utan en familj i någon form, där det nog är lika svårt för alla medföräldrar till den gravida oavsett deras kön – kanske ännu värre om båda inte är biologiska föräldrar utan bara en.  

Mer familjegrupp! Släpp begreppen mamma och pappa utan använd hellre förälder och förälder – på många sätt är vi lika viktiga, och givetvis kan båda klara ett nyfött barn utan den andra om så behövs – men med olika besvär – större och mindre. Det är nog inte barnets perspektiv som är det viktigaste, utan perspektivet på barnets möjligheter, alltså hela samspelet runt barnet. 

Om barnet har två föräldrar – är ju båda lika viktiga – är det så konstigt? Inte för mig och min unge i alla fall: Som tur är!

och visst längtar jag halvt ihjäl mig när vi inte träffas. Jag tänker på henne nästan oavbrutet – kanske just för att vi har så mycket som vi delar från första gången jag sjöng godnattsånger innan du ens var född. en dag utan mitt barn känns som 25, även om jag också kan hitta andra ändamål för sången, att längta efter….. 

*

 *

En riktigt otrevlig sida av detta med att vara man och inte vara aktivt strunta i barn. För många år sen fick jag en tjänst där jag skulle hälsa på en massa barn på olika ställen. Plötsligt blev det protester hos en del föräldrar att det var jag och inte en kvinna som skulle hälsa på barnen – det visste väl alla människor hur män som var snälla mot barn var?   …Nåväl; Alla förstod med tiden att jag var lika hyggliga som andra, jag fick ju vara kvar och blev ganska omtyckt – av barnen också… Det var ingen av de misstänksamma mammorna som någonsin bad om ursäkt för att se mig som presumtiv pædofil, Det är ingen som någonsin bett oss män i sverige om ursäkt för dessa misstankar, trots att barn ofta far mer illa i mödrars/kvinnors vård än i fäders/mäns vård.  Att bli misstänkt av kvinnlig pöbel-justis för ett så skamligt brott gör ganska ont!

Iustitia – är blind – på många sätt

 

 

Read Full Post »

Anden i flaskan

Är jag antisemit? Kanske…

Alla människor gör fel. Jag gör fel och Rosenblat gör fel! Oavsett härkomst storlek på stortån, religion, älsklings-sylt så kommer man göra fel. Vem som helst kan göra fel! De flesta av mina inlägg har inte blivit besvarade av okända människor, utan bekanta eller personer som tagit kontakt på ett trevande sätt. Tills nu! Jag skrev och kritiserade ett judiskt par som kryddat sin berättelse från Buchenwald, och på en gång har jag fått svar av en annan typ – som känns som om jag sagt något antisemitiskt……även om de jag tagit med bland kommentarerna varit artiga och snälla.

Ordet Antisemitism föder onekligen onödigt starka känslor – så jag väljer att ta min åsikt en gång till.

Ja, Jag anser att Rosenblat gjorde fel i den mån de ljög, men jag är också för yttrandefrihet. Om det visar sig att mina uppgifter om paret Rosenblat varit fel kommer jag ändra mitt inlägg. Att jag skrev inlägget beror på att min släkt också varit indragen i andra världskriget och att jag därför vet att det funnits utrotningsläger, och jag blir därför rädd när detta kan riskera att förnekas – vilket inte hindrar att lögnare måste kritiseras. De judar som oförskylt blev avrättade tillsammans med romer, homosexuella, funktionshindrade, oliktänkande etc får aldrig förtigas därför måste även lögnarna tas fram – Tillsammans med dem jag träffat som kan berätta om vad som verkligen hände.

Som tur är: Bevisen från andra världskriget är många. Har jag gett uttryck för antisemitism, så ber jag om ursäkt, och lovar bättring. Måndagsdissarn har talat.

Bilden: Gottfried Wagner är barnbarnsbarn till Richard Wagner och har gjort ett stort arbete för att rentvå familjen Wagners namn just genom att peka på hur familjen medvetet och omedvetet hjälpte Hitler och nazismen. Efter att ha läst hans böcker, har man en helt ny syn på såväl Wagner, nazismen, Bayreuth som detta med lögner om andra världskriget.

Read Full Post »

Harmoni rev.

