Guden biljettintäkt

I musikalen Mamma Mia, så ska ju berättelsens vigsel stånda i ett kapell på en grekisk ö. Kapellet är utan ikonostas, men ser påfallande grekiskt ut (konstigt…?) I  detta kapell väntar så en präst som ser påfallande svensk ut. Berättelsen förutsätter också den påfallande heteronormativa och kvinnoförtryckande anglosaxiska seden att pappan skall lämna över bruden – även om det nu blir mamman som gör det. När inte allt i berättelsen går som det ska, ser alla församlade gäster inklusive prästen besvärade ut – man ska ju inte skämta med något så allvarligt som religionens inauguration av ett kärleksförhållande. Jag tycker i alla fall det är ganska trevligt att Björn Ulvæus är ganska tydlig på den punkten. Äktenskapet är instiftat och beskyddat av Gud – och givetvis inte den grekiskortodoxa Guden utan en odefinierat västeuropeisk Gud.

Nu gäller det bara att bestämma sig vilken hållning hos Björn Ulvæus som är där för syns skull…hans privata ateism eller hans professionella Guds/religionsvördnad.

Berättelsen hade ju funkat lika bra med en glad grekisk 60-årig bypolitiker som viger paret på en vacker marmor- beklädd klippavsats…

……….Kanske lite magsurt av mig…….men problemet med Ulvæi ateistiska uttalanden utanför Mamma Mia är att man bortser från att religionen trots sina problem också kan vara ett socialt smörjmedel….om vi som troende kan släppa lite på våra sannings- och exklusivitetsanspråk, vilka gärna Ulvæus får kritisera. Varför inte i en ny musikal??

Nå, Vad tyckte jag då om Mamma Mia som filmatiserad musikal?

Jorå, lite krystad och grund som berättelse, lite väl fånigt med körerna/baletterna som ska fylla ut (nästan) alla nummer. Men filmen var glad och rolig och det var en skojig rollbesättning med Brosnan och Streep. Den var sannerligen inte genial, och att kalla den för världens främsta musikal är väl att göra en väl pinsam ”kay Pollack”. Det roligaste var nog att höra sångerna i nya tappningar av skådisar kända för allt annat än musikaler av denna genren, och eftersom Agneta och Annfrid sitter så hårt fast i trumhinnorna blir det extra roligt.  Klart sevärd en gång, och oproblematisk att se om flera gånger.  De av många så omtalade sexanspelningarna tänkte jag inte på.Visst fanns det, men inte mer än på Aktuellt 21:00.

Read Full Post »

En Ulvæus i fårakläder

En bild på Mama mia, & en på papa pia!

På SvDs sidor blossar en liten debatt runt Björn ulvæi åsikter om religion: På ena sidan Björn som självpåtagen tolk för en ateistisk livstolkning och i den andra ringhörnan två stycke n friskolerektorer, som reagerat över att Ulvæus uttryckt en rädsla att friskolor skall utgöra en stor fara för demokratin genom att de förutsätts indoktrinera sina elever.

Den tanke som jag tycker är mest stötande hos Ulvæus är hans mekanistiska världsbild, hans bigotta syn på demokrati och fritt tänkande samt och hans bristande insikt i hur religiösa människor tänker. Att han i sak är emot friskolor stör mig inte en sekund, eftersom jag också kan vara emot många men då är det på en ickeprincipiell nivå, utanför att en del friskolor konfessionella eller icke-konfessionella är dåliga. Men när U. (eller andra debattörer för den delen) börjar hävda att friskolorna skulle vara så farliga för att de riskerar indoktrinera sina elever undrar jag hur han menar att det fria tänkandet och inlärning sker. Är det inte grovt förenklat att tro att skolelever bara sitter och sväljer olika kristna dogmer utan kritik? Så är det förstås inte! Jag vet inte hur det såg ut på den skola U. själv gick, men nog uppfattar jag det som att de flesta barn och ungdomar är befriande fria och friska i sin syn på tillvaron – oavsett skola, även om det givetvis finns undantag, vilket leder oss in på nästa fallgrop i U.s tankar.