Solsystemet fungerar igen. Alla naturlagar och planeter är på plats och gravitationen likaså. Färgerna visar rätt utseende och tonerna kan höras igen. Smaker känns ånyo bekanta och igår firade vi julafton ännu en gång, denna gång med både föräldrar och barn – alla ens tre generationer. Plötsligt som i ett trollslag försvann all spänning och allt obehag. Jag var inte längre trött utan pigg och glad och kul julklappar fick man. Stockholm kan återigen se vackert ut – trots allt trafikljud man hör överallt, oavbrutet.  Gott nytt år på er!! /L

Read Full Post »

Måndagsdissen (29 dec)

Farschemen Aikh!! Shame on you!! אומפֿאַרשעמט

Att efterbörden av ett krig kommer ut utan fel och brister är viktigt så att vi lär oss något, Till detta behövs barnmorskor (maieus) som lockar och lurar ut det vidriga berättelserna om de ännu vidrigare händelserna.

Att hitta på en berättelse gör skadan värre:

Nu berättas det både lite här och där att man förmodar att paret Herman och Roma Rosenblat hittat på sin kärlekshistoria som ett minne från koncentrationslägret Buchenwald. Även om grundhistorien – en romans – kan kännas futtig och ofarlig att ljuga om, så väcker den givetvis frågan om vilka andra historier som kan han vara sanna respektive osanna.

EXTRA ALLVARLIGT ÄR DET NÄR DET SOM BEKANT UNDERSTUNDOM BLOSSAR UPP EN REVISIONIST-DEBATT OM NAZISMEN. (Som tur är faller ändå revisionisternas misstankar eftersom det finns för många fysiska bevis på vad som hände, så vi kan ändå vara säkra på att förintelsen ägt rum, även om säkert ett eller annat minne förändrats medvetet eller omedvetet.

 

Jag vet inte om det är sant, men är denna nyhet en lögn, så har revisionistiska nassarna lyckats så split igen, är det sanning så har tidigare nämnda knorrbärare kunnat lata sig, man har fått sitt budskap serverat på guldbricka (gjort på guld från läger-offrens ringar) .

 

På en av Buchenwalds grindar står det Jedem das seine: Åt var och en det som är var och ens!

I sådana fall: Skam åt lögnarna: Farschemen Aikh!!

………..Måndagsdissarn har talat

Read Full Post »

Galna människor 3: Skjut med målare

 

”Var det på denna soffa din pappa förblödde?”

 

Lulu har nyss kommit ut ur fängelse och förför nu den påtagligt kåte sonen till den hon skjutit med denna lysande fras…väl medveten om replikens makabra obscenitet.. och Vem skulle inte falla till föga…? Se bara citatet nedan….?

 

 

 

(Hade jag chans att bli förförd av Christine Schäfer, så hade i alla fall jag nästan accepterat vad som helst…Glynbourne har verkligen hittat rätt Lulu: Flickaktigt söt, med både intelligent elakhet och barnslig oskuld i ögonen, samtidigt som hennes personlighet är tintinmässig nog att hon kan bli vem som helst när som helst…Jag har nog helt enkelt hittat en ny älsklingssångerska Duktig sopran, bra skådis och fängslande utseende…..Wow!! (Här finns mer och där)

 

 

 

Berättelsen om Lulu har i grund samma innehåll som den om Emma Bovary, men med en tydligare sexuell dramatik, och att arseniken är utbytt mot mord halvt om halvt av indignerad elakhet respektive förnöjt självförsvar. Om Young-Goon i Cyberkvinnan och Emma Bovary vänder sin destruktivitet inåt, så är Lulu bättre på att vända den utåt genom sex och våld på ett mer asocialt sätt än hos Flaubert 

 

Det finns en gemensam nämnare mellan alla de tre ganska olika berättelserna: På ytan handlar det om galna kvinnor, men innanför denna stämpel handlar det om alienationen av individen, speciellt kvinnan – ändå tror jag inte man skall fastna för mycket vid rollernas kön, det är ett samhällsproblem men också en narrativ-teknisk detalj och en väg till tydligare igenkänning.

 

Dessa tre kvinnor(människor/personer/individer) görs till objekt för andras handlande. Inte främst sexobjekt, utan allmänt De blir osynliggjorda av släkt och vänner och börjar fly in i alternativa världar.

 

Det stora problemet som alla tecknar är den risk som finns i att leva efter andras förväntningar istället för att leva efter sina egna behov och i vuxet samspel med andra. Hade Young-Goons familj, Emma Bovarys make och alla kåta karlar runt Lulu bara bemödat sig om att öppna ett samtal på lika villkor – hade litteraturen för all del varit fattigare, men kanske hade vi haft lite mindre tragedi.

 

*

 

Madame Bovary och Lulu slutar båda i katastrof, men Jag är en cyborg gör det inte. Den blir i slutet istället en skojig påminnelse om vad inlevelse, fantasi och kärlek kan göra….Gäller bara att hitta rätt objekt för ens inlevelse fantasi och kärlek…förlåt! hitta rätt subjekt menar jag förstås, inte objekt….

 

…..En värdig och vuxen ”Du” att upptäcka och älska.

Read Full Post »

Galna kvinnor och män 2: Älskog och arsenik

Feber och blåsvart dräggel var olämpligt och klandervärt, men att Emma låg med sina älskare när maken (glad, snäll men känslolös och mördande tråkig) jobbade ledde till åtal för författaren…(stackars alla tråkiga män annars..?)

 

Att Emma var hemmafru med ouppfyllda drömmar omgiven av tråkiga egoistiska karlar ansågs däremot vara i sin ordning. Nåväl Gustave Flaubert blev frikänd troligen för att det nog var för trovärdigt och verklighetsnära för att någon skulle kunna fälla honom.

 

Madame Bovary må handla om henne på ytan, men frågan är om inte omgivningen av lika uttråkade män och kvinnor är lika viktig. Åtminstone i Chabrols filmatisering. Filmen är spännande och utan att man fäller en enda tår, är den gripande nog att åtminstone jag blir arg på Emmas livssituation och det faktum att berättelsen fortfarande utspelar sig i vår närhet, där man minst anar det. Emma Bovary spelas av Isabelle Huppert på ett fullständigt lysande sätt (Förstås..vad annars?) En skådespelare som i samma film kan flirta med apoteksbiträdet med munnen full och kinden dammig av arsenik, samtidigt som hon med ett öga kan visa att hon förstår alla de medicinska tillstånd som såväl läkaren (maken) och apotekaren blundar för.

 

När jag slog upp berättelsen i Svensk uppslagsbok (1953) hänvisade man till att Emma Bovarys suicid berodde på för ymnigt läsande av romantisk litteratur. För mig är det tydligt att hon helt enkelt av ren leda över att inte ha någon egen plats bland alla effektiva men tråkiga karlar men inte heller ser något nöje i att bara kurtisera för sakens egen skull, börjar söka spänning i kläder, romantik och drömmar. Tyvärr faller hon ständigt offer för andras utnyttjande….ända tills……hon blir vitpudrig runt munnen i apotekets förråd.

 

Chabrol har mer gemensamt med Staffan Hildebrandt än man kan ana i bådas tydliga och medvetna skildrande av en skoningslös vardag, men fransmannen är lite mindre inställsam och på så sätt mindre känslig för att anses töntig…..Dock båda är värda att se för att lära sig om vikten av att hitta en konstruktiv väg här i livet.

Read Full Post »

Hitta vems Jul-Nemo..?

Julafton.

 

 

 

 

På Tv visas Hitta Nemo, den fina filmen om hur pappan ger upp allt för att hämta sin tillfångatagna son från akvariet. Filmen är skojig – inte tu tal om annat, men jag ser den och kan inte låta bli att få tårar i ögonen när jag tänker på att jag och min mamma ser den utan min älskade dotter – som är någon annanstans idag. I och för sig hos sin mamma – men hon är inte hos mig…………………och det är läge att hämta henne…………..hur jag än längtar och saknar henne

Jag tänker också på er, blogkamrater i samma läge (Dig, som jag och ”riddaren” träffade häromagen, och dig jag skall träffa i övermorgon)  samt AB. som just nu sitter på ett flygplan för att slippa tänka på samma sak: Att inte få fira jul med sina älskade barn på det sätt man vill.

Herre, Gud vad jag saknar henne…………..och älskar henne!

Här en julsång av en av ”idolerna”

Read Full Post »