Det finns i vårt samhälle en mängd mindre lämpliga seder och bruk. Mängder av människor drabbas av cancer genom rökning, ändå väljer vi inte att förbjuda tobak. Vi drar på oss hjärt- och kärlsjukdomar via kosten, men inte något förbud där heller. Vi har en ganska snäll vapenlagstiftning i Sverige för att vi är vana vid hemvärn och jägare, vi kan köpa ut obegränsade mängder alkohol, och vissa livsfarliga kemiska ämnen.

Visst kan religiösa människor ställa till elände men det lär ändå vara ett långt mindre problem än ex tobaksrökning. Eftersom religionen har lett till fler viktiga och positiva tankar, seder och bruk anser vi att detta är något vi individer har rätt att själva förfoga över – vilket vi gör. Om nu de flesta människor på jordens yta, och så även i Sverige har valt att tillägna sig en andlig eller religiös livstolkning (trots allt är en religiös livstolkning vanligare än en ateistisk dito, och Svenskar är ett i grunden andligt folk – men med ganska självständiga andliga tankar), vad har då U. för rätt att kritisera detta, som är individuella val i enlighet med vår grundlag, och med vilken rätt kan han säga att en religiös medborgare oavsett ålder skulle vara mindre nyfiken, kritisk och förnuftig.

Jag har själv barn. Det är inget problem att bli emotsagd. Jag var själv inte religiös som barn, utan har på många sätt valt detta samt vuxit in i det. Att A. inte följer sina föräldrars tro ser jag som ett sundhetstecken, och så är det för de flesta av mina religiösa vänner. Vad sen våra barn bestämmer sig för som vuxna är deras val. 

Farlig fritid och gemenskap: Eftersom många av oss med en religiös-andlig livssyn också uppskattar den gemenskap som vår världsbild ger; att vi träffar andra likasinnade, att vi får vänner, att vi kanske träffar vår kärlek där etc, så undrar jag om vi inte kanske borde känna oss frestade av att också förbjuda religiösa sammanslutningar, ty även på fritiden kan ju barn bli indoktrinerade.  Vi borde därför helst registrera vilka religiösa som umgås med vilka så att vi precis som vid virologiska epidemier kan kartlägga smittkällorna från friskola till hem, från hem till religiös gruppering. Kanske kan man med lite pengar få någon släkting att berätta vilka som brukar hänga var……Kanske kan man använda FRA liknande juridiska konstruktioner när man ändå håller på…

Ett hovsamt förslag: Även om det inte är Björn Ulvæi förslag, så kan jag ändå för säkerhets tänka mig att redan nu börja sy fast ett litet gult tygkors på alla mina kläder och sen välja att bosätta mig i en stadsdel som inte ligger så centralt, så är det ju redan gjort. Jag menar, jag är ju tydligen alldeles för farlig för att få vara med andras barn och mina egna är ändå redan förspillda i hemmet genom sin uppväxt…. Det vore väl trist om vi skulle behöva dyka upp bland fritänkande människor med välanpassade barn…..och kanske till och med handla i deras affärer…

*

Post scriptum: Dessutom har Ulvaeus förmodligen fel när han hävdar att vi har en sekulär demokrati tack vare att religioner och vissa ideologier är bristfälliga. Vår demokrati är en positiv ideologisk värdegrund i sig, men också den minsta gemensamma nämnaren i styrelseskick för att alla skall kunna känna sig delaktiga oavsett livstolkning. Som jag gissar att Ulvaeus vet så är religiositeten högre i riksdagen än i folket som sådant, och det verkar ju kunna passera den sekulära demokratin försvaras tydligen av en grupp av religiösa….

Read Full Post »